Ojämlika livsvillkor – vilken framtid vill vi ge våra barn?

Det finns många barn och unga idag som utesluts från kultur- och fritidsaktiviteter eftersom familjen inte har råd. Ungas perspektiv ger fler insikter om hur hälsan hänger ihop med både ekonomi och vilket område man bor i. Men på vilket sätt kan bibliotek, kulturskola och civilsamhälle arbeta för att jämna ut denna orättvisa?

Under våren 2025 har Statens kulturråd sänt en webbinarieserie under rubriken Ojämlika livsvillkor – unga och kultur. I tre avsnitt presenteras kunskap och verktyg för att ge en fördjupad bild över barns och ungas tillgång till kultur- och fritidsaktiviteter och vilka hinder som finns. Melody Farshin, komiker och författare, är programledare för serien. I den här artikeln sammanfattas huvuddragen i avsnitten.

Barns och ungas erfarenheter av barnfattigdom

I det första avsnittet medverkar Samira Abutaleb Rosenlundh och Tove Kjellander, båda rådgivare på Rädda Barnen, som berättar om rapporten Missing out – Barns och ungas erfarenheter av ekonomiska svårigheter. Rapporten bygger på intervjuer som genomförts med barn och ungdomar i åldern 10–19 år boende i socioekonomiskt utsatta områden. 

Medverkar gör även ​Idil Mohamud, Jasin Hamza och ​Noreen Buenang, unga rådgivare som hjälpt till i arbetet med rapporten. De har haft i uppdrag att tolka, analysera och reflektera kring det som barn och unga har sagt under intervjuerna. Det är ett sätt att se till att det inte sker några missförstånd när vuxna ska förstå deras berättelser. Rapporten bygger på barns och ungas egen kunskap om sin situation – en kunskap som Rädda Barnen ser som ovärderlig.

Jag känner skam över att fråga mina föräldrar om pengar. Det har jag aldrig gjort. I och med det har jag alltid känt en sån press att skaffa jobb så fort jag var tillräckligt gammal nog.

Citat från ett barn i rapporten

Rädda Barnen har verksamhet i många områden där barnfattigdomen är hög. De arbetar långsiktigt för att tillsammans med barn, unga och deras familjer motverka detta, enligt Samira Abutaleb Rosenlundh. De samlar också in kunskap och publicerar rapporter för att påverka politiker och beslutsfattare att fatta beslut för att förbättra barns och ungas livsvillkor.

Idag lever 1 av 10 barn i ekonomisk utsatthet. Det innebär att de lever i en familj med låg inkomststandard, det vill säga att man inte har råd med de nödvändiga utgifterna för att klara vardagens ekonomi eller att man lever med försörjningsstöd. 

Samira berättar att vissa barn löper en högre risk att hamna i fattigdom. Den är fem gånger högre hos barn som bor med sin ensamstående mamma än barn med sammanboende föräldrar. Den är sju gånger högre för barn som har utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund. Låg- och höginkomsttagare bor också mer och mer separerade från varandra. Detta påverkar också barns och ungas livsvillkor. 

Tove Kjellander poängterar vikten av att lyssna på barns och ungas egna erfarenheter. Dels är det en rättighet, en central del i barnkonventionen, dels är det nödvändigt för att kunna fatta bra beslut som rör barn. 

För att verkligen veta hur barn och unga har det idag behöver vi fråga.

Tove Kjellander

Intervjuerna med barn och unga har genomförts i Rädda Barnens verksamheter som ligger i områden där den relativa ekonomiska utsattheten är mer än 50 procent. Med det menas att en individ eller hushåll har en låg inkomst i förhållande till medianinkomsten i samhället. De unga rådgivarna har varit med och förberett öppna frågor och här har det varit viktigt att barnen inte ska känna sig utpekade. Enligt Tove har samarbetet med de unga rådgivarna och även med personal i verksamheterna varit helt centrala för att få fram barnens berättelser på ett tryggt sätt.

Resultat och slutsatser

Rapporten har delats in i olika teman utifrån det som framkommit i fokusgrupperna.

