Angelägen podd – om folkbibliotekens roll i en föränderlig tid

Karolina Jeppson: Vad tycker du gör forskning angelägen?

Fredrik Hanell: Forskning handlar mycket om att vidga vår förståelse, vidga våra kunskaper och ytterst kanske vår syn på livet. Så angelägen forskning tror jag att man hittar inte minst i skärningspunkten mellan vardagliga problem som berör många av oss och ett forskningsförankrat intresse av att förstå hur någonting fungerar, och vad som skulle kunna vara annorlunda. Och i bästa fall skapar forskningen också kanske en aha-känsla och en delvis ny syn på världen. 

Karolina: Varmt välkommen till detta avsnitt av Angelägen podd om forskning och folkbibliotek. I den här podden träffar vi från Digitekets redaktion olika forskare från lärosäten i Sverige för att prata om sådant som rör folkbibliotekens verksamhet och uppdrag. Jag heter Karolina Jeppson och i detta avsnitt möter jag Fredrik Hanell från Linnéuniversitetet i ett samtal om demokratifrågor och folkbibliotek. Varmt välkommen hit Fredrik! 

Fredrik: Tack så mycket, roligt att vara här.

Karolina: Kul att ha dig här. Jag tänkte fråga om du vill börja berätta lite om dig själv först och hur du kom in på biblioteksområdet och forskningen.

Fredrik: Ja, jag började på bibliotekarieutbildningen för över 20 år sedan. Jag startade 2003. Efter utbildningen så sökte jag mig till skolbibliotekssektorn och hann arbeta på ett par olika skolbibliotek, både på grundskolenivå och på gymnasieskola. På slutet arbetade jag på en skolbibliotekscentral i Hässleholm innan jag började på forskarutbildningen i Lund 2010. Där började jag ganska tidigt också att arbeta med undervisning. Så någonstans 2011-2012 började jag också undervisa på ett par av masterprogrammets olika kurser på ABM-mastern i Lund.

Karolina: Vad fick dig att intressera dig för forskning?

Fredrik: Jag arbetade på skolbibliotek som sagt och i mitten av 00-talet så hände det ganska mycket spännande med digitaliseringen – många nya digitala tjänster och redskap som såg dagens ljus, bland annat sociala medier och wikis och olika nya webblösningar som dök upp. Och här såg vi att tidigare var det mycket tal om hur man skulle kunna använda den här typen av nya digitala redskap också i lärandesammanhang. 

Det fick mig att bli nyfiken på vad som händer med lärandet, vad som händer med informationssökning och frågor kopplade till källkritik. Hur så att säga nya digitala redskap och de praktiker och normer som förknippas med dessa möter mer traditionella praktiker kopplade till skola och undervisning inom den ramen.

Karolina: Det ligger ju också nära digital delaktighet och demokratiförmedlande på något sätt.

Fredrik: Ja, absolut. Visst kan man säga det. Det fanns ju stor optimism här i den här eran. Det var ett stort fokus från både skol- och bibliotekssektorn på de positiva möjligheter som man förknippade med sociala medier och det som då kallades Web 2.0. En hel del av de förväntningarna har kommit på skam på senare år när man i stället talar mer om de stora techföretagens dominans och hur algoritmer och någon slags ägarkoncentration i de här stora företagen och en likriktning av hur kommunikation och informationsinhämtning går till. Att det snarare urholkar och hotar demokratin. Men där och då så fanns det en stark optimism för allas möjligheter att skriva, publicera sig, kommunicera.

Det var ju också en era när det hände mycket spännande. När det var lite av ett nytt område på många sätt. Och det här intresset för mötet mellan nya digitala redskap och mer traditionella lärandepraktiker och det fick mig också att inrikta mig på just den här typen av frågor. 

Min avhandling fokuserar på lärarstudenters användning av digitala redskap och hur olika typer av sociala medier, exempelvis Facebook som då var en vanligt förekommande tjänst. Hur lärarstudenterna bland annat använde Facebook-grupper för att organisera och genomföra grupparbeten vid lärarutbildningen. Och hur det interagerade med deras lärande och hur olika typer av informationslitteracitet kom till uttryck.

