Normer – oskrivna regler vi förhåller oss till

I denna lektion får du lära dig om normer, minoritetsstress och intersektionalitet. 

Vad är normer och hur fungerar de?

Normer kan beskrivas som oskrivna regler i samhället som vi hela tiden förhåller oss till. De sätter ramar för hur vi ska vara och bete oss. Normer kan många gånger vara positiva och underlätta för oss, till exempel att stå i kö till kassan eller att komma i tid. Men normer kan också vara begränsande och den som bryter mot dem kan ses som ”onormal” eller ”avvikande” och bli socialt bestraffad. Normer skapar föreställningar om att beteende är något fast och allmängiltigt. Oftast märks inte normer förrän vi bryter mot dem. 

Normer förändras över tid och kan variera mycket mellan olika sociala och geografiska platser. I ett socialt sammanhang kan det till exempel vara norm att äta kött medan det i ett annat sammanhang inte är det. En uppsättning normer utgör tillsammans en kultur.  

Språket kan ofta ge ledtrådar till vad som är norm. Det som är norm behöver inte förtydligas, det är alltid underförstått. Tidigare, och till viss del fortfarande, var det till exempel självklart att “fotboll” var detsamma som “herrfotboll”; det var normen, det neutrala, medan fotboll som spelas av kvinnor omnämns specifikt som “damfotboll”. 

Det kan också handla om att det saknas ord för sådant som är avvikande från normen eftersom vi utgår från att det inte behövs. I en västerländsk kontext är till exempel “ickebinär” ett ord som är relativt nytt när man pratar om könsidentitet, men själva fenomenet har alltid funnits genom historien.

Normer är föränderliga

Normer är inte statiska, de går att förändra. Till exempel ändrade vi under coronapandemin vårt sätt att hälsa på andra människor – i stället för att ta i hand hälsade vi utan fysisk kontakt. 

Lagar och regler fungerar normerande: om något är olagligt så brukar det uppfattas som fel. Ett exempel på detta är att det i många sammanhang inte var uppseendeväckande att slå sina barn i Sverige innan 1979, då det som första land i världen gjorde barnaga olagligt. Idag är normen att inte slå sina barn och de flesta av oss skulle reagera om vi såg någon göra det. Forskning, opinionsbildning och offentlig debatt är några saker som brukar påverka förändringar av lagar och normer.

Normer och hbtq+

När det gäller hbtq+-frågor är det framför allt hetero- och cisnormer som kan vara bra att känna till. Heteronormen handlar om att alla människor antas vara heterosexuella. Cisnormen handlar om att bestämma en persons kön utifrån de könsorgan som är synliga vid födseln eller en persons utseende, kläder och beteende. Dessa normer är ofta så starka och dominerande att de leder till att andra perspektiv osynliggörs. 

Vi har sett stora förändringar i samhället kring normer om hbtq+ under det senaste seklet. Till exempel tillåter allt fler länder homosexuella att gifta sig, några länder har infört ett tredje juridiskt kön och en del även möjligheten att själv bestämma juridiskt kön. Många länder har numera även lagar för att skydda hbtq+-personer från att utsättas för kränkningar och diskriminering. I Sverige finns diskrimineringslagen (2008:567) där sexuell läggning samt könsöverskridande identitet och uttryck är två av lagens totalt sju diskrimineringsgrunder (de övriga är kön, ålder, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning och religion eller annan trosuppfattning. Mer om diskrimineringslagen kommer i lektion fyra). Samtidigt finns det fortfarande länder där homosexuella kan dömas till dödsstraff, och vi kan på många ställen i världen se en tillbakagång när det gäller hbtq+-personers rättigheter, där sådant som tidigare har varit accepterat nu ifrågasätts.  

Reflektionsfrågor

• Vilka normer finns på vår arbetsplats?
• Utgår vi från en heteronorm på vår arbetsplats? Om ja, på vilket/vilka sätt och vid vilka tillfällen?
• Det finns sju diskrimineringsgrunder, har vi alla dessa i åtanke på arbetsplatsen, eller brukar vi glömma någon?
• Vid vilka tillfällen använder vi pronomen som han/hon, hans/hennes på arbetsplatsen? När vi pratar om besökare? Kollegor? Finns det tillfällen då detta kan vara onödigt eller problematiskt?
• Är det laddat att prata om hbtq+-frågor på arbetsplatsen? Varför/varför inte?

Minoritetsstress och mikroaggressioner

Personer som tillhör en minoritetsgrupp utsätts oftare för diskriminering och kränkningar än andra. Minoritetsstress kallas den stress som kan uppstå till följd av denna utsatthet. Ordet syftar på den mekanism som skapar en konstant förhöjd stressnivå kopplad till diskriminering eller risk för diskriminering. Det är något utöver den stress som alla personer, oavsett grupptillhörighet, ibland kan uppleva. Att vara utsatt för minoritetsstress ökar risken för både fysisk och psykisk ohälsa.

Mikroaggressioner är en form av subtil aggression som riktas mot personer som tillhör en eller flera minoritetsgrupper. De kan vara svåra att upptäcka för utomstående och uttrycks ofta omedvetet. Det kan handla om upprepade händelser som tillsammans bildar ett negativt mönster. Att vid ett tillfälle råka ut för något som befäster att du bryter mot normen behöver inte få stora konsekvenser, men om samma eller liknande saker inträffar många gånger kan det åsamka mer permanent skada.

Välmenande men olyckliga komplimanger kan också fungera som mikroaggressioner, då det poängteras att någon avviker från normen. Ett exempel kan vara: “Aha, är du trans? Vad spännande! Jag vill gärna lära mig mer om vad det innebär.” Ett annat exempel på mikroaggressioner är när någon höjer rösten eller talar överdrivet långsamt när hen talar med någon som har en funktionsnedsättning. Här handlar mikroaggressionen om den förutfattade meningen att en funktionsnedsättning innebär sämre förståelse.

Minoritetsstress innebär inte alltid att du faktiskt utsätts för mikroaggressioner eller mer allvarliga kränkningar, utan det handlar om den förhöjda risken att bli utsatt. Den drabbade hamnar i ett läge där hen är i ständig beredskap, vilket skapar förhöjd stress hos personen.

Intersektionalitet – när normer och maktordningar hänger samman

En individ kan av samhället och andra individer sorteras in i flera grupper samtidigt, vilket påverkar hens förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda. Exempelvis ser en svart homosexuell kvinnas och en vit homosexuell kvinnas förutsättningar i samhället olika ut, även om de på pappret har samma sexuella läggning och könsidentitet.

Ordet intersektionalitet kommer ifrån engelskans ”intersection”, som betyder skärningspunkt eller vägkorsning. Att anlägga ett intersektionellt perspektiv handlar alltså om att samtidigt titta på flera maktordningar, till exempel etnicitet, kön och klass, med tillhörande normer och förstå hur dessa påverkar varandra.

Diskussionsfråga

Resonera kring följande: Hur reagerar du om en biblioteksbesökare tränger sig före i kön till informationsdisken? Reagerar du på samma sätt om det är en äldre person, ett barn, någon med solglasögon och vit käpp eller en välkammad medelålders man i kostym? Hur spelar olika normer in?

Avslutande samtal och reflektion