Det civiliserade samtalets rum: folkbiblioteket som politisk arena

Tonläget i den folkliga debatten har höjts och fler tjänstepersoner utsätts för hot och hat. Många aktörer har dragit sig undan från det offentliga rummet och demokratin är ifrågasatt. Biblioteken ska enligt bibliotekslagen välkomna alla och verka för det demokratiska samhällets utveckling genom kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Hur kan folkbiblioteken möjliggöra konstruktiva och civiliserade möten mellan meningsmotståndare i en politiskt turbulent tid?  

På det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur i Eskilstuna den 9 februari 2024 arrangerade Biblioteksutveckling i Västra Götalandsregionen ett panelsamtal där politiker, forskare och tjänstepersoner diskuterade bibliotekens potential som politisk arena. 

Medverkande: 

Hanna Carlsson, docent, biblioteks- och informationsvetenskap Linnéuniversitetet
Olof Berge Kleber, bibliotekschef i Borås 
Jan Alexandersson (V) ordförande, Styrelsen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen
Carl Forsberg (MP) förste vice ordförande, kulturnämnden i Västra Götalandsregionen
Moderator: Kajsa Lunde, bibliotekskonsulent, Kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen

Folk och Kultur 2024 // Samtal om folkbiblioteket som politisk arena från Kulturförvaltningen VGR på Vimeo.

Det civiliserade samtalets rum: folkbiblioteket som politisk arena

Hur kan folkbiblioteken möjliggöra konstruktiva och civiliserade möten mellan meningsmotståndare i en politiskt turbulent tid? På det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna den 9 februari 2024 arrangerade Biblioteksutveckling i Västra Götalandsregionen ett panelsamtal där politiker, forskare och tjänstepersoner diskuterade folkbibliotekens potential som politisk arena.

Medverkande:
Hanna Carlsson, docent, biblioteks- och informationsvetenskap Linnéuniversitetet
Olof Berge-Kleber, bibliotekschef i Borås
Jan Alexandersson (V) ordförande, Styrelsen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen
Carl Forsberg (MP) förste vice ordförande, kulturnämnden i Västra Götalandsregionen
Moderator: Kajsa Lunde, bibliotekskonsulent, Kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen

Se den fullständiga inspelningen för mer djupgående resonemang och konkreta exempel.  

Nedan följer ett sammanfattande referat av samtalet. 

Biblioteket är inte neutralt 

Ett folkbibliotek kan aldrig vara helt neutralt. I tider då det finns auktoritära krafter som utmanar demokratin står biblioteken på demokratins sida. Bibliotekslagen är inte neutral, den är skriven för att främja den liberala demokratins samhällsskick. Ska man arbeta utifrån lagen kan man därför inte ställa sig neutral inför perspektiv, åsikter och incidenter som driver en auktoritär agenda.

Samtidigt är det, i en demokrati, tillåtet att ifrågasätta demokratin så länge uttalanden och ageranden inte är brottsliga. Det blir väldigt svårt att förhålla sig till detta i en yrkespraktik på biblioteksgolvet. Det står också i bibliotekslagen att biblioteken ska främja demokratin genom att stärka yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen, något som kan göras genom att fokusera på bredd i utbudet. 

Ett svårt politiskt samtal 

Det är skillnad mellan att ha en åsikt, att främja en åsikt och att försöka förhindra en åsiktsyttring. Det är en viktig distinktion. Som politiker kan man välja hur och var man uttrycker sig och att försöka driva en politik för att verksamheten ska utvecklas i en viss riktning. Det är inte samma sak som att aktivt försöka hindra verksamheten att gå i en riktning som man som politiker inte håller med om.  

Men även om politiker inte går in och aktivt stoppar något på ett bibliotek kan politisk inblandning på ett opassande sätt få konsekvenser för verksamheten. Vissa typer av politiska uttalanden om biblioteksverksamhet kan leda till hot och hat mot bibliotekspersonal. Det kan ibland räcka med att en politiker ställer en fråga om bibliotekens verksamhet för att det ska leda till det. Det måste finnas ett sätt att markera mot den typen av händelser utan att bidra till polarisering i frågorna. Att motverka antidemokratiska krafter utan att bidra till en polarisering, eller riskera att ytterligare politisera bibliotekens verksamhet, är i dag svårt. 

Som politiker är det lätt att bli känslomässigt berörd när debatten är väldigt polariserad och extrema åsikter uttrycks. Det blir då än mer viktigt med ett lågaffektivt bemötande och att mana till eftertanke. Att försöka bemöta argument på ett sakligt sätt, att inte syssla med personangrepp och att inte agera i affekt blir viktigt för att inte spä på polariseringen. 

Målet är inte att komma överens 

Biblioteken som plats och funktion (både fysisk och digital) och bibliotekspersonalen har goda förutsättningar att underlätta för samtal som förs inom de demokratiska spelreglerna.  

Men det är viktigt att tänka på att målet inte är att alla ska komma överens. Det kommer alltid finnas olika ståndpunkter och åsikter, det är en av demokratins grundpelare och något biblioteken ska främja. Problemet just nu är att många ståndpunkter uttrycks på ett antagonistiskt sätt, vilket omöjliggör samtal mellan meningsmotståndare. Biblioteken har här möjlighet att främja ett sundare, mer icke-antagonistiskt (agonistiskt), samtalsklimat. 

