Digitala böcker på folkbibliotek

Digitala böcker är idag en självklar del av folkbibliotekens utbud av medier och tjänster – men mer sällan en självklar del av den läsfrämjande verksamheten. När KB under hösten 2025 förde dialog med folkbibliotek runt om i landet blev det tydligt att digitala böcker rymmer både stor potential och stora utmaningar. I denna artikel delar KB insikter om folkbibliotekens behov, erfarenheter och prioriteringar vad gäller digitala böcker.

I april 2025 fick Kungliga biblioteket (KB) i uppdrag av regeringen att arbeta för framtagandet av gemensamma krav och en gemensam standard för en tjänst för utlån av både e-böcker och e-ljudböcker som kan användas av folkbiblioteken. Uppdraget syftar till ökad likvärdighet för folkbibliotekens utlån av digitala böcker, samt till att underlätta administrationen av sådana lån. KB ska också göra en översyn av nuvarande nationella digitala boktjänster för prioriterade målgrupper och särskilt beakta Legimus fortsatta utveckling. 

Uppdraget ska genomföras i dialog med folkbiblioteken och de kommunala huvudmännen, och kunskaper och erfarenheter ska inhämtas från bland annat Myndigheten för tillgängliga medier (MTM), Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt från regional biblioteksverksamhet. Uppdraget och de lösningar det leder fram till ska inte påverka det kommunala självstyret och KB ska slutrapportera uppdraget till regeringen den 1 december 2026.

Dialoger om digitala böcker

KB:s utgångspunkt är att en förutsättning för att lyckas med uppdraget är att kommunerna känner ägandeskap för frågan. För att ett nationellt samarbete ska bli aktuellt behöver kommunerna enas i ett gemensamt sätt att arbeta med digitala böcker. KB bjöd därför under december 2025 in samtliga av landets folkbibliotekschefer till digitala dialogmöten. Syftet med dialogerna var att skapa en bred bild av folkbibliotekens behov, erfarenheter och prioriteringar kring tjänster för digitala böcker samt att etablera kontakt med många kommuner.

Hälften av alla kommuner anmälde sig till dialogerna. KB skickade också ut en uppföljande enkät till deltagarna. Deltagarna på dialogmötena var i stor utsträckning samstämmiga kring de utmaningar som finns runt digitala böcker. I denna artikel lyfts också de avvikande åsikterna, för att få med hela den bredd av perspektiv på digitala böcker som finns på Sveriges folkbibliotek. Citaten nedan kommer från dialogerna och illustrerar artikelns resonemang.

Stor efterfrågan – men försiktig verksamhet

Efterfrågan på e-böcker och e-ljudböcker är stor i de flesta kommuner. Samtidigt beskriver många bibliotek att digitala böcker endast är integrerade i liten eller viss utsträckning i det litteraturförmedlande och läsfrämjande arbetet.

Orsaken är sällan brist på vilja eller idéer. I dialogerna återkommer istället ekonomin som den helt dominerande bromsklossen.

Vi vågar inte slå på stora trumman. Om vi börjar marknadsföra digitala böcker mer aktivt vet vi att utlåningen ökar – och då slår budgeten i taket direkt.

Digitala böcker används därför ofta som komplement:

• när den fysiska boken är utlånad
• för att korta reservationsköer
• i lästräning (lyssna och läsa samtidigt)
• eller som ersättning när fysiska format försvunnit, till exempel ljudböcker på CD.

Budgeten styr mer än uppdraget

I alla dialogmöten rankades bristande budgetkontroll som den största utmaningen med de digitala böckerna. Det handlar inte nödvändigtvis om att digitala böcker är dyra, utan om att kostnaderna är svåra att förutse. Nästan alla svenska folkbibliotek bygger sina samlingar av digitala böcker utifrån accessmodellen, vilket skapar möjligheten till en stor samling, där varje enskilt lån innebär en kostnad. Eftersom läsning av digitala böcker generellt sett ökar innebär det också en ökande kostnad, som är svår att skapa prognoser för.