• Familj
• Skola
• Fritidshem
• Fritid
• Sociala gemenskaper

Barnen berättar om det ansvar de känner för familjens ekonomiska situation och svårigheter. De lyfter kostnader kopplat till utflykter med skolan eller fritids som gör att de inte kan delta. Flera barn uppger också att de behöver ta hand om sina yngre syskon efter skolan eftersom föräldrarna inte har råd med fritids. En röd tråd genom det barnen berättar är att de ofta hamnar utanför eller utesluts, enligt Samira Abutaleb Rosenlundh. 

Den unge rådgivaren Jasin Hamza exemplifierar detta genom att lyfta fram en tränare som i rapporten beskriver hur drygt 70 % av barnen slutade när han påminde om medlemsavgiften. Det gör att barnen utesluts från en social gemenskap och de goda förebilder som tränare eller ungdomsledare kan utgöra.

I rapporten konstateras det att alltför många barn inte får sina rättigheter tillgodosedda på grund av familjens ekonomiska situation. Framförallt rätten till kostnadsfri utbildning och en meningsfull fritid. Enligt Samira är det mycket som behöver förändras, framförallt politiska beslut som stärker barnens rättigheter. För en meningsfull fritid behövs strukturerade kurser som löper under terminerna och som är avgiftsfria, exempelvis inom Kulturskolan. Men det behövs också mer resurser till så kallade lågtröskelverksamheter, såsom bibliotek och simhallar. Dessa öppna verksamheter når ut till barn som lever i fattigdom väldigt bra, menar Samira. 

Se det första avsnittet i webbinarieserien Ojämlika livsvillkor – unga och kultur på Kulturrådets webbplats.

Hur ser livsvillkoren ut för Sveriges barn och unga?

I det andra avsnittet av webbinarieserien presenteras information från myndigheter och organisationer kring hur de ojämlika livsvillkoren ser ut och påverkar dagens barn och unga i Sverige.

En fördjupad bild av ungas fritid

Sofia Zere, utredare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), inleder webbinariet med att presentera resultat från myndighetens rapport om ungas levnadsvillkor, Ung idag: en fördjupad bild av ungas fritid, som togs fram 2023. I den har de undersökt vad unga ägnar sig åt på sin fritid, hur nöjda de är med sin fritid och vilka hinder det finns för dem att delta i fritidsaktiviteter och skillnader mellan olika grupper av unga. Rapporten bygger på en enkät som unga i åldern 16–25 år har besvarat. 

Enligt resultaten är en stor andel av de unga nöjda med sin fritid (67 %), medan specifika grupper är mindre nöjda. Dessa är unga boende i socioekonomiskt utsatta områden, unga med utländsk bakgrund och unga med funktionsnedsättning. De aktiviteter som unga framförallt ägnar sig åt på sin fritid är att streama TV eller film, umgås med kompisar, hänga på sociala medier. 

När det kommer till hinder för fritidsaktiviteter berättar Sofia att unga uppger flera skäl: att de inte har tid, att det kostar för mycket, att det är svårt att ta sig till aktiviteten, att aktiviteten inte är anpassad för dem eller att de inte känner sig välkomna. Framförallt unga med funktionsnedsättning anger att de möter dessa hinder, utom det första som rör tid. Enligt rapporten har nästan hälften av de unga som bor i socioekonomiskt utsatta områden uppgett att de avstått från en aktivitet för att den har varit för dyr. 

Skolkartan visualiserar socioekonomiskt index 

Nästa del av webbinariet är ett reportage från Stiftelsen Berättarministeriet. Generalsekreterare Dilsa Demirbag-Sten beskriver hur de arbetar för att stötta elever och lärare i skolor som ligger i socioekonomiskt utsatta områden. Det görs genom lärarstöd och kostnadsfria skolprogram som lockar elever att skriva och berätta. 

Berättarministeriet har tagit fram webbverktyget Skolkartan som länkar samman socioekonomiskt index för alla Sveriges grundskolor med antal elever som är behöriga till gymnasiet. I skolor med högt socioekonomiskt index är behörigheten till gymnasiet generellt lägre än riksgenomsnittet. Enligt Dilsa slår Skolkartan hål på en föreställning om att det framförallt är områden i storstadsregionerna som är socioekonomiskt utsatta. Kartan uppdateras årligen när Skolverket, baserat på SCB:s officiella statistik, publicerar nya data.
Dilsa framhåller vikten av att samverka mellan olika verksamheter på flera nivåer för att förbättra ungas levnadsvillkor och skolresultat. Förhoppningen är att fler ska använda Skolkartan som är fritt tillgänglig via Berättarministeriets webbplats. 

