Lita på barnen – rätt expertis ger lekfulla biblioteksmiljöer

Hur kan man på bästa sätt ta tillvara barns och ungas behov och önskemål vid utformning av nya biblioteksmiljöer? Och är det som efterfrågas idag relevant även för framtidens unga biblioteksbesökare? I det här referatet sammanfattas innehållet från ett webbinarium med temat Biblioteksrummet utifrån ett barnrättsperspektiv. 

För att möjliggöra för personal på folkbibliotek att utveckla sitt barnrättsarbete samarbetar flera regionala biblioteksverksamheter och Digiteket med att arrangera en serie webbinarier på olika teman under rubriken Barnrätt i praktiken. 

I april 2025 hölls det fjärde webbinariet i serien, denna gång med fokus på biblioteksrummet. Fyra olika biblioteksverksamheter berättade om hur de arbetat för att involvera barn och unga i utformningen av nya biblioteksmiljöer. Genomgående hos alla som föreläste under webbinariet var att framhålla vikten av barnets egen syn på biblioteket snarare än de vuxnas tankar och idéer om vad barnen vill ha.

Världens bästa barnbibliotek

Bibliotekarien Caroline Karlsson och barnkulturdesignerna Annika Gannby från Unik Fabrik och Vici Hofbauer från Vici Ark var först ut under webbinariet med att berätta om arbetet med att utforma Stockholms stadsbiblioteks nya barnavdelning. En barnkulturdesigner utforskar förhållandet mellan design och barns perspektiv. I det här fallet har de haft i uppdrag att säkerställa att barns och ungas önskemål och behov tas i beaktande vid utformningen av den nya barnavdelningen. 

Annika, Vici och Caroline ingår i en arbetsgrupp bestående av flera biblioteksmedarbetare, chefer, inredningsarkitekter från White Arkitekter samt en projektledare som håller ihop arbetet. Tanken är att det nya barnbiblioteket ska vara färdigt till Stockholms stadsbiblioteks 100-årsjubileum 2028. Biblioteket, som är ritat av Gunnar Asplund, är byggnadsminnesförklarat och med det följer vissa bestämmelser angående vilka förändringar som får göras.

Utgångspunkter i arbetet

Två utgångsfrågor som arbetsgruppen ställde sig initialt var: Vad innebär det egentligen att skapa världens bästa barnbibliotek? Är det som är relevant för barn och unga nu också det om fem eller femton år?

För att få svar på dessa frågor har arbetsgruppen satt som mål att ta fram det nya barnbiblioteket utifrån ett barnrättsperspektiv och barnets eget perspektiv. Ungefär tvåhundra barn och unga, från olika stadsdelar i Stockholm, har därför varit inblandade i olika dialogprocesser i form av samtal och workshoppar mellan 2015 och 2017. 

De har sedan haft ytterligare dialoger för att fånga upp behov och få respons på olika gestaltningsförslag, i form av modeller och visualiseringar över hur den nya barnavdelningen kan se ut. Workshoppar har även genomförts med barn- och ungdomsgrupper och barn- och ungdomsbibliotekarier för att identifiera behov och önskemål.

De ytor i biblioteksrummet man har arbetat med under dessa workshoppar är:

• Småbarnsavdelningen
• Barnens rotunda (0–6 år)
• Barnavdelningen (7–12 år)
• Ungdomsavdelningen (13–19 år)

Förutom att arbeta med barnens egna perspektiv har man stämt av barnrättsperspektivet enligt barnkonventionen. Här har Region Kalmars rapport Alla barns bibliotek varit till stor hjälp. Arbetsgruppen har även gjort studiebesök på museer och bibliotek, som jobbar mycket med barnrättsperspektivet i sina lokaler, för att hitta inspiration och nya idéer.

Kreativitet, rundvandringar och samtal

Caroline, Annika och Vici ger några exempel på olika workshoppar som arbetsgruppen genomfört. 

En dag på biblioteket

Workshoppen genomfördes tillsammans med barnbibliotekarier på stadsbiblioteket och utgick från en 3D-ritning över Barnens rotunda. Frågan arbetsgruppen ville ha svar på var: Hur väl möter rummet upp verksamheten och besökarnas behov? Med hjälp av spelpjäser improviserade de kring hur en dag på biblioteket kan se ut. Genom detta fick de syn på olika scenarion, hur de utspelade sig i rummet och hur rummet fungerade i just den situationen. 

