Shared Reading för unga i filmens och spelens värld

Shared Reading är välkänt, men hur blir det om man överför metoden till film, spel eller sociala medier? Carolina Falk, Film i Skåne, berättar om vikten av att unga får dela med sig av sina många film- och spelupplevelser i skolan. Hon lyfter också möjligheterna för biblioteken att jobba med metoden, som kan leda till möten med barn och unga som hellre pratar om film och spel än deltar i andra läsfrämjande aktiviteter.

Hur pratar vi med barn om de berättelser de möter varje dag på film, på sociala medier som TikTok och YouTube, som memer och i TV- och datorspel? Trots att jag själv är utbildad inom film och har arbetat som utvecklare med fokus på barn och unga på Film i Skåne sedan 2009 kan jag fortfarande tycka att det är svårt.

Även barn och unga omges av berättelser i rörliga bilder, ljud och interaktiva världar. Men att möta berättelser är inte detsamma som att kunna sätta ord på dem, dela tankar och reflektera över de upplevelser de väcker. För mig har frågan länge varit: hur möter vi barn och unga i deras berättelsevärldar, och hur bidrar vi till att det ska bli samtal om det de faktiskt upplever – både i skolan och på fritiden? När jag kom i kontakt med metoden Shared Reading blev det ett startskott för mig att skapa situationer där de här samtalen faktiskt kan bli av. Där föddes idén till Shared Gaming & Film Stories – en samtalsmetod där elever får analysera och dela med sig av sina upplevelser av film och digitala spel i en trygg och kravlös miljö. Metoden utvecklades inom projektet Att läsa och dela berättelser – film och digitala spel, ett samarbete mellan Eslövs kommun, spelutvecklingsföreningen Game Habitat och Film i Skåne. Resultatet har blivit djupare samtal för och med unga personer, stärkt medie- och informationskunnighet (MIK) och en tydligare bro mellan skolans uppdrag och ungas livsvärldar.

Från litteratur till film och spel

Inspirationen till projektet kommer från Shared Reading – en metod där en grupp samlas kring en text och samtalar om den under ledning av en läsledare. Jag mötte metoden under kursen Konst, kultur och hälsa vid Lunds universitet och insåg direkt att den gick att anpassa till andra berättande medier än litteratur. Jag tog kontakt med Måns Billing, talangutvecklare på Game Habitat, och tillsammans utbildade vi oss till läsledare i Shared Reading, med en gemensam ambition att undersöka hur metoden skulle kunna användas för film och TV- och datorspel.

En viktig utgångspunkt för skapandet av metoden Shared Gaming & Film Stories har varit att spel sällan behandlas som andra kulturuttryck, trots att de är en självklar del av många barns vardag. Måns på Game Habitat sätter ord på det glapp som ofta finns mellan hur spelkultur och annan kultur behandlas: ”Vi har inte samma vana att samtala om det vi upplever i spelen, åtminstone inte på det sätt som vi oftare gör med andra kulturuttryck.”

Just bristen på gemensamma samtal blev ytterligare en drivkraft i utvecklingen av metoden – att skapa fler sammanhang där ungas upplevelser av spel och film tas på allvar och delas med varandra. Tillsammans med Figge Heurlin, frilansande filmpedagog i Film i Skånes nätverk ”Beställ en film- och mediepedagog”, utvecklade vi samtalsmetoder för skolan med film och digitala spel som utgångspunkt, vilka därefter testades i ett pilotprojekt i Eslöv.

Metoden testades i skolan 

I samma veva sökte nämligen Eslövs kommun pengar inom Region Skånes satsning ”Kulturresidens för lärande”. När projektet beviljades stöd skapades goda förutsättningar att testa och utveckla metoden i skolmiljö, i samarbete mellan Eslövs kommun, Film i Skåne och Game Habitat. Projektet genomfördes i Eslöv i tre klasser i årskurs 4. Under lektionerna tog eleverna del av utvalda filmklipp och digitala spel, och vid planerade pauser stannade vi upp för samtal. Fokus låg inte på om barnen gjorde rätt eller fel tolkningar, utan på att skapa ett tryggt samtalsrum där elevernas egna tankar och erfarenheter stod i centrum. Elevernas och lärarnas reflektioner låg till grund för metodens fortsatta utveckling och de lärarhandledningar som projektet resulterade i.

