Författare och barn skapar noveller om livet och området

Berättelser behövs. I ett samarbete mellan folkbibliotek, skolbibliotek och författaren Kristina Sigunsdotter skapade barn och unga nya berättelser om Malmöområdena Nydala och Lindängen: novellerna om Djurgängen på Nyängen. Projektet har stärkt de ungas skrivande, bidragit med bekräftelse och också en ny relation till biblioteket.     

”Bimsie!” Elever i klass 3B på Nydalaskolan tjoar glatt när de strömmar in i klassrummet. Förutom svenskläraren Monika Majewska och skolbibliotekarien Felix Sjögren finns två personer till i klassrummet: författaren Kristina Sigunsdotter och bibliotekarien på Lindängenbiblioteket, Sofie Herner. Det är de två senare som eleverna kallar ”Bimsie” (ja, båda två), efter karaktären Bim i Kristinas böcker om Bims värld som klassen tidigare haft som högläsningsbok. Stissiga, som bara förväntansfulla elever kan vara, sätter de sig småpratande på sina platser. De blir genast tysta när Monika tar ordet.

Lindängenbiblioteket och Nydalaskolan

Barnen deltar i en serie workshoppar initierade av Sofie på Lindängenbiblioteket och arrangerade i samarbete med Nydalaskolans skolbibliotekarie Felix. Sofie hade läst om “Le Glatenge Pen Club” (“De romska barnens skrivarklubb”) i Stockholm, där skolelever genom sitt skolbibliotek var med i en bokklubb och författaren Gunilla Lundgren skrev barnens berättelser. Sofie ville genomföra något liknande i Malmö. Hon ville att workshoppar skulle genomföras dels på folkbiblioteket för skrivintresserade barn, men också i skolklasser, för att säkert kunna nå grupper av barn som är med vid flera tillfällen. En utmaning för folkbiblioteket är att locka barn att komma till biblioteket för att skriva på fritiden, och ännu större utmaning blir det när upplägget sträcker sig över fyra tillfällen. Den utmaningen finns inte när workshopparna görs i samarbete med skolan och under lektionstid. 

Relationer och behovet av berättelser

En annan viktig poäng med samarbetet är det relationsskapande arbetet mellan skol- och folkbiblioteket. Vi som är yrkesverksamma inom läsning och olika samhällsinstitutioner har märkt att relationsskapande ibland betraktas med skepticism. Vi ser det som väldigt viktigt att bygga relationer med våra besökare för att tillgängliggöra bibliotek som institution. Att eleverna på kort tid knutit an till både Kristina och Sofie så till den grad att de förärats med smeknamnet ”Bimsie” visar på den relationsskapande aspekten av projektet.

Genom att komma in i klassrummen med projektet går relationsskapandet snabbt, både för att det är en lustfylld aktivitet som Sofie, i egenskap av folkbibliotekarie, i det här fallet är med och arrangerar, men också för att de befintliga relationerna mellan elev och lärare, och även elev och skolbibliotekarie, överförs till Sofie.

Hösten 2023 tog illustratören och författaren Marit Törnqvist ett initiativ tillsammans med Nicolas Lunabba, då verksam inom organisationen Helamalmö. Det mynnade ut i att Nydalaskolans elever i årskurs fem i ett professionellt sammanhang fick skriva och illustrera under temat Detta glömmer jag aldrig. Texterna och bilderna blev en tryckt bok som sedan blev Lindängenbibliotekets mest utlånade barn- och ungdomsbok 2024. Det visar på behovet av berättelser om och av unga i områdena Nydala och Lindängen. När Sofie frågade om Nydalaskolan var sugna på ytterligare ett bokprojekt, den här gången med författaren Kristina Sigunsdotter, var skolan snabba att tacka ja.

Workshop på biblioteket

Vi snabbspolar framåt till lite senare samma dag, och den första workshoppen på Lindängenbiblioteket. Fyra förväntansfulla barn i lågstadieåldern sitter i bibliotekets tysta rum tillsammans med Kristina och barnbibliotekarien Sofie. Kristina berättar om vad som ska hända de kommande fyra workshopparna. En av deltagarna börjar med att visa sin egenförfattade och -illustrerade bok för Kristina och vill ge den till henne. Efter lite inledande presentation och inspiration från Kristina får deltagarna i uppgift att på ett strukturerat men kreativt sätt skapa fantasidjur och alla möjliga skapelser i världen. Vad sägs om till exempel en Läskatt eller Kramkanin? I sann “kryptozoologisk anda” behöver sedan en faktatext skrivas om varje djur så att det blir lite ordning på djurens alla egenskaper.

