En kort sammanfattning av hbtq+-historia

Hbtq+-personers rättigheter har inte alltid varit självklara, utan är ett resultat av aktivism, påtryckningar och opinionsbildning genom historien. Stora framsteg har gjorts, men utvecklingen har också kantats av bakslag. För att förstå vår samtid behöver vi känna till vår historia. Det kan hjälpa oss att få en djupare insikt om de normer och strukturer som finns idag och hur samhället är i ständig förändring.

Här följer en kort överblick över några viktiga årtal i Sveriges och världens hbtq+-historia. 

Några viktiga årtal i Sverige

• 1944 – Homosexualitet avkriminaliseras. 
• 1950 – Den ideella organisationen som idag heter RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter) grundas. 
• 1971 – Den första pridedemonstrationen anordnas i Örebro den 15 maj av den lokala föreningen Gay Power Club. 
• 1972 – Sverige blir första landet i världen att införa en könstillhörighetslag, vilket gav transsexuella möjlighet till könsbekräftande kirurgi och hormonbehandling.
• 1979 – Socialstyrelsen ockuperas den 29 augusti av ett 30-tal hbtq+-aktivister som kräver att sjukdomsstämpeln på homosexualitet ska upphävas. Till följd av detta avskaffar Socialstyrelsen i oktober samma år homosexualitet som sjukdomsdiagnos. Sverige är första land i världen att göra detta. 
• 1987 – Homosexuell läggning (senare ändrat till sexuell läggning) läggs till bland diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen.
• 1995 – Samkönade par får möjlighet att registrera sig som partners. Det registrerade partnerskapet motsvarade äktenskapet juridiskt, med vissa undantag. 
• 2003 – Registrerade partners får prövas som adoptivföräldrar. En ny sambolag, som omfattar både samkönade och olikkönade förhållanden, träder i kraft.  
• 2005 – Kön och sexuell läggning blir skäl för att kunna söka asyl i Sverige. Innan 2005 kunde hbtq+-personer få asyl i Sverige, men förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ansågs i sig inte vara tillräcklig orsak.
• 2008 – Socialstyrelsen avskaffar transvestism som sjukdomsbegrepp. 
• 2009 – Könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till bland diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen, vilket innebär att alla transpersoner har skydd av lagen. Diskriminering av transpersoner räknades sedan tidigare som könsdiskriminering.
• 2009 – Äktenskapsbalken görs könsneutral, vilket innebär att samkönade par har rätt att gifta sig. 
• 2009 – Skatteverket börjar tillåta personer att välja så kallade könskonträra förnamn, det vill säga ett ”förnamn som av tradition förknippas med det motsatta [juridiska] könet”.
• 2013 – Steriliseringskravet, alltså kravet på att alla transpersoner som vill genomgå könsbekräftande behandling samt ändra juridiskt kön måste steriliseras, avskaffas. 
• 2024 – En ny könstillhörighetslag som ersätter och uppdaterar den ursprungliga från 1972 röstas igenom. Lagen gör det enklare att ändra juridiskt kön för personer över 18 år och för personer över 16 år med målsmans godkännande. 

Några viktiga årtal internationellt

• 1906 – Karl M. Baer blir den första transpersonen att få könsbekräftande vård. 
• 1919 – Institut für Sexualwissenschaft, Institutet för sexualvetenskap, öppnas i Berlin.  
• 1926 – The New York Times är första stora tidningen att använda ordet “homosexualitet”. 
• 1933 – En grupp transvestiter från Barcelona, som kallades för “Las Carolinas”, håller den första dokumenterade hbtq+-manifestationen i historien. Upphovet till deras manifestation var att ett offentligt bad i stadens centrum som fungerade som en mötesplats för hbtq+-personer, hade förstörts. 
• 1930-tal – Homosexuella fantasier kriminaliseras av nazistregeringen i Tyskland, Institut für Sexualwissenschaft (Institutet för sexualvetenskap) plundras av nazister och tusentals böcker förstörs. Homosexuella skickas till koncentrationsläger där de tvingas bära en rosa triangel på sina kläder.  
• 1946 – ”COC”, som är en av de tidigaste hbtq+-organisationerna, grundas i Nederländerna. Det är den äldsta hbtq+-organisation som ännu finns kvar idag. 
• 1967 – Oscar Wilde-bokhandeln öppnar i New York. Det är världens första kända bokhandel med inriktning på homosexuell litteratur. 
• 1969 – Stonewallupproret: Hbtq+-personer slår tillbaka mot polisens våldsamma trakasserier på Stonewall Inn i New York. Upproret ses som en vändpunkt i hbtq+-rörelsen eftersom man slöt sig samman och slog tillbaka mot förtrycket. 
• 1970 – Den första pridefestivalen arrangeras i New York. Festivalen börjar som en minnesdag för Stonewallupproret året innan. 

• 1989 – Danmark är första land i världen att anta partnerskapslagar för samkönade par, med övervägande samma rättigheter som äktenskap (förutom rätten till adoption och rätten att gifta sig kyrkligt). 
• 1990 – Homosexualitet faller bort ur WHO:s sjukdomsklassificering (ICD-10), och organisationen konstaterade i detta sammanhang att homosexualitet inte är en störning. 
• 2009 – Första öppet homosexuella statsministern i världen, Jóhanna Sigurðardóttir, väljs på Island. 
• 2016 – FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC, röstar för en resolution om skydd mot våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. 

