Det gemensamma uppdraget

Frida Värnlund: Hej och välkomna till Småpratspodden! Det är en podd för alla som tycker att det är viktigt och intressant att lära sig mer om de små barnens språkutveckling. Jag heter Frida Värnlund och jag är projektledare för Västerbottens regionala Bokstartsprojekt Småprat.

Idag har jag inte mindre än tre gäster med i podden. Jätteroligt! Och det här är tre personer med olika profession och som kommer från olika verksamheter. Men de har alla någonting gemensamt, nämligen fokus på små barns språkutveckling i sin arbetsvardag.

I det här avsnittet kommer vi att prata om vinster i samverkan, och begreppet kulturtolk kommer att nämnas. En kulturtolk är en tolk som har samma språk och kultur som exempelvis en vårdnadshavare eller annan viktig vuxen till ett barn som kommer till exempelvis barnhälsovården, öppna förskolan eller biblioteket. Och en kulturtolk kan vara behjälplig att tolka och översätta språk och även förklara kulturella skillnader.

Deltar i det här avsnittet det gör Anna Burman, barnsjuksköterska inom barnhälsovården i Värmland, Veronica Hägglund, bibliotekarie i Västerbotten och Camilla Kilsten, förskollärare på öppna förskolan i Värmland.

Jag tänker att ni ska presentera er själva och berätta kort på vilket sätt ni jobbar med små barns språk. Så hej och välkommen till Anna!

Anna Burman: Hej! Tack för att vi får vara med!

Frida: Vad kul!

Anna: Jag jobbar alltså inom barnhälsovården som BVC-sköterska. Språkutvecklingen är en del i barnets utveckling som vi följer. Vi gör det på alla åldrar. Det är genomgående en viktig bit att barnet ska ha ett språk. Och jag har jobbat med det här inom BHV i nio år och på olika BVC:er lite grann. Men i den här BVC:n har jag varit på i åtta år.

Frida: Vad roligt. Då har du många år i ryggsäcken. Ja, det är ju två till med idag. Hej Veronica!

Veronica Hägglund: Hej! Jag heter Veronica och är bibliotekarie. Jag jobbar på ett bibliotek i Västerbotten. Jag har fokus på små barn och språkutveckling är en stor del av det. Jag samverkar med familjecentralen, BVC och öppna förskolan. Jag håller även i småbarnsarrangemang här på biblioteket. Där jag jobbar med bebiskaféer, sagor och rim och ramsor. Jag träffar även föräldragrupper för att berätta om hur viktig högläsning är för de minsta barnen.

Frida: Välkommen! Och sist men inte minst så har vi Camilla. Hej!

Camilla Kilsten: Hej på er! Jag är förskollärare och jobbar på öppna förskolan på en familjecentral. Jag har jobbat här i två och ett halvt år, men jag har jobbat i förskolan som förskollärare tidigare, i nästan 14 år. Här jobbar vi med språkutveckling hela dagarna. Hit kommer barnen från att de är små bebisar till att de ska börja skolan. Och här har vi bokpåsar från Bokstart och vi sjunger och vi rimmar och vi har mycket ramsor och bildstöd uppsatta också. Vi har även små tittskåp för de små barnen och vi läser ofta böcker tillsammans.

Frida: Vad kul, välkommen!

Camilla: Tack så mycket!

Frida: Ni jobbar alla med små barns språkutveckling och har det gemensamt, men med olika ingångar. Veronica varför ska vi samverka mellan professionsgränserna? Vad är det för vinster i att göra det?

Veronica: Samverkan tycker jag är väldigt viktigt för att vi ska kunna nå så många som möjligt. Samverkan ger oss en möjlighet att dela på resurser som kompetens och material till exempel. Vi på biblioteket har tillgång till jättemycket material som de på öppna förskolan kanske inte har. Så då kan vi dela med oss av det och göra i ordning bokpaket. Och samverkan tycker jag även gör det enklare för att nå ett mål. Man behöver inte kämpa på ensam för att till exempel nå alla barnfamiljer med ettåringar. Utan man kan kroka i varandra.

Frida: Ja men precis. Camilla, du som jobbar på öppna förskolan. Känner du igen dig i det här också?

