Att jobba med samhällets utsatta på bibliotek – tips och råd från en socionom

Vi lever i en tid där tillgången till samhällets grundläggande funktioner har förskjutits från en människa bakom ett skrivbord till en chattbot bakom en tvåstegsverifiering. Snabbt, och lättillgängligt för de flesta, men för vissa kan det innebära att man hamnar ännu längre bort ifrån sina sociala rättigheter. Så vad gör man när man inte har någon annanstans att gå? Man går till biblioteket. Där blir man välkomnad av en allvetare med omåttligt tålamod som hjälper en med alla stora livsbeslut. Eller? Jonna Kroon, socionom och projektledare för projektet Bibliotekssocionom BiM, berättar mer i denna artikel.

Folkbiblioteken har en ganska unik ställning i samhället idag. Högt förtroende, låga trösklar och inga krav på motprestation. Det innebär att människor från samhällets alla håll och kanter har möjlighet att komma till oss, vilket är fantastiskt. Det innebär också att hjälpen besökarna efterfrågar har breddats, ibland ganska långt utanför de kompetensramar som generellt finns i personalstyrkan på ett bibliotek. Detta som ett led i att många delar av samhället blir allt mer otillgängliga för vissa grupper i samhället. Och ju mer akut behov av hjälp desto större blir frustrationen eller uppgivenheten för besökaren som nekas. Desto större blir också den emotionella stressen för personalen som känner sig oumbärlig och otillräcklig på samma gång. Så hur kan vi stötta de besökare som har behov av stöd och hjälp som går bortom vår kompetens? Och hur kan vi öka vår kompetens för att bättre möta besökarnas behov? Dessa frågor var utgångspunkten för Biblioteken i Malmö, folkbiblioteken i Malmö stad, som i oktober 2024 anställde en socionom och drog igång projektet Bibliotekssocionom BiM (Biblioteken i Malmö), vars syfte var att öka den sociala tillgängligheten på stadens bibliotek. I den här artikeln vill jag, socionomen som då anställdes, dela med mig av några relativt enkla tips på hur man kan göra biblioteket till en lite mer tillgänglig plats.

Att hänvisa vidare

Hur gör man då för att underlätta gränsdragning i mötet med biblioteksbesökare? Bland annat jobbade vi utefter ledorden “hänvisa istället för att avvisa”, och skapade helt enkelt en hänvisningslista till olika typer av stöd i Malmö. Det är ett relativt enkelt sätt att få lite distans till de där diffusa frågorna såsom vad vårt uppdrag egentligen innebär, vad får jag egentligen göra, vad som händer med besökaren om jag nu säger nej. Man får syn på att man inte alls är oumbärlig, det finns massor av stöd utanför bibliotekens väggar. När det blir tydligt var andras uppdrag tar vid kan det hjälpa till att tydliggöra var ens eget uppdrag slutar, samt att det är mycket lättare att säga “nej” om det följs av ett “men”. Oftast är det också lättare att ta emot ett nej när det följs av ett alternativ. Den största förtjänsten med listan är självklart att vi kan vägleda våra besökare till rätt kompetens.

Lågaffektivt bemötande

Ibland uppstår det såklart konflikter, oavsett hur många “nej, men …”, eller “jag hjälper dig alldeles strax”, eller “jag ber så hemskt mycket om ursäkt” eller “nu får du faktiskt ta och lugna ner dig lite” vi erbjuder. Det kan ärligt talat vara väldigt svårt att behålla lugnet när tionde personen för dagen kommer och ber om förlängd tid på datorn (eller vad det nu kan handla om) och tar ut sin frustration på dig när det inte går. Och när du blir frustrerad blir besökaren mer frustrerad och så hamnar ni i en loop där du, provocerande nog, blivit medskapare av bådas misär. Men befara icke! Om du kan vara medskapare av misär kan du också vara medskapare av harmoni, vilket är ett grundkoncept i metoden lågaffektivt bemötande. Under projektet skapade vi metodmaterial och workshoppar för att öka känslan av egenmakt vid utmanande möten. Till en början kan det vara en lite obekväm metod, eftersom den handlar om att äga ansvar för situationen, snälltolka och avleda, samtidigt som man kan tycka att den andra personen borde äga ansvaret för sin potentiellt taskiga attityd. I slutändan kommer man dock till insikten att man själv tjänar otroligt mycket på detta förhållningssätt eftersom man slipper mycket egen frustration och känsla av maktlöshet. Dessutom leder det till att situationer mer sällan eskalerar till större konflikter, vilket resulterar i en trevligare och tryggare miljö för alla inblandade, inte minst en själv. Man kan behöva öva en del, men det är det värt! 

