Se oss, hör oss! Unga ur nationella minoriteter vill synas

Vid ett webbinarium i november 2025 diskuterade representanter från de nationella minoriteternas ungdomsförbund hur biblioteken kan bli bättre på att inkludera och arbeta med unga från nationella minoriteter. Budskapet var tydligt: Unga från nationella minoriteter vill ha mer synlighet på biblioteken.

Panelen bestod av representanter från samtliga fem nationella minoriteters ungdomsförbund: Eden Allalouf från Judiska ungdomsförbundet, Valeria Redjepagic från den romska ungdomsföreningen Promoting Youth Inclusion, Mikajosefin Jonsson Gehrke från det samiska riksungdomsförbundet Sáminuorra, Kalle Kinnunen från Sverigefinska ungdomsförbundet och Karin Keisu från ungdomsförbundet för tornedalingar, kväner och lantalaiset Met Nuoret. Samtalet leddes av Åsa-Maria Berg Levinsson, regional bibliotekskonsulent med fokus på mångspråk och nationella minoriteter i Västra Götalandsregionen.

Begränsat och ensidigt utbud

När paneldeltagarna reflekterade över sina barndomsminnen från biblioteket framträdde en tydlig bild: litteratur om och på de nationella minoritetsspråken saknades i stor utsträckning, och det som fanns hade ofta ett ensidigt perspektiv.

“Ett praktiskt problem är att meänkieli ser ut som finska och därför kan få fel placering på biblioteket.”

Karin Keisu

Eden Allalouf berättade att det saknades böcker om firandet av judiska högtider när hon var liten. “Det material som finns om judar fokuserar för mycket på antisemitism och Förintelsen”, menade hon. ”Jag känner igen mig i Edens beskrivning”, instämde Valeria Redjepagic, som själv varit nyfiken på sitt eget språk, men har haft svårt att hitta litteratur på den romska språkliga varieteten gurbeti. Enligt Mikajosefin Jonsson Gehrke saknas det än idag böcker för barn på de samiska språken, och framför allt upplästa böcker. Dessutom är utbudet beroende av var man befinner sig i Sverige – ironiskt nog finns det bättre utbud i Ammarnäs i Västerbotten än i Stockholm, trots att många samer bor i huvudstaden. 

“Kunskapen om lantalaiset, tornedalingar och kväner är begränsad och mycket av litteraturen är gammal och ospännande för unga”, förklarade Karin Keisu. “Ett praktiskt problem är att meänkieli ser ut som finska och därför kan få fel placering på biblioteket.” Både språket och minoriteten behöver synliggöras mer. Kalle Kinnunen lyfte fram att den sverigefinska gruppen är väldigt heterogen – vissa har kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare eller krigsbarn och andra är skogsfinnar eller finska romer. För många som återtar sitt språk som vuxna är det ansträngande att börja läsa, och då kan lättlästa böcker vara ett bra sätt att komma igång. 

Panelen konstaterade att det fortsatt finns mycket som saknas i arbetet med att synliggöra minoritetsspråken på biblioteken, framförallt behöver litteraturen som finns lyftas fram mer.

Konkreta förslag för ökad synlighet

När samtalet övergick till språk och rättigheter framkom många konkreta förslag:

Digitalt och fysiskt: Valeria Redjepagic föreslog att biblioteken skulle kunna ha korta ordlistor med romska ord, som kan användas på digitala plattformar; på informationsskärmar eller på bibliotekens sociala medier och webbsidor. Ett annat förslag är att skapa ett ungdomsråd på regional nivå som skulle kunna fungera som referensgrupp för kommunerna.

Aktiviteter och evenemang: Karin Keisu önskade skrivtävlingar, författarpresentationer och utställningar om språk och kultur. Genom att inkludera olika element från den tornedalska kulturen – som natur, håvfiske eller lovikkavanten – kan identiteten stärkas.

Mer än bara böcker: Kalle Kinnunen påpekade att bibliotek är ett av få ställen där nationella minoriteter synliggörs överlag. Utöver böcker önskade han utställningar, exempelvis nämnde han Sammanflätade historier – nationella minoriteter i Sverige från Västra Götalandsregionens kulturförvaltning. Kalle föreslog också att biblioteket skulle kunna låna ut kulturföremål, som det traditionella finska musikinstrumentet kantele.

Skyltning och uppmärksamhet: Mikajosefin Jonsson Gehrke önskade fler inköpta nya böcker på minoritetsspråken och att dessa får mer synlighet i biblioteksrummet. Hon ser att biblioteken uppmärksammar högtidsdagar, men de kan bli bättre på att ta kontakt med minoriteten regionalt och lokalt. 

Språklig mångfald: Eden Allalouf påpekade att det inte bara är språket jiddisch som kan lyftas kopplat till den judiska minoriteten. Även hebreiskan borde få ta större plats på biblioteken. Hon tipsade också om att det finns en utskrivbar utställning Stolt jude på Forum för levande historia. 

”Vi vill vara delaktiga”

Ett genomgående tema i diskussionen var ett önskemål om verklig delaktighet och inflytande. Samtliga representanter ville gärna delta i planeringen av bibliotekens program och inköp, men framhöll samtidigt att minoritetsorganisationerna har begränsade resurser och oftast arbetar ideellt. ”Vi är glada när vi får frågor, men är mycket belastade”, förklarade Kalle Kinnunen. Han föreslår att ha fler gemensamma forum för biblioteken, såsom detta webbinarium, som samlar representanter för samtliga minoriteter. 

Små saker gör stor skillnad

Karin Keisu tryckte särskilt på att biblioteken ska använda biblioteksrummet för att synliggöra minoriteterna. Hon föreslog att man skulle kunna inreda med exempelvis en kökssoffa med en ranaväv (som är ett traditionellt hantverk från Tornedalen). Mikajosefin Jonsson Gehrke gillade den här idén och hennes förslag var att ha en samisk kåta i biblioteket. Eden Allalouf fick slutordet, som också sammanfattade samtalet: “Det finns mycket saker man kan göra, läs på om minoriteterna. Se oss och hör oss!”

Webbinariet “Bibliotekens verksamhet för och med unga inom nationella minoriteter” arrangerades i samverkan mellan Västra Götalandsregionen, Region Halland och Region Stockholm samt Digiteket, som en del i att uppmärksamma jubileumsåret för 250 år av etablerat judiskt liv i Sverige samt 25-årsjubileet för svensk minoritetspolitik.