När en författare knackar på – om författarbesök på bibliotek

Vad gör ett författarbesök riktigt bra och vad är viktigt att tänka på för bibliotekets del inför ett besök? Digiteket har intervjuat tre barnboksförfattare – Anja Gatu, Emma Karinsdotter och Kristina Sigunsdotter – som delar med sig av sina erfarenheter och goda råd.

Varje vecka görs mängder av författarbesök på folkbibliotek runtom i landet. Det är en bra möjlighet för författarna att träffa sina läsare och för biblioteken att väcka intresse för läsning och fördjupa läsupplevelsen samt ge en inblick i skapandet av litteraturen. Panelsamtal, uppläsningar, skrivarkollo, författarsamtal eller bokprat – formen på ett författarbesök varierar beroende på vilken typ av målgrupp författaren skriver för eller vilket sammanhang hen är inbjuden till. 

Anja Gatu, Emma Karinsdotter och Kristina Sigunsdotter är alla tre lästa och omtyckta barnboksförfattare – särskilt uppskattade är de för sina respektive bokserier: Kattspionerna på Rosengård, Lisbet och Sambakungen och Humlan Hansson. De gör ofta författarbesök på skolor och bibliotek för att träffa barn, berätta om sina böcker och inspirera till läsning. Digiteket bestämde sig för att prata med de tre författarna om deras erfarenheter och vilka råd de kan ge till bibliotekarier när de ska arrangera författarbesök som vänder sig till barn.

Bokning och upplägg

Det enklaste sättet för att boka någon av de tre författarna är att kontakta författarförmedlingen som drivs av Författarcentrum. Författarförmedlingen tar emot en bokningsförfrågan som sedan skickas vidare till den aktuella författaren. Det är först efter att författaren har tackat ja till besöket som hen får mer information om det är något specifikt som efterfrågas. I vissa fall tar biblioteken kontakt och kommer överens med författaren direkt för att sedan göra en bokning via författarförmedlingen. 

– Det brukar vara så att biblioteken vill att jag ska prata om kattspionerna, mina sportböcker eller hålla i en klimatworkshop. Det är inte så vanligt att biblioteket har en egen konkret idé om vad jag ska göra under besöket utan jag behöver oftast komma med ett eget förslag, säger Anja Gatu.

Det vanligaste upplägget för besöken på folkbibliotek, för alla tre författare, är att de pratar om en bok/bokserie kombinerat med en workshop som knyter an till innehållet. De väver in skapande verksamhet, som att skriva eller rita, för att fördjupa eller fortsätta på handlingen i böckerna. Uppläggen anpassar de efter barnens ålder, ifall de har läst böckerna innan besöket eller om biblioteket har några egna önskemål. 

Kristina Sigunsdotter brukar fråga om biblioteket har något speciellt tema de vill att hon ska utgå ifrån. Det kan också leda till att hon får nya uppslag och idéer till workshops. 

– Under sportlovet hade Lunds stadsbibliotek temat tidsresor, så då byggde jag en texttidsmaskin på mobilen som var så populär att jag använt den flera gånger efter det. Den har inbyggt ljud av bland annat ett dunkande hjärta som barnen älskar. 

Det Emma Karinsdotter oftast gör är en ritworkshop utifrån sin bokserie Lisbet och Sambakungen. Det är ett enkelt sätt för barnen att komma in i bokens värld. Hon börjar besöket med att presentera sig själv och berätta om boken. Sedan högläser hon en stund och frågar barnen vad de brukar läsa, om de brukar hitta på egna berättelser, och så pratar de om omslaget på boken. Barnen ska sedan hjälpa karaktärerna i boken att rita teckningar. De avslutar workshopen genom att ställa ut sina bilder, precis som Lisbet gör i boken, på Galleri Silverfisken. För Lisbet är galleriet en toalett, men på biblioteket brukar det vara en vikvägg. 

