Barnens bibliotek

Prioriteringar

Arbetet med barnkonventionen på bibliotek hänger väl samman med tankarna om att prioritera barn. Enligt bibliotekslagen ska folkbiblioteken ägna särskild uppmärksamhet åt barn och unga. Vad det innebär i praktiken finns det inga patentsvar på. Bör barnavdelningen ha större yta, högre medieanslag och fler bibliotekarier än vuxenavdelningen? Det är ett sätt att se det på. Ett annat sätt, som kan vara mer realistiskt, är att se till barnverksamhetens behov först, och därefter vuxenavdelningens. Ta medieanslaget som exempel: utgivningen av vuxenmedier är betydligt större än den för barn. Medierna kostar också mer. Då är det inte rimligt att anslaget för medier för barn är större än den för vuxna. Men om behovet av inköp på barnsidan får högre prioritet än den till vuxensidan, så kan vi säga att vi prioriterar barn.

De grupper som är prioriterade i bibliotekslagen – personer med funktionsnedsättning, med annat modersmål i familjen, samt de tillhörande en nationell minoritet – finns även på barnavdelningen. Hur prioriterar vi då dessa dubbelt eller till och med tredubbelt prioriterade grupper? Ett sätt att resonera här är att låta det få ta längre tid att förbereda ett besök från exempelvis en grupp från en anpassad skola eller en resursförskola, än i samband med andra gruppbesök. Tiden behövs till inläsning, samtal med pedagogerna och kanske även ett besök på skolan för att bekanta sig med barnen, för att göra besöket på biblioteket så bra som möjligt.

Det kan vara bra att beskriva vad som menas med att biblioteket prioriterar barn, och arbetar med barnkonventionen som styrdokument. Det kan finnas med i biblioteksplanen och andra måldokument.

Bibliotek i barns ögonhöjd

Något som ligger nära barnkonventionen är ett bibliotek i barns ögonhöjd. Det gäller både det fysiska rummet och förhållningssätt på biblioteket.

Ett enkelt sätt att se rummet ur barns perspektiv är att krypa på alla fyra för att se vad de små barnen ser (och inte ser!). Ställ dig sedan upp på knä och se biblioteket ur en sexårings perspektiv. Hur ser de dig i informationsdisken? Vilka möbler finns? Är de till för barn eller för vuxna? Finns möbler där en vuxen kan sitta tillsammans med barn och läsa? (Tips! Köp knäskydd i byggvaruhandeln!)

För att underlätta kontakt med mindre barn i informationsdisken kan man se till att disken är så fri från saker som skärmar av som möjligt. Skyltställ finns på de flesta diskar, men skymmer sikten för barnen. Datorskärmen är måhända oundviklig, men kan stå på sidan av disken.

Att ha föremål på disken som inbjuder till samtal är ett sätt att skapa en relation. Gärna något som inte känns igen av alla, men som är intresseväckande. Sådana inledande samtal främjar relationsskapande, och underlättar för barnet att ställa frågor till bibliotekarien.

Bilderbokstrågen är ett bra exempel på hur man kan tänka på barns ögonhöjd. De finns i ett flertal modeller, men förvånansvärt många av dem har en hög kant framtill, så att enbart den övre delen av den främsta boken syns. Där står ofta bokens titel och författarens namn, men bilderna syns inte där. På en del tråg är framkanten gjord i plexiglas, eller åtminstone betydligt lägre än sidornas kanter. Då ser barnen böckerna lättare. När det gäller böcker för de allra minsta kan det vara bra att både ha böcker i deras ögonhöjd och i de vuxnas, så kan båda välja böcker att låna.

Tänk gärna på vilka du vänder dig till med skyltning. Om det står A–D på ett tråg är det för de vuxna som vet vilken författare de söker. Om det är en bild på kända bilderboksfigurer, såsom Pettson och Alfons, hittar även barnen. Skyltningen bland bilderböckerna är inspirerande för barnen. Om det finns möjlighet så är skenor på väggen ett bra sätt att visa upp lockande framsidor. Höga skyltningstorn kan skylta för både vuxna och barn, och är utrymmesbesparande.