Vi har inte kontroll över kostnaderna, så vi måste panikbegränsa antalet lån när det skenar.

Konsekvenserna blir:

• begränsning av antalet samtida lån per vecka eller månad
• tillfälliga stopp i slutet av månaden eller innan budgetårets slut
• otydlighet och frustration hos användarna.

Flera bibliotek beskriver hur detta skapar en inbyggd målkonflikt i uppdraget:

Vi blir överlyckliga när någon går hem med en hög fysiska böcker – men digitalt måste vi begränsa hur mycket de får läsa.

Budgetstyrningen påverkar också hur biblioteken vågar kommunicera:

”[Budget]taket styr verkligen hur mycket vi kan marknadsföra. Vi vågar knappt lyfta digitalt eftersom vi ofta ligger på gränsen.”

Den nationella biblioteksstatistiken särredovisar inte kostnaderna för de digitala böckerna. Men utifrån den uppföljande enkäten gör KB uppskattningen att folkbiblioteken tillsammans lade cirka 75 miljoner kronor på inköp av digitala böcker under 2024.

Prisnivåer, urval och kvalitet är tätt sammanflätade frågor

Höga och rörliga prisnivåer gör att många bibliotek aktivt måste styra sitt digitala bestånd utifrån vad individuella titlar kostar. Nya och efterfrågade titlar väljs ibland bort av rent ekonomiska skäl.

Det är inte så att vi inte vill ha efterfrågade titlar – men om vi tar in dem så vet vi att budgeten spricker direkt.

En del av de titlar som tillgängliggörs genom distributörerna är också av sådan bristande kvalitet att biblioteken inte vill förmedla dem. Arbetet med urval blir därför en central del av arbetet. Flera bibliotek beskriver negativa konsekvenser av att man inte arbetar aktivt med urval:

Det kom in nästan pornografiskt material, konstiga titlar som inte var relevanta och stora mängder skräp.

I den uppföljande enkäten fick folkbiblioteken ange utifrån vilka principer man arbetar med urval av digitala böcker. 

• 90 procent av de svarande säger att man har en maxgräns för kostnad per titel och lån som begränsar inflödet.
• Två tredjedelar av kommunerna har en lista på förlag vars titlar bedömts som olämpliga, för att begränsa inflödet.
• En tredjedel anger att de arbetar med ett aktivt urval av titlar som följer bibliotekets mediepolicy.
• Knappt 20 procent har ett fritt inflöde av titlar från leverantören av digitala böcker.

Det finns få exempel på kommuner som har en strategi för de digitala böckerna. Urvalet verkar i många fall inte heller vara knutet till befintliga medieplaner. Några deltagare efterlyser att samtalet ska ha fokus på vad digitala böcker tillför uppdraget, snarare än att ha fokus på kostnader: 

Vad har vi för mål med e-böckerna? Pengarna blir inte fler, så vi måste prata om vad vi vill erbjuda. Vi är inte kommersiella tjänster, vi är något annat. Jag saknar interna samtal om allsidighet och kvalitet, och vad det betyder för oss.

Prioriterade grupper – olika tjänster, olika funktioner

Idag finns det ett flertal olika tjänster för digitala böcker för folkbibliotekens prioriterade grupper. KB driver tjänsterna Världens bibliotek och Bläddra för e-medier på mångspråk respektive nationella minoritetsspråk. MTM tillhandahåller tillgängliga medier via tjänsten Legimus. Bibblix är en e-medietjänst för barn som finansieras av 50-60 kommuner, genom föreningen Sambruk. I dialogerna framträder en tydlig skillnad mellan olika digitala tjänster för prioriterade grupper.

Legimus beskrivs som väl etablerat, med tydliga rutiner och ansvar. Framgångsfaktorerna utifrån erfarenheten med Legimus är:

• Tydlig målgrupp och ansvar för folkbiblioteken.
• Etablerade arbetssätt (till exempel samarbeten med skola, vård och omsorg).
• Välkänt bland personal och användare.