Camilla: Absolut. Det gör jag verkligen och vi har biblioteket precis i samma byggnad. Vi går ner dit och hälsar på och kollar så alla har lånekort och visar runt och ser och pratar om vad man kan göra på biblioteket. Det är jätteviktigt. Det är bra att ge samma information från olika professioner. Anna, ni gör ju det på familjecentralen vid besök. 

Anna: Ja, vi börjar tidigt. Bokläsning får ju konkurrens av annan media vad gäller tiden. Och vi har sett att vi behöver börja prata om barn och skärmar tidigare. Och då berätta om hur språkutveckling egentligen går till. Men det är inte alltid vi hinner, vårt besök är ofta kort. Sen landar det olika hos olika familjer också. Men där jag inte når fram kanske öppna förskolan gör det. Eller förskolan för den delen. Och man kanske inte vågar gå in till biblioteket, utan kanske Camilla kommer med in och visar att det inte är så farligt att gå in.

Eftersom familjer är olika så blir det olika sätt att nå dem. Vi har även familjer med olika språk och då kanske man tror att man inte kan hitta något på biblioteket, men då kan vi informera om att ni är lika välkomna dit som alla andra och att man får visst gå dit och ordna lånekort. Vilket underlättar, för ibland är det ju också så att man inte tror på en instans som barnavårdscentralen när man hör det första gången. Men så säger Camilla samma sak inne på öppna förskolan eller bibliotekarien eller pedagogen och då kanske man tänker “Jaha, det kanske ändå är något viktigt det här”.

Frida: Vad tänker du, Veronica, kring det du hör nu om biblioteket och flerspråkiga familjer? 

Veronica: Jag tycker att det är jätteviktigt att nå alla. Biblioteket är till för alla i samhället och vi vill ju verkligen nå alla i samhället. Men att hitta rätt vägar kan vara väldigt svårt. Och då är det jättebra att vi kan ta hjälp av öppna förskolan, familjecentraler, BVC. För att nå de familjerna som vanligtvis inte går på biblioteket av olika anledningar. Det kan vara en språkbarriär eller det kan vara att man aldrig har gått dit när man själv var barn. Att man inte har någon relation till bibliotek. Och då kan det vara så att det känns som en hög tröskel att ta sig över för att gå till biblioteket. För man tänker att det inte är för mig. Så det är jätteviktigt för oss att det finns instanser som öppna förskolan, BVC, som säger att självklart är ni också välkomna till biblioteket. För vi vill ju stå och skrika ut ifrån taket och säga att alla får komma till oss. De är så välkomna! Men det är en utmaning att nå alla hela tiden. Så det är jättebra att det finns andra som också kan berätta vad vi har att erbjuda.

Frida: Det är bra att man hjälps åt helt enkelt. Men om vi ändå pratar om utmaningar. Utmaningar i samverkan. Hur ser ni på det?

Camilla: Ja, jag tycker att en av de svåraste utmaningarna i samverkan är när det blir för personbundet. Att det är en eldsjäl eller en person som verkligen gör jättejättemycket i ett projekt eller i en arbetsuppgift och sen kanske den personen försvinner. Den blir sjuk eller byter jobb. Då faller det mellan stolarna just det här med samverkan. Vem ska göra vad och hur har man lagt upp arbetet? Det tycker jag är den största utmaningen. Att det blir för personbundet. Att det finns en person som är väldigt drivande och sen kan den försvinna.

Anna: Det stämmer vi in i. Eftersom vi har många andra språk så använder vi oss av kulturtolkar. Och kulturtolkarna var ett projekt och så försvann de. Så nu har vi inte dem tillgängliga till tematräffar som vi skulle behöva ha.

Veronica: Precis, det blir ju svårare att nå fram till alla då. När man inte har det samarbetet med just kulturtolkarna när de försvinner.

Frida: De är så viktiga, kulturtolkarna. För det är mer än bara språk just vid flerspråkighet. Kulturen är ju väldigt viktig. Det kan bli väldigt stora krockar där. Jag är själv logoped och har träffat barn och familjer på logopedmottagningarna och har använt mig av både tolk och kulturtolk. Och där märker man skillnaden i att nå fram i det man säger. Att det är så oerhört viktigt. Men vad finns det mer för utmaningar i samverkan? Eller vad skulle du säga, Anna?

