Resursbibliotek för minoritetsspråket jiddisch –Bikher, bibliotekn un yidishe kultur (ביכער, די ביבליאטעקן און יידישע קולטור)

Sedan några år tillbaka finns det resursbibliotek för de fem nationella minoritetsspråken, och biblioteket för jiddisch finns på Judiska biblioteket i Stockholm. Digiteket åkte dit för att träffa två av medarbetarna för att lära sig mer om språket jiddisch och om deras nya webbplattform om jiddisch och judisk kultur. 

Judiska biblioteket ligger i det judiska kultur- och utbildningshuset Bajit i centrala Stockholm, några stenkast från Kungsträdgården. Bajit [בית], som betyder hem eller hus på hebreiska, invigdes 2016 och inhyser förutom biblioteket även en grundskola, folkhögskolan Paideia, caféverksamhet med koshermat och Judiska församlingen i Stockholms kontor. Sedan biblioteket flyttade in i de nya lokalerna är beståndet uppdelat på två adresser, den öppna biblioteksverksamheten i Bajit och den stängda som ligger under Stora synagogan i Stockholm, där allt material utgivet 1950 och tidigare finns samlat.

– Där kan man ju inte släppa in vem som helst för där har vi saker som är, om inte monetärt värdefulla, så värdefulla i meningen att de är unika. Det är ju 1700-talstryck och det är allt möjligt. Mycket av det vi har är Sverigeunikt. Man ska i princip vara en församlingsmedlem eller en forskare knuten till ett lärosäte för att få tillgång till det materialet, säger Malin Norrby, förläggare på Hillelförlaget och chef på Judiska biblioteket. 

När Digiteket besöker biblioteket råder ett förhöjt säkerhetsläge och för att komma in behöver vi passera en sluss med säkerhetspersonal och gå igenom en metalldetektorbåge. Biblioteket har legat i byggnaden sedan 2018, berättar Malin. Hon berättar också att det funnits ett judiskt bibliotek i Stockholm i modern mening åtminstone sedan 1890. Hennes kollega David Reichel, bibliotekarie på Judiska biblioteket, berättar att de har cirka 25 000 titlar i beståndet varav ungefär 3 200 volymer är på jiddisch. 

Kan man fjärrlåna böcker från samlingen? 

– Det kan man, men det måste ske via mig. Eftersom vi har en så speciell samling och det finns människor i hela Sverige som är intresserade av judendomen så får vi en hel del fjärrlåneförfrågningar, förklarar David. 

– Rent allmänt så är vi rätt lösningsfokuserade, det är ju fördelen med att vara små. Vi brukar fixa grejer. Är det så att det är små böcker då kan det hända att vi scannar in dem och skickar dem digitalt istället, fyller Malin i. 

Beståndet är katalogiserat och sökbart i Libris, men biblioteket har ett eget klassifikationssystem. De använder alltså varken SAB eller Dewey utan har ett system som är helt unikt för Judiska biblioteket i Stockholm och som skapades på 1950-talet.

– Det går tillbaka till en lång tradition av judisk klassifikation, som man kan läsa mer om i Joacim Hanssons bok [De ordnade böckernas folk – om klassifikation i judiska bibliografier och bibliotek, red. anm.], berättar Malin. 

Alla som vill kan skaffa lånekort på Judiska biblioteket och man behöver inte ha någon koppling till Judiska församlingen. I nuläget finns det dock inga låneautomater så det är förtroendelån som gäller, det vill säga att böckerna kan plockas direkt från hyllorna av besökarna. Automater är dock på gång. 

– Vår ledning vill väldigt gärna att vi ska ha det men det är ju i så fall för vår skull, för att kunna föra statistik och veta vad som är utlånat. Men 95 procent av våra låntagare hör ju till den judiska communityn på ett eller annat sätt. Visst händer det att folk lånar böcker här och glömmer dem hemma. Men jag tror att man också överskattar hur attraktiva böckerna är, för det är ingenting du kan sälja för mer än några tior på Bokbörsen kanske, säger Malin.

Ni har en katalog över alla böcker, men ni vet inte vilka böcker som är utlånade och vilka som inte är det?

– Nej. Och det är ett argument för att smacka upp låneautomater och en sådan har vi beställt. Men vi får se hur det går, vi får utvärdera det sen, säger Malin.

– Jag för också anteckningar över vilka böcker vi lånar ut när jag pratar med en låntagare, säger David.

