Är ni beredda att förändras?

Om du vill att människor ska tycka att det är relevant att gå in genom din dörr, måste det de möter på andra sidan vara möjligt att omformulera och förändra. Det gäller den fysiska miljön lika väl som människorna som jobbar där. I den här lektionen ställs de svåra frågorna om representativitet och om vi är beredda att göra saker med andra grupper istället för att göra saker för dem.

I filmen hänvisas det till en föreläsning av Nina Simon som går att se här.

Nedan följer en transkribering av filmens innehåll

Jag har tidigare nämnt att en av de svåraste sakerna är att samverka på lika villkor. Det vill säga att dina samverkanspartners har ett större inflytande än du kanske är van vid. Det finns en anledning till det. För oavsett vilken verksamhet som vi sysslar med så bygger vi

upp en kultur som präglas av vilka människor det är som ingår i vårt arbetsteam. Ifall vi zoomar ut lite grann ser vi att vår arbetsplatskultur också präglas av vilka människor det är som arbetar i hela vår bransch, och tillsammans formar vi även den. Det här gör att det är lätt att bjuda in andra till samverkan, om vi tänker oss att de går in genom våra dörrar och sedan uppträder precis som vi gör – i ett rum som inte förändras. För att allt ser ut som det alltid har gjort.

[O]m du vill att människor ska gå in genom din dörr, måste det som de möter på andra sidan vara möjligt att omformulera och förändra.

Vi tycker det är svårt med samverkan på lika villkor för att det kräver av oss att vi, och rummen vi rör oss i, förändras. Amerikanen Nina Simon har grundat en rörelse som heter OF/BY/FOR ALL för att hjälpa kulturorganisationer att spegla sina lokalsamhällen. Hon ger en perfekt illustration till detta när hon berättar om Queensland State Library i Australien. Här byggde man ett praktbibliotek för massor med pengar med målet att samverka inkluderande med urinvånarna. Men det visade sig att urinvånarna inte fann det där glänsande, vita, marmorpalatset särskilt intressant att samlas i. Deras kultur är färgrik, de delar kunskap i ring runt en öppen eld. Det intressanta här är att biblioteket faktiskt rev upp sitt bygge. De skapade en eldstad mitt inne i marmorpalatset, målade färger på väggarna och ville förändra sig själva på ett oerhört modigt sätt.Då möjliggjorde de samverkan på lika villkor. 

Så om du vill att människor ska gå in genom din dörr, måste det som de möter på andra sidan vara möjligt att omformulera och förändra. Det gäller den fysiska miljön likaväl som människorna som jobbar där. Men för att möjliggöra detta så måste vi ha en större förståelse för vilka vi själva är. Hur ser personalstyrkan ut, vad gäller representativitet? Hur ser ledningen ut? Är vi representativa för det samhälle som vi verkar i? Och är vi beredda att göra saker med andra grupper eller vill vi bara göra saker för dem?

Det här tror jag är den riktigt stora och svåra frågan när det gäller samverkan. Är jag beredd att förändras själv? Är jag beredd att låta någon annan forma den värld och den verksamhet som jag faktiskt jobbar i? Detta tror jag är särskilt sant för bibliotekens arbete med prioriterade målgrupper, det vill säga barn och unga, personer med funktionsnedsättning, personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter. Fundera och diskutera gärna var era gränser går för att själva förändras och varför det kan kännas svårt att utmana dessa gränser. Diskutera också vad ni hade vunnit för samverkansmöjligheter om ni hade utmanat gränserna.