Fantasidjur i skolan

När en likadan workshop genomförs på Nydalaskolan är det fantasidjur som Gråträv och Susfladdermus som noggrant beskrivs. Läraren Monika förklarar att lektionen är slut, men det är inte många pennor som stannar. I stället fortsätter eleverna frenetiskt skriva för att få fram precis allt de vill berätta om sina djur.

När Monika reflekterar kring vad det är som sätter igång barnens fantasi och skrivlust, så till den grad att rasten tycks överflödig för eleverna, tänker hon att det handlar om flera saker. Den viktigaste faktorn, tror Monika, är att projektet är på riktigt. Det är inte bara ytterligare en skoluppgift i raden som ska bedömas, utan eleverna känner att det de gör spelar roll. De känner inte bara stolthet utan även ägandeskap över texten, vilket motiverar dem mycket.

Kristinas lekfulla upplägg inspirerar inte bara eleverna, utan även lärarna. Monika berättar att hon har fått syn på hur man kan väcka både fantasi och kreativitet hos eleverna genom workshopformatet. Det är dessutom kravlöst. Helst vill Monika inte tänka på jublet som utbrister när Kristina deklarerar att eleverna inte behöver förhålla sig till en enda skrivregel.

“Inte ens stor bokstav i början på meningen?” frågar en elev snabbt.

“Inte ens det”, svarar Kristina medan Monika håller för öronen i spelad frustration.

Tillbaka till Lindängenbiblioteket. Under workshop nummer två skriver de fyra deltagarna dialog mellan de olika varelserna. Under en liten paus småpratar alla med varandra. Två syskon berättar historien om en fågel som flög in i ett fönster, och om en stökig dag i biblioteket. Kristina lyssnar noga. På något magiskt vis letar sig de här skeendena in i den slutgiltiga novellen från Lindängenbibliotekets besökare …

Projektets grundidé

Grundidén för projektet är enkel: Författaren och Augustpristagaren Kristina Sigunsdotter skriver en novell för besökarna på Lindängenbiblioteket samt en för varje tredjeklass på Nydalaskolan genom att under fyra workshoppar för vardera grupp samla in barnens tankar, idéer och fantasier. På så vis har Kristina fångat inte bara barns verklighet, utan även området som sådant. Det kan handla om torsdagsloppisarna på gräsmattan bredvid biblioteket, utsikten från höghusen där man kan se ända till Turning Torso och slushies som är hårdvaluta i Lindängen centrum.

”Vi ser det som väldigt viktigt att bygga relationer med våra besökare för att tillgängliggöra bibliotek som institution. ”

Det viktigaste av allt har varit att varje barn har blivit sett i sitt kreativa skrivande och fått sina erfarenheter validerade, oavsett om det handlat om loppisar eller betydligt svårare ämnen. Under den sista workshoppen får deltagarna korrekturläsa novellerna som Kristina har skrivit. Att sitta längst bak och se hur barnen lyser upp i takt med att textrader som just de har skrivit under workshopparna, läses upp – det är ren magi! 

Så här gjorde vi

Vi, Sofie från Lindängenbiblioteket och Felix från skolbiblioteket, kontaktade Kristina Sigunsdotter och frågade om hon var intresserad av att delta i projektet, och när hon svarade jakande fick hon lämna ett prisförslag på vad upplägget skulle kosta. Felix pratade med lärarna på Nydalaskolan, och Monika Majewska, som är lärare i årskurs 3, nappade på att delta i ett projekt med sina två klasser. Utifrån det skrev Sofie en ansökan till Region Skånes Projektspår, projektmedel för folkbibliotek, vilket blev beviljat.