Förutom David och Malin jobbar även Elisabet Sannas med Judiska biblioteket. Även om det är Elisabet som är projektledare för resursbiblioteket så är alla tre involverade i den delen av bibliotekets verksamhet, och den senaste tiden har de arbetat mycket med webbsidan Resursbiblioteket för jiddisch och judisk kultur (rbjj.se).

Ibland får vi höra: “Men vad gör ni egentligen på resursbiblioteket?” Ja, ni skulle bara veta.

Malin Norrby

– Elisabet, David och jag jobbar som illrar för att få det här att gå ihop. Vi har jobbat jättehårt under året med att bygga upp den här portalen som heter rbjj.se, och där kan ni se konkret vad vi har gjort under det senaste året, säger Malin. 

Webbsidan lanserades under våren och är tänkt att fungera som en samling med resurser för allmänheten men också som en fortbildande portal för biblioteksmedarbetare. 

– Där kommer man kunna läsa om jiddisch och judisk kultur. Den innehåller text, listor med boktips, länkar, en bildbank, podcasts, videor och en liten e-kurs om judarnas historia i Sverige. Det finns också en utställning som man egentligen bara kan skriva ut och hänga upp i sitt eget bibliotek. Lek och lär, judiska helger, judisk historia, jiddisch, litteraturtips på jiddisch, länksamling om jiddisch. Det har varit ett mastodontjobb att få ihop. Ibland får vi höra: “Men vad gör ni egentligen på resursbiblioteket?” Ja, ni skulle bara veta, säger Malin. 

Anledningen till att man valt att samla resurser både om språket jiddisch och den judiska kulturen i största allmänhet handlar om att det enligt David och Malin inte går att skilja på språket och kulturen. 

– Uppdraget fokuserar på jiddisch, men vi ska ju samtidigt spegla mångfalden på olika sätt i och med att vi också har ett utvidgat uppdrag som handlar om judisk kultur. Jude kan man vara på väldigt många olika sätt. Du kan ju vara totalt sekulär som jude och ändå tycka att “jag ska äta gefilte fisch under pesach”. Och om vi talar om den judiska minoriteten i Sverige, då måste vi tala om den så som den verkligen ser ut, säger Malin. 

Jag gick igenom vad som fanns på Stockholms stadsbibliotek. Och mer än 90 procent av barnböckerna, handlar om en enda sak. Vad är det? Jo, Förintelsen.

Malin Norrby

Vill ni berätta lite om Hillelförlaget?

– Det är inte ett jiddischförlag, det ska man komma ihåg. Det här förlaget har funnits sedan 1969 och var från början ett läromedelsförlag till Hillelskolan [en fristående grundskola i Stockholm med judisk profil]. Och varför vi gjorde de här tre böckerna [Barnens judiska år, Simcha och Shabbes i Sörby] var för att det nästan intefanns några barnböcker som speglade ett svenskt judiskt liv med inifrånperspektiv. Jag gick igenom vad som fanns på Stockholms stadsbibliotek. Och mer än 90 procent av barnböckerna, handlar om en enda sak. Vad är det? Jo, Förintelsen. Och det är klart att det är viktigt för barn att lära sig om Förintelsen men, om det är det enda judiska barn möter på bibblan, fasen så knäckande, säger Malin.

När Malin och hennes medförfattare skrev Shabbes i Sörby var därför tanken just att skriva en positiv barndomsskildring om judiskt liv i Sverige på 1950-talet, något som enligt henne är ovanligt i svenska barnböcker. 

– I boken är det bara två saker barnen behöver vara rädda för. Det ena är en folkilsken häst i en hage, det andra är att morfar ska vakna under sin shabbesvila när man smyger iväg för att bada. För då på den tiden så skulle man inte bada under shabbes [sabbat]. Så för min del så ja, vi har ett uppdrag att spegla jiddisch, men Hillelförlaget har också ett uppdrag att spegla judisk mångfald och det har Judiska biblioteket med, säger Malin. 

Utöver arbetet med webbsidan rbjj.se så fortgår den löpande verksamheten för resursbiblioteket. Där ingår exempelvis att svara på alla de referensfrågor de får varje vecka. Majoriteten av frågorna kommer från folkbibliotek och de flesta frågorna handlar om att få boktips men även information om judiska helger och hur man ska tänka kring utställningar. När det kommer till frågor specifikt kopplade till bibliotekens uppdrag att prioritera de nationella minoritetsspråken är det ofta tips på litteratur på jiddisch som efterfrågas.

