Tidiga bokinsatser ger bättre start i livet – en bokstartssamordnare berättar

I stadsdelarna Gårdsten och Bergsjön i Göteborg satte projektet Bokstart igång redan 2014 som ett pilotprojekt för att främja språkutveckling och läslust bland barn i ekonomisk utsatthet. Genom hembesök och aktiviteter på lokala bibliotek delas bokgåvor ut och vårdnadshavare informeras om vikten av att främja barns språkutveckling tidigt i livet. I år fyller Bokstart Sverige 10 år och verksamheten har fortsatt utvecklats sedan start. I denna text ser Gertrud Widerberg, en av samordnarna för Bokstart i Göteborg, tillbaka på de senaste tio åren och hur arbetet förändrats.

Göteborg, tillsammans med Landskrona och Södertälje, var först ut som Kulturrådets bokstartspiloter. Förberedelserna skedde under hösten 2014 och den 18 mars 2015 gjorde två bokstartare i Gårdsten landets första bokstartsbesök. 2018 tog piloten slut men i Göteborg hade vi som arbetade på folkbiblioteken i staden den stora glädjen att inte bara få fortsätta bokstarta utan också få utöka verksamheten.

Pilotprojektet

I Kulturrådets ursprungliga plan för projektet stod det uttryckligen att Bokstart skulle stödja barn som befinner sig i ekonomisk utsatthet och bor i utsatta områden. Ett utsatt område definierades av regeringen på den här tiden av att det bodde minst 4 000 personer där, att förvärvsfrekvensen var lägre än 52 procent, att långvarigt försörjningsstöd var högre än 4,8 procent och att behörigheten till gymnasieskolans nationella program var lägre än 70 procent. I Göteborg fanns tre sådana områden och vi som arbetade med Bokstart beslöt oss för att driva piloten i två av dessa: Gårdsten och Bergsjön. Områdena hade sinsemellan olika förutsättningar vad gällde tillgänglighet till bibliotek och öppen förskola. Vi beslutade att bokstartarna skulle vara bibliotekspersonal från närmaste folkbibliotek och att vi skulle gå ut i team om två personer. Dels var det en fråga om säkerhet, men också något som vi hoppades skulle gynna ett kollegialt lärande. Vi beslöt att begränsa oss till en bokstartsdag i veckan med som mest fyra besök på en dag. Med det arbetssättet gissade vi att vi skulle hinna med ca 80 barn årligen i varje område, alltså totalt 160. Året innan starten på Bokstart i Göteborg föddes totalt 141 barn i Gårdsten och 299 i Bergsjön.

Varje barn skulle erbjudas tre insatser, varav två som hembesök och det tredje i form av ett grupparrangemang på biblioteket. Vid varje insats skulle bokgåvor delas ut och vi skulle informera om språkutveckling och läsning i de aktuella åldrarna. Med inspiration från den danska Bogstarts-modellen planerade vi att det första besöket skulle ske då barnet var runt 6 månader, det andra vid ett år och den tredje insatsen då barnet var ett och ett halvt år. I Danmark genomförde de också en fjärde insats då barnet var tre år, men eftersom Göteborgs Stad redan innan projektet hade flera stadsövergripande läsfrämjande insatser riktade mot barn i förskoleåldern så avstod vi från det.

Före uppstart anordnade Kulturrådet en utbildning för alla deltagare i de tre nationella piloterna, där logopeder föreläste om den tidiga språkutvecklingen och flerspråkighet hos barn och representanter från barnhälsovården berättade om sina hembesök. En av Kulturrådet utsedd grupp barnbibliotekarier från hela Sverige presenterade de gåvoböcker de gemensamt valt ut till projektet. Vid varje insats skulle barnen få tre böcker: Bäbis tittut, Alla kläder på och Pinos dagbok vid sex månader. Och Lalo trummar, Knacka på! och Vad ska lilla nallen göra nu? vid 12 månader. Avslutningsvis vid 18 månader skulle barnen få Barnens sånger och sagor, Alla får åka med och Nej!.

Oinbjudna gäster

Det var fem personer som inledningsvis arbetade med Bokstart i Göteborg, fyra bokstartare och så jag som var samordnare på 75 procent men som också gjorde hembesök. Alla hade själva valt att ingå i piloten men det fanns ändå en oro över hur vi skulle tas emot av familjerna. Inför besöken skickade vi ut brev till familjerna med dag och tid för besöket samt bild på oss bokstartare och våra kontaktuppgifter. Brevet behövde inte besvaras utan hörde ingen av sig och tackade nej så gick vi ut. Vi var med andra ord en sorts ”oinbjudna gäster”. Men när vi väl började göra hembesöken så slogs vi av hur väl mottagna vi ändå blev.

