Gå direkt till innehållet
Porträttbild på två kvinnor som ler mot kameran. I bakgrunden syns bokhyllor med böcker i olika färger.
Bibliotekschef Eeva Östberg och barn- och ungdomsbibliotekarie Linda Åkerlund. Foto: Linnéa Jönsson, licens: CC BY-NC 4.0.

Suomen kielen resurssikirjasto – resursbibliotek för det finska minoritetsspråket

Finlandsinstitutets bibliotek i Stockholm är sedan 2021 ett nationellt resursbibliotek för det finska minoritetsspråket. Digiteket har träffat bibliotekschef Eeva Östberg och barn- och ungdomsbibliotekarie Linda Åkerlund för ett samtal om institutets biblioteksverksamhet och på vilket sätt som denna stöttar folkbiblioteken i sitt uppdrag att arbeta med den sverigefinska minoriteten och det finska språket.

Finlandsinstitutet, beläget i ett pampigt sekelskifteshus i centrala Stockholm ett stenkast från Kungliga biblioteket, drivs av Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Stockholm. Verksamheten omfattar ett galleri på nedre plan som ställer ut samtida finsk konst och design, salar för konferenser, teaterföreställningar och seminarier, en bastuavdelning samt ett bibliotek.

Institutets uppdrag är att arbeta med att presentera nutida finländskt kultur- och samhällsliv, främja den sverigefinska minoritetens språk och kultur i Sverige samt understödja relationerna mellan Sverige och Finland. Finlandsinstitutet grundades 1995 och är ett av 16 finländska kultur- och vetenskapsinstitut som finns runtom i världen. Dess bibliotek är dock betydligt äldre och firar 130-årsjubileum i år.

Ett av Stockholms äldsta fortfarande verksamma bibliotek

Finlandsinstitutets bibliotek, beläget på våning två, grundades redan 1894 av Stockholms Finska Förening och är därmed ett av Stockholms äldsta bibliotek samt det enda som är specialiserat på finsk och sverigefinsk litteratur i landet. Verksamheten riktar sig till invånare inom Stockholms stad och region samt nationellt då biblioteket sedan 2021 är ett resursbibliotek för den sverigefinska minoriteten. Inom det sistnämnda har biblioteket även ett rådgivande och stöttande uppdrag för Sveriges folkbibliotek vad gäller den sverigefinska minoriteten och det finska språket. Biblioteket finansieras med medel från Kulturrådet, Region Stockholm, Stockholms kommun samt vissa av bibliotekens bokinköp med medel från Finlands undervisningsministerium. Själva resursbiblioteket finansieras av ett statsbidrag via Kungliga biblioteket. 

En gata med gula hus i sekelskiftesstil på båda sidor. Mitt i bild finns en avlång skylt med texten "Finlandshuset".
Finlandsinstitutets bibliotek är beläget i Finlandshuset på Snickarbacken i Stockholm. Fotografi av Maria Lorentzon Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0)

Förutom bibliotekschef Eeva Östberg och bibliotekarie Linda Åkerlund arbetar här två biblioteksassistenter och en informationsassistent på halvtid, alla i bibliotekets personal är tvåspråkiga. Bibliotekets mediebestånd på cirka 20 000 titlar består till största delen (cirka 90 %) av finskspråkig litteratur i olika medieformat men här finns också viss litteratur på svenska, engelska och meänkieli. På vuxensidan köper de främst finländsk och sverigefinsk litteratur på originalspråk, barn- och ungdomssidan är mer varierad med fler översatta böcker till finska, såsom De sista barnen på jorden eller Handbok för Superhjältar. Enligt Linda Åkerlund beror detta på att många barn vill läsa samma bokserier som sina kompisar. 

Biblioteket har ofta utställningar med sverigefinska konstnärer men för tillfället visas en sagostig som Linda själv har skapat. 

– Den här utställningen vi har nu är en sagostig som jag har skapat till Sverigefinnarnas dag. Det är åtta finska folksagor med djur som huvudpersoner där jag då har förenklat den finska texten lite och sen också översatt den till svenska. Jag har gjort en liten scen från varje saga. Det finns ett häfte med sagorna och allt sådant material finns även på vår materialbank så att biblioteken själva kan skapa utställningen om de vill. 