– Vi brukar tipsa om förlaget Olniansky Tekst. Men man kan också tipsa om böcker översatta till jiddisch från andra språk. Men många frågor handlar just om barnböcker på jiddisch och då har vi en del böcker som vi kan tipsa om, säger David. 

Vilka är de största utmaningarna med att jobba på resursbibliotek? 

– Tid och resurser. Uppdraget som vi fått är så stort och då måste vi vara väldigt fokuserade på specifika saker. Och om man då är fokuserad på A, så är det någon som vill ha B och om vi fokuserar på B så blir det någon som vill ha A och så vidare. Så det krävs en viss diplomati och vi måste försöka få det att fungera på ett sådant sätt att man får ut så mycket som möjligt av pengarna och vår tid, så att alla blir nöjda, säger David.

En vanlig fråga är “Varför finns det inte en flagga för jiddisch?” och det är lite svårt att svara på.

David Reichel

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om jiddisch på biblioteken?

– En vanlig fråga är “Varför finns det inte en flagga för jiddisch?” och det är lite svårt att svara på, säger David. 

– Den judiska minoriteten i Sverige har ingen egen flagga. Och Israels flagga är inte den judiska minoriteten i Sveriges flagga, istället kan man använda en bild på menorah. Det är den som man har har bestämt som symbol, säger Malin. 

Malin berättar att trots att merparten av den religiösa litteraturen inom judendomen traditionellt sett har varit på hebreiska medan jiddisch varit mer av ett vardagsspråk inom de delar av den judiska diasporan som har rötter i Östeuropa har det funnits bevarad litteratur på jiddisch ända sedan medeltiden. Men den har inte sparats i samma utsträckning som de religiösa texterna på hebreiska.

– Den [jiddischlitteraturen] kunde man lämna efter sig om man var tvungen att fly eller flytta till ett annat ställe. Däremot tog man med sig Torahrullarna och Talmud. Så det religiösa språket har varit hebreiska hela tiden. Sen har vi en nyuppväckt hebreiska som uppväcktes innan staten Israel grundades 1948, säger Malin.

Ligger den närmare hebreiskan som talas i Israel idag?

– Ja, men judarna har talat hebreiska hela tiden. Det är en myt att den skulle ha varit dött. Men det är ju framförallt så att man också har talat ett språk som gäller i det majoritetssamhälle som man försöker överleva i, precis som romerna. Finska romer till exempel, vad talar de? Jo, de talar finska. Och kommer man till Turkiet så talar turkiska romer turkiska. Turkiska judar talar turkiska och i Spanien talar de judeoespañol [ladino, även kallad judisk spanska]. Så det finns en komplexitet som är svår att förstå. Men jag tror att ju mer fortbildning man får, desto tryggare blir man också med att på något vis spegla den judiska minoriteten. Sen är det så att regeringsuppdraget säger att det är jiddisch och de jiddischtalande judarna som är i fokus för resursbiblioteket. Men det innebär ju inte att man inte kan ha medvetenhet om de olika språken och grupperna, säger Malin.

Ungefär hur många jiddischtalande finns det i Sverige idag? 

– Det är lite av en svår fråga. För att de som jobbar med det här, brukar istället prata om språkbärare. Människor som kanske inte kan språket flytande, men de kan lite uttryck och de kan kulturen. Men anledningen till att man tänker så är att det inte finns jättemånga jiddischtalande som talar flytande jiddisch idag. Om jag ska gissa så kanske inte mer än 1 000 personer, säger David. 

Malin berättar att den äldre generationen jiddischtalande ofta underdriver sin förmåga att tala jiddisch. 

Vad beror det på?

– Det är för att de inte tycker att de har studerat jiddisch akademiskt. De kan det, men de har aldrig sett det som en grej. De kanske tänker att det är mormor och morfars språk. All migration tunnar ju ut ett språk.

Numera finns det fler och fler föräldrar som försöker lära sina barn jiddisch även om de kanske inte kan så mycket jiddisch själva, man vill återuppväcka det.

David Reichel

Malin förklarar att precis som många av de migranter som kom till USA under 1800- och 1900-talet som amerikaniserade sina efternamn och satte sina barn i amerikansk skola så gjorde judar som kom till Sverige på ett liknande sätt.

