115 idéer för MIK på bibliotek

På grund av tekniskt strul finns de sista idéerna i nuläget samlade i slutet av materialet. 

Digitaliseringen har förändrat vårt informationslandskap i grunden. Artificiell intelligens skapar helt nya förutsättningar för hur information produceras och sprids. Traditionella nyhetsmedier kämpar med minskande intäkter samtidigt som korta videoklipp på sociala plattformar fångar alltmer av vår uppmärksamhet. Att orientera sig i detta fragmenterade och svårnavigerade informationsflöde blir alltmer utmanande för oss alla.

I denna omvälvande utveckling har många svenska folkbibliotek åtagit sig att stärka medborgarnas medie- och informationskunnighet (MIK). Men vad innebär egentligen detta begrepp? Enkelt uttryckt handlar MIK om förmågan att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa information i olika medier och sammanhang. Det innefattar en rad förmågor som blir allt viktigare för att kunna ta del av samhällslivet på lika villkor och för att aktivt kunna delta i och stärka demokratin.

Att arbeta med MIK på bibliotek är dock lättare sagt än gjort. Begreppet är mångtydigt och svåravgränsat, och många bibliotekarier upplever osäkerhet kring hur man konkret kan gå tillväga. Till skillnad från skolan har folkbiblioteken begränsade möjligheter till återkommande kontakt med målgrupperna. 

Syftet med det här metodmaterialet är att ge handfasta tips och idéer för hur man kan bedriva MIK-arbete på folkbibliotek. Boken gör inte anspråk på att vara heltäckande, utan ska ses som en inspirationskälla och som ett smörgåsbord av uppslag. 

Den här boken är tänkt som ett försök till ett litet svar på den svåra frågan: “Hur ska vi egentligen arbeta med MIK?” Den är inte tänkt som ett facit, men förhoppningsvis kan något av de olika uppslagen i texten inspirera till en aktivitet på ert lokala folkbibliotek. Det är tänkt som en idéskrift, något som förhoppningsvis kan inspirera och väcka tankar. Se inte texten som ett facit, utan klipp-och-klistra friskt efter eget huvud, kanske kan de olika förslagen få dig att börja tänka ut egna metoder, eller kombinera olika delar av förslagen till något nytt. Den här boken är inte tänkt att ge svar, utan att få er att ställa frågor. 

Biblioteken har av tradition varit en samhällsinstitution som ger just svar, vi har svarat på referensfrågor och bistått med Bibblan svarar. Kanske ska vi också försöka ställa frågor i större utsträckning? Att ställa frågor är en typisk aktivitet som försiggår i det organiserade lärandet, som i till exempel skolans värld, och det är där vi får titta om vi nu proaktivt i större utsträckning vill ta en aktiv roll i att bilda befolkningen i medie- och informationskunnighet. Att få människor att ställa frågor till de medier, budskap och information de möter är också en grundkomponent i medie- och informationskunnighet. 

MIK-arbetet har många beröringspunkter med bibliotekets traditionella uppdrag kring läsfrämjande och litteraturförmedling. Samma pedagogiska tankesätt som genomsyrar sagostunder, författarbesök och bokcirklar kan med fördel appliceras även här. 

Om innehållet

Metodmaterialet inleds med en kortare introduktion till MIK och folkbibliotek där några av de styrdokument och riktlinjer som definierar uppdraget lyfts. Där belyses också några av folkbibliotekens förutsättningar för MIK-arbete som öppen samhällsaktör.

Därefter följer en fördjupning i vad MIK-begreppet egentligen består av och därefter diskuteras några pedagogiska, politiska och kunskapsmässiga dilemman man som bibliotekarie kan ställas inför i detta arbete. Hur kan man hantera frågor som väcker starka åsikter? Och hur håller man sig ständigt uppdaterad i ett så föränderligt område som medie- och informationskunnighet? 

Textens huvuddel är 115 konkreta och praktiska aktivitetsförslag för olika målgrupper och sammanhang som på något sätt är kopplade till det breda medie- och informationskunnighetsbegreppet. Varje förslag innehåller en kort beskrivning och förslag på genomförande. Vissa av dem innehåller också förslag på vidareläsning och fördjupning. Aktiviteterna spänner över ett brett spektrum, från enkla, kortfattade övningar till stora omfattande projekt.