Karolina: Men du har mer och mer riktat in dig på demokratifrågor och demokratifrämjande arbete när det handlar om folkbibliotek, eller?

Fredrik: Ja, det stämmer. För det första har jag inte helt släppt mitt intresse för digitalisering och media- och informationskunnighet i digitala sammanhang. Det är ett forskningsintresse som jag fortfarande håller fast vid och ägnar mig en del åt.

Men de senaste fem åren har jag i hög utsträckning intresserat mig just för folkbibliotekens möjligheter och utmaningar när det gäller att arbeta demokratifrämjande i vår samtid.

Karolina: Din senaste artikel handlar om hur man använder sig av demokratibegreppet inom biblioteks- och informationsvetenskapen. Skulle du kunna förklara det på ett lättförståeligt sätt?

Fredrik: Ja, jag ska göra mitt bästa. Bakgrunden här är ju att jag och flera kollegor under flera år har intresserat oss för folkbibliotekens demokratifrämjande arbete. Folkbibliotekens verksamhet och roll i samhället idag på olika sätt sätts i en annan belysning givet den politiska utvecklingen. Under det här projektet har jag blivit nyfiken på bland annat hur man förstår demokrati teoretiskt i folkbiblioteksforskningen.

Precis som andra forskare före mig har konstaterat så påverkar det teoretiska förståelsen av demokrati. Det påverkar mycket av forskningen som görs och hur man framställer folkbiblioteket och det demokratifrämjande arbetet. Av den anledningen är jag nyfiken på att göra en litteraturöversikt helt enkelt. undersöka hur demokrati förstås teoretiskt i samtida forskning om folkbibliotek och deras roll för demokratin.

I stora drag så kan man säga att det finns huvudsakligen tre grupper av teoretiska perspektiv på demokrati som är vanligt förekommande i folkbiblioteksforskningen. För det första, den mest vanligt förekommande varianten är den Habermasianska konsensusorienterade synen på demokrati. Den andra gruppen är de studier som applicerar perspektiv från Chantal Mouffe med en mer konfliktorienterad syn på demokrati. Och den tredje typen är en förståelse för demokrati som kopplad till socialt kapital. 

Av de här tre traditionerna så är den habermasianska traditionen den äldsta och den mest vanligt förekommande. Det är också från den här traditionen som den nu klassiska idén om biblioteken som lågintensiva mötesplatser har vuxit fram. Å andra sidan har Mouffes perspektiv utvecklats till stor del som en kritik av den habermasianska traditionen. Med Mouffe så förstås politik istället i termer av konflikt och passion.

Det här antagandet som finns i mycket habermasiansk forskning om att människor kan mötas som jämlikar och att det är kvaliteten på argumenten som står i fokus snarare än enskilda personer – det antagandet, att människor i ett ojämlikt samhälle kan mötas som jämlika för rationell deliberation ifrågasätts ju i den mouffianska traditionen. Och här ser man inte heller slutmålet med demokratiska öppna samtal. Som att man ska uppnå konsensus och att man ska vara överens. I stället så menar ju Mouffe och forskare som använder hennes perspektiv oftare att politik handlar om att synliggöra konflikter och passioner. Någonting som alltid kommer att finnas i pluralistiska samhällen. Och i sammanhanget blir bibliotekens viktigaste roll som demokratifrämjande institution att möjliggöra samtal och möten som kan bidra till att omvandla antagonism, alltså fiendskap, till agonism, alltså konflikt mellan meningsmotståndare.

Karolina: Just det, det är spännande.

Fredrik: Så beroende på vilket teoretiskt perspektiv som man använder så kan man ju landa i lite olika slutsatser om var man ska lägga krutet, så att säga, inom biblioteksverksamheten för att verka för demokratin.

Karolina: Och i din egen forskning, hur brukar du ta dig an det demokratiska perspektivet?

