Att stå väl rustade för politisering av biblioteket – Ett chefsperspektiv

I en tid då vi ser tendenser till ökad politisering av biblioteket som symbol, som institution och biblioteksrummet som plats, så finns det anledning att tänka kring dessa saker för att öka förmågan att hantera eventuella påverksansoperationer och potentiella mediadrev. När individer och grupperingar sätter press på biblioteket i en viss fråga (varför köper ni in bok x och inte bok y, varför regnbågsflaggar ni, varför får vi inte hyra lokal z) är det viktigt att ha rutiner att gå efter: ett slags drevhandbok, helt enkelt. Här nedan presenteras några perspektiv och tankar som kan vara bra att ha med i en dylik bok:

Sträck på ryggen!

Även om det kan vara lite stressande för den enskilde biblioteksmedarbetaren är det i grunden en positiv sak att biblioteken blir måltavla för denna sorts ansträngningar. Det visar nämligen vilken ställning och tyngd biblioteken som institution har i det svenska samhället. Att olika grupperingar strävar att få sina publikationer in i bibliotekets samlingar, vill synas i bibliotekets sociala medier eller kämpar för att få tillgång till biblioteksrummet, visar vilken legitimitet som förknippas med just de svenska folkbiblioteken. Detta är i sin tur kopplat till folkbibliotekens historia och det faktum att det inte i någon större utsträckning finns ett besvärligt arv eller bagage att förhålla sig till. När grupperingar ligger på för att påverka biblioteken i en viss riktning kan de måhända vara lite besvärande, men i slutändan bör det ändå generera stolthet över vilken vikt folkbibliotekens tillskrivs av dem och andra.

Att vara tydliga i sin roll som folkbibliotek

Att vara folkbibliotek är som nämnt ovan att vara en del i en ärorik tradition. Det är också en roll som är ganska tydligt definierad – även om det finns många aktörer som hjälpt till att forma den över tid.  Det finns saker som ingår i ett folkbiblioteks roll och det finns annat som inte nödvändigtvis ingår i den rollen. I en tid med allt mer omfattande digital verksamhet och service finns det många gånger en hög ambition. Det är inte heller ovanligt att det finns en förväntan utifrån att vi ska vara allt för alla – med det finns faktiskt begränsningar. När biblioteken utsätts för påtryckningar så kan det vara tryggt att backa tillbaka till bibliotrekens roll för att få ledning. Ställ frågan: vad är vår roll som folkbibliotek, och se om det ger någon ledning i det aktuella fallet? Ett exempel är ju när biblioteken får kritik för att de rensar i sina samlingar och det av individer eller i media likställs med allehanda osmakliga utrensningar. I detta läget kan det vara välgörande att gå tillbaka till vår roll och tänka att folkbiblioteken inte har i sitt uppdrag att bevara ett litterärt arv eller tidigare generationers facklitteratur. Det finns andra institutioner i biblioteksväsendet som är betrodda med den uppgiften. 

Att vara trygg i vad som faktiskt är vårt uppdrag

Vid osäkert läge kan man även backa tillbaks till det faktiska uppdraget som det beskrivs i bibliotekslagen. 

Ändamål

2 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Folkbibliotek

6 § Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov.

Folkbibliotekens utbud av medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet.

7 § Folkbiblioteken ska särskilt främja läsning och tillgång till litteratur.

Folkbiblioteken ska verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet.

8 § Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar.

9 § På folkbiblioteken ska allmänheten avgiftsfritt få låna eller på annat sätt få tillgång till litteratur under en viss tid oavsett publiceringsform.

Första stycket hindrar inte att folkbiblioteken tar ut

1. ersättning för kostnader för porto, fotokopiering och andra liknande tjänster, och
2. avgift för de fall låntagare inte inom avtalad tid lämnar tillbaka det som de har lånat.