Kreativt skapande

Ett antal workshoppar har genomförts med barn och unga där de har fått använda sin kreativitet för att beskriva hur de vill att det nya barnbiblioteket ska se ut. Med utgångspunkt i 3D-ritningar har de fått teckna och måla för att sedan skriva och berätta om biblioteket utifrån sina bilder. Barnen har också fått titta på utskrivna visionsbilder över det nya barnbiblioteket och tecknat vidare på dessa.

Rundvandringar på barnavdelningen 

Flera rundvandringar på stadsbibliotekets barnavdelning har genomförts med barn och unga samt barnbibliotekarier. De sistnämnda har exempelvis undersökt hur barnavdelningen upplevs från barnens ögonhöjd genom att röra sig runt i rummet på knä. I en workshop fick barn instruktionen att gå runt i rummet och peka på vad de gillade eller inte gillade genom att benämna saker som “najs” eller “bajs”. I en annan workshop fick barn vägleda och beskriva rummet för vuxna, som hade ögonbindel.

Testat miljöer 

Ytterligare en metod som arbetsgruppen testat är att bygga upp olika miljöer för att observera hur små barn interagerar och rör sig i dessa. 

Samtal och enkäter

Arbetsgruppen har även samlat in tankar från barn och unga samt vårdnadshavare genom enkäter och i samtal. De har utgått från öppna frågor såsom: Vad är ett bibliotek? Vad vill du göra på biblioteket? Vad brukar du göra på biblioteket? Hur ska ett bibliotek vara? 

Erfarenheter och insikter

Under en workshop som genomfördes tillsammans med en förskolegrupp med barn i 4–6-årsåldern blev det tydligt hur viktigt det är att fundera på vad rummet kommunicerar. För att skapa trygghet för barn behöver rummet förmedla vad som förväntas av dem, vilka regler som finns på biblioteket exempelvis. Det måste finnas platser där barn kan sitta tillsammans men också platser där man kan dra sig undan och få vara ifred. 

I en annan workshop, som genomfördes med 0–2-åringar och deras vårdnadshavare, framkom vikten av att det måste finnas god översikt över rummet och mjuka sittytor där barn och föräldrar kan sitta tillsammans. De små barnen rör sig gärna runt i biblioteksrummet, kryper under bord och stolar. Detaljer och rumsligheter som fångar de små barnens intresse är viktigt och detta har arbetsgruppen tagit fasta på. I det nya barnbiblioteket kommer det att finnas flera små utrymmen och krypin som barnen kan utforska.

Ett exempel där det finns motstridiga behov och önskemål är utformningen av boktråg. Från verksamhetens sida behöver det vara hyllor på hjul och i en bra höjd för personalen medan det från barnens sida är viktigt att de självständigt ska kunna se och nå böckerna.  

En process som fortsätter

Arbetsgruppen är fortfarande i processen att ta fram ett slutligt förslag för hur det nya barnbiblioteket ska se ut. Fram till dess finns det fortsatt möjlighet att testa, laborera och undersöka rummets funktioner och utseende tillsammans med de olika målgrupperna. 

---

Blåbär och universum

Från Opaltorgets bibliotek och Frölunda bibliotek i Göteborgs kommun medverkade samordnare Camilla Bergstrand samt barnbibliotekarierna Klara März och Carolina Lagergren. De berättade hur de rört sig från barnperspektiv till barnets perspektiv i utformningen av biblioteken. 

Om biblioteken

Opaltorgets bibliotek öppnade i april 2023 och är till för barn 0–12 år och deras vuxna. Framtagandet av det nya biblioteket skedde snabbt, vilket gjorde att de inte riktigt hann med att göra barn delaktiga och ge dem möjlighet att påverka utformningen av biblioteksrummet. Idéer till biblioteket hämtades istället från ett tidigare delaktighetsprojekt “Hej Tynnered!” som tagits fram av Studio Goja, en designstudio med fokus på barnkultur och barns delaktighet. 

