Digital inkludering och utanförskap

Av  Agnes Kalebbo Nokrach. Publicerad i antologin Bankdosor, skam och SMS-poesi. CC-BY

En dag när jag står i receptionsdisken, kommer en låntagare fram och vill återlämna sina böcker över disk. Biblioteket har en återläm­ningsmaskin och vi brukar uppmana våra låntagare att återlämna sina medier via maskinen så att böckerna kan bli sorterade. Kön av människor som vill ha hjälp fylls på. Det är viktigt att vi ger bra service även i en sådan situation. En medelålders kvinna kommer fram till disken med några böcker. Jag undrar om hon behöver hjälp med att låna böckerna? ”Nej,” säger hon till mig, ”jag vill återlämna böckerna”. Då säger jag till henne att jag gärna visar hur det går till att återlämna via maskinen. Då säger låntagaren att hon vet hur man återlämnar, men då får hon ingen möjlighet att prata med någon! Hon saknade kontakten med människor: ”Allt ska skötas av maskiner! När ska vi prata med varandra?”

Hon bor utanför Växjö tätort och brukar gå till sitt filialbibliotek. Där kan hon återlämna böcker över disk till bibliotekspersonal direkt och prata med honom eller henne. Här finns det också en åter­lämningsvagn som låntagare kan ställa böckerna på när de lämnar tillbaka dem. Det är trevligt på det stället och det är därför hon gillar att vara där. På stadsbiblioteket har vi inte tid för henne tolkar jag henne, utan att hon säger så rakt ut. Från den korta interaktionen med låntagare ser jag att hon är en av dem som tillhör det vi kallar för innanförskapet i det digitala sammanhanget. Hon kan jobba med de digitala tjänster som erbjuds men på biblioteket vill hon även ha möjlighet att utbyta tankar och åsikter med andra. Kanske passa på och prata om Guillous nya bok som har kommit ut. Biblioteket har en naturlig atmosfär som är inbjudande och vi har öppet länge. Jämfört med andra myndigheter som hänvisar medborgarna till digital an­vändning finns det människor (läs bibliotekspersonal) på biblioteket som man kan fråga ifall man inte förstår. Bibliotekspersonal är van att svara på olika typer av frågor från allt som är utanför den egna yrkesrollen till vad som finns inom den egna ramen.

Detta fick mig att börja fundera. Vad händer med människor som vill ha/behöver personlig kontakt, men är hänvisade till att jobba med de digitala tjänster som erbjuds? Inte bara på bibliotek utan i hela samhället. Vad händer med biblioteket och bibliotekarien, när det sker automatisering?

Jag håller med låntagaren om att det är viktigt att mötas och prata för att jag har valt just det yrket på grund av att jag gillar människor och vill umgås med dem. Det här är ett naturligt sätt att kunna göra vad jag älskar men jag upplever mer och mer att besökare börjar använda digitala hjälpmedel på bibliotek och behöver inte alls ta kontakt med anställda på bibliotek. Då tänker jag på min låntagare som vill ha mänsklig kontakt men upplever att den inte erbjuds på bibliotek som förut.

Även om låntagaren tillhör den grupp som kan navigera i det digitala samhället, märkte jag att hon ändå saknade kontakt med människor. Hon bodde utanför storstan och kommenterade även att hon gillade att gå till filialbiblioteket istället för att komma till stadsbiblioteket eftersom det kändes som att vi inte har kontakt med låntagare längre på detta sätt.

Vad händer med biblioteket och bibliotekarien, när det sker automatisering? Vi bibliotekspersonal som jobbar på bibliotek är i ett serviceyrke. I vårt handlingsfält som bibliotekarie är det själva görandet av saker som leder till ens utveckling i yrket.

En negativ effekt är att kontakten med låntagaren minskar efter­som de kan sköta allting själva. Ibland får vi höra, vad kommer ni att göra nu? Vi svarar att vi kommer att ha mer tid över för att kunna hjälpa till med informationssökning till exempel. Låntagare frågar varför det ska finnas personal på bibliotek om de ska göra allting själva? Jag förstår hur de menar och det får vi verkligen tänka över ju mer vi automatiserar på biblioteket. Vi får tid över för att kunna hjälpa låntagare även om det inte känns så. I detta sammanhang kan vi hjälpa till mer med digitala frågor och försöka minska digitalt utanförskap genom utbildning inom olika ämnen.