Legimus är känt, efterfrågat och vi vet exakt vilket ansvar vi har.

Vi vet att något ska förändras till 2027 – men inte vad det konkret innebär för oss.

De kommuner som har barntjänsten Bibblix lyfter själva fram den som en tjänst för de prioriterade grupperna. När Bibblix används aktivt beskriver biblioteken den som en trygg och pedagogisk tjänst för barn, som är tydligt avgränsad från vuxeninnehåll. Bibblix är därför lättare att motivera ur ett barn- och kvalitetsperspektiv än andra e-bokstjänster:

Vi använder Bibblix för barn, just för att det är pedagogiskt. Jag släpper inte mina barn lösa i Biblio. Bibblix är tryggare.

Fastän Bibblix har en fast kostnad och användning inte kostar mer för biblioteket, används den ändå inte brett som ett läsfrämjande verktyg. Användningen är ofta beroende av enskilda eldsjälar i personalgruppen och kopplad till specifika sammanhang snarare än kontinuerlig verksamhet. Det finns också exempel i samtalen där det beskrivs en konflikt i arbetsgruppen: Vill vi inte sätta en fysisk bok i händerna på barnen, snarare än ”ännu en skärm”?

Deltagarna konstaterar att läsare sällan är en specifik målgrupp, utan rör sig mellan format (till exempel talbok, e-ljudbok, lättläst bok, storstilsbok) och relevant material kan därför finnas i många olika tjänster – både digitala och fysiska. Det är svårt för både personal och låntagare att hålla reda på vad som finns var och hur respektive tjänst fungerar. Många deltagare framhåller att samtliga plattformar bör samlas i en och samma tjänst.

När det digitala blir osynligt

Ett starkt tema i dialogerna är digitala böckers osynlighet, särskilt när de inte är integrerade i bibliotekens kataloger.

När man söker i katalogen ser man dem inte – och då glöms de bort.

De nationella tjänsterna för folkbibliotekens prioriterade grupper är inte integrerade i de lokala katalogerna och vad gäller folkbibliotekens egna digitala böcker varierar det. När den dominerande kommersiella leverantören bytte system försvann katalogposterna och alla har ännu inte fått tillbaka dem. Generellt beklagar deltagarna detta, men det finns också bibliotek som upplever att katalogintegration kan skapa otydlighet för både användare och personal. Det finns också deltagare som konstaterar att katalogposterna är bristfälliga och inte utgår från bibliotekens behov.,

Det breda engagemanget för digitala böcker saknas

Till skillnad från de fysiska böckerna är det ofta en medarbetare som ansvarar för allt arbete med digitala böcker.

I det fysiska beståndet arbetar alla – i det digitala gör en person allt.

Genom enkäten ser vi också att folkbiblioteken i snitt lägger nio timmar per månad på att arbeta med urval, katalogarbete och administration av digitala böcker per kommun. Här finns en stor variation beroende på kommunstorlek, eller huruvida man är en del av ett mellankommunalt e-bokssamarbete. Deltagarna betonar att tiden inte nödvändigtvis reflekterar den tid som skulle behövas för att arbeta med digitala böcker, utan är den minimitid som krävs idag, för att hålla efter det stora inflödet av titlar. KB uppskattar att folkbiblioteken tillsammans lägger 16 årsverken på arbetet med urval, katalogarbete och administration av digitala böcker.

Samtidigt betonar många att det inte är arbetstiden i sig som är det största problemet när det gäller urval:

Det är inte arbetsbördan som är problemet. Det är pengarna – och kvaliteten.

Det verkar vara svårt att få breda arbetsgrupper att engagera sig i arbetet med att främja läsning av digitala böcker. Eftersom det läsfrämjande arbetet saknas handlar de användarfrågor som biblioteksmedarbetarna får hantera ofta om begränsningar eller att e-bokstjänsterna strular. Digitala böcker blir här en del av det tekniska strulet som biblioteken hanterar, vilket påverkar personalens engagemang.