På faktaavdelningen finns mycket att göra för att ordna böckerna efter hur barn frågar. Sätta tillsammans de tama djuren med de vilda, ridsport med hästar, dinosaurier med djur, kropp med känslor (knopp), samt länders geografi med deras historia är några exempel. Man kan också plocka ut de faktaböcker som riktar sig till äldre ungdomar och placera dem i ungdomshörnan, och de enkla faktaböckerna för de yngsta barnen vid bilderböckerna. Faktaböcker på andra språk än svenska kan placeras vid böckerna på svenska.

Många barn behöver ett socialt möte innan de vågar ställa sin fråga. Ofta räcker det med att säja hej, och visa att du jobbar här. Sitter du i informationsdisken och väntar på frågor, eller rör du dig bland besökarna för att fånga upp frågor? Prova gärna båda arbetssätten! Båda kan passa bra, det viktiga är att inte se upptagen ut.

Barnavdelningen rymmer så många åldrar med olika behov av biblioteksrummet. Barn tar plats! De små barnens bilderbokstråg brer ut sig över golvet, och även deras möbler. De mellanstora barnens medier tar också plats med sina låga hyllor. Tänk på att skapa mysiga sittplatser även för dem. Ungdomarna behöver en hörna med sittplatser som helst inte är i direkt anslutning till de små barnen.

Barn har behov av ett bibliotek som ligger nära deras hem och deras skola, på ett annat sätt än de flesta vuxna. Vuxna kan beställa böcker från det stora biblioteket i kommunen och hämta senare. Barn har inte det tidsperspektivet, och kommer kanske inte ens ihåg att hämta boken senare. Det är ett argument för att de mindre biblioteken i en kommun bör satsa extra mycket på barnverksamheten. Det är barnens bibliotek, utgå från dem!

Barns livsvillkor

Känner ni till under vilka livsvillkor som barnen i bibliotekets närhet lever? Alldeles säkert finns där barn som inte har någon som kan stötta med läxläsning, som inte har ett eget rum att skapa lugn och ro kring sig i, som inte kan gå hem efter skolan och äta mellanmål, som kanske inte ens får vara hemma förrän ett visst klockslag på kvällen, eftersom familjen är trångbodd. Allt detta är viktiga kunskaper för biblioteket – för vilken verksamhet och vilket biblioteksrum man ska erbjuda. Ett sätt att ta reda på hur barnen har det är givetvis att fråga barnen själva. Det kräver ett relationsskapande arbete för att få sådana förtroenden. Ett annat sätt är att prata med personalen på fritidsgården. Inte om enskilda barn men om barnen generellt i området. De har ofta kunskaper att dela med sig av som inte bryter sekretessen, men som hjälper bibliotekets personal att skapa en förståelse för barnens livsvillkor. Även andra aktörer i lokalsamhället kan vara intressanta att prata med, såsom föreningar, skolan, samt personal inom kultur- och fritidsverksamheten. Ytterligare ett sätt att lägga pusslet som skapar en bild är att söka statistik om kommunen. Här finns en hel del att utläsa.

Fundera också på vilken barnsyn ni som arbetar på biblioteket har. Ser ni barnen som human becomings som ska fyllas på med kunskaper, eller som kompetenta human beings? Hur ser ni på er själva? Nog vill vi alla vara både och, både stadda i utveckling och kompetenta!

Barnkonventionen, eller barnrättskonventionen, utgår ifrån barnet i singular. Barnet är rättighetsbärare. På bibliotek pratar vi oftast om barn som målgrupp, även om enstaka barn kan vara föremål för avväganden.

Resterande lektioner i denna kurs presenterar några av barnkonventionens artiklar, som kan vara av särskilt intresse för bibliotek. Till varje artikel finns reflektioner om hur man kan resonera kring dem och även workshopfrågor att fundera vidare på i en arbetsgrupp.