Om du som ansvarig hamnar i en situation där du känner att du är osäker på om ett agerande är lämpligt eller inte – eller om du bara söker bekräftelse på att din magkänsla i en situation är rätt, är detta den relevanta lagtexten att luta sig på. Om ni som bibliotek erbjuder service utanför detta är det givetvis utmärkt, men ovan är stipulerat vad som gäller. Om du kan säga att ditt beslut är förenligt med bibliotekslagen kan du gå vidare och känna dig trygg i detta. 

Ett exempel på diskussioner som kan uppstå kring folkbiblioteken är varför biblioteken inte tar ställning för eller mot något, eller varför vi inte engagerar oss i frågan X. Här kan det vara speciellt viktigt att titta på bibliotekslagen och konstatera att det inte är bibliotekens uppgift att vara uttolkare eller ta ställning till allt som händer i världen. Biblioteken “ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” och “Folkbibliotekens utbud av medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet”. Detta är dock inte samma sak som att man måste engagera sig i x eller ta avstånd ifrån y.

Att med utgång från lagtexterna ha en tydlig värdegrund och konsekvent policy för hur man hanterar saker på en principiell nivå

Eftersom det ändå, trots en ganska tydlig uppfattning av folkbibliotekens roll och uppdrag med stöd i bibliotekslagen, finns gott om gråzoner och utrymme för tolkning så blir det viktigt att biblioteken har en tydlig värdegrund och en konsekvent policy att luta sig mot när man fattar beslut i potentiellt känsliga frågor. Eftersom folkbiblioteken är en del av den kommunala organisationen finns det oftast en tydlig värdegrund och tydliga riktlinjer inom kommunen för vad som är okej och inte okej, för hur saker ska hanteras och så vidare. För frågor som är högst biblioteksspecifika (inköp, samlingar, bibliotekets sociala medier och bibliotekets faktiska rum), kan det vara bra att ha ett eller flera kompletterande dokument som diskuterats igenom och förankrats i organisationen. När en situation sedan uppstår – en påverkansoperation eller ett medialt drev – kan man som ansvarig backa tillbaka till sina överenskomna dokument  om man känner osäkerhet, och väga sitt beslut med dessa. När man sen väl fattat beslut kan man känna trygghet i att detta beslut är förankrat i vår roll som bibliotek, följer vårt uppdrag enligt bibliotekslagen, är förenligt med kommunens värdegrunder och policy och dessutom i linje med vad vi som bibliotek själva har diskuterat fram och kommit överens om.En sådan plats skapar trygghet när man handskas med frågor som man vet kommer att skapa många upprörda känslor. 

Sådana lokala policys kan handla om alla möjliga saker som man av erfarenhet vet kan dyka upp med jämna mellanrum. Exempelvis: 

• Hur och när och på vilket sätt man kommenterar i sociala medier
• Vilka publikationer som finns tillgängliga på biblioteket och vilka som nekas – och varför?
• Vilka böcker som köps in
• Vem som får låna/hyra lokalerna och på vilka grunder

Att ha tydlig ansvarsfördelning

För medarbetare är det en trygghet att veta både vilka mandat de har och vem som i slutändan är ansvarig för olika beslut. Många bibliotek har ju ett tillitsbaserat system där medarbetare ges förtroende att avgöra många frågor. Men det ändå viktigt att alla vet vem som ansvarar för vad. Ett levande och förankrat policydokument kring hur biblioteket tänker i olika frågor av den sort som beskrivs i punkten ovan, blir en tillgång och en trygghet för medarbetarna, oavsett vilket mandat eller plats i organisationen som de har. Kopplat till en tydlig ansvarsfördelningen ökar tryggheten ytterligare. 

Varje bibliotek har en chef som kan delegera mandat. Men när upprörda känslor, hetsiga diskussioner eller medialt drev drabbar medarbetare eller organisationen, är det chefen som i slutändan tar ansvar för fattade beslut och får förklara varför det är som det är. 

Reflektion

Vilka principer har ni för inköp av böcker och tidningar till ert bibliotek? Vem fattar beslut om principerna som ska gälla? Vad skulle krävas för att era principer för inköp skulle ändras?