Följa upp
Hur gick det? Det sista steget handlar om att följa upp och utvärdera. Hur uppföljningen utformas beror på vad det är vi har arbetat med. Vi kan välja en kvalitativ eller kvantitativ ansats, eller en kombination.
Frågor vi kan ställa är exempelvis: Vad fick det vi gjorde för effekter och följder? Hur kan vi ta reda på det? Vem eller vilka ska vi fråga? Behöver vi göra observationer i biblioteket? Kan vi hitta mönster, tendenser eller samband? Vad har vi lärt oss? Motsvarade det vi gjorde och lärde de kompetensbehov som vi hade urskilt? Blev det som vi hade tänkt? Behöver vi prioritera ett nytt arbetssätt framöver?
Även i detta steg är dokumentation väsentlig. Skrivande är dessutom ett verkningsfullt verktyg för att medvetandegöra, samla, beskriva, sortera, precisera och analysera. Analysen ligger sedan till grund för hur vi väljer att gå vidare. Utifrån vår analys kanske vi behöver identifiera en ny fråga som vi fokuserar på härnäst.
Förhoppningsvis har det kollegiala lärandet bidragit till att vi har ökat vår kunskap om den fråga som vi har valt att arbeta med. Sannolikt har vi ökat möjligheterna för en utvecklad och förbättrad yrkespraktik inom läsfrämjande och litteraturförmedling, som bygger på både forskningsbaserad kunskap och beprövad erfarenhet.
Inspiration
Det är lätt att bli nedslagen om våra ansträngningar och arbete inte leder till förväntade resultat, men det är oftast i våra misslyckanden som de mest kärnfulla lärdomarna uppstår. I artikeln Lär dig faila beskriver Linda Berg Ottosson, vid biblioteksutveckling Region Örebro län, varför det är bra att synliggöra misslyckanden och se dem som en metod för lärande, kvalitets- och verksamhetsutveckling.
Lär dig faila
Hur ser vi på professionella misslyckanden och hur tar vi tillvara på dem? Kan ett bejakande av misslyckanden både bidra till ett bättre arbetsklimat och till en möjlighet att utveckla organisationen? Vad är egentligen ett misslyckande? Detta är frågor som Region Örebro län frågat sig och arbetat med under en längre tid.
Kollegorna i Kulköping har arbetat efter listan med goda metoder och den nya skyltningen i biblioteksrummet under tre månader. Några i personalen har träffat elever på den närliggande gymnasieskolan och värvat ett antal unga som vill hjälpa till med skyltningen av ungdomsmedia i utbyte mot fika. Detta har resulterat i att de regelbundet har kontakt med ungdomar som kommer förbi biblioteket och bidrar med boktips.
I statistiken kan de skymta en liten ökning i utlåning av ljudböcker för unga men de kan inte se någon större effekt. Personalgruppen ses på ett gemensamt utvärderingsmöte där de använder sig av reflekterande skrivande som metod för att utforska vad de har lärt sig under dessa tre månader. De individuella reflektionerna används sedan i en gemensam diskussion för hur de ska arbeta vidare.
De kan konstatera att de har fått syn på hur de gör när de boktipsar och har upptäckt mängder av olika metoder som de skulle vilja testa för att bli bättre. Genom skrivandet har de också utforskat varför statistiken inte visar på en större förändring och gemensamt reflekterat över detta. De har också fått en ökad kännedom kring ungas läspraktiker och att de vill fortsätta att läsa forskningsartiklar som en bas för fortbildning framgent. De har även insett att de saknar kunskaper om populär ungdomskultur. Ungdomarna på den intilliggande gymnasieskolan lyfte fram spel som en central del av sin mediekonsumtion, vilket kollegorna i Kulköping skulle vilja öka sina kunskaper inom. De bestämmer sig för att formulera en ny frågeställning för ett kollegialt lärande med detta som utgångspunkt.
Reflektionsfrågor
- På vilket sätt kan vi utvärdera utfallet av vårt kollegiala lärande? Hur tar vi tillvara på de insikter och lärdomar som framkommer? Och hur kan vi på ett strukturerat och metodiskt sätt gå vidare till nästa steg?
- Hur kan vi se till att vi inte tappar modet om utfallet inte blir som förväntat?