De tre författarna har arbetat fram en mängd kreativa upplägg för sina besök. Alltifrån att göra hemliga självporträtt, uppfinna framtidsmaskiner till att skapa klimatdikter. Det svåra med att förbereda ett författarbesök på just folkbibliotek, menar Anja Gatu, är att hon inte vet på förhand vilka eller hur många barn som kommer att delta. Även när biblioteket har föranmälan till besöket är det inte säkert att alla dyker upp eller att barnen är inom det förbestämda åldersspannet. Därför behöver hon vara lyhörd mot barnen på plats och anpassa innehållet efter deras önskemål och behov. Hon framhåller att det viktigaste är att utgå från barnens perspektiv.

– Man måste vara väldigt flexibel. Jag är ju här för barnens skull och därför är det viktigt att förstå vad de är intresserade av. Det kanske inte blir exakt som planerat men barnen ska känna att de får ut något av det vi gör tillsammans, säger Anja Gatu.

Ingen av författarna säger sig behöva något särskilt vad gäller material eller förberedelser inför ett besök. Anja Gatu och Emma Karinsdotter menar att dialogen med biblioteket är viktig för ett lyckat besök och att de har stämt av i god tid innan besöket kring upplägg och förväntningar. 

Att skapa stämning på biblioteket

På frågan om när ett besök blir riktigt lyckat svarade alla tre författarna samstämmigt att varje besök, även om det är få deltagare eller det inte blir som förväntat, alltid upplevs som meningsfullt.

– Även om det ibland bara är några få som dyker upp så blir det en fin känsla av att vara ett litet gäng som skriver. Att få en enda unge att tro på sig själv och sitt skrivande är ju det som är beviset på att man lyckats med ett författarbesök, säger Kristina Sigunsdotter.

Anja Gatu beskriver ett besök hon gjorde på Mölnlycke bibliotek för att prata om boken  Planeten, klimatet och framtiden, där hon också förberett för en framtidsworkshop. Tanken var att barnen skulle bygga eller rita nya uppfinningar som kan komma att behövas i framtiden. Det som hände, och som ofta händer, var att biblioteket inte lyckats nå ut. Under det här tillfället kom endast ett barn.

– Det slutade med att vi satt och ritade insekter och hon frågade mig: “Varför finns det myggor?”, vilket ledde till att jag förklarade hur ekosystemet hänger ihop. Det blev ett väldigt fint möte mellan oss. Även de små sammanhangen kan på så sätt bli väldigt fina. 

Alla de tre författarna nämner tillfällen då det endast dykt upp ett eller ett fåtal barn på deras besök på just folkbibliotek och känner att det är synd att fler barn inte får ta del av arrangemangen. Men det finns saker som biblioteken kan göra för att få fler barn att delta. Emma Karinsdotter framhåller att ju mer biblioteket har förberett innan desto bättre tenderar besöken att bli. Hon fortsätter med några konkreta förslag:

– Att bibliotekarierna har läst böckerna, kanske förberett något innan, som ett quiz eller en tipsrunda, och byggt upp en stämning på biblioteket inför besöket. De har kanske varit i kontakt med skolorna, bokpratat och berättat när författaren ska komma.

Även här är Kristina Sigunsdotter och Anja Gatu inne på samma tanke. De upplever att besöken blir mycket bättre när det redan finns ett upparbetat sammanhang som besöket sker inom. En återkommande aktivitet eller kontext där biblioteket redan är i kontakt med barn och föräldrar, såsom en bokfika-klubb eller familjelördag, gör stor skillnad för besöket. Kristina Sigunsdotter påpekar också hur viktigt det är att barnen känner sig hemma på biblioteket.

– Dalby bibliotek har något som de kallar för tisdagsklubben där barn i 9–12-årsåldern kan komma och ”bokhänga”, och det är så himla fint! Det gör också att de vågar komma på workshops med författare, för att de redan är trygga i miljön. Jag kan tänka mig att det är rätt pirrigt för många att skriva med en författare, det skulle i alla fall jag tyckt som liten.