När jag för 9 år sedan kom som nyanländ till Sverige var biblio­teket platsen där jag började lära mig språket genom att lyssna på svenska i hörlurar varje dag under tiden min dåvarande sambo och numera man jobbade. Jag fick mina första vänner på biblioteket för att jag började på en engelsk bokcirkel. På biblioteket kände jag mig trygg och kunde lära mig språket utan att känna mig utanför. De digitala verktyg som erbjöds hjälpte mig med språkinlärning. Den personliga kontakten betydde mycket för mig under den tiden, efter­som jag behövde få information förklarad för mig. Om det inte hade funnits någon att fråga som hade tid för mig, skulle jag kanske ha känt mig som min låntagare som saknade den mänskliga kontakten.

Vid ett annat tillfälle har jag digitalt hjälp-pass, när en låntagare vill få hjälp med att skanna och skicka ett dokument till sin dotter via nätet. Hon lånar ett minneskort så att vi ska kunna spara dokumentet. Vi skannar dokumentet, sätter oss vid en dator och loggar in. När låntagaren ska logga in på sin e-post kommer hon inte ihåg sitt lösenord. Hon har många papper med sig och har skrivit ner information som hon vill komma ihåg. Lösenordet finns tyvärr inte på de papperen. Hur ska jag kunna hjälpa till utan rätt lösenord? Jag frågar henne om hon har kopplat sitt mobilnummer till mejlet? Jag får svaret att det har hon. Då får jag med hjälp av tvåstegsverifiering återställa lösenordet. Tvåstegsverifiering innebär att jag kan skriva in låntagarens telefonnummer och får då en kod skickad till numret som gör att jag kan komma in på mejlen. Vi bifogar dokumentet och skickar det till dottern.

Två dagar senare kommer samma låntagare in igen och söker upp mig. Jag går ut i biblioteket för att hjälpa till, men märker att låntagaren har glömt sitt lösenord igen och vi får göra om hela proceduren igen. Då undrar jag om detta kommer att upprepas varje gång låntagaren kommer till biblioteket? Det är naturligtvis inte hållbart. Utmaningen blir att skapa en enkel instruktion som gör att hon på egen hand kan klara av att skicka ett skannat dokument till sin dotter. Hon behöver kunskap om tvåstegsverifiering. Hon behöver lära sig grunderna kring lösenord. Hur gör man detta? Detta är verkligheten vi lever i med de människor som inte kan navigera i det digitala samhället. Vi måste fundera på hur vi på bästa sett ska kunna nå digital delaktighet med människor som har olika förmåga när det gäller digital teknologi.

Det finns en risk för segregering mellan de som är digitalt skickliga och de som har svårt att ta till sig det digitala samhället. Bibliotek står för demokrati och är grunden för varför det ska finnas ett bibliotek i varje kommun. Låntagaren är på biblioteket mycket och dessutom arbetslös så hon kanske inte heller har råd att köpa en smartphone eller dator till hemmet för att försöka öva på hur hon kan logga in.

Så hur kan vi som bibliotekspersonal få låntagare att känna sig delaktiga i samhället? I min roll som bibliotekarie vill jag gärna hjälpa till så gott det går och hoppas att jag lyckas förmedla min kompetens till låntagare så att de i sin tur ska kunna klara av sina ärenden med minskade bekymmer. Den situation som vi hamnar i är att låntagare som är utanför blir beroende av att ta hjälp av andra vilket gör dem utlämnade. Vår mänskliga sida vill inte lämna någon utanför, vi vill att alla ska vara delaktiga i samhället.

Bibliotekarierollen och vår praktiska kunskap och omdöme

Även om jag kan hjälpa till med återlämning via disk känns det som att jag ändå inte lyckas hjälpa. På grund av digitaliseringen känns det som jag hamnar längre bort från människor, fastän jag har valt just detta yrke för att kunna jobba med människor. Hur kommer digita­liseringen att kunna förenkla medborgarnas vardag, när det känns som att vi kommer allt längre bort från dem vi är till för? Det räcker inte att veta att det finns låntagare som föredrar mänsklig kontakt framför digitaliserade tjänster. Det gäller också att känna till vilka behov de har och veta hur jag ska bemöta dem. Många låntagare vill fortfarande ha mänsklig kontakt. Vi själva föredrar mänsklig kon­takt även när vi försöker hjälpa någon med en krånglig digital fråga och har skickat skärmbild och mejlat men om problemet kvarstår och inte är löst då brukar vi säga att låntagaren får gärna komma in till biblioteket så löser vi det. Det brukar lösa sig när vi har maskinen och låntagaren på plats och gör en felsökning.

