Språkrättvisa

Vad är språkrättvisa? 

Språkrättvisa handlar om rätten att lyssna, uttrycka sig och bli förstådd på det språk man är mest bekväm med. Det handlar om att frigöra samtal och samarbeten från språkbarriärer. Vi inom Tahrir menar på att det är ett viktigt perspektiv när det kommer till tillgänglighet och för att möjliggöra att människor ska kunna delta på lika villkor i samhället. Det är en demokratisk fråga där att få information och delta på det språk man är mest bekväm med skapar ett rättvisare samhälle. 

Språkets betydelse 

Vad är språk för något? Det är ord vi säger som gör att någon förstår det vi menar, men språk är såklart mycket mer än ordens exakta funktion. Språket eller sättet vi kommunicerar på är ett uttryck för identitet, det är att få uttrycka sitt fulla jag och sina känslor. När vi ser på språk utan att ta in aspekten av hur identitetsskapande det är, ett instrumentellt synsätt, har det en förmåga att dölja de asymmetriska maktförhållandena mellan människor eller mellan människor och institutioner. Språk och kommunikation handlar om vem man är.

Flerspråkighet på bibliotek

Den första kontakten besökare har med sitt lokala bibliotek sker ofta via bibliotekets webbplats. Här får man bland annat information om hur man skaffar bibliotekskort, vilka låneregler som gäller och vilken typ av service och aktiviteter som biblioteket erbjuder. Idag finns det ofta möjlighet att direktöversätta information på webbsidor med hjälp av olika översättningsverktyg. Det kan vara viktigt att förstå att dessa översättningsverktyg inte är perfekta och inte alltid översätter rätt. Det innebär att människor kan få olika information, beroende på hur bra det översätts. Det är också relevant att fundera över hur människor som inte kan eller inte är bekväma med det svenska språket ändå kan ta del av bibliotekets information. Detta gäller även information som finns i biblioteksrummet, och inte minst bibliotekets programverksamhet. 

Språkens politik 

Forskare, som Kristina Gustafsson, Linnéa Åberg med flera, har beskrivit hur språk kan förstås i den svenska kontexten. De delar in språken i tre grupper, vilket följer indelningen i språklagen (2009:600):

• Majoritetsspråk
• Minoritetsspråk
• Migrationsspråk

Majoritetsspråk

Svenska har en särskild ställning i lagen. I språklagen står det att svenska är samhällets gemensamma språk. Alla som bor i Sverige ska ha tillgång till språket och kunna använda svenskan i alla delar av samhället.

Det finns starka argument för att ett land prioriterar ett gemensamt språk. Det bygger ofta på demokratiska idéer – tanken är att ett gemensamt språk gör det lättare för människor att förstå varandra och delta i samhället.

Samtidigt kan detta också ses som en form av assimilering. Idén om ”ett land, ett folk, ett språk” blir då viktig. Att kunna majoritetsspråket framställs som nödvändigt för att tillhöra samhället. Den som inte kan språket riskerar att hamna utanför, till exempel när det gäller tillgång till rättigheter och möjligheter att delta i samhället.

Minoritetsspråk

Argumenten för att erkänna minoritetsspråk är också starka, men bygger på andra idéer. Här handlar det om historiskt ansvar och rättvisa. Många minoritetsgrupper har tidigare blivit, och blir fortsatt, diskriminerade eller marginaliserade i Sverige. Att staten erkänner rättigheter för minoritetsspråk är en sorts kompensation för orättvisor och ett sätt att försöka stärka de språk som man historiskt försökt utradera. Det blir ett sätt för statens eget identitetsbyggande, en stat som försöker ta ansvar för tidigare repression. Att ha ett erkänt minoritetsspråk ger människor ett verktyg för att kunna kräva rättigheter, detta är en pågående kamp för de som talar dessa språk.

Sverige har fem officiellt erkända nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Enligt språklagen har även svenskt teckenspråk en särställning som är likvärdig med de fem nationella minoritetsspråken. 

