På äventyr med den underbara familjen Kanin

Lösa en omöjlig knut, hälla hopknycklat papper med förbundna ögon och balansera på stenar genom en läskig tjärn. På biblioteket i Arlöv fick barn genomföra uppdrag och leka tillsammans i ett interaktivt äventyr utifrån bokserien Sagan om den underbara familjen Kanin.

2024 var på många sätt ett sparsamt år för oss på biblioteket i Arlöv. Så när Biblioteksutveckling Region Skåne, i samarbete med Drömmarnas hus, erbjöd en utbildning i äventyrspedagogik som skulle kulminera i ett eget interaktivt äventyr tog vi tillfället i akt att lära oss något nytt. Innan första utbildningstillfället blev vi ombedda att välja ut en bok som sen skulle bli grunden för vårt eget interaktiva äventyr. Utbildningen gick ut på att vi fick genomföra olika övningar och sen testa ett äventyr kallat “Den försvunna boktiteln”. Med det som inspiration skulle vi sen bygga vårt eget äventyr utifrån vår valda bok.

Vi valde att genomföra ett äventyr som utgick från bokserien om den underbara familjen Kanin av Jonna Björnstjerna, där vi tillsammans med barnen skulle leta efter blåbär i den underbara skogen. Personalen spelade olika karaktärer från böckerna och gav barnen samarbetsövningar i form av uppdrag på olika platser i biblioteksrummet medan “Lillebror Kanin” följde med barnen under hela äventyret. I den här artikeln delar vi med oss av hur vi gick tillväga för att skapa vårt interaktiva äventyr.

Varför underbara familjen Kanin?

Vi började med att välja ut vår åldersgrupp, som blev barn runt 5–8 år, och planerade för att hålla aktiviteten på höstlovet. Med det som grund gick det fort att hitta personalens favorit – bokserien om den underbara familjen Kanin. Det finns flera böcker om familjen samt en bok om Sagoskogens flora och fauna, vilket bjöd på rikligt med material att utgå ifrån.

När vi kom till utbildningen på Drömmarnas hus hade vi inte så många tankar kring hur aktiviteten skulle utformas, utan gick in med öppet sinne. Väl på plats fick vi testa att göra olika övningar som gav inspiration såväl som tydliga exempel på att det inte behöver vara så avancerat för att bli roligt för barnen. En övning gick ut på att alla stod på två led med en person mittemot. Då skulle vi låtsas ge den andra en present och hen var tvungen att svara “Åh, tack så mycket!” Tempot på presentgivandet ökade allteftersom och ledde till många tokiga presenter och skratt.

Efter lunch den där första dagen började äventyret som vi skulle få prova på. Vi skickades runt mellan olika stationer där vi skulle göra olika uppdrag. Ett uppdrag var att tillsammans gå in i fotbollsklubbens lokaler, som låg bredvid, och memorera ett antal lag de spelat emot utifrån vilka vimplar som satt i taket. En annan utmaning var att hälften av gruppen fick på sig ögonbindlar och den andra hälften skulle leda dem runt huset med enbart röstkommandon. Som synes enkla övningar med enkla medel.

Figurer, stationer och uppdrag

Liksom många andra bibliotek hade vi under hösten en, i princip, obefintlig programbudget och behövde därför använda sådant vi redan hade. Något vi har som då blir självklara utgångspunkter är vår fina sagogrotta och vår läskiga källare. Utifrån detta gavs vi tid och möjlighet vid första utbildningsdagen att tillsammans prata igenom ramarna kring vårt eget äventyr. 

En av de första frågorna vi ställde oss var vilka figurer som skulle vara med, detta tyckte vi var viktigare än själva platserna, som utformades efter figurerna och de lokaler vi hade. Karaktärerna hämtades till att börja med från första boken i bokserien, det vill säga Monstret och Lillebror Kanin. Snabbt fick de sällskap av karaktären Tomten, som har en nyckelroll i boken. Andra framträdande figurer är Farmor Kanin och Lokföraren, som även de har sina egna böcker. Vid det här laget började vi blanda element från de olika böckerna till en någorlunda sammanhängande historia. Vår grund förblev dock intrigen från första boken: allt börjar med att plocka blåbär.

