Universell utformning på bibliotek – en väg mot tillgänglighet för alla

Vad handlar universell utformning egentligen om? Och hur är det relevant för att skapa mer tillgängliga och inkluderande bibliotek? Ulrika Danielsson och Victoria Lagerkvist, biblioteksutvecklare i Region Uppsala respektive Sörmland, har djupdykt i området och ger i den här artikeln en introduktion.

Folkbiblioteken ska enligt bibliotekslagen vara tillgängliga för alla barn, unga och vuxna. Det är ett rimligt mål att sträva mot, men vägen dit är inte enkel. För att nå dit behöver vi utforma biblioteket utifrån att människor har olika förutsättningar. Behov kan också variera över tid och beroende på situation. I detta ibland svårnavigerade arbetsområde kan vi använda det som brukar kallas för universell utformning när vi planerar, genomför och förbättrar biblioteksverksamheten.

Universell utformning handlar om att utveckla lösningar, eller som i det här fallet biblioteksverksamhet, som fungerar för så många som möjligt redan från början. Det är en designprincip och hänger tätt samman med begreppet tillgänglighet. Men universell utformning är bredare och inkluderar fler perspektiv. Förutom att ta hänsyn till människors funktionsförmåga, behöver aspekter som ålder, kön och etnicitet tillgodoses. Utgångspunkten är alltså den mänskliga mångfalden. Det betyder att vi skapar verksamhet och tjänster som tar hänsyn till att människor är och fungerar olika.

Vi blev intresserade av att fördjupa oss i hur vi kan förstå och använda detta tankesätt i bibliotekssammanhang. Därför hoppade vi på en fristående 7,5 hp-kurs om universell utformning som riktar sig till yrkesverksamma. Nu vill vi dela med oss av insikter, lärdomar och konkreta verktyg som bibliotek kan använda i det praktiska arbetet.

I linje med bibliotekens uppdrag och mål

Universell utformning handlar om att skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla med utgångspunkt i människors olika behov. Ur ett funktionsrättsperspektiv uppnår man tillgänglighet genom att utgå från universell utformning:

[..] ’universellt utformade’ som betyder sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. ’Universellt utformade’ ska inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs.

definition i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 2

Det är viktigt att betona att universell utformning inte handlar om att ta bort hjälpmedel eller stöd för människor när det behövs. Men genom att tänka in universell utformning från början går det att undvika onödiga särlösningar eller anpassningar i efterhand. Ett vanligt exempel är att utforma biblioteksentrén utan nivåskillnader och med automatisk dörröppning i stället för att ha trappor och tunga dörrar. Detta är också ett sätt att arbeta antidiskriminerande, eftersom vi i Sverige har en diskrimineringslag som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering.

Folkbiblioteken och universell utformning

Folkbiblioteken har ett brett och komplext samhällsuppdrag och ska enligt bibliotekslagen vara tillgängliga för alla och anpassade efter användarnas behov. Som offentliga institutioner har biblioteken också ett särskilt ansvar att leva upp till funktionsrättskonventionen såväl som barnkonventionen. Med tanke på de prioriterade målgrupperna i lagen och de många perspektiv som biblioteket behöver ta hänsyn till är universell utformning en sammanhållande princip och praktik som kan hjälpa till i arbetet.

Likvärdighet och flexibilitet viktiga nycklar

Även om det inte finns en manual som berättar hur bibliotek i praktiken ska gå till väga, finns det verktyg, arbetssätt och guider att ta stöd i för att omsätta strävan till handling. Det finns två nycklar som vi ser som särskilt användbara för att börja tänka och arbeta med universell utformning: likvärdighet och flexibilitet.

Likvärdighet handlar om att så mycket som möjligt ge tillgång till samma användningssätt, eller till ett likvärdigt alternativ. Vi ska inte dela upp eller kategorisera människor i onödan. Här kommer vi tillbaka till exemplet med biblioteksentrén med automatisk dörröppning som gör det möjligt för alla att använda samma ingång. Entrén underlättar särskilt för personer som använder rullstol, barnvagn eller släpar på tunga resväskor. På samma sätt blir en föreläsning på biblioteket där föredragshållaren använder mikrofon, inte pratar för snabbt samt syntolkar bilderna i sin presentation tillgänglig för fler. Finns det dessutom en fungerande hörslinga i lokalen, plats för rullstolar och inga störande aktiviteter i närheten av föredraget, underlättas deltagandet ännu mer. Det leder till att fler kan delta och ta del av samma föredrag vid samma tillfälle.

Universell utformning handlar sällan om att en enda lösning alltid passar alla, utan om att bygga in flexibilitet i lösningar. Att kunna delta på lika villkor innebär ofta att olika behov kräver olika lösningar, eller alternativ. En skönlitterär bok som finns i lättläst version, som storstil, talbok och ljudbok svarar mot olika förmågor och preferenser. På så sätt kan alla ta del av berättelsen. Genom att välja en boktitel som finns tillgänglig att läsa i olika format kan fler delta i bibliotekets bokcirkel.