Den här metodfilmen är framtagen specifikt för medarbetare på folkbiblioteken i Malmö stad och har vissa organisationsspecifika inslag. Det går dock fint att ta till sig av helheten och applicera på sin egen verksamhet. Mallen för utvärderingen går att ladda ner här.

Gula bänkar mot ofrivillig ensamhet

Folkbibliotek är på många sätt en spegelbild av samtiden, och en grupp som växt (eller fått tydligare erkännande) i samhället på senare tid är ofrivilligt ensamma. Dessa personer ser vi också på biblioteken, och det är inte helt lätt att veta hur man fångar upp dem. Under den tid man bemannar har man sällan tid att fördjupa sig i samtal med besökare (hur gärna man än må vilja) men om det nu finns en massa människor på biblioteket som vill skapa kontakt, varför inte föra samman dem? I Malmö, som på många andra ställen i Sverige och även i resten av världen, finns särskilda bänkar utplacerade, för att möjliggöra samtal mellan människor. De är gula och de kallas för vänskapsbänkar. Jag hade själv inte noterat dem, men under ett Shared Reading-tillfälle berättade en deltagare om ett samtal hen hade haft på just en sådan bänk. Där och då föddes idén om att ha en vänskapsbänk även på stadsbiblioteket i Malmö. Vi valde att samarbeta med den förvaltning som är ansvarig för de andra bänkarna i staden eftersom vi då kunde vara med på kartan över bänkar, samt använda deras QR-kod som leder till en sida med stödorganisationer riktade mot psykisk ohälsa. Vi samarbetar även med Skånes stadsmission som befinner sig vid bänken två gånger i veckan så att besökarna är garanterade en samtalspartner vid dessa tidpunkter. Man behöver dock inte samarbeta med någon, man kan i stort sett smäcka upp en skylt över befintligt möblemang för att rama in sammanhanget. Det är ett enkelt sätt att agera som möjliggörare för möten mellan människor. Och den gula bänken på biblioteket används flitigt!

Alla i samma båt

Den stora fördelen med projektet Bibliotekssocionom BiM har varit att en socionom har haft som uppdrag att driva och underhålla arbetet med social tillgänglighet. När det finns någonstans att vända sig möjliggörs ett mer strukturerat samtal kring frågor om social tillgänglighet. Men också att man vet att det finns ett tydligt ansvar för att driva frågan eller för att komma med förslag på lösningar. Målet har varit att skapa strukturer och rutiner som så långt som möjligt ska upprätthålla sig själva, samt att skapa förutsättningar för en fortsatt diskussion och utveckling kring social tillgänglighet på biblioteken i Malmö. Eftersom socionomtjänsten har varit externt finansierad har utgångspunkten hela tiden varit att hen inte får bli oumbärlig, istället ska det skapas förutsättningar för att arbetet ska fortgå som en del av den befintliga verksamheten. Det kan dock alltid göras mer och arbetet kommer aldrig att vara färdigt, nya utmaningar kommer att uppstå och andra kommer att försvinna i takt med att samhället förändras. Det är därför viktigt att arbeta kontinuerligt med den sociala tillgängligheten, på de sätt det finns möjlighet, kompetens och resurser till.

Det finns så många olika bra lösningar på liknande utmaningar som ofta stannar på sin lilla ö, men om vi kan dela med oss av det som funkar så slipper vi uppfinna hjulet på nytt.

Ett sista tips är att sätta ihop en arbetsgrupp som tillsammans utforskar utmaningar och lösningar, särskilt om er organisation är uppdelad i olika sektioner såsom Biblioteken i Malmö (BiM). Kanske finns det en befintlig arbetsgrupp som kan lyfta in frågorna på sin dagordning? I Malmö startade vi “Socialt forum” som ett sätt att försöka öka kompetensflödet mellan sektioner. Det finns så många olika bra lösningar på liknande utmaningar som ofta stannar på sin lilla ö, men om vi kan dela med oss av det som funkar så slipper vi uppfinna hjulet på nytt. Om vi dessutom utforskar nya lösningar tillsammans kommer det hela organisationen till gagn samtidigt. Det finns också en stor poäng bara med att inse att vi inte är ensamma. Alla ställs inför svåra möten och dilemman i sin arbetsvardag, så även om vi jobbar på olika öar sitter vi många gånger i samma båt.

Om du vill läsa mer om projektet Bibliotekssocionom BiM så finns det en intervju med Jonna Kroon och Martina Åkerman på Region Skånes webbsida, som även har finansierat projektet.