Hur svarar digitalisering på den utmaningen att det finns lånta­gare eller medborgare som känner sig utanför på grund av digitali­sering? Ali Smith beskriver i sin bok Bibliotek en händelse när hon fick ett kontoutdrag för sitt kreditkort som hon menade att hon inte hade använt. När hon då försökte ringa banken möttes hon av en telefonsvarare där inget av valen handlade om falsk fordran.¹Smith 2017, s. 79

På bibliotek behöver låntagare ibland se om de har lämnat in en bok försent. Det kan betyda att låntagare har fått böter som behöver betalas. I ett sådant sammanhang är det bra att ha en människa som kan förklara reglerna om varför du har fått böter. Vi upplever detta mer nu med covid-19 att många besökare kommer in med försenade böcker och frågar hur mycket böter de ska betala och vi säger att vi inte har böter just nu på grund av rådande omständigheter men de blir förvånade. Vi har haft information om detta på webbsidan och Facebook plus Instagram men många har inte sett det. Detta belyser ännu mer vikten av mänsklig kontakt.

Hur kan vi säkerställa att våra låntagare får rätt information/ stöd så de kan fatta rätt beslut och känna sig delaktiga i samhället? Behoven är olika och detta måste vi ta hänsyn till i digitaliseringen.

Vet vi vad som är bäst för låntagarna? Vi har olika grupper som vi ska ha fokus på när vi bedriver verksamhet. Och det har inte minst att göra med det som kallas digitalt utanförskap.

Det finns samtal som inte förs för att vi inte har tid att prata eller diskutera med låntagarna. Som bibliotekarie har man inte möjlighet att läsa alla böcker på biblioteket för att kunna tipsa låntagare om vilken bok som är bra om de vill ha boktips. Genom samtal med andra låntagare som har läst boken kan jag förmedla information till andra låntagare och detta sker via mänsklig kontakt. Daglig kontakt med låntagarna gör att det är lätt för dem att känna att de kan dela med sig av sina funderingar eller tipsa mig om en bok de nyligen har läst. Som Turkle upplyser: ”Starka band har man till människor man känner väl och litar på. Vanligtvis har man en lång historia av samtal ansikte mot ansikte med sådana personer”.²Turkle 2017, s. 365

Digitalisering och bibliotekariens omdöme

Enligt Nationalencyklopedin beskrivs digitalisering som ”ur­sprungligen omvandling av information från analog till digital representation, numera även allmänt om övergången till ett digitalt informationssamhälle”.³Nationalencyklopedin, u.å. Och jag tror på digitalisering och att det behövs och underlättar saker i olika sammanhang, men vi får inte glömma de som har svårt att ta till sig allt det nya.

Även om digitalisering betyder att information förvandlas från analog till digital finns det människor som har svårt att förstå hur saker fungerar digitalt på grund av sjukdom eller olika färdighet när det gäller digitalisering.

Här tänker jag på låntagaren som jag hjälpte att skanna och sedan skicka dokumentet till sin dotter men som hade glömt sitt lösenord. Hon kan använda det analoga samhället men har svårt att komma ihåg sitt lösenord. Det spelar ingen roll om hon skriver ner det. Detta speglar också en annan dimension i digitalisering som handlar om säkerhet. Hennes lösenord är inte säkert om hon skulle tappa bort papperet och det hamnar i fel händer.

Vi kan fortsätta jobba både digitalt och analogt, men jag känner att det måste finnas någon typ av fronesis, som Aristoteles belyser som en praktisk klokhet som innefattar omdömesförmåga.⁴Aristoteles 2014 Vi måste kunna ha omdömets kraft för att hjälpa de låntagare som har svårt att ta till sig nya saker. Lösningen är inte heller så enkel som vi tror. Det måste förstås som att det digitala utanförska­pet ser olika ut.