Förhoppningen är att det här metodmaterialet ska tjäna som inspiration och väcka nya tankar och idéer. Använd den gärna som en utgångspunkt för samtal kring MIK i praktiken på arbetsplatsen.

Folkbiblioteken och MIK

Biblioteken har i alla tider arbetat med medie- och informationskunnighet, även om man inte har använt begreppet MIK. Att guida människor i hur man hittar och hanterar information och att bedriva referensarbete har alltid varit en kärnuppgift för biblioteken.

Många ser dock bibliotekens uppdrag av idag som breddat, och formuleringar kring MIK är ofta idag konkret uttryckta i olika styrdokument och policyer. I den nationella biblioteksstrategin Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025 går det till exempel att läsa att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet är centrala aktörer i arbetet med att öka medie- och informationskunnighet för alla grupper i samhället.” 

Bibliotekslagen formulerar konkret uppdraget att biblioteken ska arbeta med informationsteknik för bland annat kunskapsinhämtning, en ytterst central aspekt av medie- och informationskunnighet. Bibliotekslagen slår också fast bibliotekens demokratifrämjande uppdrag, något som också ligger i linje med Unescos övergripande syfte med sitt MIK-ramverk som definierat och lanserat begreppet.  

Medie- och informationskunnighet kan ses som en grundbult i bibliotekens demokratifrämjande arbete,och Ulla Carlsson, den svenska medie- och informationskunnighetens nestor, sammanfattar kopplingen mellan MIK och demokrati på följande vis:

MIK ska därför ses som en del av det demokratiska lärandet och ingå i de kunskaper som medborgarna behöver för att kunna delta aktivt i samhället, såsom kunskap om politiskt beslutsfattande, rättsstaten, medborgarens rättigheter och skyldigheter, nationell och internationell säkerhet.

Om vi konstaterar att MIK är en förutsättning för det demokratiska deltagandet så följer naturligt frågan om hur biblioteken kan tjäna som en aktör och plats för samhällets MIK-stärkande insatser. 

Biblioteket som öppen plats genom livet

Folkbiblioteken har unika förutsättningar att som samhällsaktör kunna arbeta med medie- och informationskunnighet. Folkbiblioteken är ett av samhällets sista öppna rum och det finns möjlighet för alla att nyttja dess resurser, kostnadsfritt och tillgängligt. Folkbiblioteken är vidare en instans som har potential att möta människor genom hela livet, från att de är barn och besöker barnavdelningar tillsammans med sina vårdnadshavare, genom barn- och ungdom och upp i vuxen ålder, fram tills de som pensionärer nyttjar tidningsrummet och deltar i läsecirklar.

Biblioteket som rum med medier

Biblioteken är också samlingar av medier, de är rent av proppfulla av böcker, tidningar, tidskrifter, databaser, film, musik och digitala tjänster. Medier och information vart man än vänder sig i biblioteksrummet! Detta bör och kan utnyttjas i arbetet  med medie– och informationskunnighet. 

Biblioteket som rum med bibliotekarier

Biblioteken har också tillgång till bibliotekarier, icke att förglömma, en yrkesgrupp utbildad och kunnig i konsten att ställa och besvara frågor, och som också är van att pedagogiskt handleda och hjälpa människor med deras informationsbehov. Yrkesgruppen har också kännedom om lokalsamhället och dess olika aktörer samt åtnjuter ett stort samhälleligt förtroende. 

Mer om bibliotekens roll i det demokratifrämjande arbetet och medie- och informationskunnighet finns att läsa i Främjande av medie- och informationskunnighet i Sverige: Statens medieråds kartläggning av främjandet av medie- och informationskunnighet (MIK) i Sverige 2021–2022.

Men vad är egentligen MIK?

