En biblioteksvärld full av agenter, spioner, magiker och detektiver

Interaktiva äventyr kommer i många former och vårt svep över Sverige visar på en innehållsmässig bredd som matchar den geografiska bredden. Vi får prov på äventyr både innanför och utanför bibliotekets väggar, i både det analoga och det digitala.

Mysterieklubben i Kiruna – ett interaktivt postäventyr för alla i Sveriges största kommun

I Kiruna är det mystiskt värre sedan 2020. Biblioteket hemsöks av underliga väsen och varelser. Lyckligtvis jobbar agent Citrus undercover på biblioteket och kommunicerar brev- och videoledes med agenter över hela kommunen för att lösa problemet.

Se trailern till Mysterieklubben 2021 på Kiruna ungbibblos Youtube-kanal.

Det råder ingen tvekan om att det pågår något nytt och spännande i Kiruna. Ett interaktivt äventyr kring böcker som kräver en kollektiv mysterielösarinsats från barn och unga över hela kommunen – ja, till och med hela Sverige! Vi på Digiteket lyckas efter mycket ansträngning ta oss genom dimridåerna som omger mysteriet och hittar personen bakom aliaset agent Citrus. Sanna Barsk, barn- och ungdomsbibliotekarie, möter oss digitalt för en intervju om mysterier, pandemi och om att jobba i ett upptagningsområde tio gånger större än Stockholm.

Berätta om Mysterieklubben, Sanna.

– Mysterieklubben startade under pandemin och var egentligen en effekt av att vi tappade barnbesökarna med våra begränsade öppettider. Det var svårt med program för barn, det var svårt att starta upp en digital bokcirkel och så vidare. Vi behövde genomföra något på distans som inte krävde avancerad teknik hemma. Vi är ju också Sveriges största kommun och hos oss finns det många, många byar med över en timme till närmaste bibbla. Vi ville göra något där deltagarna skulle kunna sitta på avstånd och ändå känna sig delaktiga.

– Jag började jobba lite med det i tysthet och skapade världen som våra mysterier utspelar sig i. Jag satte upp regler för hur den mystiska världen fungerar. Exempelvis:

• Bibliotek är speciella platser fyllda av tusentals och åter tusentals böcker.
• Detta gör att gränsen mellan världarna ibland blir tunn och detta låter ibland någon eller någonting att ta sig igenom.
• En bok som lämnas orörd under lång tid kan vara en sådan öppning. Varelser eller karaktärer ur boken kan då ta sig ut i vår värld.
• Varelserna som kommer ut på detta sätt är osynliga, men de lämnar spår.
• Om man identifierar varelserna korrekt så kan man kanske också hitta vad som krävs för att de ska kunna skickas tillbaka till den bok där de hör hemma.
• Hemliga agenter finns utspridda på svenska bibliotek för att hålla ordning. Dessa agenter jobbar alltid helt inkognito, har kodnamn och är hemliga till och med för sina kollegor.

– Att sätta upp dessa förutsättningar hjälpte mig att skapa mysterier. Att alla inblandade, även barn och ungdomar som deltog brevledes, hade kodnamn gjorde också att jag kunde hänvisa till dem i mina videofilmer utan att namnge någon på riktigt. Där kunde jag då nämna lösningar och idéer som mina hjälpagenter kommit fram till och lyfta dem i videon.

– När allting var förberett lanserades Mysterieklubben med en filmtrailer. Vi fick 40 anmälningar på två dagar. Barn och unga från allra längst norrut i vår kommun till en deltagare ända nere i Skåne.

– Alla som anmälde sig fick ett brev på posten som satte igång mysteriet. Detta brev var fyllt av ledtrådar, gåtor och pussel som behövde lösas för att hjälpa agent Citrus att fånga den förrymda busaren som rymt från en bok. Deltagarna löste sedan ledtrådarna efter bästa förmåga och skickade svaren till oss. Utifrån deras svar filmade vi sedan ett nytt kapitel och skickade ut nya ledtrådar med posten. På detta sätt fortsatte vi tills den förrymda busaren identifierats och deltagarna kommit på vilket sätt vi kunde skicka den tillbaka in i sin bok.