Sagostigen är ett exempel på ett material som Linda tagit fram lokalt för institutets bibliotek men som också blir något som införlivas som ett material i resursbiblioteket via bibliotekets webbsida. På så sätt hakar de olika uppdragen in i varandra. 

– Det är olika uppdrag som skiljer sig åt med separata finansieringar, men de går också in i varandra, säger bibliotekschef Eeva Östberg. 

Biblioteket riktar sig till en bred åldersgrupp av besökare, från förskoleklass till pensionärer, och alla som bor i Sverige kan skaffa ett lånekort. Sedan något år tillbaka är det även möjligt att skaffa ett så kallat e-användarskap på biblioteket, vilket innebär att oavsett var i landet man befinner sig kan man få tillgång till bibliotekets digitala bestånd av e-böcker och filmtjänst. De digitala lånen har till följd av detta ökat kraftigt det senaste året. 

– Det är många ur minoriteten som framhåller hur viktig den här lösningen har varit, att kunna låna från oss oavsett var man bor i landet. Det är jätteroligt, men samtidigt är vi ju begränsade i budget för hur mycket vi kan köpa in, säger Eeva. 

Begränsningar i budget gör också att biblioteket inte erbjuder fjärrlån, även om det är något som de får många förfrågningar om. 

Två virkade djur, en räv och en kanin, står placerade mot varandra i ett fönstersprång. I kanterna är träd och buskar gjorda av papper.
En finsk folksaga som är gestaltad i ett av bibliotekets fönster. Fotografi av Maria Lorentzon Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0)

Resursbiblioteket – ger stöd och inspiration

Den rådgivande rollen är en stor och viktig del av arbetet med resursbiblioteket. Under 2023 tog biblioteket emot 375 referensfrågor från olika målgrupper, framförallt privatpersoner men också personal från folk- och skolbibliotek. De vanligaste frågorna handlar om boktips, stöd och råd till folkbibliotek, programförslag, om böcker eller e-tjänster, fjärrlån, studiebesök och om bibliotekets läsecirkelpaket. Det är en markant ökning bara det senaste året vad gäller mängden frågor. 

– Frågorna kan handla om allt möjligt egentligen, berättar Eeva. Från folkbiblioteken kommer det oftast frågor om tips på föreläsare, inköpskanaler eller om böcker inom ett specifikt ämne. Många frågar också om boktips, exempelvis böcker för barn i förskoleåldern eller böcker att använda inom äldreomsorg. Det finns många verksamheter som jobbar med det finska språket i Sverige och det är därför vi också får så många olika frågor.

Nationella minoriteters bibliotek

De nationella minoritetsspråken i Sverige är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. För vardera av de fem språken finns det ett resursbibliotek som dels riktar sig till minoriteten ifråga och dels har ett särskilt uppdrag att stödja landets kommuner. Resursbiblioteken ska bland annat stödja folkbiblioteken i ett mer långsiktigt och strukturerat arbete för och med de nationella minoriteterna. Det kan vara i form av rådgivning, stöd vid inköp av medier, metodstöd eller att sprida kunskap om de nationella minoriteterna som målgrupp. 

 

Kungliga biblioteket fick det ursprungliga uppdraget att inrätta och finansiera nationella resursbibliotek av regeringen 2020, som sträckte sig fram till 2023. Nu har det förlängts ytterligare under 2024. På Kungliga bibliotekets webbsida finns det mer information om resursbiblioteken för de nationella minoriteterna.

Eftersom biblioteket får många frågor om boktips har de inrättat ett bokråd som sammanställer listor över nyutkommen finskspråkig och sverigefinsk litteratur för vuxna, barn och unga. Bokrådet består av sverigefinska läsare, bibliotekarier, översättare, litteraturvetare och journalister som delar med sig av rekommendationer och personliga läsupplevelser. Tanken är att listorna ska underlätta för personal på folkbibliotek framförallt vid inköp av ny litteratur. Bokrådet startades redan för tio år sedan på initiativ av den dåvarande personalen på institutets bibliotek samt Finlandsinstitutets tidigare direktör Anders Eriksson. De såg att det fanns ett behov av att hjälpa folkbiblioteken med att just köpa in nyutgiven litteratur på finska. 

