Högläsande pappor i glesbygd – berättelser från samhällets periferi

På vilket sätt kan biblioteket uppmuntra pappor att bli läsande förebilder för sina barn? Och är det så att platsen där vi bor har betydelse för vår läsning? Annika Hansson, bibliotekarie i värmländska Torsby, bestämde sig för att undersöka detta.

Våren 2025 startade vi på Torsby bibliotek ett Bokstartsprojekt som fick arbetsnamnet Min pappa läser. Projektet utgår från idén att pappor – liksom alla andra vårdnadshavare – spelar en viktig roll för barns språkutveckling och framtida läsvanor. Vi ville undersöka småbarnspappors läsvanor och attityder till läsning i Torsby, med målet att kunna finna arbetssätt som passar för just vår verksamhet och därigenom uppmuntra fler pappor och andra män att både högläsa och bli läsande förebilder.

Platsen formar läsaren 

En plats förutsättningar för yrke, fritid, samhällsfunktioner och de livsvillkor platsen för med sig spelar in i våra attityder, vår vardag, hur vi identifierar oss – och hur vi formas som läsare. Professor Stig-Börje Asplund vid Karlstads universitet har varit en källa till inspiration, då han i sin forskning undersöker bland annat platsens betydelse i förhållande till mäns och pojkars litteracitet och läspraktiker. Ett av Asplunds forskningsprojekt behandlar arbetarmän i skogsbygd och deras lokala läspraktiker. Han konstaterar att ”hur människor använder läsning i sina liv är starkt sammankopplat med livsformer, lokal identitet och tillhörighet, och är på ett dynamiskt sätt sammanvävt med förändringar i samhället”. Denna insikt tog vi med oss in i arbetet med undersökandet av pappors läsning med och utan barn, och vi tar den också med oss när vi arbetar vidare för att göra biblioteket till en relevant plats för fler pappor i vår kommun. Men vad är då Torsby för typ av plats? 

Torsby kommun, belägen i nordligaste Värmland, är en vidsträckt glesbygdskommun, med en lång gräns mot Norge i väster och mot Dalarna i öster. Här bor drygt 11 000 invånare, varav cirka 4 200 i centralorten Torsby. Här talas en rad olika värmländska dialektmål med stora variationer. Stora delar av kommunen utgörs av finnskog, de marker där skogsfinnarna slog sig ned för att idka svedjebruk för lite drygt 400 år sedan. Vi är stolta över det skogsfinska arvet och idag pågår ett arbete för att göra finnskogen till världskulturarv. De stora vattendragen Klarälven och Fryken, liksom många mindre sjöar och älvar, spelar också stor roll för oss som bor och verkar här, tidigare som viktiga transportleder för skogsindustri och persontrafik – idag för turism, friluftsliv och fiske. I Torsby finns ett huvudbibliotek i centralorten och en filial i kommunens norra centrum – drygt 8 mil från centralorten, samt en bokbuss. De stora avstånden formar såväl människorna i kommunen som den verksamhet biblioteket bedriver. Glesbygdslivet förutsätter långa transporter, god planering och en acceptans och vana att leva långt från service och kommersiellt utbud. De kommunala verksamheterna måste samverka kreativt för att få verksamheter och bemanning att gå ihop i hela kommunen. Det är under dessa förutsättningar vi intresserar oss för att undersöka pappors läsvanor. 

Undersöka och testa

Arbetet med Min pappa läser har utgått från Bokstarts metodstöd Idélabbet, vilket grundar sig i Innovationsguiden från Sveriges Kommuner och Regioner. Efter en inledande period av omvärldsbevakning, där vi tittade på olika läsfrämjande aktörers tidigare insatser och aktuell forskning, däribland Stig-Börje Asplunds, så snävade vi av området och ringade in vad det var vi faktiskt ville undersöka i Torsby: pappors högläsning med små barn, pappors egna läsvanor samt hur pappor använder biblioteket.

Papporna tycks vilja nyttja biblioteket på egen hand och inte vara ute efter ett aktivt socialt sammanhang.

Därefter inledde vi den del av arbetet som involverade papporna själva. Med hjälp av kommunens alla förskolor skickades en digital enkät ut till vårdnadshavarna via förskoleappen Tyra. Den inledande delen av enkäten kunde besvaras av vilken vårdnadshavare som helst, medan den andra delen var avsedd specifikt för papporna. Enkäten hade en svarsfrekvens på runt 11 %. Det är en låg svarsfrekvens, men med tanke på projektets begränsningar i budget och en svårflirtad målgrupp bedömde vi att vi hade tillräckligt många enskilda svar för att fortsätta arbetet. Utifrån enkätsvaren arbetade vi vidare i vårt idélabb och kom till följande insikter att bygga det fortsatta arbetet på:

Fördjupad kunskap genom personliga intervjuer

Utifrån de fyra insikterna bestämde vi oss för att göra längre, personliga intervjuer med ett antal pappor för att få en fördjupad kunskap. Vi skrev ett samtalsunderlag och bokade in intervjuer med totalt sex pappor från olika familjer, med olika yrken och från olika delar av kommunen. Tre av papporna hade angett redan i enkäten att de var villiga att ställa upp på en djupintervju och övriga söktes upp och rekryterades på biblioteket, den lokala bensinmacken samt en förskola. 

