Digitala böcker på bibliotek: Vadan, varför, varthän?
Hur hittar vi en hållbar och robust e-boksmodell? Regionbibliotek Stockholm har sammanfattat problem- och kunskapsläget i en rapport om digitala böcker på bibliotek. Författaren Björn Waller berättar om rapporten och dess slutsatser.
Det har gått 20 år sen biblioteken började med utlåningsbara e-böcker och mycket har hänt med tekniken för att distribuera, låna och läsa dem. En fråga är dock bestående: hur ska biblioteken kunna hantera den dyra prislapp som följer i dess spår? Vi får kontinuerligt höra om bibliotekens problem med att ha råd att erbjuda digitala medier i den omfattning tjänsterna efterfrågas.
Rapporten lyfter de olika modellerna för tillgängliggörande av e-böcker och dess kostnader och landar i att sex olika kravområden, samt ett uppsamlande område för övrigt, behöver uppfyllas för att få en tjänst värd pengarna. Dessa tjänar också som en omvänd problembeskrivning och nulägesanalys.
Affärsmodell
I nuläget används en så kallad accessmodell där biblioteken får tillgång till en katalog med böcker och sen betalar för varje utlån. Andra alternativ är en stycklicens, där biblioteket väljer ut och köper in intressanta titlar, eller en kombination av dessa två.
Utbud
Hur definieras hur många, och vilka, medier som ska ingå i utbudet?
Prissättning
Hur regleras kostnadsfrågan så att den blir hanterbar för biblioteken? I nuläget händer det att nya, populära, titlar inte finns tillgängliga som e-medier.
Urval och friktion
Hur kan biblioteken göra urval av medier tillgängliga i tjänsten? Hur ska de kunna kontrollera kostnaderna?
Data och statistik
Hur kan biblioteken följa upp användandet av tjänsten?
Teknik
Hur kan tjänsten göras tillgänglig för användarna? Hur undviks dataläckor till privata aktörer?
Övrigt
Frågor om tillgänglighet, katalogposter och så vidare.
Hur kan aktörerna bygga en lösning som är acceptabel för biblioteken, låntagarna och förlagen? Digiteket samtalade med rapportförfattaren Björn Waller.
Du har på Regionbibliotek Stockholms vägnar sammanfattat läget kring e-mediers komplexitet. Du har själv lång erfarenhet inom ämnet. Kan du berätta lite kort om dig själv och din bakgrund?
– I grund och botten är jag ekonom med fokus på tjänstedesign men har också jobbat som systemförvaltare i ett antal år. Jag har jobbat med frågor som gäller digitala böcker på bibliotek sedan 2008, först som marknadskoordinator och affärsutvecklare för bibliotek på Elib/Axiell Media, senare som system- och vuxenbibliotekarie på Bibliotek Botkyrka. Som en del av det har det ingått att hålla koll på vad som händer inom branschen, både för bibliotek, förlag och återförsäljare i Sverige och internationellt. Hur det har utvecklat sig över tiden, samt att föra diskussioner i princip dagligen med både användare, bibliotekspersonal och andra intressenter kring hur de här tjänsterna kan och bör fungera.
Ni listar i rapporten ett antal kravområden som behöver uppfyllas för digitala medier på bibliotek, vilket av dessa sex ser du som svårast att lösa?
– De olika områdena flyter ihop en del, jag tror inte det går att lösa bara ett utan att det påverkar de andra. Men jag skulle säga att det absolut viktigaste att lösa är dels den grundläggande frågan om de övergripande villkoren för tjänsten (Affärsmodell) och dels frågan om hur biblioteken får bättre kontroll över tjänsten genom bättre inköps- och budgetkontroll (Urval och friktion). Det förra är en avtalsfråga mellan förlag och bibliotek som kräver samordning på hög (gärna riks-)nivå, det senare i första hand en teknisk fråga som bland annat kräver att biblioteken kan vara tydliga med hur de vill använda tjänsten – och, kanske, är villiga att betala för den utvecklingen.