– De var besvikna på att många bibliotek mestadels köpte in översättningar av svensk litteratur till sina hyllor istället för den nyutgivna samtida finska litteraturen. Att det är tydligt att alla inte har den kompetensen. Inte vet vad de ska köpa in. Vad som funkar för den sverigefinska målgruppen. Och det var då man startade ett bokråd, säger Eeva.

– Och det är också därför våra boktipslistor är tvåspråkiga, fortsätter Linda. Dels vill vi synliggöra och lyfta fram det finska språket, men vi vill också ha det på svenska så att de som inte kan finska, till exempel de som köper in böcker, förstår vad boken handlar om och kan tänka att “okej, men det här passar våra besökare”.

Bokrådet sätter samman en boklista för vuxna och en för barn och unga per termin. Även om målgruppen främst är personal på folk- och skolbibliotek används de också som inspiration till läsning direkt av den sverigefinska minoritetsgruppen. Listorna innehåller främst litteratur på finska men kan också innefatta nya titlar från sverigefinska författare på svenska.

Bokhyllor med mängder av olika böcker. En person tittar ut mellan två av bokhyllorna med ansiktet bortvänt från kameran.
Eeva Östberg visar runt i bibliotekets lokaler. Fotografi av Maria Lorentzon Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0)

Medlemmarna i bokrådet väljer själva vilka böcker de vill läsa och kommenterar ifall de vill rekommendera dem eller inte. De ses på ett möte per termin, för vuxen- respektive barn- och ungdomslistan, där de diskuterar titlarna och väljer ut vilka som ska vara med på listan. För att vara med i bokrådet krävs ett genuint intresse och engagemang för finskspråkig litteratur, medlemmarna får endast ett mötesarvode för sitt arbete med listorna.

– Vi har också fått den kommentaren att det uppskattas att våra listor är mångsidiga. Att det inte bara är storsäljare från Finland. Att det finns poesi och essäer. Att vi alltid strävar efter att ha ett mångsidigt innehåll på listan, säger Eeva.

– Ja, och vi bygger ju upp vuxenlistan och barn- och ungdomslistan på lite olika sätt, fortsätter Linda. Vuxenlistan är mer enligt olika teman medan barn- och ungdomslistan är enligt ålder. Och sen om det är lättläst litteratur eller inte.

Linda Åkerlund har även startat ett råd för unga sverigefinska läsare där de får vara med och läsa och tipsa om böcker till barn- och ungdomslistan. Det unga bokrådet består av nio sverigefinska barn och ungdomar mellan 9 och 16 år som läser flytande finska. På så sätt vill Linda säkerställa att urvalet av barn- och ungdomslitteratur som finns med på listorna är framtaget av målgruppen själva. 

Rent praktiskt fungerar det som så att hon skickar böcker till de barn och unga som är med i rådet, eftersom flera av dem bor i andra städer, men några kommer också förbi biblioteket och lånar dem. När barnen och ungdomarna i rådet har läst böcker som de vill tipsa om skriver de en rekommendationstext på finska om sin läsupplevelse som Linda tar med i tipslistan. 

– De barn som är med i bokrådet är finskspråkiga och läser bra för sin ålder, vilket är viktigt att poängtera. När man köper in litteratur till sitt bibliotek är det viktigt att också ha lättlästa finska böcker på sina hyllor, säger Linda.

Att synliggöra de sverigefinska berättelserna och minoritetsgruppen inom majoritetssamhället är något som både Eeva och Linda menar är en viktig funktion med resursbiblioteket.

De barn och unga som är med i rådet tycker det är väldigt roligt och alla medlemmar vill hitintills fortsätta, vilket Linda är väldigt glad för. Den huvudsakliga poängen med boklistorna är att de ska utgöra ett inköpsstöd till biblioteken och därför är det viktigt att det är böcker som finns tillgängliga att köpa in. I den senaste barn- och ungdomstipslistan som gavs ut hösten 2023 fanns, trots det, även äldre sverigefinsk litteratur med.