”Praktisk klokhet, fronesis, består alltså i förmågan att möta konkreta situationer med lyhördhet och fantasi. Den kunskapen innefattar en god uppfattning om de konkreta och komplexa detaljer som ingår i situationen. För att göra en klok bedömning krävs ett slag av rådighet också i att välja de handlingar som är de bästa i förhållande till den konkreta situation vi befinner oss i. Det blir de praktiska omständigheterna och situationen som blir avgörande för vilka val som ska träffas och vilka beslut som ska fattas.”⁵Gustavsson 2002, citerad i Billinger 2006, s. 11

Här tänker jag på den situation som uppstod när låntagaren ville skanna dokumentet. Låntagaren behövde hjälp med skanning men också hjälp för att logga in på sin e-post för att kunna skicka det skannade dokument. Alla steg behövde lösas för att kunna utföra ärendet låntagare ville. Med min kunskap om situationen kunde jag avgöra vilket val som behövdes för att fatta rätt beslut.

Det är viktigt när vi möter låntagare på biblioteket att vi tar hänsyn till den låntagare vi har framför oss. Vi kan inte bara läsa från en mall och göra en bedömning av situationen. Man måste använda praktisk klokhet för att avgöra en situation när det gäller hur vi bemöter låntagare i samband med digitalisering.

Här citerar jag också Eva Schwarz när hon säger, ”för att lösa ett konkret problem krävs ibland att man går emot reglerna eller kritiskt granskar dem”.⁶Schwarz 2016, s. 58 Detta känns ännu mer viktigt att ta till mig när jag jobbar med låntagare och försöker hjälpa dem med olika slags digitala problem. Problem är varierande och det är inte så att ”one size fits all”. Mitt möte med låntagaren som hade valt att lämna sina böcker över disk tänker jag på här. Vi har reglerna att hänvisa låntagaren till återlämningsmaskinen men vi är inte robotar. Jag kunde ha löst det konkreta problemet genom att gå emot reglerna och kritiskt granska dem. Vi behöver använda oss av omdömet vid varje möte vi har med låntagare när det gäller digitali­seringen.

Eva Schwarz uttalar sig pregnant när hon säger att även när man följer en regel måste man avgöra hur den ska tillämpas på rätt sätt.⁷Schwarz 2016, s. 58 Min omdömesförmåga kan här hjälpa låntaga­ren som vill återlämna sina böcker via disken. Jag som bibliotekarie måste med klokhet kunna avgöra hur jag bäst ska kunna hjälpa lånta­gare som besöker biblioteket. Det måste finnas en plats där låntagare kan känna att deras val att återlämna böcker över disk inte blir borttaget bara för att biblioteket har valt att digitalisera utan att det ersatts med något bättre, och att behov av kontakt kan hanteras på annat sätt, till exempel med bokcirklar.

Eva Schwarz pratar om hur bibliotekariers handlingsfält handlar om kunnande, till exempel att hitta rätt bok till rätt person.⁸Schwarz 2016, s. 61 Jag måste kunna hitta rätt sätt att bemöta låntagarens behov av mänsklig kontakt utan att känna att det går emot digitalise­ringens villkor men också min praktiska kunskap av hur jag ska hitta rätt svar till den personen. Finns det potential i digitalisering för att hitta rätt svar till rätt person ifall många har olika förutsättningar?

Ali Smith belyser i sin bok Bibliotek en strof ur en dikt av Jackie Kay där hennes far beskriver vad ett bibliotek (och ytterst en offentlig verksamhet) representerar för honom: ”ett bibliotekskort i handen är din demokrati”.⁹Smith 2017, s.117 Det får mig att fun­dera. Om biblioteken representerar demokratin, då måste låntagare kunna välja utan hinder. Låntagaren som behövde hjälp att skanna ett dokument och sedan skicka det vidare, behöver stöd för att kunna delta i det digitala samhället, men hon klarar inte av att genomföra alla sina uppgifter på egen hand. Vad innebär demokrati för henne i en sådan situation?