Fredrik: Ja, tillsammans med flera kollegor, framförallt Hanna Carlsson, Lisa Engström och Joacim Hansson, så har jag under flera år arbetat med forskningsprojektet Folkbiblioteken i ett förändrat politiskt landskap. Det här projektet har bland annat undersökt förekomsten av politisk påverkan vid sydsvenska folkbibliotek. Vi har börjat med ett intresse att jämföra eller undersöka hur den nationella lagstiftningen, alltså bibliotekslagen, hur den samspelar med den kommunala nivån och där det finns politiska motsättningar dels mellan kommunpolitik och nationell lagstiftning men också mellan den lokala politiska nivån i kommunerna och biblioteksverksamheten. 

Ett övergripande resultat från projektet är ju att det mesta ändå fungerar tämligen bra. Att det finns en god relation och att samspelet mellan den lokala politiska nivån och biblioteksverksamheten fungerar väl. Och att överlag upplevs bibliotekslagens skrivningar som genomförbara i linje med den lokala verksamheten vid biblioteken. Men samtidigt så finns det ett antal noterbara undantag där det har funnits fall av otillbörlig politisk påverkan och flera fall av konflikt där bibliotekens demokratifrämjande uppdrag utifrån bibliotekslagen bland annat utmanas och framförallt då utifrån populistiskt eller ytterhögerhåll.

Karolina: Kan du ge något exempel, något lokalt exempel på hur det har sett ut? Absolut.

Fredrik: En del av det här projektet var att vi gjorde en enkätundersökning under tre år. Den första etappen av enkätstudien gjordes 2021. Det vi såg i den delen av undersökningen var att den typ av verksamhet, och det var framförallt programverksamhet, ledde fram till att vissa konflikter kunde uppstå. Det handlade ju framför allt om aktiviteter kopplade till mångspråk. Det kunde vara sagostunder på arabiska till exempel. Och att sådan verksamhet ifrågasattes och kunde mötas av hot och hat och vissa försök till att påverka bibliotekens verksamhet. Att man helt enkelt inte skulle ägna sig åt sådant. 

Och senare i projektet, i den sista etappen av enkätstudien som gjordes 2023, då såg vi ju ett skifte av den typ av biblioteksverksamhet som då hamnade i fokus för olika typer av konflikter, både mediala och mer lokala, och det var ju verksamhet och för all del också medier som kan knytas till hbtq-frågor eller hbtq-personer.

En verksamhet som särskilt hamnade i fokus här under 2022 och 2023 var ju Drag Story Hour som blev väldigt uppmärksammat runt om i Sverige egentligen på flera håll. Och i flera kommuner så var det ju ett antal lokala politiker som agerade på olika sätt. Det kunde vara att man aktivt gick ut och uttalade sig om att det här borde biblioteken inte ägna sig åt. Det här är någonting som handlar om att man sexualiserar barn. Det är någonting perverst. Så det ska vi inte ägna oss åt. Det är skadligt för barnen och för samhället.

Den typen av retorik kunde höras. Och i någon kommun så skedde där också mer politiska sätt att hindra den här typen av aktiviteter. Att man försökte kliva in som politiker och helt enkelt stoppa en aktivitet vid ett bibliotek genom sitt politiska ämbete. Och det är ju ett brott mot, kan man säga, den klassiska distansen som har funnits i Sverige länge, som ofta talas om i termer av armlängds avstånd. Att man har den här idén om att den politiska nivån ska erbjuda förutsättningar och finansiering men inte vara inne och peta i detaljfrågor och ha synpunkter om enskilda konstnärliga verk eller enskilda aktiviteter inom kulturområdet. 

Men där står ju Sverigedemokraterna för ett annat perspektiv i samtiden där man ju menar att att det egentligen inte finns något sådant som armlängds avstånd i kulturpolitiken utan ifrån Sverigedemokraternas perspektiv så har det funnits en lång era av, i deras perspektiv, en politisk inblandning. Inte minst från Socialdemokraterna och andra partier på vänsterkanten som i Sverigedemokraternas perspektiv har fört fram en idé om ett pluralistiskt, mångkulturellt samhälle och att den typen av verksamhet har fokuserats och prioriterats av politiska skäl. Och då menar ju SD att av den anledningen så behöver vi gripa in nu för att återställa någon slags balans och hindra det här skadliga politiska inflytandet som har funnits sedan 70-talet.