Anna: Ja, vi jobbar ju mot normer också här. Alla har inte blivit lästa för. Det är en fråga som vi har fått börja ställa mer och mer. Vem läste för dig när du var barn? Hur har du gått i skola? Vem är med dina barn hemma? Det är mycket större än bara bokläsning, insåg vi. Och vi har kommit lite framåt vad gäller den utmaningen, Camilla, inne på öppna förskolan där det finns SFI för föräldralediga.

Camilla: Precis, två dagar i veckan har vi SFI för föräldralediga som man kan vara med på här tillsammans med en SFI-lärare. Det är en fantastisk tillgång som vi har på vår familjecentral. Där kommer man in på många av de här sakerna för där hjälps vi åt tillsammans allihopa. Vi läser och vi pratar om vikten av bokläsning och hur viktigt det är med deras hemspråk, modersmål. Och samtidigt hur viktigt det är att man läser, och att man kan läsa på olika sätt. Man behöver inte alltid läsa från första meningen till den sista meningen utan man kan prata om bilderna. Det finns många olika sätt man kan göra det på. Så det är någonting som vi pratar väldigt mycket om. Att man kan ta vilken tidning som helst som barnen kommer med. I det här så pratar vi också mycket om det här med skärmar. Att det är en stor utmaning, till exempel med Youtube och allt som finns. Det pratar vi väldigt mycket om tillsammans med de andra på familjecentralen.

Anna: En annan utmaning är att man försöker ha föräldraträffar med information här och så kommer det kanske en enda förälder. Hur får man hit dem för att förmedla det man vill säga? Det är en utmaning som vi har.

Frida: Kan ni hjälpas åt där? Kan man tänka sig att biblioteket och familjecentralen kan hjälpas åt mer i att sprida information? Har ni sådana fungerande kontaktvägar? 

Anna: Ja, när vi har haft våra föräldraträffar så har vi engagerat familjecentralen, alltså alla instanser: socionomen är med, BVC är med, barnmorskorna är med och även pedagog. Så vi satsar stort, men det kommer få. Vi måste hitta ett sätt där vi lockar hit dem. För de som har kommit är naturligtvis väldigt intresserade och det blir stora frågor som man får svara på. Jag vet inte om Veronika har något tips där. Hur lockar du föräldragruppen?

Veronica: Hur vi får hit dem?

Anna: Ja, har ni bjudit på fika?

Veronica: Jag märker att jag får jättemycket draghjälp från min familjecentral och öppna förskolan när jag ska ha mina bebiskaféer, till exempel. De berättar när de träffar föräldrarna att det här finns på biblioteket och de hänger upp affischer i kapprummet. Så där har vi ett väldigt fungerande samarbete, skulle jag säga, när det kommer till informationsförmedling. Men det kan vara jättesvårt att nå ut om man inte känner att man hittar rätt kanaler för att nå de här familjerna.

Camilla: Ja, det är ju just vid våra tematräffar som det kan vara lite svårt att få hit dem. För de kommer ju, till öppna förskolan kommer de. Hos oss pratar vi alltid, varje dag, om det här med språk. Vi har rim och ramsor, sånghäften och det står mycket information om barnens språkutveckling på väggarna här. Vi pratar om det regelbundet. Här ser de också varandra. Ett barn som kommer med en bok och man säger “Titta här ska vi läsa?” Så att man lär sig mycket av varandra här inne.

Anna: Ja, det kanske är så att när en mamma ser andra mammor som läser för sina barn så blir det “jag kanske måste tänka till här lite grann ändå”. Även om vi alla försöker vara läsande förebilder. För vi delar ju ut böcker och vi har en länk till biblioteket. Bara det att gå in på biblioteket och gå in med det här kortet och så får man gå hem med en bok. Vad gör vi med den? Och sen så såg man ju också att de här korten inte alltid blev inväxlade. Så då gör vi så att på åttamånadersbesöket, som är ett hembesök, delar vi ut en bok och pratar språkutveckling. Ibland kan det vara sent i vissa familjer att komma in först vid åtta månader med en bok. Man kanske behöver prata mycket tidigare. Så det gäller att vara lyhörd för familjens situation.