Se filmen Mysterieklubben: Kapitel 2 – Jakten börjar på Kiruna ungbibblos Youtube-kanal.

Vad har varit det bästa med Mysterieklubben?

– En anledning till att vi körde igång Mysterieklubben var för att vi ville lära oss ny teknik. Att filma och klippa och publicera i sociala medier. Det var inte så svårt som vi trodde. Att spela in film och klippa är verkligen inte så svårt. Det är en läroprocess. Varje gång jag klipper film lär jag mig något nytt. En insikt vi fått på vägen är att man inte måste vara proffs. Ibland är det “bra nog”. Nu känner jag mig kompetent att hålla en filmworkshop med barn.

– Det är också himla roligt att göra något där det egentligen inte finns någon övre gräns för deltagande. Den enda gränsen vi har haft är vår budget för hur många böcker vi har att ge bort som belöning i slutet för ett avklarat mysterium. Vi satsar på program för barn och unga här i Kiruna, men det blir alltid fullt väldigt snabbt. Så det är skönt att kunna agera utan tak. Vår verksamhet här i Kiruna känns ibland som en droppe i havet. Det man gör är viktigt, men man når så få. Mysterieklubben är något annat. Det är en kravlös aktivitet. Vissa är superengagerade och löser mysterier, skickar in svar etc. Andra är bara med lite grann. Och det är som det ska vara. En oväntad bieffekt är att könsfördelningen bland deltagarna är jämn, vilket var oväntat. Vanligtvis är den här typen av aktiviteter mer tjejintensiva. Killar är svårare att locka till pyssel eller bokklubbar.

Vilka har varit de största utmaningarna med Mysterieklubben?

– Det är ett tidskrävande projekt. Ledtrådarna vi skickar ut är utplockade ur boken efter närläsning. Ord och citat etc. Det är mycket fokus på chiffer, som tar lång tid att skapa. Och så är det arbetsintensivt när vi väl är i gång med klubben, men mycket går att förbereda under sommarsäsongen då det är lite lugnare.

Hur har reaktionerna på Mysterieklubben varit?

– Vi har fått mycket beröm. Föräldrarna är superpositiva. Föräldrar till barn som inte läser så mycket är extra glada. När en omgång av Mysterieklubben är klar får alla som deltagit ett exemplar av boken som mysteriet rört. Barnen som är involverade i mysteriet läser boken när de väl får den. Väldigt många kollegor tycker det är roligt att bli involverade. Mysterieklubben syns mycket och får mycket positiv feedback. Mer än vanligt för våra arrangemang och det är roligt!

Har du några rekommendationer till andra som skulle vilja starta  liknande interaktiva aktiviteter?

– Att inte vara rädd för att lära medan man håller på, tänker jag är viktigt. Och att våga ha roligt och ge sig in i leken, att ta sin egen premiss på allvar. I vårt fall är den största lärdomen att i förväg förbereda så mycket man bara kan. Alla moment som inte är interaktiva går att förbereda helt eller delvis. I vårt fall spelar vi in alla filmer i förväg, ibland månader i förväg, och kompletterar med de delar som deltagarna påverkar när deras svar kommer in. Kom ihåg att det inte behöver vara perfekt.

Kommer Mysterieklubben att fortsätta?

– Oh, ja! Vi kör just nu andra omgången av Mysterieklubben och målsättningen är att köra en gång om året. Följ oss på Youtube för mer av Mysterieklubben framöver.

Agenter och spioner i Älvkarleby och Tibro

I både Älvkarleby och Tibro har agenter på viktigt uppdrag siktats. Någon eller några har placerat en bomb på biblioteket och endast de mest slipade operatörerna kan klura ut var den finns och hinna desarmera den i tid. Båda biblioteken har tagit hjälp av Grapewine, som är ett företag som säljer färdiga paket med skattjakter och dylikt, och utifrån detta koncept har de utvecklat sina egna arrangemang.

I Älvkarleby pratade jag med barnbibliotekarien Lotta Larsson och i Tibro pratade jag med bibliotekarierna Christina Blomberg och Towe Lindblom.

Berätta om er samling av agenter i Älvkarleby, Lotta.