Karolina: Så det här samhällsklimatet som finns nu, som de senaste åren har förändrats en hel del, hur tänker man som bibliotekarie där på folkbibliotek? Hur förhåller man sig till en eventuell hotbild? Att armlängds avstånd minskar eller otillbörlig påverkan? Du är ju med och skriver en artikel tillsammans med Hanna Carlsson och Joacim Hansson. Det kanske är en del av det här projektet som du nämnde. 

Fredrik: Den texten du tänker på finns med i en svensk antologi som heter En ifrågasatt demokrati. Där skriver vi apropå resultat från det här forskningsprojektet som jag har talat om tillsammans med en praktiker, Maria Ehrenberg, som får företräda bibliotekssektorns perspektiv. Och så för vi ett resonemang om resultaten från vår studie och de olika utmaningar och möjligheter som bibliotekens demokratifrämjande arbete möter i samtiden.

Karolina: Precis, och det här kapitlet heter ju Folkbiblioteket – demokratins kanariefågel. Vill du bara förklara titeln först?

Fredrik: Ja, den här bilden om folkbiblioteket som en demokratins kanariefågel är en bild som vi har använt genom projektet för att visa på hur folkbiblioteken är en väldigt viktig demokratisk institution i samhället. Där talar vi om kanariefågeln eftersom kanariefågeln användes som ett primitivt larmsystem i delar av Europa under 1800-talet som ett sätt att varna gruvarbetare för när det blir farligt i gruvan. Om gruvgången höll på att fyllas med giftiga gruvgaser så var kanariefågeln ett effektivt larmsystem eftersom fåglarna var väldigt känsliga för de här giftiga gaserna och snabbt larmade eller simmade eller dog. Då kunde gruvarbetarna se att det var fara å färde och skyndsamt utrymma gruvan. På samma sätt menar vi att folkbiblioteken idag kan ses som ett tidigt larmsystem när luften i den liberala demokratin håller på att förgiftas av antidemokratiska idéer. 

Så på så vis menar vi att folkbiblioteken i flera fall är en av de första institutionerna i vårt samhälle som attackeras av antidemokratiska krafter. Och det ser vi ju exempel på bland annat när det gäller hur minoriteters rättigheter ifrågasätts och hur biblioteken i de fallen hamnar i fokus för en politisk konflikt. 

Karolina: Och i den här artikeln så tar ni ju också upp en del utmaningar som bibliotek står inför nu. Och en är till exempel professionell osäkerhet. Jag tolkar det som att det handlar om det här fältet mellan neutralitet och aktivism på något sätt. Och vad är vad? Eller vill du förklara vad det innebär?

Fredrik: Ja, vi kan väl börja med att konstatera att neutralitet är ju ett omdiskuterat begrepp. Man kan ju fråga sig vem som kan vara neutral. Man kan fråga sig; kan bibliotek vara neutrala? Och om man kan vara det, hur skulle det gå till? Och är det i så fall någonting önskvärt? Kanske kan man överväga alternativa begrepp. I den svenska lagstiftningen så nämns ju inte så ofta neutralitet. Däremot talas det en del om opartiskhet som är någonting delvis annorlunda än om man skulle kunna tala om åsiktsneutralitet.

Men vad vi än väljer att kalla denna idé så kan vi konstatera att det finns en långvarig diskussion inom bibliotekssektorn och biblioteksforskningen där man kritiserar idén om neutralitet. Dels för att idén om neutralitet kan uppfattas som omöjlig. Dels för att tal om neutralitet tenderar att både maskera och befästa rådande ojämlikheter i samhället. Att de som förespråkar neutralitet kan då anklagas för att framför allt vilja bibehålla någon slags status quo i samhället. Att man bortser från existerande orättvisor. 

Det kan också kopplas till den klassiska debatten inom biblioteksfältet mellan de två centrala värdena. Å ena sidan intellektuell frihet och å andra sidan social rättvisa. Och intellektuell frihet som på många sätt kan kopplas till föreställningen om neutralitet. Det är ju sedan länge en central värdering inom bibliotekarieprofessionen. Här ingår ju sådant som rätten till fri information, kunskapsinhämtande och åsiktsfrihet.