När det sedan var dags för Frölunda bibliotek att genomgå en ombyggnation ville man säkerställa att barn gjordes delaktiga i processen. Studio Goja fick därför i uppdrag att tillsammans med personal från biblioteket undersöka barns önskemål och behov. Frölunda bibliotek är Göteborgs näst största bibliotek och ligger i Frölunda Kulturhus, ombyggnationen blev färdig under våren 2025.

Arbetsprocess

Studio Goja tog kontakt med den närliggande Frölundaskolan, där de höll i tre olika workshoppar med elever i årskurs fem och en workshop med elever i förskoleklass. Barnen fick bland annat beskriva vad de ville ha i rummet, genom att måla och även fundera över saker man kan och inte kan göra på ett bibliotek. Det sistnämnda resulterade i en ja-lista och en nej-lista. På ja-listan stod saker som exempelvis läsa, titta på film och äta medan nej-listan exempelvis innehöll åka skidor, simma och leka med sin hund. Barnen fick även komma med namnförslag till bibliotekets nya kreativa ateljé, några av förslagen var “blåbär” och “universum”. Att kunna äta på biblioteket och att få möjlighet att skapa och visa sådant man skapat var två saker som framkom som extra viktiga för barnen som deltog i workshopparna. 

Camilla, Klara och Carolina framhöll att det ibland kan vara svårt att uppfylla barnens behov och önskemål fullt ut, här behövde de göra avvägningar.

• Barnen önskade en lekfull miljö, men på ett bibliotek förväntar sig många vuxna lugn och ro. 
• Barnens önskemål att kunna gömma sig i egna små utrymmen stod emot vikten av att personalen skulle kunna ha överblick i rummet.
• Barnens önskemål om aktiviteter ställdes mot vad man har möjlighet att genomföra, exempelvis beroende på personalresurser.

Nyöppning av biblioteket

I april 2025 slog Frölunda Kulturhus och biblioteket upp dörrarna igen och den nya barnavdelningen var därmed färdig. Innan öppningen fick eleverna som varit delaktiga i processen att ta fram det nya biblioteket komma dit på VIP-besök. 

Att biblioteket nu är öppet betyder inte att arbetet är över. Camilla, Klara och Carolina kommer nu att fortsätta förbättra barnavdelningen genom att göra observationer för att se hur den används. Tanken är att de ska fortsätta ha en referensgrupp av barn från Frölundaskolan som ska vara delaktiga i bibliotekets fortsatta utveckling. De funderar även på att genomföra en så kallad Takeover Day till hösten, då barn får testa att jobba och bestämma vad som ska hända på biblioteket under en dag. 

---

Nationella minoriteter i biblioteksmiljö

Från Örnsköldsviks bibliotek medverkade bibliotekspedagog Anna-Maria Wedman. Hon berättade hur de arbetar med att lyfta de nationella minoriteterna i biblioteksmiljön. I Örnsköldsviks kommun bor det cirka 55 500 invånare och där finns ett huvudbibliotek, Arkenbiblioteket, sex så kallade närbibliotek och en biblioteksbuss. Kommunen är förvaltningsområde för finska sedan 2018 och för samiska sedan 2019.

Nationella minoriteter är en prioriterad målgrupp för bibliotekens arbete. Utöver bibliotekslagen 5 § finns det stöd för detta i barnkonventionen (artikel 30), lagen om nationella minoriteter 4 § och 5 § och språklagen 8 §. I Örnsköldsvik har de även skrivit in mål för arbetet med de nationella minoriteterna i kommunens biblioteksplan och läsfrämjandeplan.

Men hur når man fram till barn, unga och vuxna som tillhör de nationella minoriteterna? Anna-Maria berättade att de i Örnsköldsvik har samarbetat med flera olika aktörer i kommunen för att få kontakt med målgrupperna. Den kommunala minoritetssamordnaren har varit till stor hjälp liksom modersmålslärare, förskolor och öppna förskolor. Att ta kontakt med föreningar för de nationella minoriteterna har också varit fruktbart. Här framhöll Anna-Maria att man inte ska underskatta möten på biblioteket med enskilda besökare, samtal som kan leda till insikter om minoriteternas behov och önskemål.

