Viktiga pusselbitar för att främja de nationella minoritetsspråken

Under en konferens om språkrevitalisering av de nationella minoritetsspråken blev det tydligt för Åsa-Maria Berg Levinsson, Francisca Beckert och Maria Olsson Eklund att folkbiblioteken inte uppfattas som en relevant arena för detta arbete. I det här referatet från konferensen lyfter de konkreta tips på hur bibliotek kan arbeta med att främja de nationella minoritetsspråken.

Enligt Institutet för språk och folkminnen (Isof) innebär språkrevitalisering att främja ett språk så att det kan leva vidare in i framtiden. Det handlar om att både offentlig verksamhet och civilsamhället aktivt arbetar för att fler människor ska lära sig språken och använda dem. Sveriges nationella minoritetsspråk är i behov av en revitalisering då de idag är hotade på grund av en historisk assimileringspolitik där svenskan var norm, vilket har resulterat i att de nationella minoriteterna till stor del förlorat sina språk och kulturer.

Till stöd för arbetet med revitalisering av nationella minoritetsspråk arrangerade Södertörns högskola och Isof den vetenskapliga konferensen Perspectives on the revitalization of minority languages den 20–22 november 2024. Fokus låg på att lyfta metoder för revitalisering av minoritetsspråk samt presentera lokala initiativ och erfarenheter av språkgemenskaper. Under tre dagar tog vi del av forskares och praktikers kunskaper och erfarenheter på konferensen. Vi slogs av bibliotekens frånvaro, både som medarrangörer och att endast ett par föreläsare nämnde biblioteken som viktiga arenor för detta arbete. 

De nationella minoriteterna är sverigefinnar, romer, judar, tornedalingar och urfolket samer. De nationella minoritetsspråken är finska, romani chib, jiddisch, meänkieli och samiska. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk reglerar de nationella minoriteternas rättigheter medan de nationella minoritetsspråken regleras i språklagen.

Hur kan folkbiblioteken arbeta stödjande och främjande för att möjliggöra en språkrevitalisering för de nationella minoritetsspråken? Professor emerita Leena Huss beskrev i sitt inledningsanförande hur språkrevitalisering kan liknas vid ett pussel eftersom alla bitar är viktiga och behövs för att skapa en helhet. Med inspiration från denna metafor vill vi presentera några viktiga pusselbitar som biblioteken kan bidra med.

Vad är språkrevitalisering?

Revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken handlar om att både återta och utveckla språken genom olika typer av åtgärder och metoder. Det långsiktiga målet med åtgärderna är att öka användningen av språken, på individnivå och i samhället i stort, samt att främja en fungerande överföring av de nationella minoriteternas språk och kultur till nästa generation. Att höja statusen på språken är också en viktig del, samt att skapa fler språkliga domäner där språken används utanför familjen och undervisningen. På konferensen framkom det att språkrevitalisering stärker den kulturella identiteten och egenmakten hos minoriteterna. Revitalisering av språket anses även ha positiva effekter på hälsa och samhällsgemenskap.

Utmaningar och framtida behov för de nationella minoritetsspråken

Isof har sedan 2010 fördelat statsbidrag till projekt som syftar till att stärka minoritetsspråk i Sverige, exempelvis genom språkträffar och temabaserade aktiviteter. Trots positiva tendenser, som ökande deltagande och förändrade attityder till minoritetsspråk, är det svårt att mäta revitaliseringens mer immateriella aspekter som identitet och välbefinnande. Isof arbetar med att utveckla indikatorer för att bättre kunna följa upp dessa processer.

Erfarenhetsdelningen på konferensen pekade på att språkrevitalisering kräver långsiktiga och hållbara insatser. Projekt inom området behöver vara flexibla, engagera yngre generationer och bygga vidare på en känsla av tillhörighet. Framtiden för språkrevitalisering ligger i att skapa trygga nätverk, tillgång till resurser och stödsystem samt att främja intergenerationell språköverföring.

Språkrevitalisering i praktiken – exempel från konferensen

Metoder och strategier för språkrevitalisering

Leena Huss, professor emerita i finska vid Uppsala universitet, och Sari Pesonen, doktorand vid Stockholms universitet, förklarade vikten av att ha en helhetssyn på språkrevitalisering och att stärka och återuppliva hotade språk genom målmedvetna åtgärder. Några framgångsrika metoder som presenterades var: mentorsprogram (exempelvis Master-Apprentice Learning Language program i Nordamerika), språkspärrsmetoden (Norge) och språkbad (Kanada och Nya Zeeland samt Finland).  Metoderna kan även behöva anpassas till det aktuella språket. 