Det som oftast skedde sedan var att barnet stoppade boken i munnen. Det blev ett utmärkt tillfälle för oss att berätta för föräldrarna om hur ett litet barn initialt upplever en bok och utforskar sin omvärld.

Det var dock inte alla som var hemma när vi dök upp. Under piloten lyckades vi nå mellan 60 och 70 procent av målgruppen. Vi tog tidigt fram ett särskilt brev som vi la i familjens brevlåda om de inte var hemma, där vi uppmanade dem att ta kontakt med oss. Ofta uttryckte de familjer som vi ändå mötte att de inte fått vårt brev eller så hade de glömt tiden som vi uppgett för besöket. När vi berättade om vårt ärende och att vi kom från biblioteket blev vi i princip ändå alltid insläppta. De familjer vi inte fick kontakt med vid det första besöket fick inget erbjudande om en andra insats.

Inledningsvis var vår plan att genomföra första besöket någon gång när barnet var mellan fem och sju månader gammalt, men tidigt insåg vi att just sex månader var en gyllene ålder. Då kan de flesta barn sitta upp, om än med lite stöd, och när vi vid besöken gav dem en bok kunde de själva hålla i den. Det som oftast skedde sedan var att barnet stoppade boken i munnen. Det blev ett utmärkt tillfälle för oss att berätta för föräldrarna om hur ett litet barn initialt upplever en bok och utforskar sin omvärld. Och vi fick också en naturlig ingång till att informera om hur vi på biblioteken ser på de yngsta låntagarna. Många av dem vi träffade trodde varken att barn i den här åldern skulle uppskatta böcker eller att de var välkomna på biblioteket.

Att barn vid sex månader oftast inte uppfattar bilder och verkligen inte bildrepresentationer utan först utforskar tinget bok var det inte många av föräldrarna som hade tänkt på. Vi kunde också berätta att det oftast inte fungerar att läsa en bok från pärm till pärm för barn i så här låg ålder. Något som en del föräldrar berättade var att de hade försökt att läsa med barnet och besviket givit upp. I stället är det en fördel att vara lyhörd för vad barnet fastnar för och samtala fritt om just det – att pratläsa. Med tiden skulle de upptäcka att det gick att läsa längre och längre stycken direkt ur boken. Vi lyfte också fördelen med att från början tala med sitt barn, eftersom ett barn redan i tidig ålder förstår mycket mer än det kan uttrycka och dessutom samlar ord inför framtiden.

Flerspråkighet och hjärtats språk

Många av våra familjer hade utländsk bakgrund och baserat på de senaste råden från logopedin uppmanade vi föräldrarna att i hemmet läsa och tala med sitt barn på modersmålet. Därigenom skapas den bästa grunden för en senare inlärning av svenska på exempelvis förskolan. Ett viktigt budskap som barnhälsovård och förskola menade inte fått så stort genomslag som var önskvärt. I stället var deras upplevelse att många föräldrar, av missriktad välmening, försökte kommunicera på svenska även om detta inte var deras starkaste språk. Men efter att ha gjort bara några besök kunde vi snart konstatera att många fler familjer än vi föreställt oss redan var införstådda med vikten av att använda modersmålet hemma. För säkerhets skull valde vi ändå att fortsätta lyfta detta budskap.

Samtidigt kändes det lite problematiskt för oss att använda ordet modersmål då det ofta var väldigt tydligt att det i många familjer fanns flera språk som samexisterade. Och den sedan flera år gällande uppfattningen om vikten av språklig konsekvens – en person, ett språk – framstod som en föråldrad konstruktion. Föräldrar i en och samma familj kunde ha olika språklig bakgrund och tala ytterligare ett språk med varandra. Föräldrarna kunde dessutom ha en bakgrund med uppväxt och boende i flera länder innan de kommit till Sverige, vilket hade satt avtryck i deras språk. Resultatet var att språket blev en bild av varje individs resa och erfarenheter fram till idag. Och detta kändes väldigt begripligt och organiskt. Genom logopederna fick vi ytterligare kunskap om hur våra olika språk formas av sina sammanhang och att så kallad ”växling” är fullt naturligt och kompetent. Vi valde att i stället för modersmål börja använda begreppet ”hjärtats språk” som vi tyckte mer beskrev verkligheten som den är – det språk som du blir kär eller arg på, brukade vi förtydliga. Och många föräldrar såg lättade ut då de förstod att sättet de kommunicerade på inte ansågs som fel eller skadligt. Att vi dessutom kunde tillägga att om du talar med ditt barn på det sätt som faller sig mest naturligt för dig blir du tydligast som förälder och det stärker bilden av dig själv och kontakten med ditt barn.

