Gå direkt till kursmenyn Gå direkt till innehållet

Skrivpedagogik att utgå från

Vad sägs om det här tankeexperimentet: En vuxen person vill börja spela bordtennis på fritiden. Omedelbart frågar hans omgivning: ”Jaha, och vad ska det bli av det? Är det inte lite sent att bli nästa Truls Möregårdh?” Inte så troligt bemötande när det gäller bordtennisspelaren men betydligt vanligare när någon anmäler sig till en skrivkurs. Detta, att det måste bli något, till exempel en bok att ge till barnbarnen, sitter djupt hos många av våra deltagare. Det är något som vi försöker mjuka upp och förändra redan vid den första träffen.

Skrivpedagogiska ingångar

  •   Skriva för skrivandets skull
  •   Skrivande och läsning ligger varandra nära (flow finns i båda)
  •   Möt den inre kritikern
  •   Skapa en trygg och lekfull atmosfär
  •   Lita på deltagarna och deras tolkningar

Det handlar inte om att kväva någons ambitioner. Poängen är att skrivande inte måste leda någonstans. Det går också alldeles utmärkt att skriva bara för att det är kontemplativt eller rofyllt, för att komma åt minnen eller bearbeta svåra händelser, för att det är kul och spännande.

För den som aldrig skrivit förut kan steget kännas väldigt stort. Det kan hjälpa att påminna om att skrivande ligger nära läsning. Många deltagare på skrivkurser är ivriga läsare och har kanske läst flera romaner i månaden i hela sitt vuxna liv. Vi tycker att man kan se på läsning och skrivande som två sidor av samma mynt. Den härliga sinnesstämning, även kallad flow, som en skribent kan hamna i, påminner mycket om känslan när vi sträckläser en bra bok. Det är helt enkelt samma skapande värld som vi rör oss i.

Vi brukar också tidigt i processen göra upp med den ”inre kritikern”, den lilla sura rösten i huvudet som talar om att inget vi skriver duger. Vi ber våra skrivdeltagare att aktivt mota bort kritikern, låta det som kommer på pappret vara tillräckligt. Här kan det hjälpa med flödesskrivning, övningar där man låter pennan gå utan att tänka eller planera (exempel finns senare i kursen). För de som senare vill redigera sina texter, till exempel för att ge bort i julklapp, kan möjligen kritikern få kika fram.

En uppnålad text där det står Uttryck
Aja baja grobianbarn
Pling plong karamellstång
Ching cong medaljongstång
locklock
Tessi Plutt
Soffi Propp
Knurts
Har du ont i magen får du gå till Per i hagen och få en spik i magen.
En övning i att komma på olika uttryck. Foto: Monika Israelsson (c).

Apropå flow så vill vi såklart att våra skrivdeltagare ska få uppleva det. Flera deltagare har lyckligt berättat: ”När jag skrev kom det bara fler och fler minnen.” Handfasta, kortfattade skrivövningar är det bästa i början, så dyker det magiska upp när man minst anar det.

Författaren och skrivpedagogen Malin Isaksson brukar tala om ”fotarbete” i skrivrummet. Med det menar hon ungefär att skrivpedagogen behöver skapa trygghet och lekfullhet, fånga upp stämningar och ge mod åt deltagarna. Det gör man genom att läsa av gruppen och reagera på det som händer. Detta fotarbete är vår svåraste uppgift och något som växer fram med övning. Ett bra utgångsläge är att se till att vara väl förberedd, men samtidigt beredd på att ändra dina planer. Om din inställning är att du vill förmedla glädjen i skrivandet och berättandet, så har du kommit långt. Vi lär oss fortfarande och kommer nog aldrig bli fullärda.

Ett sista skrivpedagogiskt råd handlar om att lita på dina deltagare. Förklara övningen men tro sedan på deras förmåga att tolka den själva. Var inte för snabb med att fylla i tystnader. Ju mer vi som skrivledare kan befinna oss i bakgrunden, ju mer tid som ägnas åt raspande pennor och deltagarnas egna uppläsningar och samtal, desto bättre.