– Vi hade fått så många frågor gällande just sverigefinsk ungdomslitteratur, så vi kände att vi måste passa på att lyfta fram det som finns. Även om det inte är så jättemycket och även om det är äldre titlar, säger Linda.

– Vi har ju en lyxsituation på så sätt att vi har ett grannland där finska är ett majoritetsspråk och att det ges ut så mycket litteratur där på finska, fortsätter Eeva. Samtidigt tycker jag att Sverige borde ta lite mer ansvar för att se till att det ges ut litteratur på finska och av sverigefinska författare här. Det finns mycket barn- och ungdomslitteratur på finska men de har inte det där sverigefinska perspektivet. 

Att synliggöra de sverigefinska berättelserna och minoritetsgruppen inom majoritetssamhället är något som både Eeva och Linda menar är en viktig funktion med resursbiblioteket. Samtidigt är det en utmaning att så lite litteratur ges ut, speciellt för barn och unga. 

Porträttbild på kvinna som ler mot kameran och håller i en bok.
Linda med boken Harry Potter och dödsrelikerna på finska. Fotografi av Linnéa Jönsson Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC 4.0)

– Språkkunskaperna varierar också väldigt mycket. Vissa pratar helt flytande men många gör det inte. Och just det här med lättläst är ju någonting som vi försöker att lyfta väldigt aktivt. Det finns många folkbibliotek som fortfarande inte tänker tanken att lättläst finns på finska, säger Eeva.

– Och då inte bara litteratur för barn utan också för vuxna nybörjare, fyller Linda i. Så vi försöker verkligen göra allt för att hitta de böcker som funkar också för nybörjare. Men det är inte så enkelt. Det är många som tänker att “ja men sverigefinnar kan ju finska så bra att de kan läsa Alfons Åberg på finska”. Men det är inte så många som kan det, utan man måste köpa sådana väldigt lättlästa böcker för alla åldrar.

Det finns ingen fastställd siffra på hur många personer det finns i Sverige som pratar finska eller tillhör den sverigefinska minoriteten, men enligt Eeva finns det uppskattningar på att det rör sig på uppemot 700 000 som har någon form av finskt ursprung. Men det betyder inte att hela den gruppen identifierar sig som sverigefinnar eller är finskspråkiga. Däremot är det många som vill återerövra sitt arv och lära sig det finska språket.

– Vi ser verkligen ett ökat intresse för minoritetsspråket. Det varierar ibland också, inom samma familj, hur viktigt man tycker att språket är. Hur ivrig man är på att föra över det till nästa generation. Vissa har tuffa erfarenheter från till exempel barndomen och vill absolut inte prata sitt minoritetsspråk med sina barn eller barnbarn, säger Eeva.

– Vi är också en av få öppna verksamheter för den sverigefinska minoriteten, vissa åker väldigt långt för att besöka biblioteket. Här vet man att man alltid kan få service på finska, fortsätter Eeva. 

Eeva och Linda framhåller att de har kontakter med många finskspråkiga bibliotekarier på folkbibliotek runt om i landet, men de har inget nätverk eller liknande. 

Att synliggöra det finska språket

En annan resurs som biblioteket de senaste åren har erbjudit är finska läsecirkelpaket, och dessa har blivit väldigt efterfrågade, 2023 skickade de ut drygt 700 läsecirkelböcker. Bokpaketen skickas per post och består av samma titel i åtta exemplar med en lånetid på tre månader. Ett returkuvert följer med i paketen för att böckerna ska kunna skickas tillbaka utan kostnad. Paketen finns både för vuxna, barn eller unga och riktar sig både direkt till privatpersoner ur den sverigefinska minoriteten och för att användas inom läsfrämjande verksamhet. Enligt statistiken skickas ungefär 60 procent av paketen till folkbibliotek. 

– Vi möjliggjorde cirka 100 finska läsecirkelträffar förra året och det är jättestort! Från olika delar av landet där det kan vara privatpersoner eller bibliotekarier som är ledare, det varierar. Vi har också finska föreningar som använder paketen. Vi har fått jättefin respons på dem, berättar Eeva.

