Tillgänglighet

Vad menar vi när vi pratar om tillgänglighet? Att något är tillgängligt är en grundförutsättning för att människor med någon form av funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt liv och delta i samhället på samma villkor som andra. För detta behövs specifik utformning som redan från början tar hänsyn till alla människors olika behov. Det kallas universell utformning. 

Rent konkret kan tillgänglighet utifrån ett biblioteksperspektiv handla om att se till att den fysiska biblioteksmiljön är anpassad, exempelvis med ramper för personer i rullstol eller hörselslinga för personer som har en hörselnedsättning. Det kan också handla om hur tillgänglig informationen är i biblioteksrummet, såsom skyltar med punktskrift. Det kan också röra sig om att se till att informationen och kommunikationen om biblioteket är digitalt tillgänglig, exempelvis att informationen finns i lättläst text. Biblioteken är inte bara en fysisk plats utan har även en webbsida och digital katalog, som ofta utgör den första kontakten besökare har med biblioteket. Med digital tillgänglighet menar vi att webbsidor behöver utformas på ett sätt som gör att man, oavsett fysisk eller kognitiv funktionsvariation, ska kunna ta till sig informationen som ges, exempelvis att bilder och filmer är syntolkade. 

Trots en långtgående lagstiftning om tillgänglighet, och om digital tillgänglighet i offentlig verksamhet, i Sverige är det mycket som inte är tillgängliggjort på ett sätt som gör att människor med funktionsnedsättning kan delta på lika villkor eller bestämma över sina egna liv. Vi kan se i Diskrimineringsombudsmannens (DO) statistik att anmälningar kopplat till diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning är en av två som ökat mest, den andra är etnisk tillhörighet. Sverige har även fått skarp kritik av FN, senast 2024, för dess bristande funktionsrättspolitik.

Funktionsrättspolitik 

Olika synsätt på funktionsnedsättningar i samhället har genererat olika förhållningssätt i olika tider. Det kan beskrivas utifrån modeller som har varit rådande inom Sverige och andra västerländska länder. Här nedan beskrivs modellerna i korthet för att ge en överblick över hur rådande normer genom årtionden har format vårt samhälle och våra lagar kopplat till funktionsrättsfrågor. 

Det är viktigt att ha med sig att människor med funktionsnedsättningar under väldigt lång tid har utstått en extrem diskriminering i Sverige. Institutionalisering har varit rådande norm fram till mitten på 90-talet, och andra repressiva lagar har varit styrande. Det synsätt som gäller idag, där människor med funktionsnedsättningar betraktas som rättighetsbärare, är frukten av en lång kamp som funktionsrättsrörelsen har drivit och fortsätter driva. 

Den medicinska modellen (1760–1990)

Den medicinska modellen fokuserar på att funktionsnedsättningar är ett medicinskt problem som innebär att personer ska “korrigeras“ och att besluten ska tas av medicinskt professionella och inte av en själv. Personer ska “fixas”, “bli normala”. Makten över ens liv ligger i någon annans händer och inte i ens egna. Att bli institutionaliserad är det normala.

Välgörenhetsmodellen 

Denna modell är närliggande till den medicinska. Enligt modellen förknippas människor med funktionsnedsättning med en personlig tragedi, och blir sedda som svagare eller i behov av medlidande. De behöver ”hjälp” av andra utan funktionsnedsättning som en form av välgörenhetsarbete eller som en moralisk plikt. Inte heller inom denna modell har en person med funktionsnedsättning makten över sitt eget liv. 

Den sociala modellen (1990-talet)

Under 60-talet bildades Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), numera Funktionsrätt Sverige, som arbetade intressepolitiskt med ett flertal organisationer för att förbättra funktionsnedsattas situation. År 1972 antogs ett handlingsprogram i riksdagen vid namn “Ett samhälle för alla”. I programmet skrev man: 

Handikapp är i stor utsträckning en följd av brister i samhället. Därför kan många handikapp elimineras. Det gör man genom att förändra samhället.