– I Älvkarleby har vi gjort liknande satsningar vid ett flertal tillfällen. Vi har pratat med vår målgrupp av barn och ungdomar i mellanåldern, och de framhåller att spel, tävlingar och lekar är högst önskvärda. Innan vår agentsamling under sommaren hade vi också gjort ett påskmysterium, där deltagarna löst uppgifter i området runt omkring bibblan.

– Senaste agentsamlingen var en avslutning på vårt arbete med Sommarboken. Tolv deltagare hade anmält sig på förhand och kom till biblioteket, där ett aktivitetsrum gjorts om till högkvarter för agenterna. Där satt en bibliotekarie som uppdragsgivare. Anledningen till att agenterna behövde samlas var ett brev med budskapet att en grupp förmögna brottslingar tänkte ta över biblioteket, på grund av att kunskap var makt. Dessa brottslingar hade placerat ut en bomb på biblioteket som behövde hittas och desarmeras. Agenternas problemlösning ledde sedan till olika platser, där ledtrådar och chiffer gjorde det möjligt för agenterna att både få fram en siffra, som behövdes för att desarmera bomben, och platsen för nästa ledtråd.

– När våra agenter hittade bomben och desarmerade den belönades de med en gåvobok och lite godis.

Berätta om spionskolan i Tibro, Christina och Towe.

– I samband med vår satsning på Sommarboken brukar vi ha tre träffar då vi fikar, pratar, läser och kommer med boktips. Kopplat till detta brukar vi ha aktiviteter – ofta då knutna till temat för Sommarboken. I år var det “I skuggan av …” Året innan hade Sommarboken innehållit material för att testa på rollspel, och vi var lite kvar i det tänket och ville hitta något liknande och interaktivt. Vi började googla för att se om någon annan gjort något liknande, så att vi inte behövde uppfinna hjulet på nytt. I samband med detta hittade vi Grapewine och vi kände att deras material passade målgruppen.

– När vi väl fick materialet var det så fylligt att det kunde stå för sig själv som en egen aktivitet – bortom Sommarboken. Och så blev det. Vi tog hjälp av våra åttondeklass-praoelever och feriearbetare för att förbereda spionskolan och för att bygga en snygg bomb. Den blev så snygg och verklighetstrogen att vi var tvungna att vara försiktiga med att inte placera ut den för tidigt på biblioteket. För oss var det också viktigt att det skulle kännas som ett levande rollspel – ett lajv. Från det att spionerna kom till dess att de gick hem så skulle allt ske inom ramen för historien och i mötet med våra alias. När de anmälda barnen och ungdomarna kom stod vi därför redo med våra mörka solglasögon och tog emot dem. Alla deltagare gick all-in och vår feriepraktikant som var med och spelade var supercool hela tiden.

– Först på dagordningen var att ge alla spioner ett kodnamn. Exempelvis: agent Svart november eller agent Vita rosen. Spionerna fick sedan träna sin iakttagelseförmåga

där vi förberett ett bord fullt med innehåll som de var tvungna att memorera. När vi sedan dolt tog bort ett eller fler föremål skulle de identifiera vad som togs bort. När de var redo påbörjades själva uppdraget och bomben letades fram och desarmerades.

Kan du berätta lite om vilka erfarenheter ni tar med er från arbetet med dessa och liknande aktiviteter i Älvkarleby, Lotta?

– Vi ser att den här sortens aktiviteter är mycket uppskattade och önskade. Vi vill ju att barn och ungdomar ska komma till biblioteket, känna sig trygga här och också få bre ut sig lite. Sedan blir det ju automatiskt läsfrämjande. Vi ger dem mysterier som kräver att de har förmåga att läsa och följa instruktioner, och samtidigt kan vi peka på och tipsa om detektivgenren. Föräldrarna är väldigt positiva och glada, och vi upplever att det gäller våra andra besökare också. Eventuellt kan besökare tänka att det blir lite livat — men så är det ju på bibliotek från och till.

Vad tar ni med er från spionskolan i Tibro, Christina och Towe?