Porträttbild på två kvinnor som ler mot kameran. I bakgrunden syns bokhyllor med böcker.
Bibliotekschef Eeva Östberg och barn- och ungdomsbibliotekarie Linda Åkerlund. Fotografi av Linnéa Jönsson Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC 4.0)

Idén till att skapa bokpaket på det här sättet kom från en person ur den sverigefinska minoritetsgruppen, något som Eeva är tydlig med att framhålla. Många folkbibliotek har inte den ekonomiska möjligheten att köpa in åtta exemplar av samma titel på finska till en bokcirkel och det är här paketen fyller en viktig funktion – de möjliggör att biblioteken vågar prova att starta bokcirklar för finskspråkiga. Eeva och Linda har också fått kommentarer från medarbetare på folkbibliotek som inte kände till att det fanns en sverigefinsk minoritet i deras närområde men att de plötsligt fått frågor om paketen och hur man kan beställa dem. 

– Jag har ett väldigt praktiskt exempel på det där, säger Eeva. Jag jobbade många år i en annan kommun och där skulle vi samarbeta med biblioteket i en stadsdel där jag visste att väldigt många från Finland bodde. Bibliotekarien var helt övertygad om att “nej men ingen frågar om litteratur på finska här”. Och sen när vi väl ordnade en träff så insåg hon att många av bibliotekets besökare var finskspråkiga, men hon hade aldrig förstått det innan. 

–  Besökarna har ju inte precis en skylt där det står “finskspråkig”, fortsätter Linda. Det går ju sällan att se på folk ifall de tillhör en minoritet eller inte. Därför är det viktigt att våga ordna någonting med anknytning till det sverigefinska … 

– … Och just att synliggöra i biblioteksrummet, det tycker jag är jätteviktigt, fyller Eeva i. Särskilt med ny och spännande finsk litteratur. 

Läsecirkelpaketen för barn och unga är indelade efter årskurser och Linda har även spelat in en boktipsfilm för varje titel. Men de är inte lika efterfrågade som paketen för vuxna och det tror Eeva beror på att barn och unga är mer beroende av att en vuxen person tar initiativ till en cirkel. 

– När det gäller barn och unga är det oftast en vuxen som arrangerar en verksamhet utifrån läsecirkelpaketen. Det kan vara modersmålslärare eller bibliotekarier. 

En annan satsning som har gjorts inom ramen för resursbiblioteket är den turnerande barnboksutställningen En resa över Östersjön. Den utgår från och lyfter fram författaren Tove Janssons arv i finländska bilderböcker. Utställningen är i form av koffertar där en bilderbok presenteras i varje resväska, både på finska och svenska. Utställningen har varit väldigt uppskattad och har visats på en mängd folkbibliotek runt om i landet och är helt fullbokad fram till augusti, då turnén avslutas.  

Metodutveckling – från lokal kontext till nationell spridning

Tillvägagångssättet att använda den lokala biblioteksverksamheten för att testa nya metoder eller tjänster och sedan skala upp dem inom resursbiblioteket framhäver Eeva och Linda som väldigt värdefullt. På så sätt får de i ett tidigt skede respons på om en idé är bra och fungerar för målgruppen. 

–  Och det är en viktig del av vår metodutveckling, att vi vill prova vissa metoder. Vilka är fördelarna? Hur funkar det? Kan vi hitta någonting som kanske andra minoriteter skulle kunna ha nytta av? Tanken är att vi också ska sprida metoder som funkar. Men vi vet inte alltid innan om det kommer att funka och vad vi kommer att lära oss, säger Linda.

Ett vitt gosedjur i form av en säl tittar upp från en uppslagen bok.
Läsvikaren Ilo. Fotografi av Linda Åkerlund (c)

De framhåller att många bibliotek efterfrågar just enkla och praktiska lösningar för att arbeta för den sverigefinska minoriteten och med det finska språket i biblioteksverksamhet. Det är exempelvis därför de har skapat materialbanken på webbsidan och boktipslistorna. Under våren har Linda även testat ett nytt koncept som riktar sig till barn: “Träna läsning med läsvikaren.” Tanken är att barn ska “träffa” läsvikaren, som är ett robotgosedjur, och läsa för den enskilt, som ett sätt att öva finska.

