Samtal i en digital tid

“Jag funderar över om uppmaningen att vi ska tillbaka till samtalet redan är överspelad, och att det handlar nu om att se på vilket sätt livet i allt sitt analoga kaos kan levas i övergångarna mellan digital och analog kontakt.” (Bäckström, Stina (red.): Bankdosor, skam och sms-poesi: Essäer om bibliotekens arbete med digitalisering, s. 83)

Nu är du framme vid slutet av kursen. I den här lektionen kommer du att få reflektera kring samtalet; hur det har förändrats och hur det påverkar dig i din profession.

Att förutsättningarna för samtal har förändrats med samhällets digitalisering råder det inte några tvivel om. Sherry Turkle, forskare och professor vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, går lite längre och menar att samtalet är hotat. Turkle har studerat människors interaktivitet, kontakter och identitet online sedan 90-talet, och konstaterar att vi visserligen har ökat våra kontakter och kontaktytor med hjälp av teknologin och de plattformar som är en så stor del av våra liv idag. Dessvärre, menar hon, så har det skett på bekostnad av samtalet. Vi pratar hela tiden, men de djupa samtalen som leder till handling, ökad förståelse och empati, uteblir. När vi alltmer sällan tillåter oss att träna på det oförutsägbara och de till synes kaosartade förutsättningar som ryms i det fria samtalet, blir vi också sämre på det. Vi blir ängsliga, vi undviker att utsätta oss och gillar våra snabba och förberedda kontakter i de flöden vi själva valt. 

När vi inleder eller deltar i ett samtal så riskerar vi alltså, enligt Turkle, att uppleva ett potentiellt obehag eller i alla fall en oviss utveckling. Ändå behöver vi naturligtvis göra det om vi är intresserade av att lyssna, förstå, bygga förtroende och skapa relationer med människor. Linnéa Forslund gestaltar i sin essä i Bankdosor, skam och sms-poesi: Essäer om bibliotekens arbete med digitalisering, som vi läst i en tidigare lektion, en situation där hon gjorde just det. För att lyssna in och förstå en målgrupps behov, bjöd hon in till samtal och utsatte sig därmed för en oviss utveckling och potentiellt obehag.

Stina Bäckström ställer situationen från Linnéas essä i relation till Turkles resonemang om vår förmåga att samtala, och samtalets oförutsägbarhet:

Sherry Turkle skulle förmodligen säga att det inte är konstigt att dilemmat uppstod vid ett tillfälle då Linnéa Forslund och hennes medarbetare hade föresatt sig att sätta sig ner och lyssna på biblioteksbesökarna. I mötet mellan olika människors perspektiv, särskilt det möte där ett visst mått av spontanitet ges utrymme, kan också olika sidor av saken inte bara komma fram utan ges kropp och ett ansikte. Att veta att datalagring är ett problem är en sak, att möta det problemet i det spontana utbrottet: ”Är det farligt med Google?” är en annan sak. Bäckström, Stina (red.): Bankdosor, skam och sms-poesi: Essäer om bibliotekens arbete med digitalisering, s. 82.

Turkle återkommer i sin forskning och sina studier till betydelsen av de mer fylliga samtalen ansikte mot ansikte utan skärm, den typ av samtal som hon menar krävs för att skapa starka band mellan personer. Men, det finns också studier som visar betydelsen av tunna band och de små pratstunderna. 

Agnes Kalebbo Nokrach beskriver i sin text i Bankdosor, skam och sms-poesi: Essäer om bibliotekens arbete med digitalisering hur hon i sin roll som bibliotekarie möter en person som kommer till biblioteket för att lämna tillbaka några böcker. Hon vet att hon enligt den rutin biblioteket har ska hänvisa till återlämningsautomaten och gör också det, men möter en stark reaktion från låntagaren. ”Allt ska skötas av maskiner! När ska vi prata med varandra?”

I den här situationen är det inte självklart att förutsättningar fanns för ett långt, oförutsägbart samtal mellan Agnes och låntagaren, kanske var det heller inte det som någon av dem önskade sig. Men i motståndet till återlämningsautomaten visar sig en önskan om att få prata med någon, om än bara för ett kort ögonblick. Rapporten Tunna band och sociala sammanhang: mötesplatsers betydelse för äldre visar att den här typen av pratstunder, så kallade samtalskontakter, är viktiga för människors upplevelse av att vara en del i ett sammanhang: 

Sammantaget har vi i vårt projekt kunnat konstatera att Samtalskontakter är den vanligaste  formen av tunna band. Värdet i de tunna band som utvecklas vid mötesplatserna handlar främst om: känslan av gemenskap (motverkar ensamhet), förstärkt identitet (motverkar rollförlust), känslan av trygghet (bidrar till välbefinnande och livskvalitet). (Henning, Cecilia: Tunna band och sociala sammanhang: mötesplatsers betydelse för äldre (2015), s. 40.

Ibland vill människor tala med eller genom maskiner, ibland behöver vi kunna se varandra i ögonen och föra ett annat slags samtal. Det är svårt att föreställa sig att bara göra det ena eller det andra, och att låta dessa båda sätt samexistera borde inte vara svårt. 

De förändrade förutsättningarna för samtal, bristen på samtal eller platsen för samtal bidrar ibland till de motstridiga krav vi kan uppleva, de inre konflikter som ger en grogrund till ett dilemma. 

Läs:

Henning, Cecilia: Tunna band och sociala sammanhang : mötesplatsers betydelse för äldre (2015). Förslag på sidor att läsa:  34–40, 42–45. 

Kalebbo Nokrach, Agnes: “Digital inkludering och utanförskap”, i Bankdosor, skam och sms-poesi: Essäer om bibliotekens arbete med digitalisering (2020), s. 32–40.

Skriv:

Titta på din text och bygg på den utifrån följande frågor:

Hur har digitaliseringen påverkat och förändrat förutsättningarna för samtalet och samtalsytorna i samhället? I biblioteket? I ditt dilemma? Vilka effekter får det för din profession?

Formulera ett avslut på din essä. 

Om du har svårt att applicera perspektiv från den här lektionen och dess texter går du vidare och avslutar din essä. 

Textens omfång ska nu vara 8–10 sidor.