Digitalt utanförskap och digital kompetens

I Marit Lindqvists bokrecension av Merete Mazzarellas Skulle vi alla kunna samsas? Essäer om vår samtid påpekar Lindqvist hur den tekniska utvecklingen och den stigande digitaliseringen har lett till stora och omvälvande förändringar av vår vardag och vårt samhälle.¹⁰Lindqvist 2020 Jag funderar på hur vi på grund av digitalisering har ändrat hur vi jobbar i vår verksamhet. Ibland är det svårt att ställa om på gott och ont för att kunna bemöta låntagare på deras villkor. Vi måste vara medmänniskor även i det digitaliserade samhället. Lindqvist skriver,

”Digitaliseringen har onekligen fört en hel del gott med sig, men har också i grunden kommit att förändra vår syn på oss själva och framför allt på andra. De värderingar som präglar vår samtid handlar mer och mer om i vilken utsträckning vi låter oss styras och påverkas av olika tekniska innovationer, algoritmer och sociala medier. Till syvende och sist handlar det om hur vi samverkar med andra, hur vi ser på våra medmänniskor och på vårt samhälle.”¹¹Lindqvist 2020

Även vid digitalisering behöver vi stanna upp och kritiskt fundera över hur vi jobbar med låntagare som är vana vid att prata med oss när de kommer till biblioteket och hur vi kan förändra deras syn på digitalisering men ändå försöka ge dem en chans att fortsätta göra sina val utan att det tas bort.

Även vid digitalisering behöver vi stanna upp och kritiskt fundera över hur vi jobbar med låntagare som är vana vid att prata med oss när de kommer till biblioteket och hur vi kan förändra deras syn på digitalisering men ändå försöka ge dem en chans att fortsätta göra sina val utan att det tas bort.

Det är intressant att läsa att de flesta åldrarna är representerade bland besökarna när det kommer till behovet av hjälp för att öka sin digitala kompetens.¹²Gustafsson et al. 2019, s. 17 Detta visar att vi inte ska se på utanförskap som någonting som bara händer en gång och att därefter när du har fått utbildning så kommer du att ha kunskap och allt blir bra. Det kan inträffa att innan du lär dig den nya tekniken så hamnar du utanför och behöver ny utbildning för att kunna förstå tekniken. Eftersom den förändras hela tiden.

Digital kompetens och digitalt utanförskap är inte knutet till ålder men kan handla om andra aspekter. Det är därför som vi utifrån de fall jag belyser här ser att andra förutsättningar och behov kan bidra till digitalt utanförskap.¹³Gustafsson et al. 2019, s. 17 Detta visar att det är ännu viktigare att se till själva individen när vi kommer med olika lösningar för att kunna hjälpa någon som har hamnat i utanförskap på grund av digitalisering. Utanförskap kan bero på sociala, ekonomiska eller tekniska förutsättningar. Biblioteksperso­nal måste kunna ha omdömet att veta vilken av dessa som påverkar utanförskapet.

”Bibliotek har ett uppdrag att ge stöd till medborgarna genom att få utnyttja information men också delta i sam­hället och bruka tjänster. Uppdraget är svårt att nå upp till med ökat flöde av frågor kopplat till digital problemlösning på grund av digitalt utanförskap och icke digital kompe­tens.”¹⁴Gustafsson et al. 2019, s. 28

I min yrkesroll ser jag detta regelbundet till exempel i situationen med låntagaren som skulle skanna ett dokument och sedan skicka det vidare. Vi behövde först problemlösa hennes lösenordsproblem innan hon kunde skicka dokumentet. Ibland händer det också att innan en låntagare kan läsa en ljudbok eller ladda ner en e-bok måste de ha uppdaterat appen eftersom den är gammal för att de ens ska kunna ladda ner boken. Allt detta pekar på digital problemlösning på grund av digitalt utanförskap och icke-digital kompetens.

Personalen på biblioteket upplever att det finns utmaningar i det dagliga arbetet. Bibliotekspersonal anser att den service de behöver tillhandahålla medborgarna har ändrats i takt med teknikutveck­lingen. Motalarapporten tar upp att digitaliseringen kan användas som ett verktyg för att hjälpa flera grupper som i vanliga fall skulle hamna i utanförskap. Tekniken gör att de blir inkluderade. De skriver bland annat:

”I och med utvecklingen av olika informationskanaler blir information tillgänglig för fler grupper i samhället. Detta gör att bibliotekspersonalen uttryckligen säger att de vill skaffa sig mer kunskap om teknik, tjänster och teknikan­vändarna. Kunskap om medborgarens speciella behov blir viktigare, i form av teknikanpassade verktyg för dyslexi, kognitiva funktionsnedsättningar och synnedsättning. Det innebär att personalen måste ha kompetenser att möta detta bredare utbud av service och möjligheter att delta och få information i samhället med hjälp av olika former av speciellt stöd. Således innebär det för bibliotekarierna att medborgarna/användarna av bibliotekstjänster använder fler och olika tjänster, har en bredd av olika typer av behov av tjänster och teknikologiska lösningar som biblioteket tillhandahåller.”¹⁵Gustafsson et al. 2019, s. 28)