– För oss har detta varit ett led i precis det vi vill göra: att utöka arbetet med rollspel — för det känner vi borde platsa bra i vår kommun och i vårt bibliotek. Vårt bibliotek byggs om i anslutning till en högstadieskola och i förlängningen kommer vår fritidsgård att vara integrerad i biblioteksverksamheten. Vi har en nyanställd barn- och ungdomsbibliotekarie som är duktig på spel och vi vill absolut få in det i vår verksamhet.

– För barnen och föräldrarna har det bara varit positivt. De är mycket glada för aktiviteten och för bokgåvan, och de hoppas att det ska komma fler aktiviteter som denna.

– För oss som anställda har det varit roligt och lärorikt. Vårt bästa medskick är nog att

förberedelser är nyckeln om man ska göra ett dylikt arrangemang. Tänk hellre lite för mycket i förväg. Vi gjorde ett manus och det hjälpte oss mycket. Gå igenom varje del av aktiviteten, och är den kopplad till platser på biblioteket, gå runt och kolla fysiskt om saker fungerar. Gör ett genrep!

– Men mest av allt: Våga!

Magikaos på Rampen i Uddevalla

På det nystartade aktivitetshuset Rampen i Uddevalla integreras både bibliotek och fritidsgård, och här samarbetar biblioteksanställda och fritidsledare med att skapa verksamhet för den ibland lite svårnådda gruppen “ungdomar”. En av aktiviteterna som genomförts under året är ett Harry Potter-inspirerat magilajv inne på biblioteket. Lajvet fick namnet Magikaos på Rampen.

Jag samtalar med Anton Joling, som är bibliotekarie på Rampen.

Berätta om Magikaoset, Anton.

– Under sommaren har vi haft sommarhäng utanför Rampen på parkeringen. Från bibliotekets sida har vi haft ett övergripande magi-fantasy-tema. Under temat har vi fokuserat på sagor, pyssel av sorten tälj din egen trollstav och så vidare. Att göra Magikaos kändes som en naturlig fortsättning.

– För att genomföra Magikaoset kontaktade vi Lajvbyrån som är ett företag som säljer specialdesignade lajvupplevelser. De förberedde ett paket och kom sedan med två lajvpedagoger och hjälpte till att genomföra arrangemanget på plats på Rampen.

– Ramberättelsen var att Draupner, den nordiska magiskolan, i hemlighet träffas på ett vanligt mugglarbibliotek – Rampen.  På detta bibliotek jobbar en ynk, det vill säga en person uppväxt i häxor och trollkarlars hemliga värld men som själv inte har några magiska krafter. Denna ynk som heter Love tar emot och lotsar deltagarna genom lajvet. På biblioteket finns också en av Draupners lärare som heter Korp, spelad av en av lajvbyråns lajvpedagoger. Korp har uttalat en besvärjelse som fått litterära karaktärer att vakna till liv. På Rampen handlade det om karaktärer som kapten Krok, Loke och Prussiluskan. De medverkande lajvarna behöver hjälpa de litterära karaktärer tillbaka in i sina böcker och för att göra det behöver de hitta vissa föremål på biblioteket. Men när äventyret börjar visar det sig att allt inte är vad det verkar vara … Korp har någon form av dold agenda.

– Under cirka en och en halv timma far deltagarna fram på biblioteket och hittar ledtrådar och löser pussel. De två lajvpedagogerna utgår från var sitt mindre rum som går att stänga. Där byter de om för att kunna spela de många olika karaktärerna som spelarna träffar på.

– Totalt var det sju deltagare som deltog — blandat killar och tjejer. Deltagarna tyckte att det var roligt. Lajvbyrån utvärderade: 5/7 gav högsta betyg, 6/7 sa att de ville lajva igen. En av deltagarna blev så fångad av upplevelsen att hen ville fortsätta lajva i framtiden.

Vad vill ni uppnå med era interaktiva äventyr?

– Vi är ju en relativt nystartad verksamhet. För oss handlar det om att skapa en bra relation med ungdomarna lokalt. Det blir ett relationsbygge genom caféet och fritidsgården i vårt aktivitetshus, och i längden är det en del i det biblioteks- och läsfrämjande arbetet. Får vi in dem i bibliotekslokalen och får en relation med dem så kommer det andra att komma så småningom. En bokrekommendation från mig som de känner och har en relation med har större tyngd i deras ögon.