Samarbete med civilsamhället

Miranda Vuolasranta från Finland, expert i romska människorättsfrågor, berättade om hur man startat en revitalisering i Finland av kale, den varietet av romani chib som talas av finska romer. Kale är ett akut hotat språk till följd av den historiska repressionen av romer och romani chib i Finland. Flera olika projekt för att stärka språket planeras eller har genomförts, till exempel att utbilda lärare i kale och att öka utbudet av barnprogram på språket. Romerna i Finland har även organiserat sig i lokala språkrevitaliserande noder på flera orter i landet. Isof har en informativ artikel om revitaliseringsprogrammet för romani chib i Finland som innehåller elva konkreta åtgärder. 

Mirsad Sahiti, samordnare vid Resursbiblioteket för romani chib, presenterade Malmö Ungdomscentrals arbete som fokuserar på unga romers delaktighet i den språkrevitaliserande verksamheten. Ungdomscentralen är en ideell förening som riktar sig till barn och ungdomar i Malmö. Föreningen bildades 2010 och arbetar med kompetensutveckling och föreläsningar samt genomför projekt med fokus på romani chib. Inom ramen för projektverksamheten har de bland annat skapat språkrevitaliserande filmer tillsammans med de unga samt digitala sagostunder.

Leka bort språkspärrar i trygga rum

Sebastian Björkman, verksamhetsledare på Sameföreningen i Stockholm, berättade om föreningens arbete som riktar sig till vuxna och unga vuxna, där man samlas och leker fram modet att prata. Bland annat genom sång, rim och ramsor överkommer man språkspärrar tillsammans. Trygga rum är viktiga nycklar i arbetet. Här skulle biblioteken inom ramen för sin ordinarie verksamhet till exempel kunna bistå med rum och fika, så kan deltagarna hålla i själva aktiviteten som kan ske i en etablerad grupp, till exempel genom föranmälan, för att skapa trygghet i den egna gruppen. 

Skrivfrämjande för barn och unga på finska

Föreningen Finska kulturens vänner har arbetat med att främja finska genom skrivarstugor och en skrivartävling för skolelever i sverigefinska skolor. Maarit Turtiainen är aktiv i föreningen och berättade att man i verksamheten har arbetat med korta, roliga övningar där barnen har fått berätta på sin egen finska i en uppmuntrande miljö. Enligt skolorna har barnen som deltagit i dessa skrivarstugor börjat skriva längre och bättre på finska i skolan. Skrivartävlingen fungerar som en extra morot för att träna på att skriva och deltagarna utgår från de språkkunskaper de har, oavsett nivå.

Språkrevitalisering på teaterscenen

Inom Tornedalsteaterns verksamhet har man arbetat med språkrevitalisering av meänkieli sedan 1986. Producenten Mia Fors berättade att det då var första gången meänkieli pratades officiellt på en teaterscen och att detta gjorde ett så stort intryck på publiken att många grät. Teatern strävar efter att fler ska få komma i kontakt med, lära sig och använda meänkieli. Utöver sina teaterföreställningar erbjuder de också kurser för barn och unga. Svenska och meänkieli blandas ofta i föreställningarna, något som också är vanligt för dem som pratar meänkieli. 

Översättning till minoritetsspråket som revitaliseringsinsats

Läraren och författaren Paula Grossman berättade att man inom revitaliseringen av jiddisch i Sverige har fokuserat på att höja statusen på och kunskapen om språket. Exempel på statushöjande insatser har varit teater på jiddisch, klezmermusik och annan kulturutövning samt att jiddisch synliggjorts som nationellt minoritetsspråk. Som kunskapshöjande insatser har man till exempel genomfört seminarier och studiecirklar samt gjort satsningar tillsammans med Skolverket och skapat läromedel.

Matthew Johnson, universitetslektor vid Lunds universitet, framhöll översättning av litteratur till jiddisch som en viktig revitaliserande åtgärd. För svenska förhållanden lyfte Johnson särskilt förlaget Olniansky Teksts betydelse som utgivare av böcker på och översättningar till jiddisch. Översättningen av Harry Potter blev en av de mest sålda böckerna på språket någonsin. Johnson ser översättningen av moderna böcker som en framgångsfaktor för att göra jiddisch relevant för yngre generationer och stimulera barns läsning på språket. 