Sedan Finlandsinstitutets bibliotek blev ett nationellt resursbibliotek har Eeva och Linda lagt mycket tid på att ta emot studiebesök, framförallt från biblioteksverksamheter. Det har varit en viktig del både för att förstå vilka behov som finns och för att informera om vad de erbjuder för stöd. De har även deltagit på mässor, konferenser, utbildningsdagar och evenemang i Bibliotekssverige för att sprida information om bibliotekets verksamhet. 

Det bästa sättet för bibliotekspersonal att hålla sig ajour med resursbibliotekets verksamhet är att besöka deras webbsida. Där uppdaterar de kontinuerligt innehållet i exempelvis materialbanken och boktipslistorna. På bibliotekets sociala medier är huvudmålgruppen den sverigefinska minoriteten och därför kommunicerar de framförallt på finska i dem. 

Fem råd till folkbiblioteken

  • Synliggör finsk litteratur och vilka digitala tjänster som biblioteket erbjuder

Ofta är den finska litteraturen ganska undangömd på biblioteken eller så saknas det tydlig skyltning på finska. 

–  Tänk om man kommer till ett bibliotek och man bara har intresse för det finska. Vad ser man då? Vilka tjänster har vi här? Har vi till exempel e-böcker eller ljudböcker? Informerar vi om det som finns? Ibland är det också det som brister, menar Eeva. Att man kanske har tidskrifter eller e-medier på finska men man informerar inte om det i till exempel den finska hyllan.

  • Ta kontakt med målgruppen

I en del kommuner finns det finska föreningar som biblioteken skulle kunna samarbeta med. Det är bra att göra en kartläggning om det finns modersmålsundervisning, finska förskolor eller finska grupper i kommunen, menar Linda. Hon tipsar också om att en del bibliotek skrivit ut boktipslistorna för besökare och att de kan önska vilka titlar de vill att biblioteket ska köpa in. Det kan vara ett enkelt och bra sätt att börja involvera minoriteten i sin verksamhet. 

  • En person representerar inte en hel grupp

Det är viktigt att tänka på att en persons individuella önskemål eller behov inte representerar hela minoritetsgruppen. 

  • Lyft betydelsefulla dagar

En bra början kan vara att lyfta fram de sverigefinska dagarna och synliggöra dem lite extra, såsom sverigefinnarnas dag den 24 februari och skogsfinnarnas dag den 21 juni. För finska romer är även romernas internationella dag den 8 april en viktig dag att uppmärksamma. Sverigefinnar, skogsfinnar och romer har egna flaggor som kan användas när man informerar om dagarna.

I samband med dagarna tipsar Linda om att ordna evenemang på finska eller som handlar om sverigefinska frågor/med sverigefinska teman. Det kan också vara så enkelt som att skylta om dagen och lyfta fram finsk litteratur. 

– Det viktigaste är att visa att man är medveten om att dagarna och minoriteten finns, säger Linda.

  • Ge inte upp

Det tar tid att starta upp en verksamhet och speciellt när det gäller de nationella minoriteterna, menar Linda och Eeva. Det är viktigt att fortsätta erbjuda program och aktiviteter även om det inte kommer så många. Här framhåller de också hur oerhört betydelsefullt och viktigt det kan vara för de få som kommer på bibliotekens aktiviteter, att det finns något för dem. De tycker inte heller att det är rimligt att tänka att det ska komma lika många barn på en sagostund på finska som på en på svenska. En viktig funktion som biblioteken har är just att möjliggöra för personer ur minoritetsgruppen att träffas och upptäcka varandra.

– Jag tycker att det finns så mycket potential just att biblioteken kan fungera som ett rum där minoritetsspråket används, säger Eeva. Jag har ju själv två barn och tycker att det är just när man har en familj där två språk pratas som det är väldigt skönt att inte bara prata det ena språket med barnen ensam, utan att det finns sådana rum med någonting spännande för barn på minoritetsspråket och att man får träffa andra i samma sits.