För att vi ska komma vidare i de här samtalen måste vi gå mer på djupet och försöka förstå varandra och verkligen intressera oss för vår motpart. Det samtalsklimatet har vi inte idag och frågan är hur vi gör för att komma dit?

Kanske ska biblioteken vara modiga och börja där? Kan biblioteken jobba för att de som är allra argast ska lyssna på varandra och förstå de bakomliggande anledningarna till varför de är arga? Målet kanske inte är att man ska komma överens utan att man ska förstå varandras respektive ståndpunkter bättre, och på det sättet inte vara lika antagonistisk. 

Vikten av kunskap 

Biblioteket är en värdefull arena med låga trösklar, där många känner sig välkomna. I vissa samhällsgrupper finns det en låg nivå av kunskap om hur samhället och demokratin fungerar, och där kan biblioteket och lokala medier tillsammans jobba konkret med kunskapsspridning. På flera orter har man exempelvis stött på människor som inte kan skilja på Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Men för att kunna arbeta demokratifrämjande på ett konkret sätt i socioekonomiskt utsatta områden måste man samarbeta med de som bor där. Även om biblioteket generellt har ett högt förtroende i samhället i stort är det inte säkert att alla har ett högt förtroende för samhällsinstanser, därför måste man arbeta med de som redan innehar förtroendekapital i området och som kan nå de som behöver inkluderas i samtalet. Många bibliotek har god lokalkännedom, vilket kan utnyttjas i de här sammanhangen.  

Det är också viktigt att värna bibliotekets uppdrag kring läsfrämjande och medie- och informationskunnighet. Om man inte kan eller har möjlighet att ta till sig komplexa medieformer och texter kan det exempelvis vara svårt att skilja på de olika politiska partierna i riksdagen. 

Stort uppdrag utan pengar 

Biblioteken får en allt viktigare och större roll i och med samhällets ökande polarisering, men hur ska man kunna axla det ansvaret samtidigt som budgeten för biblioteksverksamhet i många kommuner skärs ner? 

En väg framåt kan vara att skifta roller, att öppna upp biblioteket och bjuda in fler aktörer, och fokusera på att vara en möjliggörande och samordnande kraft i lokalsamhället. Att försöka släppa på kontrollen och bjuda in civilsamhället i större utsträckning än tidigare kan vara ett sätt att utveckla biblioteken utan utökade resurser. 

Även om biblioteket kanske inte alltid är en självklar plats för ett politiskt samtal är det en plats som har möjlighet att främja medie- och informationskunnighet, och det är i sig ett främjande av det politiska samtalet. Biblioteket är också en plats där människor möter samhället och där behöver politiker befinna sig. Det är viktigt att biblioteket försöker öppna dörrar mellan politiker och medborgare.   

Se oss själva i spegeln 

Om folkbiblioteket ska ha hög trovärdighet i att främja fri åsiktsbildning och välkomna oliktänkande måste vi också se på oss själva som kår och sektor och fråga oss hur vi reagerar när något sticker ut. För några år sedan släppte ett par forskare en rapport där de menade att det fanns en aktivistisk läggning i bibliotekariekåren och att många biblioteksanställda är vänsteraktivister. När rapporten släpptes blev det ingen konstruktiv debatt utan många gick istället till personangrepp och agerade i affekt. Forskarna bemöttes inte med sakliga argument. Om vi ska kunna vara trovärdiga företrädare i de här frågorna måste vi också analysera vårt eget beteende och själva ta debatten på ett bra sätt. 

Det finns alltid ett behov av att vara självkritisk i den här typen av diskussioner. Det är lätt att den här sortens samtal förs i sammanhang där de flesta tycker likadant och att meningsmotståndare utmålas som ”den andre” utan att det finns något mer djupgående resonemang eller någon nyfikenhet på hur andra perspektiv fungerar.

Vi måste hitta ett sätt att diskutera de här frågorna utan att demonisera den andre. Och vi måste försöka förstå bakgrunden till varför folk tycker som de gör. Varför ser vi en förstärkning av auktoritära tendenser i det svenska debattklimatet? Det finns olika förklaringsmodeller i forskningen. Dels ser vi att ekonomiska klyftor och ojämlikhet är en förklaring. Men vi har också sett en ganska snabb progressiv utveckling i kulturfrågor som inte alla har hängt med i. Varför ses detta som en oroväckande utveckling för Sverige?  

Att främja fri åsiktsbildning i framtiden 

Det finns en bra grund att stå på i och med det höga förtroende som finns för biblioteket i samhället. Dels finns det nu digitala tjänster som gör att många bibliotek kan erbjuda digital programverksamhet utan kostnad, dels är det ofta låga trösklar till att delta i aktiviteter. Biblioteken är också ett bra ställe att vara ensam på tillsammans. Som besökare på ett bibliotek kanske man inte har tänkt att man ska lyssna på något, men man kanske råkar gå förbi ett arrangemang eller aktivitet. Om det pågår när man ändå är där är det lätt att bara hänga bredvid och lyssna utan att synas. 

Grundfrågorna handlar om hur vi själva tar debatten. Orkar vi vara obekväma? Vågar vi släppa på kontrollen och bjuda in andra? 

Texter och material som nämns i samtalet 

Lokal demokrati i en digital värld

Rapporter från fackförbundet DIK:

Om Biblioteket Play