Vid första besöket lyfte vi dessutom alltid öppna förskolan och insåg snabbt att många föräldrar inte kände till deras verksamhet eller inte förstod skillnaden på den och allmän förskola.

Uppföljande hembesök

Andra besöket gjordes inledningsvis vid ett år men snart fick vi problem eftersom tidpunkten ofta krockade med inskolning i förskolan. Att boka om besök ställde till det för vår planering, och då vi fick till ett besök var både barn och förälder ofta alltför trötta av allt nytt de varit med om. Vi beslöt oss därför för att lägga det andra besöket redan vid elva månader.

Flera som deltog i de andra piloterna, i Landskrona och Södertälje, var fundersamma kring hur det andra besöket skulle utföras. Men vi insåg snart att det besöket kunde ge oss ett bra kvitto på hur mycket familjen tagit till sig av förra besöket. I vilket tillstånd gåvoböckerna var i skvallrade om ifall de använts eller ej. Hur barnet tog till sig våra nya böcker visade om barnet nu förstod mer om hur en bok fungerar och om böcker var uppskattade. De flesta barnen såg nu helt uppenbart mer av vad bilderna visade och tittade dessutom ofta från vänster till höger. Några barn pekade i böckerna och pratade med boken, något som vi uppfattade som ett härmat beteende från en ”riktig” läsare. Föräldrar vittnade ofta om barnets förtjusning i bokstunderna och att de själva visade att man skulle läsa för dem. Samtidigt så fanns det föräldrar som var bekymrade då lästillfällena blivit mycket kortare och mer, som de uppfattade det, okoncentrerade. Då kändes det skönt att kunna förklara att barn i den här fasen ofta har fullt upp med att utveckla sin grovmotorik. Några hade precis lärt sig gå och andra var i full färd med att förbereda sig. Av logopederna hade vi till och med fått veta att vissa barn tar en paus i sitt jollrande under den här perioden. Tack och lov var böckerna vi gav vid andra besöket interaktiva och uppmanade till lek vilket bidrog till att göra dem lite extra lockande. Vi förklarade att en läsestund på bara några minuter var något positivt och att man kunde hjälpa barnet genom att stänga av skärmar och mobiler för att skapa ro. Dessutom kunde man i stället ägna sig mer åt sång och dans som också påverkar språkutvecklingen positivt och brukar uppskattas av barnen.

Många föräldrar iakttog häpet hur deras yngsta faktiskt tog till sig och uppskattade upplevelsen.

I Göteborgs upplägg var grupparrangemanget på biblioteket då barnen var 18 månader den tredje och avslutande insatsen. Då anordnades ofta någon teaterföreställning riktad till de yngsta och det bjöds på fika eller frukt och de avslutande bokgåvorna delades ut. Dessa arrangemang krävde en hel del förarbete och det var väldigt osäkert hur många deltagare som skulle dyka upp. Ibland kom ingen och ibland kom över 30 personer trots att bara 15 barn bjudits in. Det ska ändå sägas att när väl arrangemanget blev av så var resultatet väldigt lyckat. Många föräldrar iakttog häpet hur deras yngsta faktiskt tog till sig och uppskattade upplevelsen.

Förutom våra ordinarie bokgåvor skaffade vi också särskilda titlar till barn som man redan tidigt konstaterat hade någon form av funktionsnedsättning. Det var böcker med TAKK, taktila böcker och böcker med ljud. Dessutom hade vi alltid en laddning med syskonböcker tillreds ifall vi träffade lite äldre syskon vid besöket.

Svårigheter med att nå ut 

Under piloten kämpade vi med att göra verksamheten känd. Vi hade hoppats få draghjälp av BVC genom att sköterskorna under kontrollen vid fyra månader skulle informera våra familjer. Men med barnhälsovårdens redan trängda arbetssituation förstod vi att det inte lät sig göras. Sköterskorna hade inte möjlighet att hålla ordning på vilka barn som var bokstartsbarn och vilka som inte var det. Vi fick många förfrågningar från media som önskade göra reportage, men vi valde att inte ta med någon ut på våra besök förrän vi själva blivit varma i kläderna och kommit igång med återbesöken. Och vi var noga med att familjerna i fråga skulle vara införstådda i förväg och ha accepterat. Vi hade också glädjen att återkommande få föreläsa om vår verksamhet både inom biblioteksvärlden och för andra verksamheter och sektorer än vår egen, något som vi med tiden insett har haft stor betydelse. Vi upplever att insikten om den tidiga språkutvecklingen och läsningens betydelse numera omfattas av många fler.