Har du några råd till bibliotek som kanske funderar på att göra liknande arrangemang i framtiden?

– Kanske att köpa in ett färdigt koncept första gången. Det är ganska tidskrävande: förberedelser, arrangemang, efterarbete. Eftersom det går åt många timmar måste man ha avsatt tid till det. Samtidigt så lär man sig mer och mer varje gång man gör något liknande. Vi har kört påsk-krimi tidigare, inspirerat av Norge, där deckarläsning kring påsk är en tradition. Då hade vi en detektivgåta som kretsade kring att biblioteket hade en utställning med ett rubinhalsband i en monter … som stals såklart!

– Vi har också kört Escape Bibblan, ett escape room anpassat för bibliotekslokalerna, som vi lånat från Tanums bibliotek och modifierat lite. Så våga testa!

LasseMaja-mysterium i Linköping – digitala och analoga äventyr utanför biblioteket

I Linköping gör stadens son, Martin Widmark, avtryck och lockar till detektivhistorier i LasseMajas fotspår. Med författarens tillstånd har stadsbiblioteket i Linköping arrangerat ett interaktivt detektiväventyr i form av en stadsvandring som avslutas med diplomutdelning på biblioteket.

För att höra mer om detta projekt pratar jag med Sofie Johansson, projektsamordnare i Linköping.

Berätta om deckarmysteriet, Sofie.

– Hur kan man få fler besökare till biblioteket? Ett sätt kan vara att på något vis leda dem dit. Utifrån denna utgångspunkt föddes tanken om att skapa en spännande familjepromenad med slutadress biblioteket. Genom att nå människor på andra arenor kan vi få dem till bibblan. Här fångade vi upp barn och deras familjer på stan.

– När vi påbörjade arbetet tittade vi på olika sorters promenader men fastnade snart för en interaktiv berättelse för barn. LasseMaja är en bra ingång till barn och unga med lite detektivdrömmar, och eftersom Martin Widmark är från Linköping så det kändes naturligt att fråga honom. Han gav oss rättigheter att göra detta. Handlingen kretsar kring hur bibliotekets bok av guld blivit stulen, och deltagarna måste hitta den skyldige och återbörda boken genom att lösa ett mysterium byggt på en enkel ord- och kunskapslek. Belöningen, när de lyckats lösa mysteriet, är ett diplom på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning. För ett extra pris uppmuntras till ett besök en trappa ner till bibliotekets kuriositetskabinett som kan upplevas lite kusligt innan ljuset tänds. Där, från en kista, fick de besökande klistermärken och pins föreställande bibliotekets maskot. Maskoten som för övrigt var inblandad i bokens försvinnande.

– Detektivhistorien är delvis digital och utgår från en karta vi lagt på Google Sites där deltagarna ser Lasse och Maja. Deltagarna rör sig sedan genom staden, hittar till olika platser och scannar av QR-koder som öppnar upp ljudklipp som leder handlingen vidare. I ljudklippen spelas Lasse och Maja av ungdomar som vi funnit genom ett samarbete med en lokal teaterutbildning för barn och ungdom. Inspelningen gjordes i bibliotekets egen poddstudio. Då tillgänglighet är viktigt gjorde vi mysteriet på ett sådant sätt att du också kunde lösa hela deckargåtan hemifrån utan att faktiskt behöva gå promenaden rent fysiskt — du väljer själv.

Hur har ert LasseMaja-äventyr tagits emot?

– Mycket väl! Hela projektet gjordes hastigt då vi bestämde oss ganska sent att göra en sommaraktivitet. Men trots detta har vi delat ut över 300 diplom under sommaren, så det har varit en framgång. Från personalen på barnavdelningen hör vi att det har uppskattats som ett trevligt och lite överraskande inslag av våra besökare. Just kombinationen att göra något fysiskt och sedan få avsluta på bibblan var uppskattat. Ledningsgruppen på biblioteket har också varit med på noterna och uttryckt sitt gillande.

