Språk och anslag

Digitekets anslag

Anslaget handlar om hur du fångar läsaren. På samma sätt som god litteratur fångar läsaren, fångar god pedagogik användaren, och texten bör därför nå användarna så effektivt som möjligt. En del i detta är själva tonen i språket och en annan del hur texten förankrar och relaterar till biblioteksmedarbetares egna erfarenheter. Oavsett vilken ton man slår an bör man i största möjliga mån vara konkret. Ju högre abstraktionsnivå en kurs har, desto mindre chans är det att användarna kan relatera till och ta till sig av materialet.

Språkexempel

Stramt med en högre abstraktionsnivå

”Ett återkommande problem är den diskrepans som kan uppstå i mötet mellan anställd och användare där den anställdes möjlighet och/eller tillåtelse att hjälpa utifrån etiska riktlinjer krockar med användarens förväntningar. I denna kurs belyser vi denna problematik och fokuserar på att ge användbara verktyg.”

Lättsammare med direkt tilltal och lägre abstraktionsnivå

”– Kan du hjälpa mig att logga in på min Internetbank?

Känns frågan igen? Hur ofta hamnar du i en situation där användare på biblioteket förväntar sig en service av dig som du faktiskt inte vet om du får lov att ge? Denna kurs handlar om hur du som biblioteksanställd på bästa sätt kan hantera dessa sorters frågor, och efter genomförd kurs har du förhoppningsvis plockat upp ett antal användbara verktyg som gör din vardag lättare.”

Båda exemplen ovan fungerar och förankrar i viss mån innehållet i användarens verklighet. Målsättningen för Digitekets innehåll är dock att anslaget bör vara lättsammare med direkt tilltal med en så konkret och tydlig koppling till användarnas egna upplevelser som möjligt.