Demokrati och delaktighet

Verksamheten med läsombud och högläsare har en lång historia. Det är nästan 30 år sedan den första studiecirkeln för läsombud genomfördes. Idag finns det enligt MTM:s Läsombudsregister cirka 3 500 läsombud och högläsare i Sverige.

En kort historik

Modellen med läsombud togs fram i början av 1990-talet av den numera nedlagda stiftelsen Centrum för lättläst och riksförbundet FUB, som arbetar för att personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga ska kunna leva ett gott liv. Läsombuden riktade sig då främst till barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning och de organiserades via arbetsgrupper med representanter från bibliotek, kommun, region och Studieförbundet Vuxenskolan. 

Under 2000-talet introducerades modellen med läsombud även inom äldreomsorgen. Centrum för lättläst utvidgade sedan verksamheten ytterligare genom ett projekt som syftade till att utbilda och skapa arbetsgrupper med frivilliga högläsare liknande modellen med läsombud. 

2015 slogs Centrum för lättläst ihop med MTM, som sedan dess har i uppdrag att driva och utveckla arbetet med läsombud och högläsare, enligt § 2 i förordning med instruktion för MTM 2010:769.

Det ser idag väldigt olika ut över landet hur verksamheten med läsombud och högläsare organiseras. Arbetsgrupper har utvecklats på varierande sätt och har skilda förutsättningar, beroende på om de finns på regional eller kommunal nivå. På nationell nivå erbjuder MTM samlad information och kunskap om läsombudsverksamhet samt inspiration för läsombud och högläsare. Mer om detta finns att läsa på läsombudswebben. 

Lagen ger alla rätt till information

Alla ska kunna erbjudas, hitta eller få information samt ta del av kultur på ett sätt som passar dem själva. Läsombud eller högläsare kan hjälpa människor att följa med i samhället på den nivå som känns rätt för dem. Genom att läsa högt ur nyheter, lättlästa böcker eller lättläst samhällsinformation kan läsombud och högläsare hjälpa dem att utöva sina rättigheter. 

Här är några utdrag ur olika lagar och andra styrdokument som är bra att känna till:

Ur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 21

Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på samma villkor som andra […] 

Ur diskrimineringslagen (2008:567)

1 kap. 4 § I denna lag avses med diskriminering:

3. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning […]

Ur bibliotekslagen (2013:801)

2 § […] Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla. 

4 § Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information. 

Ur förordning med instruktion för MTM 2010:769 

1 § […] alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån vars och ens förutsättningar oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. 

Ur propositionen Lättare att läsa 2013/14:134

En läsombudsverksamhet har därför under åren byggts upp över hela landet som bibliotek, studieförbund och FUB:s lokalföreningar m.fl. har varit mycket aktiva i. Verksamheten är viktig för tillgängligheten och bör därför fortsatt utvecklas. 

Ur lag om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) 1993:387 

I insatserna […] ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. 

Ur Socialstyrelsens handbok Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS

Personer kan även behöva stöd för att få tillgång till musik, film, böcker och nyheter i hemmet. Personalens uppgift kan då vara att förmedla lättlästa böcker och tidningar eller litteratur i alternativa format. Genom läsestunder med högläsning kan de som inte själva kan eller orkar läsa få tillgång till böcker, tidningar och samhällsinformation.