De som istället fokuserar på social rättvisa menar att det är centralt att bekämpa sociala orättvisor och att biblioteken måste fokusera på att främja jämlikhet i samhället. I kulisserna så har vi ju återigen den grundläggande motsättningen som ryms i den liberala demokratin. Alltså spänningen mellan de två centrala värdena frihet och jämlikhet. Och den här spänningen går ju inte riktigt att lösa. 

Om vi återvänder till Chantal Mouffe så menar ju hon också när hon talar om den här liberala demokratins paradox att den här konflikten inte bör lösas eftersom det här är en typ av ideologisk konflikt eller ideologisk spänning som möjliggör vårt pluralistiska demokratiska samhälle. Men med detta sagt så finns det ju föreställningar inom bibliotekssektorn om att neutralitet är någonting viktigt att försöka uppnå. Och man tänker sig då nog att man ska försöka vara opartisk och inte ta aktivt politisk ställning för någonting. 

Samtidigt så menar jag och flera kollegor som använder oss av Mouffes perspektiv på demokrati och politik, att det finns ju en politisk roll ändå för bibliotekarier, särskilt kanske när den liberala demokratin utmanas. Så därför så menar väl jag att man mycket väl kan argumentera för att det inte är neutralt att arbeta för och ta ställning för den liberala demokratin och för mänskliga rättigheter. Det här är ju ett politiskt ställningstagande i grund och botten. Så i den meningen så är ju bibliotekarieyrket också någon typ av politisk funktion i samhället.

Karolina: Har ni i era studier upplevt… alltså finns det frågetecken här? När är jag aktivist, finns det någon rädsla för att liksom, nej, nu är jag inte neutral i själva yrkesrollen. När är man inte aktivist?

Fredrik: Ja, i ett par av intervjuerna så har vi ju rört oss nära de här frågeställningarna. Eller i flera av intervjuerna egentligen. Och å ena sidan så kan man väl konstatera att bland många bibliotekarier och bibliotekschefer så menar väl flertalet att man inte är aktivister. Men däremot att samhället har förändrats på många sätt. Att bibliotekslagen och bibliotekens verksamhet har kanske inte förändrats jättemycket under de senaste åren. Men hur det ser ut i samhället och den politiska retoriken har förändrats, där har det skett ett skifte. Och på så vis kan det uppfattas som att biblioteken har blivit mer av politiska symboler eller fått en annan politisk betydelse. Även om det inte handlar om att biblioteken har flyttat sig utan att det politiska landskapet som har blivit annorlunda.

Karolina: Jag tänkte på det här med angiverilagen till exempel för några år sedan.

Fredrik: Det är ett bra exempel på den förflyttning som har skett politiskt. Biblioteken har sedan länge uppfattat att man har ett annat uppdrag som inte är fullt kompatibelt med intentionerna bakom den så kallade angiverilagen.

Karolina: Många tog en tydlig ställning.

Fredrik: Jo, och det skulle man kunna kalla för aktivism om man så vill, beroende på hur man definierar begreppet aktivist.

Karolina: Och vem som definierar det kanske. Jag tänkte en annan sak som kom fram här, eller som ni skriver om i den här kanariefågel-artikeln, handlar lite om hoten inifrån, bland annat att bibliotekariekåren är ganska så homogen generellt, nu pratar vi om Sverige, och att det skulle behövas lite mer representativitet. Det finns också grupper i samhället som inte biblioteken når till. Vill du säga någonting om det? Vilka grupper kan det handla om?

