En plats för att bryta tystnaden

Som journalist, poet och bokförläggare har Bisan Edwan åtskilliga gånger upplevt yttrandefrihetens begränsningar. Under ett flertal år i Egypten samarbetade hon med olika bibliotek och arrangerade offentliga samtal. I denna artikel reflekterar hon kring biblioteken och deras roll som demokratiska institutioner i Egypten, Gaza och Sverige. Bisan är idag fristadsförfattare i Lund.

Bisan Edwan kommer från staden Rafah i Gaza, men har bott stora delar av sitt liv i Kairo. Hon studerade under 90-talet vid Al-Azhar-universitetet i Kairo, men reste kontinuerligt mellan länderna och var aktivt engagerad i den palestinska kampen. Det ledde till att hon fängslades i sex månader i Israel, 1998. Åren 2000-2010 arbetade hon som nyhetsproducent i Gaza för ett palestinskt företag. Under den här tiden engagerade Bisan sig i The Egyptian Popular Committee in Solidarity with the Palestinian Intifada. Rörelsen var en av flera i regionen som skapades i solidaritet med Palestina efter den andra intifadan år 2000, och engagerade en ny generation unga medborgare. Ur dessa olika proteströrelser växte den sekulära oppositionsrörelsen Kefaya, The Egyptian Movement for Change åren 2004-2005.

– Jag har alltid varit intresserad av den arabisk-israeliska konfliktens historia och av internationell rätt. Efter att jag varit fängslad fortsatte jag arbeta i Palestina, men återvände senare för att bo i Kairo och arbetade för den oberoende nyhetsbyrån Ramattan News Agency och skrev för de egyptiska dagstidningarna Al- Ahram och Al-Shourouk, berättar Bisan.

Startade bokförlag

I takt med att det blev svårare att resa mellan Gaza och Egypten flyttade Bisan sin bas till Kairo, och fortsatte engagera sig tillsammans med tusentals egyptiska aktivister som ville ha en samhällsförändring. Motståndet banade väg för den egyptiska revolutionen 2011 och Bisan var en av de ledande personerna på Tahrirtorget.

Jag valde att publicera och själv skriva böcker som får människor att tänka annorlunda kring vad samhällsutveckling innebär.

Åren därpå innebar ett stort antal fängslanden av medverkande. Ändå fortsatte Bisan Edwan skriva om brott mot mänskliga rättigheter och om palestinska frågor, och med att lyfta fram kvinnors röster. Hon startade bokförlaget the Ibn Rushd Printing and Publishing House. (En ny hemsida är på gång!)

– Jag valde att publicera och själv skriva böcker som får människor att tänka annorlunda kring vad samhällsutveckling innebär. Jag är inspirerad av tänkare och filosofer som är mer sekulära och som ser på tradition och religion på nytänkande sätt. En sådan person var filosofen Ibn Rushd. Då jag startade förlaget fanns bara fyra kvinnliga förläggare i hela Egypten, och inga alls i Palestina.

Idag har siffran utökats något, berättar Bisan.
– Idag finns det 17 kvinnliga förläggare av ungefär 400 aktiva förlag. 

Kultursalonger på bibliotek i Egypten

– Ett bibliotek är inte bara en plats för bokhyllor, utan en plats för att bryta tystnaden. I Egypten befinner sig biblioteken mitt emellan hammare och städ – under censurens hot och på den kommersiella marknadens villkor. Många bibliotek utsätts för statlig censur eller tvingas till självcensur, och böcker blir i förlängningen sedda som handelsvaror istället för redskap för debatt och reflektion, säger Bisan.

Censuren slår till

Censuren gjorde sig tydligt märkbar vid de olika arrangemangen på biblioteken i Egypten. Vid flera tillfällen avbröts kultursalongerna genom att polisen kom in, stoppade alla aktiviteter och påtalade att det inte fanns tillstånd. De senaste fem åren har inga kultursalonger kunnat genomföras i Egypten. 

Bisan Edwan har även publicerat egna böcker, både poesi och fackböcker. Samtliga böcker är på väg att översättas till engelska och beräknas komma i slutet av 2025. Hon har blivit uppmärksammad för sitt kulturella engagemang av egyptiska författarförbundet. År 2020 såldes alla kopior slut av hennes bok Ka’b el Ahbar and His Impact on Islamic Narration under Kairos internationella bokmässa. Men den senaste boken, diktsamlingen Fukuyama Falls in Gaza (2024) har inte tillåtits att ens visas eller säljas på mässan i Kairo. Boken förbjöds också på Dubais internationella bokmässa. 

– Censuren fungerar även som en personlig bestraffning. Även Egyptens stora kvinnliga författare Nawal El Saadawi hade stora svårigheter att verka i samhället på grund av sina böcker och åsikter om kvinnors rättigheter, berättar Bisan.

Boken Fukuyama Falls in Gaza ifrågasätter statsvetaren Fukuyamas tes om liberal demokrati som det slutliga styrelseskicket i historien.