Redan tidigt slogs vi alla av hur mycket vi lärde oss av vårt arbete. Det handlade om allt från våra områden, barnen, familjerna till flerspråkighet, språkutveckling och mycket mera. Eftersom hela arbetsgruppen träffades varje månad bidrog också våra samtal till ytterligare kunskap. En gång per termin hade vi också förmånen att få träffa de andra piloterna för avstämning och möjlighet till samtal och fortbildning. Och även om vi inte initialt lyckades få till den täta samverkan med barnhälsovården som vi hoppats på så fick vi en kontaktperson bland såväl sköterskor som socionomer i varje område. Då kunde vi kontakta dem om vi stötte på något vi saknade kunskap om. Dessutom hände det att vi kontaktade dem å familjers vägnar då vi fick frågor som inte låg inom vårt uppdrag.

Efter piloten

Jämsides med piloten pågick ett viktigt utvecklingsarbete i Göteborgs Stad. Detta hade inletts med att man tagit fram en Jämlikhetsrapport för att få en bild av hur stadens innevånare mådde. Resultatet visade på stora skillnader i livsvillkor mellan människor och i olika delar av vår stad. Ett stort arbete sjösattes därför som döptes till Jämlikt Göteborg – hela staden socialt hållbar, numera Jämlik Stad. Inom satsningen fanns fyra olika målområden där det första löd – ”Skapa god start i livet och goda uppväxtvillkor”. Och inom samma målområde inrättades en så kallad mobilisering vid namn ”Staden där vi läser för våra barn”. Bakgrunden var ett uttalande av Sir Michael Marmot, professor i epidemiologi och folkhälsa vid International Institute for Society and Health i London, då han besökte Göteborg för att föreläsa om institutets forskning kring hur olika parametrar påverkar ett barns livsförutsättningar och framtid. På fråga om vilken åtgärd han skulle välja om han bara fick nämna en svarade han ”Läs för era barn”.

Inom projektet Staden där vi läser för våra barn var tidiga insatser, familjecentrerat arbetssätt och samverkan tre nyckelord. Och där passade Bokstart verkligen bra in. Med stöd av både ”Staden där vi läser” och Kulturförvaltningen kunde Bokstart därför fortsätta och faktiskt skalas upp efter att piloten avslutats årsskiftet 2017/2018. Det nya uppdraget vi fick blev att arbeta i alla primärområden som fanns på polisens listor över utsatta områden. Men det fanns inte nog med resurser till att göra hembesök hos alla nyfödda där, då de vid den här tidpunkten uppgick till totalt 1 302 i våra samtliga områden. I stället hade en tanke vuxit fram om att låta målgruppen vara familjer där någon av föräldrarna fått sitt första barn, alternativt första barnet fött i Sverige. Arbetsgruppen utökades till 15 personer och totalt ingick sex bibliotek. Eftersom det saknas statistik på ”förstabarn” utifrån vår definition var vi beroende av tätare samverkan med BVC och att de skulle hjälpa oss att lokalisera ”våra” barn. Vi fick godkännande från samtliga BVC:er under förutsättning att de vid fyramånaderskontrollen presenterade erbjudandet till familjerna med möjlighet för dem att tacka nej. Så tre gånger om året tar vi ut statistik på samtliga födda barn i våra områden som sedan sköterskorna tar del av och hjälper oss sortera i. Sedan dess har antalet bokstartsbarn årligen legat mellan 350 och 450. I ett av områdena mäktade inte BVC med att hjälpa oss så fram till sommaren 2022 valde vi där att i stället besöka alla nyfödda i en del av området. Numera har vi förstabarn som målgrupp i alla områden och vi samarbetar för tillfället med 12 BVC:er/familjecentraler.