Det denna rapport belyser är att istället för att se digitaliseringen som ett hot kan man se den som ett verktyg för att hjälpa grupper som tidigare stått utanför. Det vill säga utöka tillgängligheten till in­formation för exempelvis blinda, dyslektiker, etc. Jag ser att det finns plats för bibliotek att utveckla sina tjänster och kanske genom just digitalisering även nå de grupper som kanske inte längre kommer till biblioteket till exempel genom att skaffa sig konto på Snapchat och TikTok där ungdomar är samt kunna visa utbud och tjänster. FN lade information om Covid-19 på just TikTok på grund av just det.

Detta ställer även högre krav på bibliotekarier som måste lära sig hantera både digitala och fysiska medier. Biblioteket jobbar huvud­sakligen med information men måste även ge hjälp till självhjälp. Det vill säga man ska inte bara visa olika typer av information, men också hjälpa dem att navigera den med olika verktyg.

Avslutning

Jag är inte emot digitalisering, jag gillar teknik och anser att teknik och digitalisering underlättat många saker i vår vardag och skapat nya förutsättningar och plattformar för kommunikation. Men jag håller med Sherry Turkle: ”det finns tydliga gränser för vilken närhet man kan uppnå med människor man inte känner”.¹⁶Turkle 2017, s. 365 Även med de varma känslor vi upplever när vi är på nätet och har kontakt med andra digitalt kan det enligt min uppfattning inte överträffa det fysiska mötet med människor. Det ersätter inte det fysiska mötet med människor. Detta märks särskilt i dessa tider av covid-19. Även om vi uppmuntrar våra låntagare att göra sina ärenden hemifrån, kommer de ändå till biblioteket (särskilt gäller det personer i riskgruppen).

När jag var ung och bodde i Uganda hade jag en farbror som bodde i grannlandet Kenya. Han gick bort och vi förlorade kontakten med hans familj. När Facebook kom hittade vi av en slump en person med samma efternamn som våra kusiner som vi inte hade haft kontakt med på 20 år. Vi kontaktade personen ifråga och undrade om de kunde vara släkt med oss. Det visade sig att det var de. Vi ordnade en stor släktträff och det var många tårar och kramar. Jag tror aldrig vi skulle ha fått kontakt igen om det inte hade varit tack vare Facebook och digitaliseringen. Att alla har möjlighet att komma till biblioteket och ta del av dessa kommunikationsplattformar ser jag som en stor hjälp för många.

Referenser

Aristoteles. (2014). Bok VI ur Nikomachiska etiken. I: Hjertström Lappalainen, J (red.) Klassiska texter om praktisk kunskap. Södertörn Studies in Practical Knowledge. Stockholm: Södertörns högskola, s. 39 – 61.

Billinger, A. (2006). Bibliotekariens kunskap. En textanalys av SOU 1969:37. Magisteruppsats, Bibliotekshögskolan Borås. Borås: Bibliotekshögskolan Borås.  [2020-05-11]

Gustafsson, M. S., Elvström, R., Skill, K. & Wihlborg, E. (2019). DigidelCenter i Motala: lärdomar för ökad digital kompetens. DINO Rapport 2019:1. Linköpings universitet. Linköping: LiU-Tryck.

Lindqvist, M. 2020. Bokrecension: Skulle vi alla kunna samsas? Essäer om vår samtid [2020-05-30].

Nationalencyklopedi (u.å.). Digitalisering. [2020-03-02].

Schwarz, E. (2016). Inledning och Bibliotekariens handlingsfält: praktisk kunskap, professionalitet och kollektivt ansvar. I: Schwarz, E. (red) Bibliotekariens praktiska kunskap. Om kunskap, etik och yrkesrollen. Stockholm, Regionbibliotek Stockholm, s. 7-16 och 57-74.

Smith, A. (2017). Bibliotek (övers. Niclas Nilsson). Falun: ScandBook AB.

Turkle, S. (2017). Tillbaka till samtalet: Om samtalets kraft i en digital tid (övers. Linus Kollberg). Göteborg: Daidalos.