”Vi har inte samma vana att samtala om det vi upplever i spelen, åtminstone inte på det sätt som vi oftare gör med andra kulturuttryck.”

I pilotprojektet arbetade vi med både filmklipp och digitala spel som valdes medvetet utifrån Shared Readings grundpelare. För att skapa en gemensam utgångspunkt i samtalet valde vi material som vi bedömde att eleverna inte hade sett eller spelat tidigare. På så sätt kunde alla möta berättelsen på lika villkor.

Arbetet följde ett tydligt samtalsupplägg där vi, precis som i Shared Reading, stannade upp vid utvalda tillfällen. För vissa elever var det ovant – och ibland frustrerande – att filmen eller spelet pausades. Andra elever uttryckte istället att pauserna gjorde det lättare att sätta ord på det de upplevde. Många hade mycket tankar kring karaktärer, stämningar och val som gjordes i berättelsen, både i film och spel. Samtalen rörde sig ofta mellan frågor om vad som hände i berättelsen och hur det kändes att vara där: varför en karaktär agerade på ett visst sätt, hur spelets regler påverkade upplevelsen eller hur bild, ljud och tempo skapade stämning. Ofta kopplades samtalen vidare till elevernas egna erfarenheter – om de varit med om något liknande, hur de själva hade känt i samma situation och hur olika upplevelser kan delas och förstås tillsammans.

För lärarna blev det tydligt hur strukturen i samtalsmetoden gav utrymme för elevernas egna reflektioner, även hos elever som annars inte alltid tar plats i klassrummet. Erfarenheterna från pilotprojektet ligger till grund för de handledningar som tagits fram, där både urval av film och spel och samtalsupplägg beskrivs steg för steg.

MIK i praktiken

Genom Shared Gaming & Film Stories tränade eleverna flera centrala delar av MIK, medie- och informationskunnighet, i praktiken. I samtalen fick de öva på att tolka och analysera berättelser i olika medier – hur bild, ljud, tempo och interaktivitet påverkar upplevelsen av film och spel. Eleverna tränade också på att sätta ord på egna upplevelser, lyssna till andras tolkningar och reflektera över hur samma berättelse kan uppfattas på olika sätt. På så vis blev de mer medvetna om både sina egna och andras perspektiv.I stället för att möta film och spel som något man snabbt konsumerar, skapade metoden utrymme för eftertanke, samtal och gemensam reflektion. Det gav eleverna verktyg att förstå, värdera och samtala om de berättelser de möter i vardagen – en förmåga som är central inom MIK, både i och utanför skolan.

När metoden möter klassrummet

Hur detta kan fungera i praktiken blev tydligt i pilotprojektet. Una Mether, legitimerad lärare på Ölyckeskolan i Eslövs kommun, hade redan tidigare arbetat med Shared Reading i sin undervisning. Det gjorde att det blev ett lite steg till att applicera samma samtalsmetod även på film och spel, och hon beskriver hur metoden gav en igenkänning som bidrog till fördjupade samtal:

”Då eleverna var bekanta med samtalsupplägget sedan tidigare, blev också samtalen djupare där både egenupplevda erfarenheter och funderingar kring omvärlden lyftes, vilket i sin tur ledde vidare till nya tankar.”För Una handlade det mindre om att introducera mer film och spel i klassrummet och mer om att skapa trygga ramar för viktiga samtal om olika upplevelser. När strukturen fanns på plats vågade eleverna dela tankar, lyssna på varandra och stanna upp i sina upplevelser – något hon ser som en självklar del av sin fortsatta undervisning.

En metod för skola – och bibliotek

Måns och jag har även utbildat bibliotekarier och andra intresserade i konceptet, bland annat under en inspirationsdag om Shared Reading i Malmö som arrangerades av Region Skåne och Föreningen Shared Reading Skåne.

Genom att tillsammans med barn och unga anordna läsecirklar i Shared Reading för film och digitala spel kan bibliotek nå nya målgrupper. Metoden öppnar för möten med barn och unga som kanske inte alltid söker sig till traditionella läsfrämjande aktiviteter, men som gärna deltar i samtal om film, spel och andra berättelser de redan har en relation till. Och varför inte bjuda in en filmskapare, spelutvecklare eller film- eller spelpedagog till något tillfälle? 

Film i Skåne och Game Habitat bidrar gärna i bibliotekens utvecklingsarbete.