Läsupplevelsens nycklar

Nycklarna utgör ingen exakt vetenskap. Ibland flyter de in i varandra, och ibland förändras de under berättelsens gång. Bokens tempo påverkar karaktärernas utveckling, språket färgar tonen i en bok etcetera. Men för att lättare kunna förstå och skilja nycklarna åt är det bra att först försöka tänka på dem var för sig. 

I denna lektion ska vi därför titta närmare på respektive nyckel för att du ska känna till dem väl, och därefter kunna använda dem i mötet med biblioteksbesökare. Under varje nyckel finns en övning som uppmanar dig att skriva ner böcker du kommer att tänka på, där just den nyckeln är central. Till varje nyckel finns också förslag på vanliga ord som för tankarna till nyckeln.

Tempo

Alla böcker har ett tempo som påverkar läsupplevelsen. Vissa böcker kan kännas nästan andfådda, andra kan vara dröjande och inger istället ett lugn att läsa. Snömannen av Jo Nesbø är en riktig bladvändare med skyhögt tempo. Tove Janssons Sommarboken tar sig mer tid och tempot upplevs som lugnt. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe håller ett medeltempo med fin drivkraft, varken särskilt snabbt eller långsamt.

Ta en titt på boken 

Att ta en titt på boksidorna kan säga mycket om tempot: Är det mycket luft på sidorna, eller är de tättskrivna? Mycket dialog leder ofta till snabb läsning och högre tempo. En bok som är tättskriven med detaljer om karaktärer eller omgivningar ger ett lugnare tempo för läsaren. Boken tar helt enkelt längre tid att läsa.

Korta kapitel och korta stycken indikerar högt tempo, medan långa kapitel och långa stycken kan betyda lugnare tempo. Detta är en av anledningarna till att kriminalromaner ofta har kortare kapitel än exempelvis historiska romaner, och att barn- och ungdomsböcker ofta har väldigt korta kapitel och stycken. Känslan av att röra sig snabbt genom boken bidrar till att boken känns snabbare att läsa.

Tempo och framåtrörelse 

Känslan av tempot i en bok hänger tätt samman med bokens framåtrörelse. I “Snömannen” av Nesbø vet läsaren vart historien är på väg redan från första sidan. I “Sommarboken” tar det däremot tid innan läsaren får en föreställning om vart historien är på väg.

Har du någon gång plockat upp en bok och läst förlagets beskrivning, eller en recension, och fortfarande inte haft en aning om vad boken faktiskt handlar om? Då har du mest sannolikt stött på en bok med långsam framåtrörelse. Ju mer osäker läsaren är på vart historien är på väg, desto lägre känns tempot.

Att känna till något om tempot i boken är viktigt för att ge bra läsförslag, många läsare föredrar en viss typ av tempo i böcker. Tempot i boken är en av de lättaste nycklarna att identifiera, och bör inkluderas så ofta som möjligt i en beskrivning av boken.

Karaktärer

Karaktärerna i boken är en viktig nyckel för många läsare och här finns flera aspekter som är värda att titta närmare på. Den första är relaterad till bokens tempo.

Karaktärer och tempo 

Vissa romankaraktärer är lätta att definiera och förblir konstanta genom berättelsen. Andra lär du känna över tid. I Astrid Lindgrens Mio, min Mio är det inget tvivel om vilka karaktärer som är de goda och onda. I Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling är det mer osäkert. Tiden det tar att lära känna en karaktär påverkar tempot i boken. Om karaktärerna är lätta att definiera behöver varken läsaren eller författaren lägga tid på att utforska karaktärerna, och tempot i boken är högre.

Böcker som bygger upp psykologiskt sammansatta och komplexa karaktärer har ofta ett lägre tempo i den yttre handlingen för att ge utrymme åt den inre. Böcker där karaktärerna ständigt agerar ger ett högre tempo än böcker som fokuserar på inre drama där karaktärerna tänker mer.