Det blir ett tekniskt samtal varje gång – vilken telefon, vilken app, hur laddar man ner?

Sammantaget bidrar de parallella systemen, personberoende rutiner och lågt engagemang i personalgrupperna till att digitala böcker fortfarande är svagt integrerade i de flesta folkbiblioteken.

Vem läser digitala böcker?

Folkbiblioteken beskriver en osäkerhet kring vilka det faktiskt är som läser de digitala böckerna. Till skillnad från den fysiska verksamheten möter man sällan de som lånar digitala böcker i vardagen, vilket gör dem svåra att förstå och nå. Vissa tror att det är samma låntagargrupper som läser både digitala och fysiska böcker, medan andra tror att man med de digitala böckerna når nya grupper av läsare, till exempel de som lyssnar medan de jobbar eller unga vuxna.

Vi vet inte om digitala böcker gör biblioteket mer tillgängligt för nya grupper eller om det bara förstärker befintliga läsmönster.

Deltagarna ser att ett fåtal storläsare ofta står för en stor del av utlåningen, men de saknar verktyg för att avgöra om en ökad användning innebär att fler människor nås eller om samma personer bara lånar mer. De beskriver att tillgänglig statistik i befintliga system inte räcker för att ge svar på vilka grupper som nås, vilka som inte nås – eller hur det digitala beståndet faktiskt bidrar till bibliotekens demokratiska och läsfrämjande uppdrag.

Samarbete pekas ut som nödvändigt

Flertalet folkbibliotek samarbetar redan idag med andra kommuner kring de digitala böckerna. Hela 63 procent av kommunerna ingår idag i ett e-bokssamarbete, som ofta men inte alltid, också omfattar katalog, fysiska medier och webb. Det är framförallt de små biblioteken som samarbetar och många mindre kommuner konstaterar att samarbete är en nödvändighet:

Utan samarbete hade vi inte klarat digitala böcker alls.

Bibliotek som redan samarbetar beskriver gemensamma urvalsgrupper och delad kompetens som särskilt värdefullt.

Samtidigt förmedlar några deltagare erfarenheten av att samarbeten kan begränsa de som har högre ambitioner. När kostnaden för digitala böcker drar iväg är det de bibliotek “som vill minst” i samarbetet som sätter taket för alla. Detta skapar frustration för de bibliotek som vill satsa mer på digitala böcker, eller som har ett större utrymme i budgeten.

När samtalen rör framtiden är biblioteken tydliga: nuvarande arbetssätt upplevs som ineffektivt och ojämlikt, och digitala böcker är ett område där samordning framstår som både rationell och nödvändig. När det gäller nationellt samarbete råder stark samsyn kring vissa delar:

Allt som rör förhandlingar, teknik, metadata, support – det borde vara nationellt.

När det gäller urval tycker man mer olika. Vissa menar att utbudet behöver anpassas utifrån lokalsamhällets behov, medan andra konstaterar att det faktiska urvalet till största delen ser likadant ut i alla kommuner och lika gärna kan samordnas. Fler ser framför sig en kombination:

En gemensam grund och sedan lokala tillägg – det låter bäst.

Likvärdig tillgång till digitala böcker lyfts som ett starkt argument för ökat samarbete. Användare rör sig över kommungränser och har svårt att förstå varför tillgången skiljer sig så mycket.

Internet bryr sig inte om geografi. Då borde inte e-boksutbudet göra det heller.

En gemensam riktning framåt

Genom dialogerna ser KB att folkbiblioteken är mycket angelägna att utveckla nya lösningar för de digitala böckerna. Dagens lösningar är svåra att förena med uppdrag, ekonomi och teknik.

Vi är trötta på nuvarande system – men att arbeta tillsammans känns som rätt väg.