Att synliggöra minoriteterna

I Örnsköldsvik har man lagt mycket tid och kraft på att få igång samråd med barn och unga ur minoriteterna. Enkelt uttryckt är ett samråd ett samtal och i detta fall med tydligt syfte att öka barns och ungdomars delaktighet i bibliotekens verksamhet. Anna-Maria tipsar om metodmaterialet Ringar på vattnet som ett bra underlag för att komma igång. 

Enligt minoritetslagen ska samrådsformer anpassas efter barns och ungas förutsättningar och detta har man tagit fasta på i Örnsköldsvik. Exempelvis har de minsta barnen fått rita sitt drömbibliotek och samtidigt beskriva hur de skulle vilja att den egna minoriteten syns på biblioteket. På ett av samråden var det ett barn som ritade en bastu, och en sådan har man nu byggt på Arkenbiblioteket. 

Med äldre barn och ungdomar har man istället spelat ett typ av dialogspel för att uppmuntra dem att dela med sig av sina tankar. Spelet går ut på att man kastar en tärning och väljer ett kort med frågor som deltagaren ska svara på. En del frågor är lite tokiga och en del är väldigt konkreta kring bibliotek och fritidsaktiviteter. Samrådet blir med den här metoden egentligen en djupintervju i grupp, men spelet gör att det känns mer avslappnat. Exempel på ämnen som man samrått om är hyllplacering, bokbussen och biblioteksmiljön. Här framhöll Anna-Maria också vikten av att i efterhand ge återkoppling till dem man samrått med, för att visa på vad synpunkter och förslag har lett fram till.

Anna-Marias tips för att komma igång med samråd

• Se till att arbetet är förankrat hos chefen och att det finns avsatt tid till uppdraget samt möjlighet till fortbildning. 
• Förvänta dig inte att barn och ungdomar har kunskaper i sitt minoritetsspråk eller ens vet att de tillhör en nationell minoritet.
• Arbeta med en minoritet i taget – anpassa efter de demografiska förutsättningar som finns.
• Det ska vara ett långsiktigt arbete, tänk inte att du ska göra allt på en gång.
• Skriv in arbetet med samråd i styrdokument, exempelvis kommunens biblioteksplan.
• Undersök möjligheten för extern finansiering.

---

Expertgrupp barn

Sist i webbinariet medverkade Ellen Larsdotter Walle och Mikaela Karlsson som är barn- och ungdomsbibliotekarier i Trosa. I Trosa kommun, där det bor cirka 15 000 invånare, finns två bibliotek: Trosa stadsbibliotek och biblioteket Navet. Ellen och Mikaela berättade hur de använt sig av en barnexpertgrupp vid utformningen av Trosa stadsbiblioteks nya barn- och ungdomsavdelning.

Utgångspunkter

Huvudfokus i projektet var att tillgodose barnens behov och att det skulle finnas en tydlig plats på biblioteket som var till för dem. Ellen och Mikaela ville också göra barn- och ungdomsavdelningen större och att det skulle finnas många sittplatser. Detta eftersom de tidigare haft problem med att hitta plats för att ta emot större barngrupper från exempelvis förskolor och skolor.

Att barnen skulle få möjlighet att vara med och påverka utformningen av den nya avdelningen var också viktigt. Ellen och Mikaela ställde tre frågor att utgå ifrån i arbetet:

• Hur ser barnen på biblioteksrummet? 
• Vilka behov har de? 
• Hur skulle de vilja att biblioteket var?

I samma veva fick biblioteken i Trosa ett erbjudande från Biblioteksutveckling Sörmland om att delta i en utbildning av BRIS i metoden Expertgrupp barn. I utbildningen ingick det att genomföra ett projekt med metoden och arbetet med den nya barn- och ungdomsavdelningen passade perfekt. Enkelt beskrivet innebär metoden att man samlar en grupp barn och ger dem inflytande och möjlighet att påverka beslut, på ett strukturerat vis. Metoden utgår från att barns åsikter är av stor vikt och att det är de som är experter på hur det är att vara barn.