Karaktärstyper 

I samtal med en låntagare kan du försöka få grepp om vilken typ av karaktärer hen gillar. Ett enkelt sätt att göra det på är att be hen beskriva några av sina favoritkaraktärer. Då får du snabbt en bild av vilken typ av karaktärer låntagaren föredrar.

Ton

Vilken stämning kommer du i när du läser boken? Tonen i en bok kan vara rolig och lätt, eller så kan den vara sorglig och smärtsamt jobbig. Ton är starkt kopplat till humör. Ibland är det kanske en varm och humoristisk bok som efterfrågas, medan läsaren andra gånger är redo för en mörk spänningsroman.

Tonen i boken är avgörande för hur boken upplevs. I böckerna om Harry Potter skriver J.K. Rowling fram en stämning som kombinerar värme och mörker. Vänskapen mellan karaktärerna, och det magiska skimmer som vilar över Hogwarts, gör att man upplever Rowlings universum som en bra plats att vara på – även när det kusliga lurar i de mörkaste korridorerna. I Trollkarlen från Övärlden skriver också Ursula K. Le Guin om en ung trollkarl som lämnar sitt hem för att gå på trolldomsskola. Här är tonen mörkare, och det finns mindre av det varma skimmer som du hittar hos J.K. Rowling. Läsupplevelsen blir en annan, även om böckerna i övrigt har många likheter.

Tonen i en bok är den nyckel som läsare är minst villiga att byta ut. De kan ha överseende med att en bok har lite lägre tempo än vad de är vana vid, eller att den utspelar sig i en annan miljö. Om läsaren är på humör att läsa något lätt och roligt, kommer knappast en blodig rysare att slå an.

Miljö

Med miljö menas själva bakgrundsberättelsen eller historiens inramning. Utspelar sig boken i rymden, i en historisk miljö eller i en storstad. Det varierar mycket hur detaljerat miljön i boken är beskriven, i vissa böcker är den nästan lika viktig som karaktärerna.

I fantasyserien Sagan om is och eld av George R.R. Martin är den fiktiva världen där handlingen utspelar sig väldigt betydelsefull för många läsare. Vissa läsare föredrar historier från verkligheten, medan andra vill läsa historier från specifika länder och platser. Hilary Mantels Wolf Hall har Tudortidens England som bakgrundsberättelse, och den detaljrika tidsskildringen gör detta till njutbar läsning för historieintresserade. I barnboksserien Jakten på Jack av Martin Olczak och Anna Sandler följer vi Jack genom Stockholms gator, där läsaren kan känna igen gatunamn och platser.

Händelseförlopp 

När vi pratar om händelseförlopp som en nyckel menar vi inte vad som händer i boken, utan om det som händer i boken berättas på ett speciellt sätt. Hur är den övergripande strukturen i boken? Är det en linjär berättelse? Parallella historier? Flera synvinklar? Förflyttningar i tid och rum? För vissa läsare är sättet historien berättas på mycket viktigt.

I Bränn alla mina brev av Alex Schulman vävs dåtid och nutid samman genom två historier. En del böcker berättas i dagboksformat såsom i barnboksserien Dagbok för alla mina fans. I Igelkottens elegans av Muriel Barbery finns två likvärdiga berättarröster som under historiens gång möts och berikar varandra.

Händelseförlopp och bokens tempo påverkar varandra. Flera historier, skiften i synvinklar, hopp och språng ser till att tempot i boken ökar. I Binas historia av Maja Lunde följer läsaren tre berättelser. Historien växlar efter varje kapitel, och detta, kombinerat med cliffhangers, skruvar upp tempot för läsaren.

Händelseförlopp och karaktärer påverkar också varandra. Vilken typ av berättare finns det? I Giganternas fall av Ken Follett möter läsaren ett rikt persongalleri där berättarrösten växlar under romanens gång. I vissa psykologiska thrillers kan vi inte riktigt lita på berättarna, och vi får några överraskande vändningar i händelseförloppet.

Språk 

Betyder språket något för berättelsen? Är språket i boken särskilt poetiskt, välkonstruerat eller originellt? För vissa läsare är språket i boken mycket viktigt för läsupplevelsen, medan det för andra knappt spelar någon roll.

