Målkonflikter

I den här lektionen ska vi utforska hur värden som intellektuell frihet och personlig integritet kan komma i konflikt med andra värden som biblioteken vill värna.

Samband mellan personlig integritet och intellektuell frihet

Som framkommit i tidigare lektioner arbetar biblioteken med att skydda den personliga integriteten och att erbjuda intellektuell frihet enligt lagar och biblioteksideologiska dokument. Med personlig integritet menar vi individens rätt att besluta om när, hur, och i vilken utsträckning information om dennes egen person ska göras tillgänglig för andra. Med intellektuell frihet menar vi rätten att utan begränsningar ta del av, uttrycka och sprida information. Det finns samband mellan personlig integritet och intellektuell frihet. Dels i att personlig integritet är en förutsättning för intellektuell frihet och dels att personlig integritet kan vara ett hinder för intellektuell frihet. 

En person som använder bibliotekens internet ska kunna känna sig trygg att ta del av information som kan uppfattas som känslig. Om det finns risk att andra kan ta del av ens aktiviteter riskerar det leda till självcensur och därmed en begränsad intellektuell frihet. På det viset är personlig integritet en förutsättning för intellektuell frihet. Men personlig integritet är också rätten att begränsa eller hindra andras tillgång till information om en själv, något som då begränsar andras intellektuella frihet.

Det underlättar för användaren att veta om andra kan ta del av ens aktiviteter på internet eller inte. Enligt GDPR måste användaren informeras om att personuppgifter sparas och hur de används (mer om GDPR finns i Digiteketkursen “We’ve uppdated our privacy policy!” – Dina rättigheter i GDPR). Om användaren vet att personuppgifter sparas kan det minska risken att en användare beter sig oförsiktigt. Om personuppgifterna inte sparas så är det viktigt att informera om det också eftersom det minskar risken för självcensur vilket ökar den intellektuella friheten. Enligt forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap som det refereras till i rapporten bör kunskap om informationens infrastruktur ses som viktiga delar i informationskompetens och källkritik (rapporten s. 99).  Enligt rapporten (s. 139) upplever många bibliotek att det inte spelar så stor roll vad de gör eftersom användarna tycks  ointresserade och omedvetna om hur deras personuppgifter används i samband med internetanvändning och att användarna inte läser användarvillkoren. Att synliggöra villkoren för internethanteringen kan dock vara ett sätt att bidra till informationskompetensen hos användaren och det är folkbibliotekens ansvar att öka den digitala kompetensen hos allmänheten.

Loggning av personuppgifter i samband med internetanvändning som en reglerande åtgärd för att upprätthålla bibliotekets regler kan även användas av polisen vid en brottsutredning. Då står skyddet för intellektuell frihet mot intresset att hindra eller motverka brott. Enligt juristen Jonas Holm måste kommunen inte spara loggar om internetanvändning på bibliotek. Men om loggar sparas finns det en skyldighet att lämna ut uppgifter om internetanvändning till brottsutredande myndighet.

Biblioteket är till för alla

Enligt bibliotekslagens andra paragraf ska biblioteksverksamheten finnas tillgänglig för alla. Målet att biblioteket är till för alla, såväl besökare som personal, kan stå i konflikt med intellektuell frihet när besökare använder internet till sådant som andra ser som stötande innehåll, exempelvis porr. Ett sätt att undvika den situationen är att ha regler för hur internet får användas. Dock kan det vara svårt att definiera vad som är stötande eftersom människor har olika uppfattning om det. Förutom regler används någon form av personlig identifikation som ett sätt för att kontrollera och begränsa internetanvändningen (rapporten s. 106). Möjligheten att användaren kan identifieras bedöms motverka brottslig och olämplig internetanvändning (rapporten s. 108). Det kan leda till självcensur, även för legitim användning, och den intellektuella friheten begränsas. Det innebär också att personuppgifter samlas in och att användarens integritet behöver skyddas.

Barn och unga är en särskild skyddsvärd grupp och många bibliotek använder filter för att skydda dem från olämpligt innehåll. Skyddet av barn nämns i rapporten som motiv för filtren men väldigt få bibliotek anger att de har särskilda datorer för barn (s. 183). Men om alla datorer har samma filter så begränsas även de vuxnas informationstillgång. Då blir det en målkonflikt mellan att skydda barn och unga och att erbjuda fri informationstillgång för vuxna.