Den kommande förändringen av tillgänglighetslagen talar också för ett utökat samarbete kring digitala böcker. Flera deltagare beskriver att deras organisationer saknar förutsättningar att själva bära ansvar för teknik, urval, kompetens och ekonomi när tillgängliga och digitala medier blir fler och mer komplexa. Deltagarna betonar att tillgängliga medier är en demokratifråga och en del av kärnuppdraget, och att likvärdig tillgång kräver samarbete, gemensam infrastruktur och tydligare ansvarsfördelning mellan stat och kommun.

I den avslutande enkäten får folkbiblioteken förhålla sig till ett avslutande påstående: “Jag anser att ett utökat nationellt samarbete kring digitala böcker är en angelägen fråga för mitt bibliotek.” I genomsnitt skattar de detta påstående till 4,3 på en skala 1–5. Det finns heller inga större variationer mellan små och stora kommuner, eller beroende på om man idag är en del av ett e-bokssamarbete eller ej.

KB:s fortsatta arbete med digitala böcker

Dialogerna har gett stor kunskap om folkbibliotekens behov, erfarenheter och prioriteringar vad gäller digitala böcker – men också flera insikter som ett utökat nationellt samarbete kring digitala böcker behöver förhålla sig till. 

KB konstaterar att dagens accessmodell, som en stor del av folkbiblioteken bygger sitt utbud av digitala böcker på, inte ger nödvändiga redskap för att inkorporera de digitala böckerna i den övriga biblioteksverksamheten. Vid ett eventuellt nationellt samarbete krävs det exempelvis att man arbetar med prismodeller som kombinerar ett attraktivt utbud och förutsägbara kostnader.

Det är svårt att hantera och orientera sig i flera olika webbsidor och appar för både biblioteksmedarbetare och användare. Det är tydligt att folkbibliotekens digitala böcker behöver samlas i en och samma tjänst. Det kostar mycket pengar att driva och utveckla tekniska system och det är inte kostnadseffektivt att ha flera separata tjänster som löser samma behov. KB och MTM kommer att till en början samla de statligt finansierade tjänsterna Världens bibliotek och Bläddra i den tekniska infrastruktur som Legimus idag bygger på. Detta gör att KB och MTM vidareutvecklar Legimus infrastruktur till att kunna rymma en bredare palett av folkbibliotekens digitala böcker. Detta blir en nationell infrastruktur som i nästa steg skulle kunna nyttjas som plattform för folkbibliotekens samtliga digitala böcker, om kommunerna så vill.

Men de digitala böckerna kan inte enbart hanteras som en ekonomisk och teknisk fråga. Digitala böcker behöver hanteras som en naturlig del av bibliotekens litteraturförmedlande verksamhet, vilket förutsätter ett brett engagemang i personalgruppen, ett kvalitativt utbud samt digitala verktyg där biblioteken kan styra urval och få tillgång till kvalitativ metadata och statistik. Biblioteken behöver också integrera de digitala böckerna i det läsfrämjande arbetet. 

Det finns ett ökat läsande genom lyssning som biblioteken har svårt att möta idag. Det finns inget som tyder på att den digitala läsningen i framtiden kommer att minska, och för att biblioteken fortsatt ska vara relevanta aktörer för läsning behöver de också ha goda förutsättningar att möta läsarna i de läsformat som de själva föredrar. KB gör bedömningen att ett utökat samarbete mellan kommunerna vad gäller digitala böcker är avgörande för att kunna göra det.

Man kan följa KB:s arbete med regeringsuppdraget på webbsidan Digitala böcker – för ökad likvärdighet. Där kommer KB kontinuerligt uppdatera hur arbetet fortskrider. För att inte missa några uppdateringar kan du också prenumerera på utskick av Nytt från KB. 
Om man vill komma i kontakt med KB angående regeringsuppdraget går det bra att kontakta oss via bibliotekssamverkan@kb.se.