Regler för internetanvändning

Som vi sett i en tidigare lektion är det enligt såväl lagar som yrkesetiska policydokument bibliotekets uppgift att värna den intellektuella friheten och motsätta sig godtyckliga begränsningar i informationsåtkomst. Innebär det att biblioteket inte kan fastställa några regler för låntagarnas internetanvändning? Nej, som Jonas Holm skriver i studien:

”En vanlig missuppfattning är att det faktum att biblioteken har ett uppdrag att stå i det allmännas tjänst hindrar dem att uppställa låne- eller ordningsregler eller att ingå låneavtal med besökare och låntagare där villkor ställs som är förenade med sanktioner. Tvärtom är låneavtal med förhållningsregler eller ordnings- och användningsregler för bibliotekens lokaler och informationsteknik ett utmärkt sätt att se till att det uppdrag biblioteken enligt lag är ålagda fungerar under ordnade och önskvärda former.”

Sådana regler kan uttryckas genom användarvillkor (som kräver ett godkännande av ett avtal i form av en aktiv handling) eller användningsregler (utan ett formellt avtal). Information om villkor och regler kan finnas på en mer övergripande nivå, till exempel i samband med att ett lånekort lämnas ut, eller mer konkret, till exempel vid varje session på en publik dator.

Vad är att föredra? Jämfört med en uppsättning regler kan ett aktivt godkännande av användarvillkor ge en tydligare signal om att användaren har tagit del av och accepterat förutsättningarna. Samtidigt översköljs vi på olika webbplatser av cookie- och GDPR-information och omfattande användarvillkor som kräver godkännande. Att vi varje dag beredvilligt klickar i att vi har läst och förstått de aktuella villkoren har kallats den största lögnen på internet. (Som ett aprilskämt uppdaterade näthandlaren Gamestation sina användarvillkor med att den som handlade datorspel hos dem den 1 april 2010 samtidigt sålde sin själ till företaget. 7500 kunder genomförde affärer den dagen och ingen reagerade på villkoren.) Det finns således utrymme för ett utforskande arbetssätt kring hur regler bäst kommuniceras med användarna.

Juridiska bedömningar av regler och filter

Justitieombudsmannen (JO) konstaterar 2001 att ett bibliotek har rätt att avgöra vad som ska tillhandahållas eller ges tillgång till på biblioteket. Det är därför inget som hindrar ett bibliotek från att ställa upp regler för användningen av internet på bibliotekets datorer, på samma sätt som ett bibliotek har rätt att bestämma vilka böcker som ska köpas in eller fjärrlånas. Även Justitiekanskanslern (JK) säger i ett uttalande 2003 att det inte strider mot det svenska censurförbudet, eller på annat sätt står i strid med yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen, att ett bibliotek begränsar tillgången till vissa webbsidor på bibliotekets datorer. Det finns enligt JK ingen skyldighet för ett bibliotek att tillhandahålla internet utan begränsningar. Även en bedömning av JO 2008 går på samma linje.

I ett par uppmärksammade JO-beslut från 2017 (rörande Falköping respektive Botkyrka) kritiseras emellertid folkbibliotek och kulturnämnder för att bokinköp nekats utifrån värdegrundsbedömningar. Visserligen måste ett bibliotek göra urval, men så länge ”ett yttrande inte är brottsligt finns det däremot inte något utrymme för att ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram. Ett urval som sker på sådan grund står i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen.” (JO 2017/18 s. 569)

Hur hänger detta ihop? Som Veronica Johansson och Maria Lindh skriver: ”Vi kan visserligen se att det i de äldre utlåtandena finns en starkare betoning på att biblioteken har relativt stora möjligheter att själva besluta om begränsad tillgång till vissa typer av information och dokument, medan senare motsvarigheter intar en mer restriktiv hållning i frågan vilket får till följd att bibliotekens skyldigheter att erbjuda så öppen och opartisk tillgång till information och dokument som möjligt får en starkare framtoning.” (s. 43)

I skolans värld har det förts en inflammerad debatt om “porrfilter”, vilket gjort att SKR vänt sig till regeringen med en hemställan om förtydligad lagstiftning när det gäller frågan om webbfilter inom skolväsendet. I det sammanhanget lutar sig SKR mot de ovan beskrivna JO- och JK-besluten rörande bibliotek när de hävdar ”att inga formella hinder finns för att införa webbfilter i kommunal skola utifrån informations- och yttrandefriheten när det gäller den utrustning som skolan själv tillhandahåller. Praxis saknas dock för skolväsendet och SKR uppfattar rättsläget som oklart, särskilt när det gäller skolans tillhandahållande av nätverk då eleverna använder egen utrustning. Ett införande av webbfilter kan dessutom innebära en behandling av elevers personuppgifter och det förutsätter att alla krav i dataskyddslagstiftningen är uppfyllda.”

Man kan av ovanstående resonemang dra slutsatsen att det inte är olagligt att använda innehållsfilter på ett bibliotek. Däremot kan det diskuteras om det är lämpligt utifrån bibliotekens målsättning att värna intellektuell frihet, framför allt med tanke på att risken för överblockering hindrar legitim och önskad informationsaccess. Susanna Broms skriver i Biblioteken och juridiken att ”oavsett hur lagen tillämpas bör ett bibliotek som installerar ett filterprogram som omöjliggör sökningar på vissa ord eller ordkombinationer på internet kunna redovisa sakliga skäl för det.” (s. 41) Det kan därför ses som bekymmersamt att så många bibliotek i undersökningen inte visste om ett filter användes och vad det i så fall blockerade.

Att diskutera

Flashback är ett forum som innehåller ett brett utbud av ämnen, enligt egen utsago “Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande”.

Fundera över dessa fyra exempel:

Bengt, skriver gymnasieuppsats om hur antisemitiska myter lever vidare inom dagens rasism och studerar därför vissa diskussionstrådar
Lars-Ove, är själv aktiv och skriver inlägg i trådar av misogyn och rasistisk karaktär, dock utan att gå över gränsen och utgöra brott mot YGL
Berit, har lyssnat på den populära podden Flashback forever och går in för att läsa en märklig tråd om konspirationsteorier som togs upp i det senaste avsnittet.
Milla, har engagerat sig i en litterär diskussion om historiska romaner, särskilt Hilary Mantels serie om Cromwell.

Bör biblioteket ha en användarpolicy som vänder sig emot någon av dessa former av internetanvändning?

I så fall, hur ska den regeln formuleras och bör/kan efterlevnaden kontrolleras? På vilket sätt skulle ett innehållsfilter eller en social kontroll vara utformade som särskilde den önskade från den oönskade internetanvändningen?

Hur ser det ut på ditt bibliotek? Gör en användarresa!

Sätt dig i användarens kläder och undersök steg-för-steg hur det går till använda internet på ditt bibliotek (både via wifi och en publik dator).

Ges information som rör regler för användning?
Var möter jag den som användare?
Går den att missa?
Hur är informationen formulerad och vad regleras?
Förstår jag vad som menas?