Migrationsspråk

När det gäller migrationsspråk ser situationen annorlunda ut. Migrationsspråk tillhör de minoriteter som lever i Sverige utan erkännande som minoriteter, det vill säga alla människor som migrerat till Sverige genom åren. Det finns ingen tydlig lagstiftning som behandlar människor med migrationsspråk som rättighetsbärare eller någon egentlig debatt om att det skulle införas heller – detta trots att det finns många stora grupper med en språktillhörighet som inte är majoritetsspråket svenska eller tillhör de fem officiella minoriteterna.

Samtidigt talas idag omkring 200 olika språk i Norden. Trots denna stora språkliga mångfald har migrationsspråk oftast inget formellt erkännande eller skydd. Man kan som migrationsspråkig inte kräva sina språkliga rättigheter på samma sätt som de som talar majoritetssvenska eller något av de officiella minoritetsspråken. Däremot har offentliga aktörer skyldighet att förmedla information på ett sätt som gör att den enskilda individen ska förstå, detta kan till exempel vara att ha bokade tolkar till möten. Men rätten till information följs sällan och de flesta får oftast sina beslut på svenska hemskickade utan hjälp till att få informationen översatt eller förklarad på annat sätt. Ansvaret hamnar på individen själv. 

Varför språkrättvisa?

Att skapa platser och samhällen där språk värderas lika är en demokratifråga. Det handlar om att alla ska få komma till tals på ett sätt där man faktiskt har möjlighet att uttrycka vad man vill utan att man ska känna att man är en belastning för samtalet. Det finns sätt att möjliggöra jämlikare rum när det kommer till språk och det är därför språkrättvisa är något vi gemensamt bör sträva mot.

Övning: Att undersöka sin verksamhet utifrån språkrättvisa

Ni ska nu undersöka hur det ser ut i er egen verksamhet. När exkluderar vi och när är något språkrättvist? Detta är tänkt som en reflektionsövning. Det finns inga rätt eller fel utan syftet är att synliggöra era arbetssätt. 

1. Börja med att öppna, eller skriva ut, detta dokument med de här pilarna på eller rita upp dem på ett papper.
2. Under varje pil ska ni nu skriva olika exempel från er verksamhet över tillfällen när verksamheten varit exkluderande, tolerant, språkanpassad eller språkrättvis. Se till att skriva något under respektive pil. 
3. När ni har fyllt i mallen kan ni diskutera exemplen, ta gärna hjälp av reflektionsfrågorna längre ner i denna lektion.

Här kan ni läsa definitionerna för respektive begrepp tillsammans med ett exempel. 

Exempel: Vi ska planera ett författarbesök med en författare från Argentina. Författaren talar spanska och engelska. Vi vet att det kommer att väcka intresse hos spansktalande personer i kommunen, men vi väljer att hålla eventet enbart på engelska.

Exempel: Vi ska planera ett författarbesök med en författare från Argentina. Författaren talar spanska och engelska. Vi vet att det kommer att väcka intresse hos spansktalande personer i kommunen. Eventet kommer trots detta bara att hållas på engelska eftersom vi räknar med att de besökare som inte kan engelska får ta med sig någon som kan översätta för dem. Vi planerar en särskild plats i ett hörn där de kan sitta i så fall.

Exempel: Vi ska planera ett författarbesök med en författare som kommer från Argentina. Vi vet att det kommer att väcka intresse hos spansktalande personer i kommunen, men vi väljer att hålla eventet enbart på engelska. Vi sprider också information, på svenska, att det går att anmäla sig om man behöver tolk. Vi kommer att boka tolk utifrån anmälningarna.

Exempel: Vi ska planera ett författarbesök med en författare som kommer från Argentina. Vi vet att det kommer att väcka intresse hos spansktalande personer i kommunen. Därför sprider vi information på både svenska och spanska om att eventet kommer att hållas på båda språken och simultantolkas mellan dessa. Eventet simultantolkas så att alla kan delta på lika villkor.