Fritidskortet

Nästa del rör barns och ungas rätt till god och jämlik hälsa. Madeleine Larsson som är utredare på Folkhälsomyndigheten medverkar för att berätta om myndighetens arbete. Idag är god hälsa inte en självklarhet och det finns ett starkt samband mellan hälsa och ekonomi. Personer med en mer socioekonomiskt utsatt position i samhället löper större risk för ohälsa. 

Barn och unga som växer upp utan tillgång till fritidsaktiviteter, och därmed inte kan ta del av de positiva effekterna av att delta i idrott eller social gemenskap, löper större risk att drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Enligt Madeleine är det populärt att delta i fritidsaktiviteter, men ungdomarna själva upplever att de inte har jämlika förutsättningar. Det gäller speciellt barn och unga med funktionsnedsättning eller från socioekonomiskt utsatta områden. Det behövs insatser på flera nivåer och i flera delar av samhället för att förändra detta. Både från staten, regioner, kommuner, civilsamhället och individerna själva. Madeleine framhåller tre nycklar i form av samverkan, tidiga insatser och förebyggande arbete. 

En sådan nyckel, som lanseras nu i september 2025, är fritidskortet. Det är en peng som ska kunna användas för att betala kostnader som är kopplat till fritidsaktiviteter. Familjer som har beviljats bostadsbidrag kommer att ges en större peng, vilket kan jämna ut de ojämlika villkoren för barn och unga. 

När vi satsar på barns fritid bygger vi inte bara broar mellan individer. Vi bygger broar mellan generationer och samhällsgrupper.

Citat från Jasin Hamsa, ung rådgivare från Rädda Barnen

Segregationsbarometern

Sist ut i webbinariet är Alazar G Ejigu som är sakkunnig i bostadssociala frågor på Boverket. Alazar berättar om Segregationsbarometern, ett webbverktyg som syftar till att ge en strukturerad bild av de socioekonomiska förhållandena i Sverige. Verktyget kan hjälpa kommuner och regioner att analysera och följa utvecklingen av segregation och ojämlika livsvillkor. 

Verktyget utvecklades ursprungligen av Delegationen mot segregation och togs sedan över av Boverket som vidareutvecklade tjänsten. Den består av tre huvudsakliga funktioner: statistiklabbet, områdesstatistik och ojämlikhetsindex. Den första funktionen innebär att man kan se statistik utifrån 19 olika indikatorer, såsom utbildningsnivå och arbetsmarknad. 

Alazar lyfter fram några exempel på hur barometern kan användas för att undersöka barns och ungas livsvillkor. Till exempel kan man se andelen barn i familjer med låg inkomststandard eller andel unga som inte arbetar eller studerar och skillnaden mellan olika områden.

Se det andra avsnittet i webbinarieserien Ojämlika livsvillkor – unga och kultur på Kulturrådets webbplats.

Modet att prioritera och inte ge upp

I det tredje avsnittet medverkar Tobias Kandenäs som är projektledare på Kulturskolan i Örebro och Mohammed Mekrami som är chef för folkbiblioteken och kulturhusen i Uppsala. De samtalar med programledaren Melody Farshin om hur verksamheter konkret kan arbeta för att nå barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden.  

Mohammed menar att kulturhusen och folkbiblioteken har en väldigt viktig kompensatorisk roll för att utjämna de ojämlika livsvillkoren för barn. Bibliotek och kulturhus kan exempelvis erbjuda plats för att studera och ta till sig kultur, något som är extra viktigt för trångbodda familjer. 

I avsnittet visas ett reportage från ett tidigare projekt i Vivalla med namnet Filmfabriken som Tobias Kandenäs har varit delaktig i. Barn och unga får lära sig att skapa film och på så sätt introduceras till olika konstarter, såsom ljud, teater och bild. Istället för att barnen skulle komma till Kulturskolan genomfördes Filmfabriken på plats i den ordinarie skolan, som ett sätt att sänka trösklarna. Tobias berättar att de tidigare endast hade haft ett barn inskrivet på Kulturskolan från Vivalla men efter projektet ökade det till 40 barn. Det visar vilken skillnad det gör att arbeta uppsökande där barnen finns. Numera finns Filmfabriken inte längre, men lärdomarna från projektet har införlivats i Örebro Kulturskolas arbete. Enligt Tobias gäller det att verksamheter kontinuerligt utvecklas för att möta barn och unga. 

