Att skriva om sina minnen
Att skriva självbiografiskt kan innebära olika saker för den som skriver. När författare skriver om sina liv kallas det ofta autofiktion, där det snarare är textens kvaliteter som är i fokus än själva livsberättelsen. En annan form är det dagboksskrivande som många av oss ägnat oss åt och som författare som Ulf Lundell och Lars Norén givit ut. Ytterligare en form är självbiografier, som ofta handlar om övervunna motgångar som har lett fram till den position man är på idag.
Olika sätt att skriva om sina minnen
- Autofiktion
- Terapeutiskt skrivande
- Dagbok
- Självbiografi
När våra deltagare kommer till första träffen kan de ha dessa varianter i huvudet. De kan ha ganska olika idéer om vad de vill skriva. Några vill berätta om sina liv från det att de var små till nutid för att ha något att lämna över till barn och barnbarn. Andra vill skriva för sin egen skull.
Man kan skriva självbiografiskt i ett terapeutiskt syfte. Då fördjupar man sig i vissa specifika minnen av trauma eller känslor och upplevelser som man annars inte kan sätta ord på. Det terapeutiska skrivandet kan göra att den som skriver får syn på hur hen egentligen känner och kan bearbeta det. Detta kan förstärkas av att läsa upp texten för andra. Trots att Skriv ditt liv inte har ett uttalat terapeutiskt syfte, märker vi att denna typ av bearbetning ofta pågår.

En annan aspekt som vi ser hos nästan alla deltagare är att både skrivandet och att ta del av andras berättelser väcker nya minnen till liv. Det finns deltagare som inte tycker att de minns något från barndomen, men som plötsligt har huvudet fullt.
Vi brukar poängtera att deltagarnas minnen är deras egna och att det står dem fritt att beskriva dem hur de vill. Det finns alltså inga krav på sanning, det är den egna upplevelsen och minnet som är det viktiga.