Vilka är de största fördelarna med att göra ett interaktivt äventyr på detta sätt?

– Under pandemin förlorade vi besökare till biblioteket. Äventyret var ytterligare ett sätt att få tillbaka människor dit. Dessutom på ett sätt som var spännande, lekfullt och interaktivt. Det gav besökarna möjlighet att upptäcka skatten som finns på biblioteket i form av litteratur och annan media. Genom att de kommer till oss kan de upptäcka all den verksamhet vi har här. Här finns något för alla!

Vilka har varit era största utmaningar?

– Det tog ett litet tag innan vi hittade den bästa formen för det digitala, exempelvis var kartan och ljudfilerna skulle ligga. Men det löste sig bra med kollegors hjälp. Vi la filerna på en server och sedan knöt vi filerna till olika platser på vår Google Sites.

– Sedan finns det utmaningar med att ha aktiviteter i det fysiska rummet. Tillstånd för uppsättning av material behöver inhämtas från olika verksamheter/aktörer i stan. Under SM-veckan blev vi av med några koder som behövdes för att lösa mysteriet. Ett stort partytält ställdes 20 cm framför starten av promenaden på Stora torget. Staket skulle målas om just där en QR-kod var uppsatt. Oförutsedda saker händer – man får vara på tårna!

– När det gäller våra kollegor har det varit viktigt att informera och ge enkla instruktioner inför mötet med de besökare på biblioteket som utfört äventyret på stan. För dem är det en sak till att hålla reda på, det kräver lite flexibilitet.

– Att tänka på inför liknande projekt i framtiden är att det ska vara dynamiska QR-koder, som kan påvisa statistik utifrån hur många som scannat varje QR-kod.

Kommer ni att göra något liknande igen?

– Det tror jag nog. Tankar framåt utifrån denna erfarenhet är att detta kan göras på många olika spännande sätt. Här finns många kreativa idéer som man skulle kunna spinna vidare på. Ett quiz eller en promenad kan handla om i princip vad som helst. Anknyta lokalt, till författare, till olika böcker eller karaktärer, teman.

I Malmö vaknar interaktiva äventyr långsamt till liv

På stadsbiblioteket i Malmö byggs det också QR-kodbaserad skattjakt. Här handlar det om en magisk bok som hamnat fel i sorteringen. Deltagarna leds kors och tvärs på biblioteket i jakt på QR-koder, och varje ny kod ger tillgång till ett nytt filmklipp med en ny ledtråd. Denna skattjakt är också trådad på så sätt att olika deltagares val kan leda skattjakten i olika riktningar, så att alla inte får exakt samma upplevelse. Men just detta interaktiva äventyr lovar Digiteket att berätta mer om en annan gång.

Lärdomar från hela landet

Efter att ha pratat med biblioteksanställda över hela landet kan Digiteket konstatera att det inte råder någon brist på fantasi eller vilja att engagera besökarna. Oavsett om det rör sig om deltagare spridda över stora områden som kommunicerar via post, äventyr på stan som leder dem till biblioteket, uppdrag i själva biblioteksrummet eller biblioteket som lajvlokal, så bjuder biblioteken upp till interaktion.

Vi ser också att den här sortens fantasifulla äventyr går att koka ihop helt på egen hand om man har lite tid till sitt förfogande, men att det också finns gott om hjälpmedel att ta del av för den som vill ha lite hjälp på vägen. Kommersiella aktörer säljer gör-det-själv-kit och erbjuder att komma och hålla i arrangemang i sin helhet. Interaktiva äventyr går att genomföra både analogt med papper och penna eller digitalt med Youtube-sändningar och QR-koder.

Det viktigaste att tänka på, att döma av de som vågat sig ut på interaktiva äventyr, kan sammanfattas i följande:

• Ha gott om tid till förfogande första gången.
• Förbered er väl och testkör innan ni bjuder in deltagare.
• Informera och engagera era kollegor.
• Våga och bara gör det! Det behöver inte bli perfekt, men det är värt alla lärdomar ni får på vägen.

Lycka till med egna interaktiva äventyr och tveka inte att höra av er till Digiteket om ni vill inspirera andra genom att visa vad ni gjort.