Samtidigt med vår utökning 2018 startade Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad upp ett försök med ”Utökade hembesök”, en verksamhet som tagits fram i Rinkeby i Stockholm där BVC-sköterskor i samarbete med familjestödjare från förebyggande socialtjänsten gör sex hembesök till familjer under barnets första 15 månader. I Göteborg sjösattes försöket i flera av de områden där även Bokstart redan verkade. Målgruppen för Utökade hembesök var också förstabarn men där utgick men från vilken BVC barnet var listat på medan Bokstart utgår från var barnet är folkbokfört. Trots detta kom flera av barnen att omfattas av bägge verksamheters insatser. Tillsammans beslöt Bokstart och barnhälsovården att inte göra besöken gemensamt men att ha tät kontakt. Sammanslaget bidrog allt detta till en mycket tätare samverkan och utbyte mellan de bägge verksamheterna.    

Tydliga resultat

Vår ledning insåg tidigt att Bokstart var en framgångsrik insats. Vi nådde allt fler i målgruppen. Antalet lyckade insatser ökade till över 80 procent. Vi blev väl mottagna av familjerna och kunde se att väldigt många av besöken faktiskt resulterade i att föräldrarna börjat pratläsa med sina barn. Vi fick dessutom en fin möjlighet att informera familjer om vår biblioteksverksamhet, vårt förhållningssätt till de yngsta, att vi har böcker och tidningar på flera språk och annan information som vi insett inte riktigt nått ut till alla. Dessutom kunde vi konstatera att fler familjer med barn kom till biblioteken. Men… samtidigt lyfter alla chefer återkommande att satsningen är väldigt resurskrävande när det gäller personal. I flera av våra områden är det bibliotekarier med barnansvar som också arbetar som bokstartare. Tillsammans gör vi bokstartare i dagsläget närmare 90 arbetstimmar i veckan och det är givetvis ett problem om biblioteket under perioder töms på den kompetensen. Vår förhoppning är ju att familjerna vi besöker ska komma dit och då känna sig välkomnade genom att se ett välbekant ansikte. Det finns områden där man medvetet valt att även låta bibliotekarier med vuxenansvar ingå i teamet. Dels som ett sätt att öka kunskapen om barn i hela arbetslaget, men också rent taktiskt eftersom Bokstart verkligen är en familjecentrerad insats med bäring även på språkcaféer, läxhjälp, Vuxna i Lärande och annan verksamhet riktad till vuxna.

Hos många vuxna fanns en förförståelse för att en verksamhet som öppna förskolan kom med matnyttig information som man som förälder kan behöva. Att däremot komma och påstå att ett sex månader gammalt barn har glädje av böcker och att bli pratläst för faller sig inte lika naturligt hos vissa.

Sedan våren 2022 har vi drivit en egen pilot i ett av våra områden där pedagoger från två öppna förskolor går med ut på ett antal besök i veckan. På så vis frigörs en ur bibliotekets personal periodvis och dessutom får vi möjlighet att presentera både öppna förskolan och ordinarie förskola lite extra. Redan tidigt upplevde pedagogerna stora fördelar med att få träffa både nya och gamla familjer i deras hemmiljö. Bibliotekarierna upplevde att arbetssättet skapade en starkare lokal förankring och bägge professionerna kände att deras, redan sedan tidigare goda, samverkan stärktes ytterligare. Nyss togs det beslut om att permanenta arbetssättet och att undersöka möjligheten att eventuellt även införa det i fler av våra områden. Detta är dock något som måste ske successivt och bara där bägge verksamheterna har tillräckliga resurser och det finns intresse för att pröva arbetssättet. Något som inledningsvis blev uppenbart under piloten tillsammans med öppna förskolan var att bokstartsbesöken fick en tendens att ändra fokus från barnet till förälder. Hos många vuxna fanns en förförståelse för att en verksamhet som öppna förskolan kom med matnyttig information som man som förälder kan behöva. Att däremot komma och påstå att ett sex månader gammalt barn har glädje av böcker och att bli pratläst för faller sig inte lika naturligt hos vissa. Men efter att arbetsgruppen fört många samtal och fått mer tid på sig att utveckla sitt gemensamma arbetssätt har besöket åter fått ett starkt och framgångsrikt barnperspektiv.

