Delakulturens problem och svårigheter

Låt oss belysa delakulturens problem med några exempel, hämtade ur erfarenheter:

Kennneth vill gå på en fest med en massa god mat. Kenneths vän Maggie bjuder honom på knytkalas. Idén för festen är att om Kenneth lagar en ordentlig portion av en rätt som han är en stjärna på att laga, så erbjuds han femton andra spännande maträtter när han kommer till festen. Självklart säger Kenneth nej. Varför skulle han ta av sin tid att laga mat åt andra?

Elena går på universitetet och kursen hon deltar i är intensiv och föreläsningstung. Ali hör av sig och undrar om hon vill vara med i en anteckningsgrupp. Alla i gruppen för läsbara anteckningar på föreläsningarna och delar sedan sina anteckningar med de andra På så sätt får man flera perspektiv, och dessutom behöver man inte oroa sig för att missa viktig information om man är sjuk vid något föreläsningstillfälle. Elena tackar givetvis också nej till Alis erbjudande. Varför skulle hon jobba gratis och skriva anteckningar åt andra?

Lisa jobbar som lärare i Roligeköpinge kommun. Hon har blivit tipsad om en skolsida som heter ”Hela Rolingeköpinge delar”. Tanken är att lärare av alla sorter lägger upp sitt bästa material och sina bästa lärarplaneringar. Eftersom läroplanen är den samma för alla lärare är chansen stor att andra lärare i hennes ämne redan arbetat fram ett bra pedagogiskt material och delat det på sidan – så slipper hon uppfinna hjulet och göra samma sak. Lisa avstår, såklart. Hennes lärarplaneringar och hennes material har hon ju gjort till sina elever. Tänk om andra lärare använder det och det resulterar i att andra elever än hennes egna lär sig en massa och får goda betyg?

Eller?

Dessa exempel kan upplevas lite löjeväckande i sina självklarhet. Det är så uppenbart ett dumt val att stå utanför delande att man inte riktigt kan tänka sig att någon skulle göra det valet. Du får långt mycket mer än vad du någonsin ger bort. Ändå händer detta faktiskt med stor regelbundenhet .Kanske är det redovisningsproblem som spökar för diverse beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå: jag kan som ansvarig tydligt redovisa mina kostnader för deltagande i delaprojekt i form av betalda arbetstimmar men jag kan inte lika lätt redovisa mina vinster i form av gratis tillgång till kunskap och information? Det behövs oavsett anledning ett sätt att kvantifiera vinsterna i delakultur. så att det blir lättare att argumentera för den.

Ett återkommande annat problem med delakultur är just tid. De personer som sitter inne med alla kunskaperna som behövs. och som skulle kunna göra hjältedåd med att utbilda sina kollegor, har inte nödvändigtvis tid att dela denna kunskap. Situationen blir då lätt som beskrivs ovan: den som betalar för tiden måste kunna motivera varför x antal timmar går åt till ett arbete som inte direkt gynnar de som betalar räkningen. Indirekt är vinsterna uppenbara: medarbetare tar del av kunskapen som produceras och man bidrar till en delaplattform som ökar sina möjlighet att sprida en massa, massa fortbildning tillbaka till avsändaren  

På en mer abstrakt nivå kanske detta också är en av det moderna samhällets utmaningar. ”Varför ska jag vara med och finansiera X med mina skattepengar” – där X kan bytas ut mot valfri kostnadspost: kungahuset, public service, kostnad för polisinsatser vid fotbollsmatcher, och så vidare. Biblioteket som kostnadspost lyfts lyckligtvis sällan fram i debatten som något som ifrågasätts men detta kan ju givetvis ändras i takt med tiden.

Reflektion

Har ert bibliotek en plan för fortbildning för er som jobbar där? Finns det en budget för fortbildning och tid avsatt för personalen att fortbilda sig?