Djupintervjuerna utgick från fyra huvudområden:

1. Läsvanor med barnet/barnen

Här berättade papporna om hur det fungerar med högläsningen i hemmet, både rent praktiskt och emotionellt. Vi pratade bland annat om den subjektiva upplevelsen av att högläsa, anledningar för papporna att högläsa och vad man väljer att läsa. 

2. Läs(ar)definitionen

I den här delen av samtalet handlade det om läsning och läsare. Hur definierar man läsning och läsare? Finns det några specifika föreställningar om vad läsning respektive läsare är? 

3. Egna läsvanor

Det här avsnittet handlade om pappornas egen läsning, det vill säga den läsning som äger rum för deras egen skull. Vad läser man, hur läser man, när och hur länge? Det handlade också om favoritböcker, samtal om läsning med andra, läsupplevelser och förebilder i såväl vuxen ålder som under barndomen.     

4. Biblioteksvanor

Slutligen pratade vi om biblioteksvanor. När och hur använder papporna biblioteket, vilka behov har man som biblioteket kan uppfylla och vilka möjligheter ser man med biblioteket?  

Den viktiga platsen då? Trots att vi, som ovan nämnts, utgår från att platsen är betydande för hur vi formas som läsare så berörs inte detta uttalat i djupintervjuerna, då vi bedömde att det i sammanhanget kunde bli ogripbart och skulle ge ett resultat av mer filosofisk karaktär. Istället är det en aspekt vi kompletterar intervjuerna med i det fortsatta arbetet för att öka mäns användning av biblioteket. Kunskapen om platsen och de förutsättningar den för med sig behöver gå sida vid sida med den kunskap vi samlar in om pappors läsning.  

Pappornas läskaraktärer

Hos de intervjuade papporna kunde man skönja tre generella karaktärer när det kom till den egna läsningen. 

Karaktär 1: Läsare – på sätt och vis

Här återfinner vi pappor som dagligen läser för sin egen skull vid läggdags, på resande fot och under lediga dagar. De ser sig som vana och snabba läsare. Papporna här har haft en läsande barndom och ungdomstid och är akademiker. Här definierar man sig (”på sätt och vis”) som läsare och läser framförallt fakta om sina respektive specialintressen och fantasy, science fiction och dystopier, ”men inget finkulturellt”. Just för att man inte läser något som man tror är finkulturellt så anser man sig bara ”på sätt och vis” vara läsare.

Karaktär 2: Den läsande icke-läsaren

De här papporna läser i första hand ljudböcker, men i viss mån också tryckta böcker. Man läser ljudböcker flera timmar dagligen och klarar således av en stor mängd böcker under en månad. De här papporna har ingen akademisk utbildning, men har administrativa yrken eller är entreprenörer. Trots många timmars daglig ljudboksläsning definierar de sig inte som läsare. De skulle gärna läsa mer i tryckt form, men upplever att de saknar tid till det. De läser ljudböcker medan de utför yrkesarbete eller hushållsarbete, föredrar fakta och deckare, och anser sig vara ganska vana läsare. Trots detta definierar de sig på sin höjd som ”hobbyläsare”, då man tror att ”riktiga läsare” läser en annan typ av litteratur. De lyssnande papporna använder betalappar för ljudböcker och ingen känner till bibliotekets ljudboksapp Biblio. 

Karaktär 3: Den faktiska icke-läsaren

Här hittar vi pappor som växte upp i hem där det inte fanns några böcker. Den läsning som skedde i dessa hem bestod av ljudböcker på kassett eller CD samt tidningar. Papporna i den här gruppen läser inga böcker för sin egen skull, undantaget högläsningen med barnen, och ingen definierar sig heller som läsare. Männen i den här gruppen har en gymnasial utbildning och arbetar med mer praktiska yrken såsom yrkesförare eller byggnadsarbetare. 

Karaktärsöverskridande drag

Undantaget indelningen i karaktärer finns det också gemensamma drag som sträcker sig över hela gruppen, oavsett vilken karaktär man tillhör. Till exempel läser hälften av de intervjuade papporna gärna böcker där man praktiskt kan omsätta innehållet, såsom reparationshandböcker, odlingshandböcker och självhushållsböcker.  

Två tredjedelar av männen bär också med sig starka läsupplevelser från barndomen, där man fortfarande minns böckernas handling, även om man inte alltid minns bokens titel. Fler av männen har också favoritböcker, som de har läst i vuxen ålder, och läsande förebilder ur olika sammanhang och perioder i livet: en lärare, mamma, svärfar, storasyster. Man minns inte så mycket från föräldrarnas högläsning i barndomen, men desto mer från den egna läsningen, från mellanåldern och uppåt. Någon slukade allt, en annan var med i en bokklubb, en tredje tyckte det var ganska jobbigt att läsa och en fjärde minns hur han tillsammans med sin pappa läste Harry Potter. 