Medie- och informationskunnighet är ett brett och svårdefinierat begrepp. Unescos ramverk kan sägas ligga till grund för begreppet men ramverket är öppet och MIK rymmer en uppsjö av olika ämnesområden och traditioner. Ulla Carlssons figur från rapporten Medie- och informationskunnighet (MIK) för ett demokratiskt medborgarskap. Rapport från nationell MIK-konferens 2022 kan tjäna som ett försök att ringa in begreppet. 

Ett annat sätt att närma sig MIK är att titta på de tänkta lärvinsterna i de tre ben som begreppet vilar på i Unescos beskrivning: informationskunnighet, mediekunnighet och digital kunnighet, begreppet är dock i mångt och mycket upp till användaren att definiera.

Mediemyndigheten bedriver ett omfattande arbete kring MIK, och deras definition av begreppet kretsar också kring olika förmågor som behövs för att man ska kunna vara en aktiv och välinformerad samhällsdeltagare. MIK ses som ett verktyg för demokrati: 

Medie- och informationskunnighet är en nyckelkompetens för alla – oavsett ålder. Dels för att klara av skola och arbete, dels för att kunna tillvarata sina rättigheter och skyldigheter som samhällsmedborgare men också för att följa med i nyheter och andra omvärldshändelser samt för att hitta information till både nytta och nöje.

Medie- och informationskunnighet omfattar kunskaper och förmågor och förhållningssätt som är nödvändiga för att kunna ta till sig tillförlitlig information, bilda åsikter och göra sin röst hörd.

Medie- och informationskunnighet handlar om att förstå mediernas roll i samhället, kunna finna, analysera och kritiskt värdera information samt att kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier och sammanhang.

Några utmaningar med MIK på bibliotek

På många sätt är det lättare att lära sig om och engagera sig i saker ju närmare ämnet man befinner sig själv, man skulle kunna prata om en pedagogisk närhetsprincip, på samma sätt som principerna för nyhetsvärdering. Ju närmare i tid och avstånd man befinner sig till en händelse desto mer bryr man sig ofta om händelsen. På samma sätt fungerar mycket av undervisning eller lärande kring MIK. Det är lättare att utgå från konkreta exempel som vi läst eller sett på nyheterna än från 50 år gamla nyheter. Det är också lättare att relatera till nyheter om något som inträffat i närområdet än det som händer någonstans på andra sidan jordklotet. 

Det här kan dock vara svårare i en offentlig kontext där man inte som i skolans värld har en nära relation till dem man möter och undervisar. Vi kan aldrig veta vad våra biblioteksbesökare bär med sig i form av erfarenheter och politiska åsikter och våra pedagogiska exempel från nyheterna kan mycket väl vara något som starkt berör dem på olika sätt. 

Det är således en utmaning att arbeta med medie- och informationskunnighet utan att hamna i politiskt svåra och känsliga diskussioner om en politisk sakfråga som bara var tänkt att illustrera ett större fenomen. Att stärka mediekunnigheten utan att använda exempel från medier är svårt. Det kan vara en god idé att ta höjd för den här typen av problematik, målet med MIK är ett lärande, inte att diskutera sakfrågor. 

Det finns mycket skrivet om utmaningarna kring bibliotekens uppdrag om fri åsiktsbildning, demokratifrämjande verksamhet och att dess utbud ska präglas av allsidighet och kvalitet; men vi nöjer i detta sammanhang med att konstatera att det är värt att fundera lite extra på vilka exempel man använder. Utgå gärna från dagsaktuella frågor men fundera ett extra varv kring dess politiska slagkraft och huruvida det kan uppfattas som att biblioteket tar sakpolitisk ställning i en fråga som det inte ska eller borde göra.

En annan utmaning för bibliotek relaterat till MIK är att det ställer stora krav på personalens möjligheter till omvärldsbevakning och att hålla sig ajour med samhällsutvecklingen. Medie-, teknik- och informationsvärlden är snabbrörlig och föränderlig, och det är inte alls säkert att det som var sant för en vecka sedan är aktuellt idag. Detta är extra aktuellt i tider av generativ AI:s genombrott och vad syntetisk media gör med medier, journalistik och information på internet. 