Bibliotekets barnexpertgrupp

I Trosa hade biblioteket redan en god dialog med småbarnsföräldrar och förskolepersonal kring deras perspektiv på de små barnens behov. Ungdomar träffade man i en annan workshop kring deras tankar om framtidens bibliotek. Den grupp de hade minst kontakt med var barn i mellanåldern, det vill säga runt 9–12 år. Det var också den åldersgrupp som hade minst yta att sitta och vara på i biblioteksrummet. Ellen och Mikaela hade också observerat att barn i den åldern ofta slank in på biblioteket, kikade på böckerna bland sina hyllor och sedan snabbt gick ut igen. Hur kunde de få dem att vilja stanna kvar en längre stund?

De tog kontakt med den lokala fotbollsklubben i Trosa med förhoppningen att barn därifrån skulle vara intresserade av att gå med i bibliotekets expertgrupp. Det visade sig ge god utdelning och en expertgrupp skapades därmed i det önskvärda åldersspannet 9–12 år. Tanken var att gruppen skulle ses under ett antal workshoppar för att komma med input till den nya barn- och ungdomsavdelningen. 

Hur känns biblioteket?

I planeringen av workshopparna funderade Ellen och Mikaela mycket över hur de skulle ställa frågor för att ge barnen de bästa förutsättningarna att uttrycka sina tankar och idéer. De ville gärna förstå hur barnen upplevde att det kändes eller hur de skulle vilja att det kändes att vara på biblioteket.

I den första workshoppen använde de sig därför av ett taktilt material för att uppmuntra barnen i expertgruppen att på ett mer intuitivt och kreativt sätt prata om hur biblioteket känns. Materialet de använde var små brickor, från projektet Ordet & Handen, som är klädda i textilier med olika färg och textur. Vissa brickor är exempelvis släta och lena, andra har en sträv eller knottrig yta.

Ellen och Mikaela ställde frågorna: “Hur tycker du att det känns på biblioteket nu?” och “Hur skulle du vilja att det kändes?” Barnen uppmuntrades att känna på brickorna och välja en som svar på varje fråga. De fick sedan berätta om varför de valt just den brickan. 

I workshop två använde de sig istället av två andra metoder. Först fick barnen i expertgruppen post-it-lappar med glada eller sura smileys som de satte upp på olika platser i biblioteksrummet. Sedan fick de visa upp sina lappar och berätta för varandra varför de placerat dem på respektive plats. Efter det övergick workshoppen i pyssel, där barnen med hjälp av tidningsurklipp och egenritade bilder fick skapa bildkollage, så kallade moodboards, utifrån samma frågor som i den första workshoppen – hur biblioteket känns idag och hur de skulle vilja att det kändes. 

I den sista workshoppen fick barnen göra fler bildkollage. Nu kunde de samla alla sina tankar kring hur de ville att biblioteksrummet skulle kännas, vad som skulle finnas och vad de ville göra på biblioteket.

Taktilt och visuellt

Ellen och Mikaela ville att barnen skulle få arbeta med samma frågor utifrån flera sinnen. Först arbetade man taktilt och sedan visuellt, som ett sätt att hjälpa barnen att inte fastna i tanken, men även för att förstå barnens tankar och känslor på ett tydligare och mer djupgående vis. 

Det var värdefullt att använda både de taktila brickorna och bildkollagen. Frågorna kunde få olika typer av svar beroende på vilket material som användes. När man arbetade med bildkollagen var svaren ofta mer konkreta och barnen önskade specifika saker som de ville skulle finnas i rummet. Båda metoderna öppnar på ett kravlöst sätt upp för idéer, reflektioner och nya tankar. Det gör att man kan hitta svar som hamnar bortom vad som är “fint”, “rätt” eller “fel”.

Idéerna förverkligas

Barnens tankar och idéer delades sedan med barnkulturdesignern Annika Gannby som hjälpte Ellen och Mikaela att skapa utformningen av den nya barn- och ungdomsavdelningen på Trosa bibliotek. Den nya avdelningen håller på att slutföras och barnens tankar och bidrag har haft en direkt påverkan på slutresultatet. Förhoppningen är att barnen i expertgruppen, när de besöker biblioteket, känner sig stärkta i att de varit en del av processen och kan se sina tankar och känslor realiserade.