Fredrik: Det här är ett problem som det finns en stor medvetenhet om inom bibliotekssektorn skulle jag säga. Det här är något som ofta diskuteras i olika sammanhang. Att vi har en relativt homogen bibliotekariekår idag och att det av väldigt många olika skäl är bra om bibliotekariekårens sammansättning, bättre speglade befolkningens sammansättning. Det är ett viktigt mål att sträva efter naturligtvis. Det är också viktigt att arbeta mer aktivt för att nå de grupper i samhället som idag inte använder biblioteken i någon högre utsträckning och som kanske dessutom har en negativ syn på biblioteken. Att man upplever att biblioteken, det som framkommer i ett par av våra intervjuer, att bibliotekarier möter användare som har en ganska skev bild av biblioteken: Att biblioteken är aningen vänsterpräglade. Att det handlar mycket om hbtq-verksamhet och pride-flaggor och inte så mycket kanske för människor som inte delar de värderingarna eller ser pride-frågan som särskilt viktig i livet. 

Den typen av användargrupper som inte ser biblioteken som en värdefull verksamhet eller en verksamhet som är till för dem – det är ju grupper som biblioteken borde arbeta mer aktivt för att nå fram till. Annars kan man ju inte säga egentligen att bibliotekens verksamhet är för alla. Och det handlar också om institutionens legitimitet i samhället. Biblioteken måste uppfattas som relevanta och värdefulla inom ett brett spektrum av olika grupper i samhället. Annars har man ju ett politiskt problem.

Karolina: Har det framkommit några tankar om hur man ska kunna nå de här grupperna?

Fredrik: Jag kommer ihåg en intervju vi gjorde där en bibliotekarie pratade om ungdomar från landsbygden utanför centralorten och hur de blev helt överraskade över att biblioteket hade böcker om motorer och tvåtaktare och annat. Och att bibliotekarien fick någon slags lyckoupplevelse när hen såg att de här EPA-ungdomarna, som de beskrevs, fick så att säga nya ögon på biblioteksverksamheten och en annan bild av biblioteket. Att där finns kanske också någonting för dem. Så det var ett exempel. Motorintresserade ungdomar på landsbygden som man då kunde nå fram till genom att visa att även deras motorintresse kunde finna ett utlopp på biblioteket.

Fredrik: Tror du att bibliotekarier upplever sig hotade på något sätt? Att man tänker på att en hotbild kommer att öka eller att man står i fronten för, kanske jag tänker för mycket på den här filmen The Librarians…

Fredrik: Just det, den har vi ju alla färskt i minnet…

Karolina: Vi är kanske inte riktigt där än, men det kan kanske finnas exempel på liknande utveckling?

Fredrik: Ja, vi har ju sett exempel på att olika programaktiviteter har behövt ställas in på grund av en rejäl hotbild. Vi har sett hur bibliotek har behövt anlita ordningsvakter för att ändå kunna genomföra programaktiviteter eftersom det har funnits hot och en oro för säkerheten både för de som medverkar i en programaktivitet och de som är besökare vid biblioteket när den genomförs. Så att det finns ju ett antal exempel.

De är inte alltför många som väl är. Vi har ju inte den upptrissade amerikanska debatten och verkligheten som vi ser i den här dokumentärfilmen om bibliotekarierna i USA som i flera fall får mordhot och blir avskedade och utsätts för väldigt tydlig politisk påverkan av en helt annan kaliber än vi har sett i Sverige. 

Så finns det ju ändå flera fall där enskilda bibliotekarier och enskilda bibliotekschefer får motta hot och hat både digitalt och på plats i biblioteket. Det förekommer absolut. Det är någonting som kanske i värsta fall kan fortsätta att öka något i omfattning och att det blir mer krävande att arbeta på biblioteken givet samhällsutvecklingen. Om man tänker sig att ett mer polariserat samhällsklimat också gör det svårare och svårare att balansera motstridiga intressen.

Å andra sidan, om man ska vara lite optimistisk och positiv, så kan ju det här polariserade samtalsklimatet och den politiska utvecklingen göra att arbetet på våra bibliotek framstår som ännu mer angeläget än tidigare. Att det demokratifrämjande arbetet uppmärksammas allt mer. Och på så vis så kan man ju hoppas på fortsatta samtal mellan kollegor och bibliotekssektor och biblioteksforskare som kan stärka medvetenheten och bidra till en ökad känsla av professionell identitet och säkerhet. Och en förmåga att hantera den här typen av situationer och konflikter.