Björn Waller (c)
Ni konstaterar att det i den bästa av alla tänkbara världar skulle finnas en nationell plattform som kunde hantera avtalsfrågor och skapa en teknisk infrastruktur. Vad är det som gör detta arbete så svårt att uppnå?
– Utifrån mina erfarenheter är det svåra till att börja med att någon sådan organisation inte existerar i dagsläget; vem är central förhandlingspartner för biblioteken? Är det KB, kulturdepartementet, Biblioteksföreningen, SKR? De bibliotek som är stora nog att driva frågan på egen hand? Den rollen måste först definieras. För att bibliotekens behov ska lyftas så bra som möjligt tror jag personligen att det är bra om den parten i möjligaste mån kommer direkt från biblioteken snarare än att hoppas på att någon utomstående ska sätta sig in i våra behov.
Rapporten lyfter också att biblioteken inte kan konkurrera med de kommersiella aktörerna. Vilken är egentligen bibliotekens roll i e-medievärlden? Vilken borde den vara?
– Det där är en enormt stor fråga som förtjänar en hel antologi som svar. Utöver den uppenbara skillnaden mot kommersiella tjänster, att bibliotekens uppdrag inte är att bara erbjuda de senaste titlarna från ett visst förlag, skulle jag säga att precis som med pappersböcker behöver vi – både Bibliotekssverige som helhet och varje individuellt bibliotek – fundera igenom vad vi vill uppnå med att erbjuda digitala medier. Vilka målgrupper vill vi nå, vilka medier vill vi lyfta fram, hur ser vi till att pengarna vi lägger på dem uppfyller just vår biblioteksstrategi. Det kan inkludera till exempel saker som att lyfta fram den enorma mängd böcker som inte just nu ligger på topplistan och som vi kanske inte har möjlighet att ha kvar på de fysiska hyllorna i evighet. Men det bör inte vara vår enda uppgift. Ett av skälen till att rapporten lyfter fram att lösningar på nationell nivå i första hand bör fokusera på avtals- och teknikfrågor snarare än att sätta exakta gränser för vad som får och inte får köpas in, är att alla bibliotek, precis som med fysiska medier, behöver kunna möta just sina behov.
Ni diskuterar också att biblioteken ska få “agera som bibliotek”, vad är det i nuvarande system som hindrar detta?
– Inte nödvändigtvis hindrar som i att göra omöjligt, men det finns så mycket mer vi borde kunna göra. Vi borde kunna rikta oss mer specifikt mot prioriterade målgrupper. Vi borde kunna ta ut statistik på vilka vi faktiskt når, och var vi lägger pengarna. Vi borde kunna jobba mer aktivt med att lyfta fram digitala medier, både i det fysiska rummet och via appar och webbsidor. Vi borde ha tillgång till bättre kataloginformation i de appar vi använder så att det går att göra mer exakta sökningar. Vi borde ha bättre kontroll över vilka medier vi väljer in och inte väljer in. Vi borde ha tekniska lösningar som inte kräver andra inloggningar än ditt bibliotekskort.
Ni gör en spännande omvärldsanalys i dokumentet, där ni redovisar ett antal olika länders system och utbud. Ni lyfter fram det danska systemet som det kanske mest intressanta, hur kommer det sig?
– Den danska lösningen är intressant, naturligtvis, eftersom Danmark i hög grad har mött liknande utmaningar som Sverige; vi är båda länder med hög digitalisering, med ett relativt litet språkområde men läsvan allmänhet, med en förlagsbransch som i hög grad är beroende av översatt och engelskspråkig litteratur, et cetera … Vi har också haft väldigt lika diskussioner och konflikter kring frågan om digitala böcker på bibliotek de senaste 20 åren. Men också för att Danmark kommit längre med att jobba proaktivt med de här frågorna. De har byggt upp en organisation som utgår från folkbiblioteken och som driver frågor om både avtal och teknik för att ge de olika biblioteken möjlighet att arbeta med sitt digitala utbud. Det betyder inte att Danmark har ”löst” frågan, men det visar att biblioteken kan ta en mycket mer aktiv roll i att bygga en lösning som passar biblioteken.