En viktig fråga här var “Vilka andra i personalen kan tänka sig att vara med?” Fyra personer från biblioteket var med på utbildningen, men för äventyret så som det började ta form, behövde vi fler vuxna som kunde hjälpa till. På plats utformade vi några av rollerna och hoppades att vi skulle kunna övertyga några av kollegorna att vara med. De av oss som var på Drömmarnas hus hade också föregående år varit på en berättarutbildning hos Teater Sagohuset, även den finansierad av Biblioteksutveckling Region Skåne. Vi hade därmed redan fått en del tips och trix för hur vi kunde arbeta med berättande och dramatisering. Det äventyr som vi utformade kom att förlita sig på en hel del skådespeleri och krävde att personalen kände sig bekväma med det.

Vårt andra problem var uppdragen. Hur skulle vi utforma dem för åldersgruppen så att det blev spännande, lagom svårt, passande för narrativet och även vår budget? Hos Drömmarnas hus fick vi exempel på hur vi kunde bygga upp en runda med uppdrag som barnen kunde följa, antingen genom att gå från punkt A till punkt B eller i en cirkel där början också är slutet.

Vårt äventyr i korthet

Äventyret började med att Lillebror Kanin mötte upp barnen och de gick tillsammans för att hälsa på Farmor Kanin. Där fick barnen ett uppdrag om att plocka blåbär till Farmors paj. För att få tag på blåbären begav sig barnen ut på en tågresa, men först behövde de göra ett uppdrag för att få biljetter. Tåget kom fel och hamnade vid en bottenlös tjärn. Där fick barnen hoppa på stenar för att kunna byta till sig blåbär av Tomten. Slutligen fick barnen bege sig ner till bibliotekets källare för att hämta en pajform hos det läskiga monstret. Där fick de uppdraget att lösa en omöjlig knut. Som avslutning bjöd biblioteket på blåbärspaj. 

Genomförandet

Vi planerade att genomföra äventyret vid två tillfällen. Ett på förmiddagen för fritids, och ett på eftermiddagen för allmänheten. En fritidsgrupp nappade, tyvärr blev den ansvariga pedagogen sjuk och gruppen kom inte. Däremot hade vi fler anmälda till eftermiddagen än vi hade räknat med. För att anpassa oss till efterfrågan gjorde vi två grupper med cirka tio barn i varje som fick gå efter varandra. Detta gjorde vår logistik något besvärligare, men gav fler barn chansen att vara med. Här backades vi dessutom upp av personal från Drömmarnas hus som kunde meddela de olika stationerna om läget. 

Några av utmaningarna blev svåra för barnen att genomföra, men de löstes ändå på ett sätt så att de glatt fortsatte till nästa uppgift. Den omöjliga knuten, som barnen fick som sista uppdrag, visade sig vara alldeles för svår att förstå och ett par föräldrar fick hjälpa till så att barnen inte släppte varandras händer.

Förutom aktiviteten i sig var det som tog längst tid att ställa iordning de olika rummen. Sagogrottan hade vi som den var och metrostationen valde vi att inte pynta. Rummet med den bottenlösa tjärnen dekorerade vi med tygstycken, blad utklippta i papper och plattor i olika färger gjorda av silkespapper. I källaren använde vi bibliotekets halloweenpynt kombinerat med tyger. Två boksnurror blev till spöken med varsitt lakan och svarta ögon fastsatta med säkerhetsnålar.

Vad händer sen?

Vi hade en positiv upplevelse av vårt interaktiva äventyr och har fått uppskattning från många familjer i efterhand. Det gör att det känns värt tiden vi la ner på det, även om vi hade kunnat lägga både mer tid och pengar så behövdes det inte. Planen är att se över äventyret vi nu har gjort och arbeta fram något liknande till nästa lov.

Tips till er ifall ni vill göra ett eget äventyr! Allting tar längre tid än man tror, men det går att göra mycket med lite. Ambitionsnivån går att höja eller sänka, men det viktigaste är att ni har roligt med det ni gör. Barn vill fantisera och tycker om att leka, lek med dem!

Den här artikeln har skrivits av barnbibliotekarien Erica Skoog och bibliotekarien Erik Wennerström på Arlövs bibliotek.