På samma sätt som att det krävs tid och resurser för att vara insatt i bokutgivning och litteratur krävs detsamma för MIK-kunskaper. Dessa behöver ständigt underhållas, och om personalen inte känner att de behärskar ämnet hjälpligt är det svårt att trovärdigt och effektivt vara en samhällelig MIK-resurs. 

Läs gärna Marika Alneng och Jonna Steinruds bok MIK i praktiken!: biblioteken visar vägen för mer om folkbibliotek och MIK.

Något om skriftens aktivitetsförslag

Aktivitetsförslagen i boken spänner över ett brett spektrum, från enkla övningar till mer omfattande projekt. Vissa aktiviteter går att genomföra med minimal förberedelse, medan andra kräver långsiktig planering och samverkan med externa aktörer.

När du bläddrar igenom boken kommer du att stöta på förslag av varierande komplexitet och djup. En del kan vid första anblick te sig nästan banala i sin enkelhet, på gränsen till att vara övertydliga. Andra förslag är betydligt mer avancerade och kan kännas svåra eller rentav ogenomförbara med det lokala folkbibliotekets begränsade resurser. 

Aktiviteterna är också kopplade till olika kompetenser och ämnesområden inom MIK. Vissa riktar in sig specifikt på att utveckla en viss förmåga, till exempel källkritiskt tänkande eller digitalt berättande. Andra är mer att betrakta som generiska metoder som kan tillämpas oavsett vilket konkret innehåll man väljer att arbeta med.

Tanken med boken är att den ska tjäna som ett smörgåsbord av idéer där du väljer ut det som tilltalar just dig. Det är med andra ord helt okej att bara fylla tallriken med skaldjur och helt skippa den kokta potatisen. Förhoppningen är att alla ska hitta någon aktivitet som inspirerar och känns relevant för den egna verksamheten.

Varje aktivitetsförslag följer samma format:

• Först ges en övergripande beskrivning av aktiviteten och dess upplägg.

• Därefter specificeras syftet med aktiviteten – vilka lärandemål och kompetenser är den tänkt att utveckla?

• Sedan följer några mer handfasta tips på vad man bör tänka på, inför och under genomförandet, för att aktiviteten ska bli lyckad.

• Några av aktiviteterna har också förslag på vidareläsning och länkar till externa resurser för den som vill fördjupa sig ytterligare i det specifika ämnet.

• Varje aktivitet illustreras också med en bild ur den digitala allmänningen (public domain) som författaren uppskattar.

Hjälp och stöd?

Ta gärna kontakt med ditt regionbibliotek och diskutera större projekt med dem. Det är möjligt att de kan bistå kunskapsmässigt, organisations,ässigt eller ekonomiskt med att genomföra MIK-relaterade aktiviteter eller vara behjälpliga på andra sätt. Kanske finns det andra aktörer som du kan samordna och samarbeta med? Lokala museer, arkiv, kulturskola, skolbibliotek, lokala medier, fria kulturutövare, universitet och högskolor? 

Något kort om hur du får använda den här bokens innehåll

Denna bok är licensierad i enlighet med Creative Commons BY, det innebär att du får använda, sprida, göra om, och bygga vidare på dess innehåll, även i kommersiella sammanhang, så länge du anger att författaren är skapare av ursprungsverket. Du uppmuntras att använda den på så sätt du önskar, klipp och klistra fritt! De illustrerande bilderna är alla helt fria att använda då det är är minst 70 år sen upphovspersonen gick bort och de numera ingår i den digitala allmänningen, public domain. Vill du lära mer om Creative commons och upphovsrätt kan nedan kurs vara relevant att titta i. 

Materialet kommer att uppdateras

Det kommer efterhand att tillkomma fler idéer och tips, och du är varmt välkommen att bidra med egna! Låt oss bygga en levande och inspirerande metodbank för MIK på bibliotek tillsammans!

Materialet i utskrivbar form

Det här materialet kommer också publiceras som PDF, men det dröjer bågra veckor innan den är på plats.

Till sist!

Om du på något sätt använder detta material så ser vi väldigt gärna att du hör av dig till Digiteket och berättar vad ni gjorde och hur det gick. Vi vill gärna sprida era erfarenheter till resten av Bibliotekssverige!