It-avdelningen och skolan

Enligt resultaten i rapporten har internet tekniskt, juridiskt och operativt kommit att bli en fråga för kommunen, framför allt för it-avdelningar, vilket leder till ingen eller begränsad insyn och medbestämmande för många bibliotek när det gäller internethanteringen. Utbudet och innehållet som nås via internet ses inte som en integrerad del i bibliotekets bestånd av medier och tjänster. Men biblioteken har en viktig roll att tillhandahålla internet, inte minst för utsatta grupper i samhället. Det kan finnas intressekonflikter där kommunen/it-avdelning och biblioteken inte har samma syn på hur internet ska fungera eftersom det kan finnas olika utgångspunkter och saknas kunskap om varandras verksamheter. Exempelvis framkommer i rapporten att bibliotek har fått frågan om varför det ens ska finnas publika datorer. (s. 167). 

Många bibliotek vill kunna påverka och medverka i beslut som rör tillhandahållandet av internet på bibliotek enligt rapporten. Biblioteken efterfrågar formaliserade samverkansforum och arbetsgrupper med kommunen/it-avdelningen (s. 169). Detta är något som blir extra viktigt när det inte finns fungerande informell samverkan. 

Konflikt kan också uppstå mellan bibliotek och skolrelaterade aktörer. Då handlar det ofta om önskemål om filter på bibliotek som ska förhindra tillgång till exempelvis datorspel och porr. Påtryckningar kan komma från skolan men även av andra intressenter som föräldrar till eleverna och politiker som är engagerade i skolfrågor eller föremål för påtryckningar. 

Insamling av personuppgifter från andra aktörer

Samhället idag kännetecknas av en omfattande digitalisering och en hård konkurrens om användarnas uppmärksamhet. Digitaliseringen har medfört en ökad möjlighet att spåra data vilket i förlängningen kan innebära risk för övervakning. Att veta att ens interaktioner på biblioteket registreras skulle kunna medföra en ökad självcensur. Den intellektuella friheten hämmas om det finns en känsla av att den information som eftersöks på nätet granskas och kontrolleras. Att kunna söka information utan att lämna spår efter sig kan ibland vara en fråga av högsta vikt för människor som av olika anledningar behöver kunna vara anonyma. Library Freedom Project är ett exempel på ett initiativ från USA som tydligt lyfter bibliotekens roll att värna individens personliga integritet genom att använda och lära ut verktyg som minskar digitala spår och hindrar övervakning.

Sekretess innebär att information inte sprids vidare. Men den finns och sparas ibland. I bibliotekssammanhang är det exempelvis vanligt att det behövs lånekort för att använda publika datorer och ibland wifi, vilket i sin tur innebär en koppling till personuppgifter. Användaren är inte anonym. 

Även om bibliotekssekretessen hindrar att vissa uppgifter om användningen inte sprids så är det viktigt att uppmärksamma att tjänster och verktyg som besökarna ofta använder när de väl kommit åt internet (för att kommunicera eller skapa) i många fall samlar data och information om sina användare. Dessa verktyg ägs av företag eller organisationer som inte värnar sekretessen på samma sätt som biblioteken gör.

De stora kommersiella och internationella tjänster som dominerar går inte ihop med biblioteksideologiska riktlinjer och förhållningssätt som förordar konfidentialitet och intellektuell frihet. Ett fåtal företag har ett enormt stort inflytande då de äger, dominerar och kontrollerar allt mer av nätets infrastruktur. Beteendespårande tekniker, det vill säga datainsamling som syftar till att användas för att kartlägga individers användning av tjänster och produkter, används av såväl myndigheter för säkerhetsarbete som av kommersiella aktörer för att förbättra användarupplevelsen och för att sälja annonser som är personligt anpassade. I och med ökad digitalisering och fler aktörer som vill ha tillgång till användardata ökar riskerna för den personliga integriteten. Men bibliotekens verksamheter behöver vara aktuella och synliga och biblioteken behöver attraktiva tjänster och funktioner, därför är användning av och samarbeten med kommersiella och internationella tjänster, verktyg och aktörer i stort sett omöjliga att avstå från.

Att diskutera

I rapporten hänvisar bibliotek till att det förekommer “missbruk” av internetanvändning. Hur ser det ut på ditt bibliotek? Finns det missbruk vid användning av internet och vad menar ni med missbruk? 

Vilken ser du som den största målkonflikten på ditt bibliotek?