När många användningssätt ska samsas om utrymme eller resurser kan krockar givetvis uppstå mellan behov hos olika grupper. I ett bibliotek behöver en del besökare tysta, lugna miljöer samtidigt som en förskolegrupp kan behöva utforska bokutbud och lekmöjligheter på ett mer högljutt sätt. Går det inte att hitta en lösning som omhändertar flera behov blir svaret ofta att erbjuda olika alternativ. Det vill säga att vi möter variation med variation, i stället för att ställa prioriterade grupper mot varandra.

Nödvändigt för en del är ofta bra för fler

Att utgå ifrån en mångfald av behov när något ska utformas innebär att vi i första hand behöver skaffa oss kunskap om sådant som kan försvåra användningen, eller som exkluderar människor. Föreningen och bolaget Begripsam är specialiserade på tillgänglighet med fokus på kognition och de brukar tala om extremanvändarperspektivet för att uppmärksamma bibliotek på de ”osynliga” behov som finns. Ofta kan det handla om kognitiva hinder. Genom att fråga sig vilka som har svårast att använda ett bibliotek och varför det är svårt (att exempelvis låna en bok, delta i en aktivitet, vistas i lokalen) kan hinder identifieras, och på sikt åtgärdas. Men om vi bara involverar de som har lätt för att använda bibliotekets tjänster – ja, då får vi kanske inte så mycket ny information om behov och beteenden.

Det finns många fördelar med att utforma exempelvis en tjänst utifrån behoven hos de som har svårast att använda den.

En uppenbar vinst är förstås att just dessa personer kan använda tjänsten, men även andra gynnas. Det som är nödvändigt för en del, är ofta bra för fler.

För att ta reda på vad som försvårar för besökare är det viktigt att se till att användarna kommer till tals på olika sätt och gärna så tidigt som möjligt när något ska utformas. Det kan ske antingen genom direkt involvering, eller genom indirekta metoder som till exempel att använda personas (fiktiva personbeskrivningar) eller scenarier. I skriften Guide till universell utformning – skapa tillsammans så att alla får plats från Funktionsrätt Sverige kan man läsa mer om olika metoder och tillvägagångssätt för att involvera människor i arbetet med att utforma utifrån ett universell utformning-perspektiv.

Även det som biblioteken, eller andra aktörer, redan har kunskap om när det gäller människors behov är viktigt att ta vara på. Det kan exempelvis röra sig om erfarenheter i samband med riktade insatser gentemot prioriterade grupper, eller att ta hjälp av checklistor för tillgänglig programverksamhet och tillgänglighetsguider av olika slag.

Två verktyg för att arbeta praktiskt med universell utformning

Ett verktyg för demokratiutveckling 

Universell utformning ligger i linje med allt arbete som grundar sig i de mänskliga rättigheterna. Genom att ta hänsyn till den mänskliga mångfalden kan vi förverkliga ett socialt hållbart samhälle där ingen blir lämnad utanför. Per-Olof Hedvall, forskare inom tillgänglighet och universell utformning vid Lunds universitet, framhåller i en intervju att universell utformning handlar om vilket samhälle vi vill ha. Han menar att universell utformning ska ses som en process som leder mot jämlikhet och förändrade attityder.

Med detta synsätt blir universell utformning också ett viktigt verktyg för bibliotek i arbetet för det demokratiska samhällets utveckling. Både bibliotekets funktionsrätts- och barnrättsarbete behöver utgå ifrån att alla är olika – oavsett om det handlar om funktionsförmåga, levnadsvillkor eller andra förutsättningar i livet.

Sammanfattningsvis kan man säga att genom att ta stöd i universell utformning som princip och praktik kan vi skapa en mer inkluderande biblioteksverksamhet. Vi möjliggör ett bibliotek som kan användas av så många som möjligt utan behov av anpassningar och speciallösningar. Och i förlängningen bidrar det också till ett bättre samhälle som är tillgängligt för alla. 

Två exempel från kursen

Som en del av kursen i universell utformning gjorde vi varsin mindre studie. Vi hoppas att en kort beskrivning av vad vi valde att analysera kan inspirera till idéer om hur bibliotek kan arbeta med universell utformning. 

Victorias studie: Varje barn har rätt till sitt språk

På vilket sätt kan universell utformning vara ett stöd när bibliotek arbetar med Bokstart? Jag blev nyfiken på hur en framtagen rutin skulle kunna påverka att universell utformning används som förhållningssätt i arbetet inom Språkslottet, som är Sörmlands regionala Bokstartsprojekt. Jag ville också förstå hur universell utformning övergripande kunde stödja Språkslottets vision och mål. Min studie i kursen handlade därför om barnets bästa i relation till att boken Knacka på av Anna-Clara Tidholm skulle börja delas ut vid BVC:s 8-månadersbesök i Sörmland.