Jag märker att de har ont om pengar eftersom de oroar sig och har svårt att betala hyran. Man går inte så ofta på träningar och sådant. Jag kan se det bara på deras min också.

Citat från ett barn ur rapporten Missing out – Barns och ungas erfarenheter av ekonomiska svårigheter

Mohammed Mekrami förklarar att det är viktigt att barn och unga ska kunna spegla sig själva och sina erfarenheter i litteraturen men också i personalen. Det är också viktigt att biblioteksverksamheten har en nära förankring i lokalsamhället. Enligt Mohammed är det angeläget att förstå den lokala kontexten och kulturen för att nå ut till invånarna och framförallt till barn och unga. Här fyller Tobias Kandenäs i och föreslår att man som verksamhet behöver fråga sig “Hur kan vi vara en resurs här?” eller “Hur kan vi stärka det här området?”

Tobias fortsätter att berätta att Örebro har beviljats 10 miljoner kronor från Europeiska socialfonden (ESF) för ett treårigt projekt som har som syfte att mildra konsekvenserna av barnfattigdom. Det ska göras genom att erbjuda fritidsaktiviteter för barn i åldern 6–17 år. Örebros kultur- och fritidsförvaltning är involverad och även civilsamhället. Men om man inte har resurser som tillförs, hur kan man jobba då? Enligt Mohammed krävs det att man behöver fundera över vad man gör idag och vad man kan göra annorlunda. När en verksamhet har ont om resurser behövs prioriteringar och då kommer det att bli på bekostnad av något annat. Här menar han att det är bra att ha en dialog med lokala politiker för att vara tydlig med vad olika prioriteringar får för konsekvenser. 

En annan viktig aspekt när det kommer till att nå barn och unga är att se till att innehållet speglar deras intressen och behov. Tobias Kandenäs menar att man behöver vara både lyhörd och flexibel som verksamhet. Morgondagens barn och unga kanske inte alls är intresserade av det som är populärt idag.

Avslutningsvis undrar Melody Farshin vad de tänker kring att satsningar på konst och kultur motiveras utifrån ett så kallat instrumentellt värde. Det innebär att kulturen är värdefull som ett medel för att uppnå något annat, snarare än att ha ett värde i sig själv. Till exempel att fritids- och kulturupplevelser värderas utifrån att det hindrar utanförskap eller gör att barnen presterar bättre i skolan. Tobias menar att det inte bör vara huvudsyftet. Han föreslår att vi istället ska vända på perspektivet. Att inbegripa konst och kultur i skolämnen såsom matematik och svenska. För enligt honom är det ju konst och kultur som är livet. Mohammed Mekrami är inne på samma spår. Att man inte ska ställa dessa saker mot varandra utan istället se att de kan verka tillsammans och därmed stärka varandra. 

I avsnittet visas även en inspirationsfilm om stiftelsen Juice Studios. Grundaren Ametist Azordegan berättar att Juice Studios arbetar med social hållbarhet genom att stärka kreativiteten hos barn och unga. Detta sker genom utbildningsinsatser, mentorskapsprogram och fritidsverksamhet. Målgruppen är bred, barn från 12 år till unga vuxna upp till 30 år i socioekonomiskt utsatta områden. Rosel Jackson Stern och Daniel Darko Otchere, två unga konstnärer, berättar hur stiftelsen har stöttat dem så att de har kunnat genomföra sina projekt och stärkt dem i att tänka större.

Se det tredje avsnittet i webbinarieserien Ojämlika livsvillkor – unga och kultur på Kulturrådets webbplats.

Tips! På Kulturrådet finns även webbinariet Öppen verksamhet och andra metoder för att bredda deltagandet.

Tips! Läs rapporten Stärk läsning för unga – om att läsfrämja för och med unga i socioekonomiskt utsatta områden.