Gå direkt till kursmenyn Gå direkt till innehållet

Förmedling och främjande av tillgänglig läsning

Att leva med en funktionsnedsättning innebär för många att förutsättningarna för delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor är sämre. Det gäller många samhällsområden. Kommuner, regioner och statliga myndigheter har ett särskilt ansvar och en viktig roll för att förändra och förbättra detta. Funktionshinderspolitiken anger att varje myndighet har ett ansvar för att verka för att lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Ett lagstadgat uppdrag

Utgångspunkterna för bibliotekens arbete för och med personer med funktions- och läsnedsättning vilar bland annat på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, diskrimineringslagen (2008:567) och bibliotekslagen (2013:801).

 

De nationella målen för litteratur- och läsfrämjande säger att ”Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet.” Folkbiblioteken är en central aktör när det gäller att ge invånarna möjligheter att utveckla läsförmåga och erbjuda tillgång till litteratur av hög kvalitet. Ett av bibliotekens kärnuppdrag handlar om att förmedla läsning, litteratur och information.

 

Bibliotekslagen beskriver att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla och att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information

Kommunernas bibliotek, regionerna och staten har samarbetat under många år för att göra läsning möjlig för fler. Det är snart 50 år sedan den så kallade talboksmodellen introducerades, och staten och biblioteken i Sverige samarbetar alltjämt för att personer med syn- eller annan läsnedsättning ska få tillgång till talböcker. 

Vad innebär läsfrämjande?

Med läsfrämjande menas ofta aktiviteter och insatser som görs för att väcka, stödja och utveckla människors intresse för att läsa. Det kan innebära att öppna vägar till litteratur och texter för de som ännu inte är läsare, eller att skapa fler möjligheter till läsglädje och fördjupning för de som redan hittat till läsning. Genom att arbeta läsfrämjande och litteraturförmedlande vill folkbiblioteken skapa läslust hos alla. Förmedling av litteratur och främjande av läsning kan ske vid direkta möten mellan läsare och bibliotek, vid referenssamtal, bokprat, sagostunder, bokcirklar och program på bibliotek. Möten kan ske i fysiska rum eller digitala rum. Det kan också ske mer indirekt genom skyltning eller annan exponering, eller boktips på webben och i sociala medier.  

Hinder för läsning

Läsfrämjande är alltså allt det arbete som gör att fler får möjlighet, lust och förmåga att läsa. Det inbegriper därför att möjliggöra läsning och tillgängliggöra litteratur för personer som möter utmaningar när det gäller att läsa. Att någon möter hinder för läsning kan bero på många olika saker. Det kan handla om dyslexi, synnedsättning eller blindhet, dövblindhet, språkstörning, motorisk svårighet, intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller otillräckliga läsfärdigheter. Det är inte ovanligt att personer har flera diagnoser, exempelvis både adhd (attention deficit hyperactivity disorder) och dyslexi, vilket gör att det kan uppstå olika behov i relation till läsning för en och samma individ.

Generella läs- och skrivsvårigheter omfattar alla som har svårt att läsa och skriva oavsett orsak och förekommer hos ungefär 20–25 procent av befolkningen. I Sverige anges att omkring 5–8procent har läs- och skrivsvårigheter som klassas som dyslexi (se Specialpedagogiska skolmyndigheten).

 

Enligt den så kallade PIAAC-undersökningen (se SCB/OECD) har omkring 780000 personer i åldern 16–65 år i Sverige otillräckliga läsfärdigheter. Det motsvarar ungefär 12procent av befolkningen i åldersgruppen. I den yngsta gruppen vuxna (16–24 år) har andelen med otillräckliga läsfärdigheter ökat från 9procent 2012 till 15procent 2023, vilket motsvarar ungefär 160000 unga vuxna. Bland utrikesfödda återfinns betydligt större andelar med bristande färdigheter – upp till nästan varannan i vissa grupper saknar tillräcklig läsförmåga (se Regeringskansliet).

Hinder för läsning kan också kopplas till exempelvis fysiska och digitala format för läsning och till miljön där läsningen sker. Med rätt format och assisterande teknik kan läsning vara möjlig för fler. För en del läsare är rätt teknik en förutsättning för en bra läsupplevelse. För andra handlar en givande läsupplevelse mer om att hitta rätt plats för läsningen och rätt innehåll i texten. Många personer använder dessutom flera olika sätt att läsa.

Att främja tillgänglig läsning handlar om att ta bort fysiska, tekniska, språkliga och kognitiva barriärer som kan hindra läsning. Det handlar också om att väcka läslust och uppmuntra alla att läsa.

Referenser

Regeringskansliet (2024). Allt fler unga har otillräckliga läsfärdigheter

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2025). Läs- och skrivsvårigheter.

Statistiska centralbyrån (2024). Ny statistik om vuxnas färdigheter – Sverige bland de fem främsta.