Anja Gatu tänker tillbaka på två besök på Rosengårdsbiblioteket som blev väldigt bra, trots att de inte kunde ske fysiskt utan hölls digitalt på grund av covid-19-pandemin. Alla barn som föranmälde sitt intresse till författarbesöket fick en av böckerna i bokserien Kattspionerna på Rosengård. På biblioteket kunde de även hämta ut gnuggis-tatueringar, affischer och en kattbingo, och där fanns också en karta över olika platser på Rosengård där scener i böckerna utspelar sig. Med hjälp av detta byggdes det upp en stämning och förväntan runt besöket. Anja Gatu bor själv på Rosengård och har även gjort klassbesök på skolorna i området, vilket hon tror också hade en positiv inverkan för att barnen därmed kände till henne sedan tidigare. Att barnen har läst någon av hennes böcker innan besöket tycker hon är viktigt och hon upplever att de är mer nyfikna och ställer fler frågor då. Även Kristina Sigunsdotter framhåller hur besöken får ett ytterligare djup när deltagarna har läst en av hennes böcker på förhand. 

– Allra roligast är det om de haft en bokcirkel och läst en av mina böcker, då blir det helt magiskt. Skrivande och läsande handlar ju mycket om att förstå både sig själv och andra, ett sätt att lära sig om känslohantering. Om de läst samma bok kan vi diskutera hur livet är för barnen i mina böcker, utan att deltagarna själva behöver avslöja att de till exempel känner sig utanför i skolan. Och jag kan berätta för dem vad i böckerna som bygger på egna erfarenheter. Då kan det bli helt otroliga samtal. 

Emma Karinsdotter kommer in på skillnaderna hon ser i mötet med barn på folkbiblioteken och mötet med barn i skolan. Författarbesöket blir viktigt och meningsfullt men på olika sätt.

– I skolan träffar jag barn som inte alls läser, och det är inte alltid lika roligt eller lika lätt, men det fyller mig med djup mening. Exempelvis häromdagen var jag i en femteklass där bara ett barn räckte upp handen när jag frågade om de gillar att läsa. På biblioteken möter jag barn som är mer lästillvända, som redan har en upparbetad relation till biblioteket och ett eget lånekort. 

Emma Karinsdotter menar att biblioteket är en naturlig plats för läsintresserade barn att fördjupa sitt intresse på och även hitta nya vänner som delar det intresset, en uppfattning som även Anja Gatu och Kristina Sigunsdotter delar. Emma Karinsdotter framhåller speciellt hur roligt och givande det är att hålla i skrivarkollon och uppmanar fler bibliotek att anordna sådana. 

– Det är ett gyllene tillfälle för biblioteket att få barn att träffas i sitt gemensamma intresse och dela det med varandra. De får skriva, läsa och växa tillsammans. Det har hänt att barnen fortsatt att skriva ihop efter att kollot avslutats. 

Emma Karinsdotter tipsar om att redan i marknadsföringen skapa förväntningar och plantera små frågor hos barnen inför besöket. Det fungerar speciellt bra för yngre barn. Exempelvis:

I boken Lisbet och Sambakungen äter farmor Sambakungen geléhallon precis hela tiden. Men jag har hört något jättekonstigt, att författaren till Sambakungen inte tycker om geléhallon! Jag undrar om det stämmer. Den xx/yy har vi författarbesök och då kommer hon som skrivit Lisbet och Sambakungen hit. Om ni kommer kanske ni kan fråga henne om det är sant att hon inte gillar geléhallon.

Vi visste inte att du skulle komma!

