Angelägen forskning: Den okända berättelseskatten – och hur folkbibliotek kan arbeta mer med den

I detta avsnitt av Angelägen forskning diskuteras bevarandet av muntliga berättartraditioner inom Sveriges nationella minoritetsspråk, och hur folkbibliotek kan spela en större roll i detta. Programmet, som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023, belyser de utmaningar som finns kring läs- och skrivkunnigheten i dessa språk, och utforskar strategier för att främja deras användning i tryckt form.

Att berätta historier och tradera minnen muntligt är en stark tradition inom de nationella minoritetsspråken i Sverige. Men det är långt ifrån självklart för alla som talar ett minoritetsspråk att också kunna läsa språket i tryckta böcker. Svenskan som majoritetsspråk har varit det skriftspråk som lärts ut i skolorna, och böcker på minoritetsspråk har blivit vanligare först de senaste decennierna.

Samtidigt är de nationella minoriteterna prioriterade målgrupper i bibliotekslagen. Därför fokuserar det här avsnittet av Angelägen forskning på hur folkbibliotek kan fånga upp den muntliga berättartraditionen på nationella minoritetsspråk bättre. Samtalet från Bokmässan i Göteborg 2023 leds av Tomas Woodski, jiddischaktivist och språkfrämjare på Institutet för språk och folkminnen.

Denna film innehåller ingen visuell information utan består bara av folk som pratar, detta medför att ingen syntolkad version har bedömts behövas.

Ett samtal som lägger fram både möjligheter och visioner för det muntliga berättandet.

– Vi ska jobba språkfrämjande och läsfrämjande, vi skulle kunna koppla ihop museerna och deras föremål med arkiven och berättelserna och med biblioteken som är en fantastisk arena, öppen för alla. Det säger etnolog Charlotte Hyltén-Cavallius som forskat kring den muntliga berättartradition som finns i svenska offentliga arkiv och som är verksam vid Isof. Hon vill se en nationell samling från regeringshåll kring arkiv, bibliotek och museer (ABM-sektorn).

– Vi skulle ta ett större grepp där vi kan utforska vilka möjligheter till samverkan som finns, säger hon.

Också bibliotekskonsulenten Hanna Karolina Schimmer vid Samernas bibliotek tror att folkbiblioteken kan arbeta ännu mer med både civilsamhället och kunskapsinstitutioner.

– Det är viktigt att biblioteken visar sin vilja. För det finns inte ett jättestarkt förtroende att bibliotek kan vara något för mig som same. Sedan så finns det självklara, som sagostunder och berättaraftnar, säger hon.

Men alla har inte språket med sig, och vissa har enbart det talade och inte det skrivna. För Hanna Karolina Schimmer innebär olikheterna hos målgruppen en ännu större anledning att lyfta berättelserna, som kan finnas i uttryck som sång/jojk och slöjd/kulturföremål.

– Och jag vill påminna biblioteken om att ni inte behöver förvänta er resultat på en gång. Det var ett bibliotek som började göra samiska arrangemang och var deppiga för att det inte kom så många. Men jag mötte senare äldre samer som hade sett det och de kände sig sedda och uppmärksammade. Det kanske inte syns resultat på en gång, men allt ni gör spelar roll, säger hon.

Samarbetet med civilsamhället behöver också ske på ett sätt som värderar den kompetens som företrädare för minoritetsspråken har. Med andra ord, biblioteken måste veta att de behöver arvodera de personer man samarbetar med. Det var något som Charlotte Hyltén-Cavallius fick syn på att man gjorde i arbetet med att ta fram den första romsk-svenska ordboken redan på 1940-talet.

Mycket återstår att göra för att sprida den muntliga berättelseskatten. Charlotte Hyltén-Cavallius skulle vilja se en upplysningskampanj kring de nationella minoritetsspråkens kulturarv, för att fler ska kunna få tillgång till den skatt som finns på institutionerna.

– Det finns oanade möjligheter för att öppna upp kanalerna mellan bibliotek, arkiv och museer och skapa nya samarbeten, säger hon.

Fördjupande material

Masteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap, Högskolan i Borås, av Helena Zerlauth 2022: Talböcker på samiska Masteruppsats (pdf)

Charlotte Hyltén-Cavallius har gjort filmen Språkbevararen om Johan Dimitri Taikon som skildrar både hans kamp för att romska barn skulle få rätt att gå i skolan och hans centrala roll i arbetet med en romsk-svensk ordbok: Romani chib och romska berättartraditioner – levande kulturarv i Sverige