– Många äldre svenska judar har typiskt svenska, icke-judiska namn. Sen kan de ha ett andranamn som är judiskt, det är inget konstigt. Sen har det gått tillbaka så i nästa generation heter de ofta David, Josef, Rakel eller liknande. Den generationen återknöt mer till det judiska arvet. Ibland har jag pratat med bibliotekarier som har frågat mig: “Hur är det för judiska barn när de kommer till skolan och ska lära sig svenska?” och jag svarar då: “Snälla ni, det här är en diasporabefolkning som har levt i diasporan i 2 000 år. Judiska barn talar svenska hemma.”, säger Malin. 

Men finns det ett större intresse idag av att hålla igång jiddisch? Att prata det med sina barn till exempel?

– Numera finns det fler och fler föräldrar som försöker lära sina barn jiddisch även om de kanske inte kan så mycket jiddisch själva, man vill återuppväcka det. Det är väl lite fram och tillbaka, det är en generationsgrej. Den vuxna generationen talar kanske inte jiddisch och för dem var språket inte så viktigt när de växte upp, men nu vill de istället att deras barn ska lära sig språket. Så visst ser man ett uppsving för jiddisch. Men det är fortfarande en minoritet bland svenska judar som har intresse för det, säger David.

– Det är lite intressant att de flesta ledande jiddischister är icke-judar som jag, fortsätter Malin.

Vad är en jiddischist?

– Någon som specialiserar sig på att forska om jiddisch. Många jiddischaktivister och jiddischister är inte heller judar. Men det är ju hebreiska som de flesta judiska barn väljer att läsa i skolan. Sen finns det ju olika grupper av judar som har invandrat till Sverige under olika tider. Boken Shabbes i Sörby handlar om en jiddischtalande familj i Järvsö på 1950-talet. Men det har att göra med att personen jag skrev boken tillsammans med, hennes mormor och morfar var så kallade östjudar som invandrade från Baltikum och dåvarande ryska imperiet, nuvarande Litauen och Ukraina. För dem var jiddisch deras språk, säger Malin.

Även om David och Malin inte vill påstå att det finns en konflikt mellan språken hebreiska och jiddisch inom den judiska diasporan så är frågan inte helt enkel. Språken och dess talare är mycket mer rörliga idag än under tidigare århundraden.

– Det är lite kontroversiellt. För jiddisch är ju ett språk från Europa. Och under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, om man bodde och hade släkt i Europa, så träffade man mest människor i Europa. Men nu finns staten Israel och det judiska tankesättet är mycket mer globalt, den judiska identiteten är mer global. Och då kanske man inte tänker så geografiskt på det sätt man gjorde tidigare. Man tänker inte att man är till exempel östeuropeisk jude, man tänker snarare att man är jude i största allmänhet, säger David. 

– Men sen finns det ett annat skäl och det är att Israel etablerades 1948. Och det gör ju att drivkraften hos föräldrarna kanske inte har varit att lära barnen jiddisch, utan att de ska lära sig hebreiska så att de ska kunna flytta till Israel om de vill eller måste. Och här på jobbet [Bajit] är det hebreiska som är lingua franca. Det är väl typ en person som hälsar på en på jiddisch, i annat fall så är det på hebreiska, fyller Malin i. 

Har ni något samarbete med de andra resursbiblioteken?

– Ja, men inte jättemycket. Men vi har möten med dem regelbundet. Finlandsinstitutets generaldirektör kommer hit på torsdag och ska prata med oss. Men vi har inte ett så djupgående samarbete, säger David. 

Det finns ju en gemensam romsk-judisk historia. Jag tror att vi skulle kunna göra mycket roligt tillsammans med det romska biblioteket.

Malin Norrby

Det finns stora skillnader mellan de olika nationella minoriteterna. En sådan handlar enligt Malin om att samer, sverigefinnar och tornedalingar historiskt sett kan knytas till specifika områden och kommuner i Sverige, medan judar och romer varit mer utspridda. 

– Tornedalingarna till exempel, även om de bor över hela Sverige idag, så är de ändå så knutna till geografiska områden, samerna likaså. Finnarna har Solna och Tierp, där det har funnits en gammal finsk befolkning. Judar och romer tror jag på ett sätt har mer gemensamt. Och jag tycker att det skulle vara jättekul att samarbeta med det resursbiblioteket. Det finns ju en gemensam romsk-judisk historia. Jag tror att vi skulle kunna göra mycket roligt tillsammans med det romska biblioteket, säger Malin. 

---

Stort tack till språkfrämjaren Tomas Woodski för faktagranskning och översättningshjälp.