En osäker framtid för Finlandsinstitutets bibliotek

Bibliotekets finansiering är ett återkommande bekymmer för bibliotekschef Eeva Östberg. När Digiteket är på besök på biblioteket i februari har de fått besked om att Stockholms kommun under 2024 helt drar in det ekonomiska stöd de årligen beviljat Finlandsinstitutets bibliotek för den lokala biblioteksverksamheten. Senare under våren kom dock information om att kommunstyrelsen fattat ett beslut om att stötta bibliotekets verksamhet med 100 000 kr för i år.

– Eftersom vår organisation är en stiftelse behöver vi, till skillnad mot andra bibliotek, söka och få beviljade bidrag för vår verksamhet. Det känns frustrerande, minoritetslagstiftningen borde ju tvärtom stärka våra möjligheter att få finansiering, säger Eeva.

De ekonomiska medel som Kungliga biblioteket tilldelar för resursbiblioteket får inte användas till den lokala verksamheten, men Eeva och Linda menar att den alltmer utmanande ekonomiska situationen ändå påverkar resursbiblioteket eftersom de olika uppdragen går in i varandra på flera sätt. 

– Vi är i den situationen att vi behöver dra ner på vår verksamhet också på resursbibliotekets sida, fortsätter Eeva. Trycket är så stort på oss för att vi har den största minoriteten och väldigt många bibliotek jobbar med det finska språket.

Att biblioteket inte har en långsiktigt stabil finansiering är en utmaning som de arbetar med och just nu ser de över vilka förändringar de kan komma att behöva göra framöver. 

Den skogsfinska flaggan, den sverigefinska flaggan och den romska flaggan.

Utmaningar och möjligheter framöver

Trots de ekonomiska utmaningar som Finlandsinstitutets bibliotek står inför så har Eeva och Linda flera idéer och planer kring hur de kan vidareutveckla bibliotekets verksamhet framöver. De vill utveckla nya satsningar, bland annat att testa hur biblioterapi kan användas som metod för att stärka det finska språket, en satsning som finansieras av Kulturrådet. De hoppas kunna anordna träffar både lokalt och digitalt under året. 

De har även kontakt med organisationen Erte vid Seinäjoki stadsbibliotek i Finland om ett eventuellt samarbete kring målgruppen barn och unga. Erte står för ”Erityistehtävä” och har ett riksomfattande specialuppdrag gällande bibliotekstjänster som främjar barns och ungas läsande och läskunnighet. De arbetar med de nationella språken finska och svenska i Finland. Linda framhåller att de har liknande uppdrag och gemensamma mål även om verksamheterna befinner sig i olika länder.

Eeva och Linda upplever båda två att fler i biblioteksvärlden har bättre kännedom om resursbiblioteket nu än tidigare, de får fler och mer varierade frågor numera och många de träffar känner exempelvis redan till bibliotekets boktipslistor. 

– Vi ser verkligen att det finns engagemang och intresse för att arbeta med den sverigefinska minoritetsgruppen på folkbiblioteken och att det ökar. Det här är en sektor som gör väldigt mycket när det gäller minoritetsspråken, men vi ser att det behövs stöd och nationella satsningar, säger Eeva.

Mer information om resursbiblioteket finns på Finlandsinstitutets webbsida och om du vill veta mer om bibliotekets verksamhet eller har önskemål och förslag går det bra att kontakta Eeva Östberg eeva.ostberg@finlandsinstitutet.se eller Linda Åkerlund linda.akerlund@finlandsinstitutet.se

En speciellt framtagen logga för att uppmärksamma bibliotekets 130års-jubileum.

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Detta innebär att du:

  • får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
  • får remixa, återanvända och bygga på materialet
  • får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
  • inte behöver fråga om lov.

Om du bearbetar, delar eller använder texten:

  • Ge ett korrekt Erkännande
    • ange verkets namn,
    • ange vem som skapat verket,
    • ange länk till verkets ursprungsplats,
    • ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
    • ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
    • länka till licensen.

Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:

Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Kommentarer

Hjälpte detta dig?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.