I Sörmland visade det sig att det nya arbetssättet kring språk och läsning i och med införandet av att dela ut Knacka på stödjer en universellt utformad praktik. I min analys blev det tydligt att val av bok var väldigt viktigt för att kunna erbjuda olika sätt att skapa intresse för läsningen. Biblioteks- och barnhälsovårdspersonalen upplevde, utifrån hur familjerna tog emot boken, att Knacka på var ”talvänlig”, ”tillgänglig” och ”rolig”. Att visa hur läsningen kan gå till rent praktiskt gav också möjligheten att möta familjer utifrån både barnets och föräldrarnas förutsättningar på ett flexibelt sätt.

I arbetet med Knacka på fanns ett stort fokus på flerspråkighet medan andra infallsvinklar på mångfald saknades. Det syntes också i rutinen. Rutinen skulle därför tydligare kunna inkludera fler perspektiv, till exempel förälderns läsvana eller läsnedsättningar. Till exempel skulle information om att biblioteket kan stötta tillgänglig läsning kunna synliggöras mer. Detta för att göra en förflyttning mot ett arbete som inkluderar och synliggör en bredare palett av mångfaldsperspektiv.

Jag frågade Malin Klintholm, som vid tillfället var projektledare för Språkslottet, hur hon efter att ha deltagit i mitt projektarbete tror att universell utformning kan vara ett stöd i arbetet:

”Jag tror att det kan hjälpa bibliotek att göra Bokstart mer tillgängligt för alla barn och familjer, och utveckla samarbetet med andra professioner. Genom att erbjuda böcker på flera språk, använda teckenstöd och taktila bilder och skapa inkluderande miljöer och aktiviteter kan fler barn ta del av språkutvecklande insatser. Anpassad info och stöd till föräldrar kan sänka trösklarna för deltagande. Med detta förhållningssätt kan vi bidra till mer jämlika förutsättningar.”

Ulrikas studie: Universell utformning på bibliotek – ett samtal om hur det kan gå till i praktiken

Hur arbetar ett mindre folkbibliotek med att vara tillgängligt för alla, utifrån en mångfald av olika behov? Var ligger utvecklingspotentialen och vilka är svårigheterna? Jag ville med min studie ge en bild av universell utformning på bibliotek. De medverkande biblioteksmedarbetarna hade inte några direkta förkunskaper om begreppet. I ett samtal med arbetsgruppen på biblioteket blev praktiken synlig, och här följer några nedslag i deras arbete.

Det var tydligt i samtalet att personalen på biblioteket betraktade arbetet med inkludering som självklart och något som alla ska ägna sig åt. Arbetet sker ofta i små steg och genom att åtgärda enkelt avhjälpta hinder. Det görs punktinsatser som exempelvis informationsblad för nyanlända, vars lättlästa text kan användas även för fler målgrupper. Bibliotekslokalen används fortlöpande som en slags testyta i vardagen, där personalen gör mindre omflyttningar om något inte fungerar så bra – vilket visar på både flexibilitet och en praktik som är ”här och nu”. Detta gör också att utvecklingen hela tiden går framåt. Genom att använda sig av universell utformning skulle arbetet kunna systematiseras mer, inte minst genom att ta med det tankesättet från början.

En annan styrka som framträdde var bibliotekets arbete med uppsökande verksamhet och riktade aktiviteter, något som skapar jämlik tillgång till biblioteksverksamhet genom nödvändig specialanpassning. Här finns ett integrerat extremanvändarperspektiv, där man försöker ta reda på och möta behoven hos prioriterade grupper under aktiviteternas gång – oavsett om det sker innanför eller utanför bibliotekets väggar. Ett exempel är Shared Reading-tillfällen på träffpunkter för personer som lider av psykisk ohälsa. Förutom kravlös högläsning i grupp blir tillfällena en brygga till bibliotekets digitala tjänster, genom att biblioteksmedarbetaren informerar om och ger stöd i hur man kan använda dem. Om behovskunskapen som biblioteket får under dessa aktiviteter synliggörs och delas i ett kollegialt lärande, skulle den kunna tas tillvara i fler sammanhang.

Arbetsgruppen resonerade även kring svårigheter i arbetet. Ett exempel kan vara teknik som hindrar mer än underlättar, och att biblioteken inte alltid själva kan åtgärda dessa problem. Bland annat togs utlånings- och återlämningsautomaterna upp som ett problemområde, och att hela processen med att låna på biblioteket exkluderar vissa människor. Exempelvis kan vissa låneregler vara svåra att hålla reda på och följa. Genom att i stället involvera dem i förbättringsarbetet kan en av bibliotekets mest grundläggande uppgifter, att kostnadsfritt låna ut medier, göras tillgänglig för fler.

Via samtal med bibliotekspersonalen fick jag syn på ett ständigt pågående inkluderingsarbete som var och en i personalen ägnar sig åt, utifrån sina inriktningar. Arbetet sker i en komplex vardagsverklighet, där många behov och preferenser ska omhändertas. Jag såg också att universell utformning kan vara ett hjälpsamt verktyg, både som ett övergripande tankesätt och som stöd i det praktiska arbetet. Små steg i all ära, men universell utformning skulle kunna bidra till större kliv – närmare målet att vara tillgängliga för alla.