Frida: Men i era verksamheter, hur fungerar det? Vi har varit inne på hur ni samverkar, att ni samverkar, men har ni några konkreta exempel? Till exempel Veronica, du tog exemplet att du får mycket hjälp i informationsutdelning. Men jag vet att du också är på familjecentralen.

Veronica: Ja, precis. Oftast kommer de hit kanske två gånger per termin med en föräldragrupp och har en träff på biblioteket. Det är en jättebra chans för mig att visa upp vad vi har och berätta hur vi jobbar. Och så brukar jag ha ett litet samtal om språkutveckling och högläsning. Jag brukar visa filmer från Bokstarts hemsida. De har jättebra filmer om högläsning och tips för språkutveckling. Jag brukar avsluta med att läsa för bebisarna för att visa föräldrarna hur lätt det är att fånga deras intresse. Att bebisarna tycker att det är jättespännande att titta i en bok. När man kommer nära och använder sin röst för att stärka ord. Bara för att inspirera till högläsning. Det behöver inte vara så stort. Det behöver inte vara så komplicerat. Det ska vara roligt och lustfyllt att läsa tillsammans. Det gör jag när familjegruppen kommer hit. Det gör de kanske två gånger per termin. Och sen var jag på familjecentralen förra veckan och hade en sagostund. Men det är tyvärr inte ofta jag har tid att gå dit.

Frida: Då är det det där med att bjuda på fika.

Veronica: Ja men precis. Fika är alltid populärt.

Anna: Vi läser också samma bok med bebisen. Det är som en röd tråd. Vi läser när de har sett oss en stund på det här hembesöket. För att vara lite förebild i att läsa, så här kan ni göra, och en del blir förvånade “oj jag visste inte att han förstod så här mycket redan”. Det är alltid lika roligt. Vi har en interagerande bok som heter Knacka på och vi knackar och vi bläddrar några sidor och sen kommer den här lilla handen och knackar själv. Det blir en så härlig stund. Det är lika roligt varje gång fast jag har läst den här boken säkert femtio gånger om året.

Veronica: Ja, det är så himla kul att se när man visar föräldrarna att bebisarna hänger med. Det är inga problem att läsa för dem. Hur polletten trillar ner “Wow kan mitt barn göra det här?”

Camilla: Och när de visar så tydligt att de vill läsa. De kryper bort och hämtar böckerna själva, backar in och sätter sig och så vill de läsa. Sen kommer det en till för att det är så spännande när någon läser. Ibland kan det vara fler barn som är med och lyssnar och pekar. Det är då vi pratar om att många inte törs låna, för tänk om boken går sönder. Det är viktigt att berätta att det inte gör något. Den ska användas, den ska läsas.

Veronica: Jo, jag brukar säga det lite varje gång jag träffar de här föräldragrupperna. Att vi ser hellre att böckerna lånas och tuggas på än att det inte läses någonting alls. De behöver inte alls oroa sig för att böckerna ska gå sönder. De ska läsas, de ska användas.

Camilla: Precis, exakt så säger jag också om mina bokpåsar som jag har, att de får låna med sig och att de ska användas. De ska vara använda, det är därför vi har dem här.

Anna: Vi betonar också det vid hembesöken när de får sin bok. Den ska inte stå i hyllan utan den ska tuggas och vändas på. Den ska bläddras i och den ska ätas på. Och att man även kan låna öppna förskolans bokpåsar eller gå till biblioteket. De räknar med att det kan bli så. Så det gör ingenting att låna. Jag tror det hjälper lite, för en del säger “nej då river han sönder boken”. Nu har vi bara böcker med hårda pärmar. Vi hade faktiskt böcker först med blad i.

Camilla: Det är väldigt lätt att ta sönder ett blad.

Anna: Ja, det är lite lättare. Så det var en sån sak vi fick tänka till och be biblioteket byta. Det tycker jag också är bra, att det inte är jag personligen som delar ut boken utan det är biblioteket och att vi hjälps åt. 