Man kan säga att grunden till den sociala modellen är att se den omgivande miljön som problemet och det som orsakar utanförskap. Det är bristande tillgänglighet och diskriminering som formar förutsättningarna för människor med funktionsnedsättning. Ansvaret förflyttas från individen till samhället. 

Rättighetsmodellen (Från 2006)

Funktionsrättskonventionen (UNCRPD) som kom 2006 bygger framförallt på rättighetsmodellen. Inom denna modell, som råder idag, ses personer med någon form av funktionsnedsättning som rättighetsbärare och omfattas av mänskliga rättigheter precis som alla andra. De hinder som finns för människor att få ta del av sina rättigheter ska elimineras. Fram tills funktionsrättskonventionen så kunde man som en person med funktionsnedsättning inte kräva sina rättigheter, detta kom nu att ändras. Men funktionsrättskonventionen är fortfarande inte något svenska staten helt efterföljer, vilket är en av punkterna FN kritiserat Sverige för. Ansvaret är nu, hur som helst, statligt och inte förpassat till individen. 

Varför tillgänglighet? 

Att skapa utrymmen och samhällen där tillgänglighet får vara centralt är en demokratifråga. Det handlar om att möjliggöra för människor att få uttrycka sig och delta på lika villkor. Detta är ett av sätten att möjliggöra ett jämlikare rum när det kommer till tillgänglighet, låt oss sträva mot det tillsammans!

Övning: Att undersöka sin egen verksamhet utifrån tillgänglighet

Ni ska nu undersöka hur det ser ut i er verksamhet. När exkluderar vi och när är något tillgängligt? Detta är tänkt som en reflektionsövning. Det finns inga rätt eller fel, utan syftet är att synliggöra nuvarande arbetssätt. 

1. Börja med att öppna, eller skriv ut, detta dokument med de här pilarna på eller rita upp dem på ett papper. 
2. Under varje pil ska ni nu skriva olika exempel från er verksamhet över tillfällen när verksamheten varit exkluderande, tolerant, anpassad eller tillgänglig. Se till att skriva något under respektive pil.
3. När ni har fyllt i mallen kan ni diskutera exemplen, ta gärna hjälp av reflektionsfrågorna längre ner i denna lektion.

Här kan ni läsa om definitionerna för respektive begrepp tillsammans med ett exempel.

Exempel: Vi får ett besök från Sveriges Dövas Riksförbund. Vi pratar och förväntar oss att de medlemmar som kan läsa på läppar berättar för de andra senare.

Exempel: Vi får ett besök från Sveriges Dövas Riksförbund. Vi pratar men vi har också skrivit ut information om biblioteket och vanliga frågor så att de kan läsa det. 

Exempel: Vi får ett besök från Sveriges Dövas Riksförbund. Vi har skrivit ut information om biblioteket och vanliga frågor så att de kan läsa det. Vi pratar och använder en app som gör att det går att kommunicera med varandra genom teckenspråk (till exempel bildtelefoni.net).

Exempel: Vi får ett besök från Sveriges Dövas Riksförbund. Vi har kontaktat organisationen i förväg och skickat information om biblioteket och vanliga frågor så att de kan läsa det innan. Vi frågar organisationen vad de önskar få ut av besöket och vad det finns för behov så att vi kan förbereda besöket utifrån dem vi träffar. På plats har vi teckenspråkstolkar under hela besöket.

Obs! Tanken är alltså inte att ni ska göra någon skala, som exemplen här ovan, utan att ni ska ta olika exempel på situationer eller ett sätt ni gör något på och reflektera kring var från exkludering till tillgängligt det ligger.

Behöver ni hjälp med tillgänglighet? På Myndigheten för delaktighets webbplats finns det olika checklistor som rör tillgänglighet. På Digiteket finns även en checklista som är specifikt framtagen för att stödja folkbibliotek i arbetet med att förbättra sin tillgänglighet, både fysiskt och digitalt.