Affischera på barnavdelningen, annonsera i lokaltidningen eller sprida programmet i sociala medier – vad har de tre författarna för råd till biblioteken när det kommer till att marknadsföra ett författarbesök som riktar sig till barn? Enligt Emma Karinsdotter är det allra viktigaste att biblioteket har en direktkontakt med barn och unga. Hon tipsar om att bibliotekarier som har möjlighet ska höra av sig till skolorna och hålla bokprat i klasser inför ett besök, och informera om när, var och hur besöket kommer att ske på biblioteket. Hon framhåller också hur viktigt det är att bilder på hennes bokomslag finns med på affischer och i annan marknadsföring. Något som även Kristina Sigunsdotter betonar:

– Det är väldigt bra om folkbiblioteken kan ha med mina böcker i marknadsföringen eftersom det är dem barnen känner igen. Och att man utgår från ett tema eller en genre som kan locka många barn, typ att ha en ”skriva skräck-workshop” inför halloween, det vore så kul! 

Anja Gatu tror också att det är framgångsrikt att rama in ett författarbesök med ett tema. Det blir ett sätt att locka fler barn via sådant de är intresserade av, såsom djur eller mysterier. Hon beskriver hur hon besökt skolor som arbetat på detta sätt; där alla klasser genomgående arbetat med ett tema. 

– Det är något som även biblioteken skulle kunna göra. Att under en hel månad jobba med ett och samma tema, på olika sätt, där författarbesöket blir en aktivitet som ingår i det. 

Anja Gatu är förvånad över att biblioteken sällan ber henne om hjälp med marknadsföring, speciellt vad gäller att sprida information via sociala medier. Hon beskriver hur det i andra sammanhang är en självklarhet att använda författarens kontaktnät och följare för att nå ut. Förlaget kan då också hjälpa till med spridningen genom att dela hennes inlägg. Emma Karinsdotter håller med och beskriver hur hon många gånger själv har behövt googla efter en länk till sitt kommande besök för att sprida den. Hon beskriver också att det har hänt att föräldrar kommenterat ett inlägg hon publicerat efter ett besök, och beklagat sig över att helt ha missat att hon skulle komma. 

Anja Gatu poängterar vilken viktig roll föräldrar har för att deras barn ska kunna delta på ett författarbesök. 

– De behöver 1) förstå att barnen är intresserade av böckerna, 2) förstå att det kan vara kul att gå på ett författarbesök, 3) sedan komma ihåg att göra det. Vilket inte är lätt i föräldrarnas ofta stressiga vardag! Biblioteken behöver vara ihärdiga för att nå dem och påminna dem ofta.

Författarbesökets läs- och skrivfrämjande potential

Det kan tyckas självklart att författarbesök är läsfrämjande, men på vilket sätt? Anja Gatu, Kristina Sigunsdotter och Emma Karinsdotter är alla överens om att det som görs med boken som utgångspunkt eller uppmärksammar läsning på något sätt är läsfrämjande. Författarbesöket gör det möjligt för barn som redan är läsare att fördjupa sitt intresse och förhoppningsvis även väcka läslust hos dem som inte är vana läsare idag. Det ger framförallt barn möjlighet att ställa frågor: om böckerna, hur det är att arbeta som författare och hur man skriver en bok. 

Emma Karinsdotter hade själv möjlighet att delta på skrivarkollo och träffa etablerade författare när hon som barn besökte sitt lokala bibliotek i Ronneby, och hon minns hur betydelsefullt det var att bli sedd av och kunna spegla sig i dem. Hon berättar att det för det mesta är fler barn som gillar att skriva och berätta mer än att läsa, och att författarbesöket blir något som kopplar ihop skapandet med läsandet. Kristina Sigunsdotter understryker också att läsandet och skrivandet hänger ihop, och att hon använt biblioteket och läsningen som en författarskola. 

– Jag berättar alltid att jag aldrig gått någon författarskola – min skola var alla böcker jag slukade i deras ålder, att det är så man lär sig att bli författare, genom att läsa, läsa, läsa. Och jag berättar för dem att en vuxen aldrig kan uppleva en bok på samma sätt som ett barn kan, att vuxna inte kan bygga upp världar kring böckerna som dem, att de måste passa på att läsa massor nu. Och om hur jag hittade boksystrar och bokbröder i böcker, som jag kunde vara med när jag kände mig ensam.