Fokus på barnen

Just barnperspektivet blir väldigt påtagligt för oss i vårt arbete. Hemsituationen bidrar till att ge barnet bästa möjliga fokus då vi kommer och presenterar böckerna eftersom den är trygg, lagom ”tråkig” och fri från massor av nya intryck. Vi vuxna tänker kanske sällan på allt det arbete de yngsta gör då de ständigt möter nya situationer, personer och miljöer som de har en naturlig strävan att utforska, sortera och försöka förstå. Vid besöken har vi inget färdigt formulär för informationen som ska förmedlas utan kan tack vare barnets agerande knyta an till våra kärnfrågor på ett adekvat och situationsanpassat sätt. Men vid varje besök väljer vi ändå att dela ut Kulturrådets informationsblad om språkutveckling vid den aktuella åldern. Materialet, som går att ladda ner gratis från Bokstarts webbsida, finns i dagsläget översatt till närmare 40 språk och nya översättningar kommer hela tiden. Och givetvis har vi med oss informationsblad om öppen förskola, bibliotek och andra verksamheter som kan vara av intresse för familjerna men som bara delas ut då efterfrågan finns.

Under piloten ingick även en folder med ytterligare boktips men vi förstod snart att den sällan kom till användning. I stället har vi utrustat alla åtta bibliotek i staden där det för närvarande bedrivs bokstartsverksamhet med en särskild hylla där det går att finna flera passande titlar. Dit kan vi hänvisa till och där kan vi dessutom fylla på med guldkorn från den senaste utgivningen. När det gäller bokgåvorna undviker vi i möjligaste mån att byta böcker. Sedan några år delar vi ut Lilla Pussboken och Pinos dagbok vid sexmånadersbesöken, Lalo trummar och Var är hunden? vid elvamånadersbesöken tillsammans med Pino som gosedjur. Vid den avslutande insatsen, vid 18-månaders ålder, får barnet Bockarna Bruse tillsammans med ett enkelt träpussel på samma tema. Vi har givit både öppna förskolorna, sköterskorna på BVC och avdelningar på lokala förskolor med yngre barn samma böcker som familjerna får. Och vi vet att de bidrar till igenkänning och får barn att känna sig välkomna. För ett barn som först i och med förskolestart börjar utveckla sin svenska kan boken också fungera som en språklig bro.

Merparten av våra familjer har andra modersmål än svenska. Faktum är att vi numera alltid frågar om det finns fler språk i familjen än det som föräldern vi träffar talar. Och svaret är väldigt ofta ja. Vi träffar ofta föräldrar som inledningsvis ber om ursäkt för att deras svenska inte är bra. Men det har blivit väldigt tydligt för oss att det första som vi människor, barn som vuxna, lär oss behärska när vi ska utveckla ett språk är förståelsen. Så för det mesta blir besöken ändå riktigt bra. Givetvis finns det undantag och i vissa fall väljer vi att boka tolk till det andra besöket men i så fall först efter familjens godkännande. Även om ett tolkat besök inte ger oss bokstartare samma frihet som annars så är fördelen att föräldern då kan få en mycket starkare röst.

Slutsatser och lärdomar

Många utgår från att vårt arbete handlar om integration. Men vårt uppdrag är att arbeta med den tidiga och generella språk- och läsutvecklingen hos barn. Själva önskar vi att alla nyblivna föräldrar i framtiden ska få ett bokstartsbesök, eftersom vi upplever att okunskapen kring den tidiga språkutvecklingen och bokläsningens betydelse i låg ålder fortsatt är hög. Att insatserna ändå kan ge många ringar på vattnet är bara lyckosamma bonuseffekter, som exempelvis att fungera som:

• En lotsning in i den sfär som handlar om att ha blivit förälder, oavsett bakgrund.
• Ett sätt att främja demokrati. En människa med sin fulla språkliga potential kan vara en mer kraftfull och aktiv medborgare. Och kanske också en dag en författare eller låtskrivare som bidrar med nya perspektiv och berättelser.
• En social insats eftersom lässtunder med våra barn ger ökad lyhördhet och samhörighet. Genom delad upplevelse kan vi vuxna lära oss mycket av vårt barn redan innan barnet självt kan formulera ord för sina tankar, vilja och upplevelser.
• En väg in i det svenska samhället.

2024 firar Bokstart Sverige 10 år och Göteborg har varit med från början. Resan har varken varit spikrak eller utan problem. Men det finns några saker som vi anser har bidragit till att vi fortfarande trivs så bra med vårt arbete och att det känns meningsfullt och framgångsrikt:

• Hembesöken som arbetsmetod
• Att göra flera besök hos varje familj
• Att gå ut två och två
• Att vi som gör hembesök också bemannar biblioteket
• Det kollegiala samtalet
• Avsatt tid för samordning

För den som vill veta mer om Bokstart i Göteborg så går det bra att kontakta:

Gertrud Widerberg, samordnare. gertrud.widerberg@kultur.goteborg.se

Emma Albinsson, samordnare. emma.albinsson@kultur.goteborg.se