Frida: Det är ett jättefint exempel på en väldigt fungerande samverkan att du blir den förlängda armen ut till familjen med boken och att använda boken för att jobba med språket och språkutvecklingen.

Anna: Ja, och ibland använder vi ju varandra. Man tar med familjen och går till öppna förskolan eller till biblioteket. Jag har varit med riktigt nya familjer in och visat och hjälpt till att skaffa lånekort. Alla barn är inte lika, så ibland går det inte att göra en fyraårskontroll direkt då vi screenar för språkutveckling. Jag fick till exempel starta om ett besök. Vi var inne hos Camilla första halvtimmen så att fyraåringen skulle öppna upp sig överhuvudtaget. Vi hittade på saker inne i biblioteket. Hon fick springa runt och titta på mig en halvtimme innan vi gick in till mig. Och då pratade hon sen.

Frida: Det är också ett fint exempel på samverkan. Men är ni i samma lokaler?

Anna: Ja, det är vi. Vi har sån tur att vi har biblioteket en trappa ner här. Det är väldigt bra.

Veronica: Vi har en väldigt bra röd tråd emellan oss. Vi har barnmorskorna, vi har barnhälsovården, vi har en förebyggande socionom och sen har vi mig på öppna förskolan och så har vi förskolan och skolan och allt i samma byggnad. Det är en fantastisk röd tråd tillsammans med biblioteket.

Frida: Ja, verkligen. Camilla, du nämnde att ni har bokpåsar. Är det bibliotekets böcker då?

Camilla: De är från Bokstart och vi får nya varje termin. Vi lämnar in dem till biblioteket och så får vi nya. Jag har fyra bokpåsar hos mig här som de får låna med sig hem.

Frida: Just det. Det är ju också ett jättefint exempel på samverkan och hur det kan fungera.

Camilla: De får ha dem tills de har läst färdigt dem. Saknar jag böckerna så ringer jag eller skickar sms. Man ska inte känna tidspress, för det kan också vara lite jobbigt. När det börjar gå upp mot kanske två och en halv månad uppmanar jag dem att ta med sig nya påsar och byta ut dem. Det är väldigt bra för det blir tydligt. Vi tar hem påsen, då har vi böckerna i påsen.

Frida: Det kan ju också bli en brygga till att våga ta sig till biblioteket sen. För där kan man låna om jättemånga gånger.

Camilla: Exakt.

Frida: Men det är ju ändå ett steg att ta sig in och låna om. 

Camilla: Vad viktigt det är och vilken extremt bra tillgång vi har som har biblioteket som man kan låna böcker på. Det är ju fantastiskt att man har det. 

Anna: Vi har kvar bokpåsar sedan ett annat projekt som jag plockade upp när jag började. Det var bokpåsar på olika språk. Man kunde få hem en påse med arabisk text i och så byter man den. Men man lämnar inte boken till mig utan man lämnar den till biblioteket och i och med det så kommer du in på biblioteket. Påsarna fanns på olika språk och det var lite som Veronica nämnde där att det var ett projekt med en eldsjäl som hade startat upp och när den slutade så blev de liggande i ett skåp. Men när jag började så tänkte jag “här kan de ju inte ligga oanvända”. Och då blev det att vi plockade upp dem igen.

Frida: Vad bra att de blev upplockade. Jättemycket fina exempel på hur det kan fungera och på att det fungerar. Men sen ser det väl olika ut. Nu är vi i lite olika delar av landet och det kan ju se olika ut både geografiskt och även inom en region. Och beroende på hur ens kommun ser ut. 

Vi har pratat väldigt länge nu. Det blir så, tiden rinner iväg. Vad kul att höra om er arbetsvardag, vad ni gör med de små barnens språkutveckling, för alla gör ju ett jätteviktigt jobb. Och lite olika exempel på samverkan och hur det kan se ut. Så tack för att ni ville vara med och vill man läsa mer om små barns språkutveckling så finns ju bokstart.se. I Västerbotten heter vårt regionala bokstartsprojekt Småprat och vi har också en webb, småprat.se, om man vill läsa mer där. Så tack till er som var med och ha en fin måndag.

Veronica: Tack själv. Tack så mycket. Hejdå.                                           

Anna: Hejdå.

Camilla: Hejdå.