Charles Bukowski är känd för sitt råa och opolerade sätt att skriva. En läsare av Sara Stridsberg kommer nästan säkert att prata om det kraftfulla språket, som är både vackert, rått och sensuellt. I Melody Farshins bok Mizeria har tvillingarna Aicha och Ali en rapp dialog full av slang och förortssvenska. 

En viktig sak att komma ihåg i samtal om bokens språk är vad som ligger i uttrycket “bra språk”. Det är inte helt ovanligt att läsare säger att boken har ett “bra språk” om de tyckte om att läsa boken. Men det är inte säkert att du och läsaren har samma uppfattning om vad “bra språk” är för något. I samtal med läsaren är det därför viktigt att få grepp om vad det är i språket som är bra. De poetiska bilderna? Att texten flöt bra? Bra karaktärsskildringar?

Det är lika viktigt att vara medveten om hur man själv uttrycker sig när man förmedlar böcker till läsaren. Istället för att säga att boken har ett bra språk kan du fokusera på vad det är som gör att språket upplevs som bra. Det gör det lättare för läsaren att förstå vilken typ av bok det är och om det är en bok de har lust att läsa.

Språknivåer och flerspråkighet

När det kommer till att förmedla böcker till framför allt barn men även till vuxna är det också viktigt att förstå vilken läsnivå som passar. Vissa läsare är i behov av exempelvis lättläst litteratur eller talböcker. 

Att läsa på sitt förstaspråk eller böcker som innehåller en dialekt som man känner igen kan vara värdefullt och viktigt för många läsare. Många läsare föredrar också att läsa böcker på originalspråk istället för i översättning. Dessa aspekter är självklart viktiga att ha i åtanke när du ska ge läsförslag.

Illustrationer

Den mest synliga nyckeln är illustrationer och den är speciellt viktig vad gäller läsupplevelsen för barn och unga. Det finns bilderböcker, kapitelböcker med mera, som innehåller bilder i olika genrer och stilar och för olika målgrupper. Spännvidden är stor, från böcker med bara några få illustrationer till de helt ordlösa böckerna där allt berättas genom bilder. Mängden illustrationer kan vara avgörande när en läsare ska välja en bok, och de påverkar också de andra nycklarna.

Skickliga illustratörer har ofta sitt unika uttryck. Illustrationerna varierar, de kan vara färgstarka, dämpade eller i svartvitt. Stilen kan vara naivistisk, humoristisk och karikerad, den kan vara realistisk och kanske fotografisk, eller den kan vara drömmande och målerisk. Tänk exempelvis på Matilda Rutas akvarellmålningar i bilderboken Stora faran i jämförelse med de streckade figurerna i bokserien Dagbok för alla mina fans av Jeff Kinney.

Illustrationer fyller olika funktioner för läsaren, beroende på hur dominerande de är och vilket samspel de har med texten. I regel innehåller de flesta barnböcker illustrationer eller bilder av något slag. Ofta är text och bild likvärdiga uttryck i barnlitteraturen. Många barn (och vuxna) älskar också den spänning och humor som kan uppstå när det är kontrast mellan bild och text. Tänk bara på Jon Klassens Jag vill ha min hatt, där hattjuven (med hatten på huvudet) insisterar på att han i alla fall inte har sett någon röd hatt! När text och bild berättar samma historia kan illustrationerna istället få en stödfunktion, såsom exempelvis i bokserien Handbok för superhjältar.

Sammanfattningsvis handlar det om att förstå i vilken grad illustrationerna är viktiga för läsupplevelsen, och på vilket sätt de är viktiga. Det kan handla om både stil och funktion. 

Nyckeln “illustrationer” fanns inte med i den ursprungliga versionen av Lesersørvis. Denna nyckel tillkom i samband med att man tog fram en handbok som specifikt riktade sig till förmedling av litteratur till barn och unga.

Lektion två i den norska digitala kursen om Lesersørvis innehåller filmer med mer information om de olika nycklarna/appellfaktorerna och hur de kan användas i litteraturförmedling.