– Boken fortsätter att väva narrativa trådar om Palestina. Om mänsklighet, exil, krig och kärlek, och den följer på min tidigare diktsamling Letters of the Diaspora. I den här nya boken konfronterar jag Fukuyamas tes om liberal demokrati som det slutliga styrelseskicket i historien. Löften om frihet och jämlikhet ställs mot krigets tragedier i Gaza. Min bok handlar om hur västerländska narrativ krockar med situationen i Gaza, där förtryckta människor skriver fram sin motståndskraft i blod.

I Gaza har Bisan kvar familjemedlemmar och kollegor. Hon beskriver hur biblioteken i Gaza brukade verka.

– Innan folkmordet, var biblioteket en uttalad plats för motstånd i Gaza. Varje flyktingläger hade ett bibliotek, liksom de större städerna. Det fanns också många bokhandlar. Men böcker som publicerades utanför Gaza, särskilt politiska, var hårt bevakade av ockupationsmakten. Under folkmordets första 100 dagar, förstördes nästan alla folkbibliotek och privata bibliotek, liksom bokhandlar, kulturhus och historiska platser.

Utvisad från Egypten till Turkiet

År 2020, efter fortsatt engagemang och publiceringar om Palestina, fängslades Bisan i Kairo och kvarhölls i tio dagar. Hon fick information om att hon skulle utvisas och fick välja mellan Malaysia och Turkiet. Familjen önskade att hon valde Turkiet, eftersom det är lättare för palestinier att komma dit och hälsa på.

Jag var en sekulär röst, som inte anpassade sig till religiösa ideologier. Efterhand blev förhållandena i Turkiet mer restriktiva och det fanns inget utrymme till att arbeta eller leva fritt.

– Jag blev utvisad och flyttade till Istanbul. När jag var där fortsatte jag skriva om Gaza för olika icke-egyptiska tidningar. Det fanns inte någon omedelbar fara för mig men trycket ökade, mest i form av förföljelser och rasism. Jag ansökte till fristadsprogrammet för att luften blev för tung att andas. Eftersom tusentals journalister och aktivister fängslades utan juridisk grund, levde jag hela tiden under ångestframkallande hot. Jag var en sekulär röst, som inte anpassade sig till religiösa ideologier. Efterhand blev förhållandena i Turkiet mer restriktiva och det fanns inget utrymme till att arbeta eller leva fritt.

Fristadsförfattare i Lund

Sedan slutet av 2024 befinner sig Bisan Edwan som fristadsförfattare i Lund. Staden har förbundit sig att under två år stå för värdskapet inom ramen för fristadsprogrammet. Hon samarbetar med biblioteken i Lund och håller bokcirklar på arabiska, och skrivarcirklar för arabisktalande kvinnor. När vi talar om bibliotek och deras roll för yttrandefrihet berättar Bisan om en skillnad som hon funderat på.

– I Mellanöstern kan biblioteken visa upp censurens verkningar, istället för att ge efter för den. Att placera en förbjuden bok på bibliotekshyllan kräver ibland mer mod än att demonstrera på gatorna. I Sverige och i de nordiska länderna är censuren mer subtil och svårfångad. Censuren sker inte genom konkreta förbud, utan genom negligering eller ett selektivt försummande. Bibliotekets roll här handlar mer om att bryta ”utelämnandets censur”, och erbjuda läsarna material som övriga institutioner väljer bort.

Men hon ser också på biblioteken, och deras roll i Sverige, som en fristad.

– I Sverige är biblioteken ett offentligt rum, öppet för alla. Det är som en demokratisk plats där läsare kan hitta speglingar av sina egna röster i böcker, och där de som lever i exil kan hitta en fristad som knyter an till det som var bristfälligt i våra hemländer.

Tankar om bibliotek, yttrandefrihet och Gaza

Bisan Edwans arbete handlar till stor del om Gaza och kriget. En debatt i både Sverige och Norge handlar om hur biblioteken förhåller sig till vad som sker i Gaza. Negligerar biblioteken Gaza, och borde de göra mer, och i så fall vad? Frågorna ställs till Bisan.

När journalister har förbjudits att komma in i Gaza, har ett av de viktigaste fönstren till sanning stängts. Under de här förhållandena måste biblioteken vara mer än boksamlingar. De behöver vara öppna arkiv för det palestinska folkminnet.

– Ja, de kan göra mer. Det är inte ett val utan snarare ett etiskt ansvar. När journalister har förbjudits att komma in i Gaza, har ett av de viktigaste fönstren till sanning stängts. Under de här förhållandena måste biblioteken vara mer än boksamlingar. De behöver vara öppna arkiv för det palestinska folkminnet. De kan samla vittnesmål, översättningar, artiklar och skrivna berättelser från överlevare och författare, och göra dem tillgängliga för svenska läsare. Ett bibliotek är inte så neutralt som det verkar – det är antingen ett redskap för att upplysa om det som medierna väljer bort, eller en tyst partner till en utplåningens politik.