Karolina: Precis, det är det jag funderar på. Hur bibliotekarier kan stärka varandra. Du har ju också skrivit en essä ganska nyligen i biblioteksbladet som är lite av en framtidsspaning.

Fredrik: Ja, men det stämmer. Det var en spännande övning att skriva en essä och att försöka blicka in i framtiden. Det är ju något av det svåraste man kan göra.

Karolina: Absolut, men det var vissa större scenarier som du målar upp lite där. Det som du nämnde, själva syftet med biblioteket överhuvudtaget, att man hela tiden återvänder till kärnan på något sätt. Hur man ska göra det i det dagliga arbetet. Vill du bara berätta lite om de här framtidsscenarierna som du skrev om här?

Fredrik: Ett scenario som jag skisserar handlar om den liberala demokratins tillbakagång. Det knyter an mycket till det vi har talat om, att inte minst krafter från ytterhögern utmanar den liberala demokratin och minoriteters rättigheter. Att det aktualiserar frågan om bibliotekens demokratifrämjande arbete och hur man kan arbeta kanske ännu mer konkret för att skapa mötesplatser som möjliggör fler typer av möten, fler typer av samtal. Kanske inte bara de här lågintensiva mötesplatserna utifrån den habermasianska förståelsen. Utan också mer konfliktfyllda och lite mer passionerade meningsutbyten.

Att man kan ha den viktiga funktionen som vi ju i ett antal studier har återkommit till, att den viktiga roll som folkbiblioteken har här är att facilitera den typen av samtal och att bidra till att omvandla antagonistisk fiendskap till mer av en agonistisk samtalsform där man kan ha olika ståndpunkter och olika uppfattningar i olika politiska frågor men att man änd någonstans kan mötas som meningsmotståndare.

Karolina: Skulle det kunna vara en valdebatt som ett bibliotek arrangerar eller att man bjuder in lokala politiker till exempel? Det är ju valår nu.

Fredrik: Ja, exakt. Det kan man mycket väl tänka sig att man som bibliotek inte räds den typen av arrangemang, det är ju en väg framåt. Och där kan jag nämna att jag och mina kollegor är väldigt nyfikna på den här frågan; hur biblioteken nu under valåret 2026 tar sig an liknande aktiviteter och hur man arbetar under valrörelsen på olika sätt. 

Traditionellt har många bibliotek agerat lokaler för förtidsröstning. Då finns det en tydlig bestämmelse att du inte får blanda samman den aktiviteten med någon slags politiska diskussioner eller aktiviteter som handlar om att föra fram politiska åsikter. Men om man inte är en lokal för förtidsröstning så skulle ju absolut biblioteken kunna vara en arena för politiska samtal. Och det vore ju spännande, inte minst om fler frågor kopplade till kulturpolitik och biblioteksfrågor också kunde lyftas i valrörelsen. Det hade ju varit fantastiskt på många sätt.

Karolina: Vad var det fler för scenarier? Du målade upp något annat scenario där också kring beredskap. För det är kanske en stor fråga idag på olika sätt. Och det kan innebära en ny roll för bibliotekarier också.

Fredrik: Ja, definitivt. Omvärldsläget är ju… Det är ju tufft och vi lever i ett läge där vi idag har pågående krig i Europa. Säkerhetsläget är ju väldigt allvarligt på många sätt med Ryssland som en aggressiv och oberäknelig kraft i närområdet. USA som också har blivit mer oberäkneligt de senaste åren. Och samhällsutmaningar också, som klimatförändringarna som skapar behov av en ökad beredskap.

Allt detta sammantaget innebär ju att biblioteken idag och framöver kan få en annan roll. Det finns ju redan diskussioner om hur biblioteken kan vara en del av totalförsvaret och bidra till en stark beredskap. Sen finns det ju studier som visar att biblioteken inte precis skrivs fram på ett tydligt sätt i de olika policydokument som kommer från myndigheterna som rör beredskapsarbetet.