Samverka för barns rättigheter

Både lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) och bibliotekslagen (2013:801) framhåller barn och unga som särskilt prioriterade. Riitta-Liisa Valijärvi, lektor vid Uppsala universitet, tog på konferensen upp sin forskning kring unga tornedalingar, som är dubbelt sårbara och befinner sig i en marginaliserad situation. Resultaten från denna forskning kommer att publiceras i en vetenskaplig artikel hösten 2025. Denna sårbarhet och marginalisering gäller naturligtvis många unga inom alla nationella minoriteter och utgör bakgrunden till deras prioritering i lagtexterna, bland annat på grund av att största delen av dem som tillhör en nationell minoritet inte har fått lära sig sitt språk, samtidigt som de ändå tillhör minoriteten. 

Valijärvi nämner skolor som ett exempel på en arena som kan öka kunskapen om och synligheten för den tornedalska minoriteten genom att använda symboler för tornedalingar och meänkieli, men lyfter även behovet av konkreta symboler för en tornedalsk kultur, vilka inte ens för minoriteten själva är alldeles självklara. De unga tornedalingar som deltagit i Valijärvis studier hade själva ingen enhetlig bild av vilka självklara symboler som kunde användas för att representera minoriteten. Resursbiblioteket för meänkieli har dock skapat material som kan användas för att synliggöra minoriteten i biblioteksverksamheter. Valijärvi lyfter även vikten av ökad samverkan mellan skolor och lokalsamhälle som en väg framåt.

Sammanfattningsvis visade innehållet från den vetenskapliga konferensen att språkrevitalisering är en komplex men nödvändig process som inte bara handlar om att återuppliva ett språk, utan också om att stärka samhällen, identiteter och kulturer.

Bibliotekens pusselbitar

Vad kan biblioteken göra för att stödja och främja en revitalisering av de nationella minoritetsspråken i sin verksamhet? Det är viktigt att redan från start ha en dialog och samverkan med lokala personer från de nationella minoriteterna. I dessa dialoger kan biblioteket lyssna in vilka behov och önskemål de nationella minoriteterna har. Utifrån den kunskap som förmedlades på konferensen och det vi kan läsa i rapporter från både Kungliga biblioteket (KB) och Institutet för språk och folkminnen (Isof)  föreslår vi här tre aktiviteter för folkbibliotekens arbete med att främja språkrevitalisering av de nationella minoritetsspråken. 

Upplåt utrymme i bibliotekets lokaler

Att upplåta utrymme i folkbibliotekets lokaler och verksamhet där personer tillhörande de nationella minoriteterna kan bedriva språkrevitalisering bör vara en absolut lägsta nivå. Det utrymme som används av de nationella minoriteterna behöver också kännas tryggt för dem, detta var något som lyftes upprepade gånger under konferensen. Att biblioteket synliggör de nationella minoriteterna i biblioteksrummet, genom exempelvis skyltning, boktips och utställningar, kan vara ett steg mot ökad trygghet.

Synliggör och informera om rättigheter oavsett efterfrågan

På konferensen konstaterade Riitta-Liisa Valijärvi att en brist på strukturer och synlighet av språk leder till en hotad situation för språken. Därför innebär ett aktivt synliggörande av språken i sig en språkrevitaliserande åtgärd, samtidigt som det även är en skyddande och främjande åtgärd. Att synliggöra de nationella minoritetsspråken i biblioteksrummet är därför en del av språkrevitaliseringen på en grundläggande nivå. 

På det sättet kan biblioteken i samråd med nationella minoriteter bidra mer till att främja och synliggöra de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken och samtidigt följa bibliotekslagen. Oavsett om bibliotekspersonalen upplever en efterfrågan på medier på de nationella minoritetsspråken från sina besökare eller inte, ska dessa därför finnas i beståndet och skyltas synligt i rummet. Biblioteken ska också som all annan skattefinansierad verksamhet informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter, enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Ett annat sätt att arbeta med synlighet är att arbeta med samlingar och bibliografier som resursbiblioteken för samiska (tillsammans med Sorsele bibliotek) och romani chib har gjort. 

Metoder för att stödja och främja språkrevitalisering i biblioteksverksamheter

Så hur kommer biblioteken då i praktiken i gång med samverkan för att stödja och främja språkrevitalisering? Under de senaste åren har många instanser publicerat resurser som är användbara även för biblioteksverksamheter, nedan följer ett urval med tips på befintliga metodstöd. Eftersom barn och unga är särskilt prioriterade i både bibliotekslagen och lagen om nationella minoriteter, är det särskilt viktigt att göra satsningar i biblioteksverksamheten för dessa grupper, samt att samråda med barnen och de unga kring verksamhet som rör deras åldersgrupper. 

Åsa-Maria Berg Levinsson är bibliotekskonsulent vid Biblioteksutveckling Västra Götalandsregionen, Francisca Beckert är utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm och Maria Olsson Eklund är utredare på Stockholms stadsbibliotek.