Hbtq+ idag – internationellt och i Sverige

Internationellt sett är Sverige ett av de bättre länderna för hbtq+-personer att leva i. Vi har flera lagar som skyddar hbtq+-personer och som förbjuder diskriminering. Samtidigt hamnar Sverige förhållandevis lågt i den rankning som den europeiska hbtq+-paraplyorganisationen ILGA Europe sedan många år gör när det gäller lagstiftning för hbtq+-personers rättigheter i Europa. I den senaste rankningen från 2024 hamnade Sverige på elfte plats av totalt 48. Därmed är Sverige det lägst rankade nordiska landet, och placeringen var sämre än tidigare år. Ett skäl till detta är bland annat förändringen av asylrätten för hbtq+-personer. Även när det kommer till intersexpersoners rättigheter halkar Sverige efter i utvecklingen.

Även om det har skett många framsteg för hbtq+-personers rättigheter är situationen för hbtq+-personer i världen idag mycket svår. Många länder har lagstiftning som begränsar hbtq+-personers liv och i vissa länder bestraffas sexuella handlingar mellan personer av samma kön med döden. Hbtq+-personer löper större risk att drabbas av hot, hat, våld och trakasserier än andra – studier visar också att hbtq+-personer på gruppnivå har sämre hälsa, framför allt psykisk, än andra. Detta gäller även hbtq+-personer i Sverige. 

Utmaningar och bakslag

I många länder, Sverige inkluderat, arbetar olika grupperingar och enskilda individer för att försvaga eller ändra lagstiftning som reglerar hbtq+-relaterade frågor, till exempel den könsneutrala äktenskapslagen. Även andra politiska beslut som har klubbats igenom berör hbtq+-personer på ett negativt sätt, till exempel har det blivit svårare för hbtq+-flyktingar att få asyl i Sverige. Utöver politiska påtryckningar utsätts hbtq+-personer för förtryck och trakasserier från annat håll, till exempel genom ifrågasättanden och hatkampanjer.

Framtiden – rättigheter är inte beständiga

De rättigheter som hbtq+-personer har idag är resultatet av organisering, aktivism, påtryckningar och opinionsbildning. Men lagar och rättigheter är inte beständiga och bör därför inte tas för givet. Vi kan i nutid se hur politiker vill ändra lagar och ta bort rättigheter för hbtq+-personer.  

Ett exempel på detta är Italien där regeringen 2023 gick ut hårt mot regnbågsfamiljer och uppmanade kommuner att retroaktivt ta bort samkönade pars namn från födelsecertifikaten. 

Ytterligare ett land där utvecklingen för hbtq+-rättigheter gått kraftigt bakåt är Uganda där det 2023 infördes ”antigay-lagar”, som bland annat innebär dödsstraff som möjlig påföljd för samkönat sex. 

Även i Ryssland har hbtq+-rörelsen förbjudits , i Polen infördes 2021 så kallade “hbtq-fria zoner” och i Ungern finns exempel på hur hbtq+-litteratur särbehandlas i bokhandeln.

En rapport från ILGA från början av 2024 visar också att hatretoriken från politiker gentemot hbtq+-personer, i synnerhet transpersoner, ökar. Detta märks bland annat när hbtq+-relaterade frågor diskuteras i parlamenten och i de förslag och motioner som läggs. 

Reflektionsfråga

På vilket sätt är kunskap om hbtq+-personers historiska villkor relevant för dig i din yrkesroll?  

Regnbågsflaggan

Regnbågsflaggan, eller prideflaggan, är kanske den mest kända symbolen för hbtq+-rörelsen. Flaggan står för stolthet, mångfald och respekt för hbtq+-personer. Den skapades ursprungligen i USA på 1970-talet av konstnären Gilbert Baker, uppmuntrad av den öppet homosexuella lokala politikern Harvey Milk.  

Från början hade flaggan åtta ränder med färgerna rosa för sexualitet, röd för liv, orange för helande, gul för sol, grön för naturen, blå för konst, indigo för harmoni och violett för anden. Redan i slutet på 1970-talet reviderades flaggan vid flera tillfällen för att slutligen bli den version vi är bekanta med idag med sex färger: röd, orange, gul, grön, blå, lila. 

På senare år har även denna flagga utvecklats för att tydligare uppmärksamma och inkludera särskilda grupper: exempelvis svarta och bruna personer, transpersoner och intersexpersoner.  

Det finns många fler specifika flaggor för både olika sexuella läggningar och könstillhörigheter, till exempel prideflaggor för transpersoner, lesbiska och asexuella. Det kommer hela tiden nya, samtidigt som tidigare använda flaggor uppdateras. Ibland kombineras olika flaggor, som till exempel Sápmi Pride-flaggan där den så kallade Progress Pride-flaggan fått tillskott av Sápmis lila och röda cirkel. 

Längre fram i utbildningen kan du läsa mer om regnbågsflaggor på bibliotek. 

Avslutande samtal och reflektion