Det finns många konkreta saker som biblioteken kan göra för att maximera läsfrämjandet under ett författarbesök. Emma Karinsdotter tipsar om att se till att författarens böcker finns tillgängliga att låna för barnen som deltar under besöket eller att be författaren att själv berätta om sina favoritböcker som ett litet bokprat i slutet av besöket. Ibland, när hon gör besök utifrån böckerna om Lisbet och Sambakungen, tar hon fram och berättar kort om huvudkaraktärernas egna favoritböcker. Sedan får barnen gissa vilken bok som tillhör vilken karaktär. 

– Det tycker barnen alltid är roligt. Att högläsa en stund under besöket är också viktigt och det brukar barnen tycka är väldigt mysigt. 

Ytterligare tips från Emma Karinsdotter är att biblioteket kan bjuda in en författare som pratar om en annan upphovsperson och hens verk. Hon blev själv inbjuden att prata om sin relation till konstnären och lyrikern Harriet Löwenhjelm på Uppsala stadsbibliotek och minns hur givande det var. 

– Det ger biblioteket ett tillfälle att lyfta äldre litteratur och förhoppningsvis locka en bredare publik.

Ett författarbesök är också ett tillfälle för barn att kunna ställa frågor till författaren om innehållet i böckerna eller hur det är att jobba som författare. När Anja Gatu gör besök om bokserien Kattspionerna på Rosengård brukar barnen ofta fråga om hon har en egen katt hemma. Anja Gatu fortsätter:

– Jag får nästan alltid samma frågor av barnen. Varför är du författare? Hur blev du författare? Vilken bok är du mest stolt över? Hur gör du en bok? Blir man rik på att vara författare? Då brukar jag förklara hur biblioteksersättningen fungerar, vilket gör att barnen blir väldigt peppade på att låna många böcker. 

Även Emma Karinsdotter får den här typen av frågor, men hon tillägger att hon också får frågor som handlar om böckernas innehåll. Om boken Tusen stjärnors ö brukar barnen fråga varför mamman inte följer med huvudkaraktären Tigris tillbaka till den riktiga världen. 

– Det är sådana frågor som gör att det är så meningsfullt att skriva för barn. För att de behöver de djupa samtalen, där de kan prata om exempelvis sorg och spegla sig i det svåra som karaktärerna går igenom, säger Emma Karinsdotter.

Frågorna som barnen ställer och de samtal som uppstår under ett författarbesök blir också något som ger en direkt, eller indirekt, inspiration till författarnas skrivande. Anja Gatu skriver just nu på den sjätte boken i serien Kattspionerna på Rosengård och berättar att hon namngett nya kattkaraktärer efter förslag som hon har fått av barn under sina författarbesök. Besöken ger också Anja Gatu en möjlighet att känna in ordval och rätt språknivå, en form av undermedveten överföring som sker i mötet med barnen. 

Emma Karinsdotter berättar i sin tur om hur hon ibland medvetet utformat författarbesök för att få nya idéer och ta del av barnens fantasi. Exempelvis har hon hållit i workshops där barnen ritat julteckningar. Teckningarna använde hon sedan som inspiration till uppföljaren En ful jul i bokserien med Lisbet och Sambakungen. 

För Kristina Sigunsdotter blir besöken en påminnelse om hur det är att vara barn och det hjälper henne i skrivandet: 

– Ja! Jag får så mycket inspiration, framförallt i små detaljer i livet som de lagt märke till, eller namn som de döper sina karaktärer till. Barn är ju så roliga och knasiga och liksom jätteallvarliga på ett sätt som väcker upp minnen från när jag själv var liten, som jag sedan kan använda mig av i mitt eget skrivande.