Insikterna från intervjuerna kan stötas och blötas, men det är värt att uppmärksamma att flera växte upp med ljudböcker i olika format.

Med det sagt är karaktärerna här en grov generalisering gjord på ett litet och lokalt underlag. På samma sätt som det finns många läsande utan eftergymnasial utbildning finns det också många icke-läsande akademiker. Men för vår del, i just vår biblioteksverksamhet i just vår kommun med just våra förutsättningar, kan dessa tre karaktärer underlätta diskussioner och tankar kring hur vi ska nå ut till papporna. Det hjälper oss att se hur vi kan stärka dem i att använda biblioteket och högläsa med barnen på kort sikt och deras egen läsning och inställning till läsning på lång sikt. 

Insikterna från intervjuerna kan stötas och blötas, men det är värt att uppmärksamma att flera växte upp med ljudböcker i olika format. Hur har det format de som inte definierade sig som läsare (karaktär 3: Den faktiska icke-läsaren) i förhållande till läsande förebilder? Även om vi läser på olika sätt, med ögon eller öron, och kan ta till oss litteraturen lika väl på båda sätten så synliggör ljudboken inte läsandet som aktivitet på samma sätt som läsandet av en fysisk bok. 

En annan intressant aspekt som framkommer i de tre generella karaktärerna är att ingen av papporna egentligen definierar sig som “riktiga” läsare, trots att flera av dem läser regelbundet. Detta hänger ihop med en föreställd bild av vilken typ av litteratur som anses vara legitim läsning. Hur skulle vi på biblioteket kunna arbeta för att bryta denna uppfattning?

En möjlighet i det dolda – öka kännedomen om meröppet

Parallellt med djupintervjuerna planerade och genomförde vi en kombinerad läsfrämjande och informerande insats för kommunens pappor i samband med fars dag. Med insatsen ville vi uppmärksamma och nå pappor och andra manliga läsande förebilder i familjerna. Vi bjöd därför via det tryckta, lokala annonsbladet och sociala medier in till en opretentiös drop in-fika på bilderboksavdelningen – helt utan krav på umgänge eller deltagande i något annat – och delade ut farsdagspresenter.

Farsdagspresenterna bestod av en tygpåse från Bokstart innehållande en bok till pappa (här valde vi Axel Åhmans Klein, passande noveller om män från en glesbygd som liknar vår), en bok till barnen (Sven Nordqvists Findus flyttar ut, för att ha en bok som håller länge, är rolig att högläsa och passar i många åldrar) samt information om bland annat bibliotekstjänsten meröppet och ljudbokstjänsten Biblio. De flesta papporna stannade och bytte några ord vid lånedisken när de lånade böcker till sina barn, och personalen i lånedisken lyfte då även i samtalet funktionen meröppet, vilken var okänd för i stort sett alla pappor vi mötte den dagen. Detta förde med sig en aha-upplevelse och en plötslig insikt hos papporna på plats: man kan besöka biblioteket helt i lugn och ro och när det passar! Så tecknade vi nya meröppetavtal på löpande band och plötsligt blev biblioteket mycket mer tillgängligt och ännu mer lugnt och avslappnat än vad papporna trodde att det var.

Och nu då?

Nu är den här delen av vårt Bokstartsprojekt till ända, vi är lite rikare på information – och inspiration – som med små medel ska omsättas i vår regelbundna, ordinarie verksamhet för att göra biblioteket mer tillgängligt för pappor. Genom förtydligad tillgänglighet och fler pappor i biblioteksrummet hoppas vi på sikt bidra till att fler pappor blir läsare. 

Utöver att öka kännedomen om tillgängligheten – man kan som meröppetanvändare trots allt nyttja lokalen 14 timmar om dygnet under årets alla dagar – behöver vi göra biblioteken relevanta för fler pappor vid fler tillfällen genom att arbeta vidare utifrån de förutsättningar, mönster och preferenser som finns i just vår kommun. 

Vi behöver dels ha med oss kunskapen om pappornas läsbakgrund och deras läsvardag, men behöver också förstå deras vardagsmönster, fritid, familjekonstellationer och vilka förutsättningar just deras plats har för att forma en läsare. När vi fördjupar oss ytterligare, ser vi att platsen påverkar hur vi läser, ifall vi läser men också vad vi läser. Då väcks också frågor om vad det gör med den potentiella läsaren, när representationen av platser och personer i litteraturen oftast inte når bortom storstäder och förorter. Då behöver vi lägga manken till för att hitta relevant och representativ litteratur. Med det sagt: Faktorerna som formar läsaren och ger papporna förutsättningar att bli läsare är många och vi har bara naggat i kanten än så länge. 

Vi behöver dels ha med oss kunskapen om pappornas läsbakgrund och deras läsvardag, men behöver också förstå deras vardagsmönster, fritid, familjekonstellationer och vilka förutsättningar just deras plats har för att forma en läsare.

Nu följer ännu ett år med beviljade projektmedel från Bokstart, vilket möjliggör för oss att arbeta vidare för att utforska läsfrämjande och språkstimulerande insatser för pappa/barn med biblioteksrummet som utgångspunkt.