Vi sökte bidrag för fyra workshoppar vardera åt tre grupper, två klasser på Nydalaskolan och en som var öppen för allmänheten på Lindängenbiblioteket. En del av projektet var att se hur det fungerade i de olika kontexterna. Fördelen i skolan är att barnen är med under samtliga workshoppar. Kristinas upplägg var öppet nog för att fungera både med en sammanhållen grupp och en föränderlig grupp. Barnen på Nydalaskolan kom in i upplägget och det väckte stor entusiasm och skrivlust. Barnen kunde också se och förstå hur berättelsen byggts utifrån allas bidrag och känna igen sin egen del i berättelsen.

Att nå fram

På Lindängenbiblioteket deltog 19 barn i åldrarna 8 till 13 år från tre andra skolor i området. Workshopparna på Lindängenbiblioteket marknadsfördes via skolbibliotekarierna i vårt område och via sociala medier och affischer och flyers på biblioteket. Det viktigaste sättet att nå deltagande barn var dock att tipsa om det muntligt i biblioteket.

På folkbiblioteket var den stora utmaningen att nå ut till intresserade barn och få dem att komma på en serie workshoppar. Inget barn var med vid samtliga tillfällen. Två barn var med under tre av workshopparna, och flest deltagare kom vid den avslutande workshoppen, som ägnades åt korrekturläsning och att skapa illustrationer till den färdiga berättelsen. Deltagarna på folkbiblioteket fick alltså inte samma förståelse för processen, men engagemanget var trots det stort hos alla de som deltog.

Unga ledare och en läsfest

Genom bidraget från Region Skåne hade vi dessutom möjlighet att anställa unga ledare från området via organisationen Helamalmö, för att på så sätt både engagera unga från området i projektet och stärka deras relation till folkbiblioteket. De hjälpte oss genom att tipsa barn och unga på Helamalmö om skrivworkshopparna, och sedan genom att promenera från Helamalmö tillsammans med barnen till Lindängenbiblioteket. De unga ledarna var också med och hjälpte till med att möblera om och bjuda på fika under den avslutande Läsfesten.

Efter projektet firade vi nämligen släppet av novellerna med en Läsfest på Lindängenbiblioteket då eleverna läste upp texterna för vårdnadshavare och andra besökare. Under festen var Kristina med och läste novellerna tillsammans med barn från Nydalaskolan, och hon höll även i en origamiworkshop. Runt 250 personer kom på Läsfesten, och både lärare från Nydalaskolan och föräldrar till Nydalaeleverna uttryckte hur trevligt det var att umgås på biblioteket: ”Här kan vi ju ses igen!”

Man kan inte använda bidrag från regionen åt materialkostnader i form av att låta trycka texten, men vi valde att trycka upp novellerna på affischer. Dessa satte vi sedan upp på skolan, på Lindängenbiblioteket samt skickade med Kristina att använda vid tillfälle.

Vad vi har lärt oss

Projektet har varit väldigt lyckat utifrån att deltagarna har övat sitt kreativa skrivande och att relationer mellan skolelevernas familjer och Lindängenbiblioteket knutits och fördjupats. Vi har dessutom haft flera stora samarbeten mellan Nydalaskolan och Lindängenbiblioteket. ”Det här glömmer jag aldrig”-projektet är ett exempel, och sedan har också litteraturfestivalen på Nydalaskolan tillkommit, med kvällsprogram på Lindängenbiblioteket.

Felix har länge arbetat med att skapa en brygga mellan skolbiblioteket och folkbiblioteket, och vi har haft olika klassbesök på både skoltid och fritid i mindre samarbeten mellan skolbiblioteket och folkbiblioteket. Vi hade alltså tidigare samarbeten som grund i det här projektet, vilket gör att vi känner varandra och det är lätt att lösa saker tillsammans. En viktig generell lärdom i projektet handlar om relationsskapande, och hur oerhört viktigt det är.

Om vi skulle ha gjort något annorlunda är det att göra projektet större. Fyra workshoppar per grupp var i minsta laget för att deltagarna skulle hinna landa i skrivandet och projektet, så drömscenariot hade varit minst dubbelt så många. Vi skulle också, sett i backspegeln, vilja koppla in en illustratör för att arbeta med barnen. Den absoluta drömmen skulle ju vara att de färdiga novellerna och illustrationerna skulle kunna ges ut av ett förlag!