Det finns ju en ökad medvetenhet från bibliotekens sida och självklart har biblioteken en viktig roll att fylla i tider av kris och krig. Men här uppstår också ett antal intressanta motsättningar. Bland annat då arbetet att som bibliotek främja fri åsiktsbildning och fri information. Sådant kan ju hamna i konflikt i en situation där myndigheterna i ett krigsläge behöver eventuellt ha en tydligare kontroll över informationshanteringen och informationsspridningen. Här kan det bli olika värden som då kommer i konflikt. En sådan professionsetisk utmaning kan landa i bibliotekens knän.

Karolina: Hur ska vi förbereda oss för detta – bibliotekarierna?

Fredrik: Ja, det handlar väl precis som när det gäller arbetet med att utveckla det demokratifrämjande arbetet i stort. Att ha goda professionella samtal om hur bibliotekens roll och uppdrag kan ges mening i de olika situationer som vi möter idag och som man kan se framför sig i framtiden. Det är väl ett svar på den frågan.

Karolina: Och man kan nog också lära av många bibliotek som arbetar i krigszoner.

Fredrik: Ja men såklart. Det som händer i Ukraina exempelvis är ju… lärorikt. Det är ju ett fruktansvärt lidande som utspelar sig i Ukraina på många håll. Men vi i andra delar av världen kan ju lära oss mycket av hur bland annat ukrainska bibliotek har agerat. Och det jag har hört där när jag har träffat kollegor från Ukraina är ju att man har en annan flexibilitet. Och att biblioteken får helt enkelt fylla den roll som man behöver fylla i nuet och i lokalsamhället. 

Det är väl lite snarlikt kanske, till hur många bibliotek i Sverige agerade under flyktingkrisen 2015 och däromkring, att man öppnade upp biblioteken och lät folk som var på flykt ladda sina telefoner och använda olika resurser från biblioteken i det här utsatta läget som de var i. Så det är väl lite samma mentalitet som man får försöka använda sig av också i ett krigstillstånd. Att man har den flexibiliteten och tänker på hur man kan bidra till lokalsamhället på bästa sätt.

Karolina: Jag vill fråga dig också, hur ser det ut för dig framöver? Har du något speciellt i kikaren som du kommer att beforska?

Fredrik: Ja, när det gäller biblioteksfrågor och forskning om folkbibliotek så är jag just nu involverad i arbetet med en ny bok som har den tentativa titeln Public Libraries and Cultural Wars in Scandinavia – Intellectual Freedom and Cultural Policy in Denmark, Norway and Sweden. Och här är vi flera kollegor från de skandinaviska länderna som samarbetar för att bidra med skandinaviska perspektiv på folkbiblioteken i en tid av ökande polarisering med empiriska exempel från både Sverige och Danmark och Norge. 

Redaktörer för den här boken är min kollega Hanna Carlsson från Linnéuniversitetet, Håkon Larsen från Oslo MET och Casper Hvenegaard Rasmussen från Köpenhamns universitet. Det är väldigt roligt och tillsammans med Lisa Engström och Hanna Carlsson så skriver jag på ett kapitel om situationen i Sverige utifrån vår tidigare forskning på området. Men vi för nu analysen ett steg vidare. Boken är tänkt att ges ut på Routledge under nästa år.

Karolina: Det låter som du kanske kommer komma in mer på det här med neutralitet och aktivism också.

Fredrik: Ja, de frågorna kan komma att beröras, absolut, på olika sätt. Vi talar mer om den här postpolitiska läsningen av den svenska kulturpolitiken och någon slags återpolitisering av kulturpolitiken som skett på sistone. 

Karolina: Intressant! Stort tack för att du kom hit Fredrik.

Fredrik: Tack så mycket för att jag fick komma hit och prata om biblioteksforskning och demokrati. Det var väldigt roligt.

Karolina: Roligt att ha dig här. Ha det så fint!

Fredrik: Detsamma! Tack, tack.

Karolina: Du har lyssnat på ett avsnitt av Angelägen podd producerad av Digitekets redaktion. Jingeln är skapad av Linnea Jönsson och klippningen gjordes av Karolina Jeppson. Besök gärna Digiteket för fler avsnitt.