Tillgänglighet och språkrättvisa i kombination
En grupp från en TFI-skola (teckenspråk för invandrare som är döva eller har en hörselnedsättning) planerar ett besök till er på biblioteket. Gruppen genomför studiebesök på olika offentliga verksamheter för att förstå deras funktion och vilken service de erbjuder. De kommer till biblioteket som ligger på första våningsplan, väl där möts de av personal från biblioteket tillsammans med två teckenspråkstolkar, en tecknar till polskt teckenspråk och en tolkar till svenskt teckenspråk. Gruppen kan ta del av all relevant information och får med sig broschyrer hem där man kan skanna en QR-kod för att komma till hemsidan där det finns filmer med teckenspråk på olika språk som beskriver biblioteksverksamheten närmare.
Varför ska vi tänka på kombinationen av tillgänglighet och språkrättvisa
Alla sammanhang styrs av olika sociala koder. När man kommer till en ny plats, till exempel ett nytt jobb, en middag med en ny grupp av människor, eller ett nytt land, så finns det nya koder vi måste förhålla oss till och det tar tid för människor att lära sig vad det är för koder som gäller på respektive plats. De här koderna står inte nedskrivna någonstans, det är saker som folk förväntar sig att man antingen ska kunna eller snabbt ska lära sig. Men vi har olika förutsättningar för att lära oss dessa koder. Utöver de sociala koderna finns det även de faktiska nedskrivna reglerna och lagarna som styr vad som gäller i varje land, en kunskap som man måste ha för att navigera i samhället.
När en person med funktionsnedsättning flyttar till ett nytt land kommer hen till en ny kontext där en annan diagnos, andra behandlingar eller stödinsatser ibland gäller. Det är alltså inte säkert att det land eller sammanhang man kommit ifrån diagnostiserar på samma sätt som man gör i Sverige. I det samhälle man kommer ifrån kan de egenskaper eller funktioner man har ses som en tillgång eller som ett normfungerande sätt att vara på, men i det nya landet kan dessa istället ses som en funktionsnedsättning, och vice versa.
Sist men inte minst har vi språket, med språk som barriär blir ovanstående två saker, sociala koder och kunskap, svåra att tillskansa sig. Språk är mer än ord, det är också tonfall och gester. Med språket förmedlar vi vad vi tycker och känner.
Kulturell bakgrund spelar också en roll när det gäller att delta i det svenska samhället. Om man exempelvis kommer från ett individualistiskt samhälle antas man, och är antagligen van, att fatta egna beslut och driva frågor själv. Kommer man däremot från ett samhälle där mer kollektiva normer råder, som att familj eller nära vänner ska driva dina frågor, kan det vara svårare att förstå hur det svenska samhället fungerar. Detta påverkar också hur man ser på funktionsnedsättningen man själv har eller som ens anhöriga har. Hur förväntar man sig att man ska bli bemött? Om vi ser tillbaka på de olika modellerna som funnits inom västerländska länder när det kommer till funktionsrättsfrågor kan man tänka att olika modeller råder på olika platser. Kanske kommer man från en kontext där välgörenhetsmodellen är rådande eller från ett system som inte följer samma tidslinje som den i Sverige.
Det finns olika lagar, regler och riktlinjer som säger att vi ska tillgängliggöra våra olika publika miljöer. Inom dessa sammanhang talas det sällan om flerspråkighet som en tillgänglighetsfråga. Men utan kunskap om regler och sociala koder på ett språk eller sätt man kan ta till sig informationen på, skapar vi hinder för människor vi vill att våra verksamheter ska vara tillgängliga för. Hur kan vi anpassa våra miljöer och bemötande så att alla, även de som inte pratar svenska, kan delta på lika villkor?
Övning
Det ska komma en klass på besök till biblioteket från en SFI-utbildning, där människor med någon form av intellektuell funktionsnedsättning går. Ni är ansvariga för att planera besöket och ska nu tänka på vad skillnaden är mellan att göra något anpassat och språkanpassat och att göra något tillgängligt och språktillgängligt.
Anpassat och språkanpassat
Definition: Möjligheten finns för att genomföra specifika åtgärder för att göra något mer tillgängligt (även språktillgängligt) men man saknar verktyg och strategier för att alla människor ska kunna delta på lika villkor.
Vad kan ni göra för att anpassa mötet?
Tillgängligt och språkrättvist
Definition: Att personer med en funktionsnedsättning och som inte känner sig bekväma med det svenska språket ska kunna delta på lika villkor. Det görs en ansträngning och en planering för att alla deltagare i rummet ska vara jämlika oavsett vilket språk som de är mest bekväma med och oavsett vilken funktionsnedsättning de har.
Vad kan ni göra för att tillgängliggöra mötet?
Skriv ner på ett papper eller på post-it-lappar vad ni skulle kunna göra för att anpassa mötet och vad ni skulle kunna göra för att tillgängliggöra mötet. Det finns inga rätt eller fel, syftet är att ni ska fundera på vad skillnaden är när vi planerar något utifrån dessa olika perspektiv. Gå gärna tillbaka till tidigare lektioner och kika på definitioner kring anpassning och tillgängligt/språkrättvist, om det känns klurigt.
Detta är en övning för att synliggöra vad skillnaden är mellan att anpassa och att göra något tillgängligt och språkrättvist. Den är alltså endast till för att reflektera över begreppen och vad skillnaden blir när vi gör det ena eller andra.
Reflektionsfrågor
- På vilket sätt kan en funktionsnedsättning och språk utgöra en dubbel begränsning i er verksamhet?
- Finns det regler eller sociala koder i er verksamhet som ni förutsätter att alla människor känner till?
Rubrik
Handboken Vägar mot ömsesidig integration av organisationen Disabled Refugees Welcome
Rapporten Jämlika livsvillkor för utrikes födda personer med funktionsnedsättning av Funktionsrätt Göteborg
Rapporten “I vårt land finns inte ordet handikapp”: invandrare med barn med funktionshinder berättar av Ulla Bohlin, Malmö universitet