Kryptografi i datoråldern

I och med dataåldern gavs både de som konstruerade krypto och de som försökte forcera dem tillgång till en processorkraft som tidigare varit helt otänkbar. Dagens krypton är sedan länge bortom en människas förmåga att dekryptera utan hjälp av all denna datorkraft. Nu handlar utvecklingen istället om förmågan att konstruera nya än mer svårknäckta krypton och nya metoder för att dekryptera. Återkommande är att krypton med viss regelbundenhet lanseras som ”oknäckbara” bara för att senare ändå visa sig vara möjliga att knäcka med hjälp av mänsklig uppfinningsrikedom.

De moderna krypteringsalgoritmerna

Idag handlar krypteringsalgoritmer i huvudsak om matematiska formler för hur informationen ska krypteras. De flesta av dessa krypteringsmetoder är kända och används av många system. Detta minskar ändå inte säkerheten nämnvärt. För att förstå varför kan vi gå tillbaka till det gamla och mycket enkla substitutionskryptot: Krypteringsalgoritmen – motsvarande att veta att metoden är att alfabetet förskjuts ett visst antal steg – hjälper dig ändå inte att knäcka kryptot om du inte vet hur många steg alfabetet ska förskjutas.

Skillnaden mellan detta gamla system och de nya matematiskt genererade algoritmerna är att ett substitutionskrypto av den gamla modellen krävde 29 olika försök (=29 olika sätt att förskjuta alfabetet) för att dekryptera, något en modern dator gör innan du ens hinner tänka tanken, medan de moderna kryptona kräver så många försöka att vi nästan inte har ord för det.

Olika former av modern kryptering

Det finns många olika sorters moderna krypton. Här nedan samlar vi  de vanligaste.

• Symmetriska krypton: Dessa krypton använder en känd krypteringsalgoritm och har samma nyckel för både kryptering och dekryptering. Den största svagheten med denna form av kryptering är att nyckeln används av flera och därför riskerar att avslöjas. Som vanligt är längden på nyckeln (och därmed talet som används i krypteringsalgoritmen) avgörande för säkerheten.
• Asymmetriska krypton: Dessa krypton använder en känd krypteringsalgoritm och olika nycklar – en för att kryptera och en annan för att dekryptera. Denna metod är säkrare än symmetrisk kryptering men kan också vara långsammare då den helt enkelt kräver mer datorkraft på grund av den stora mängden beräkningar som måste göras.

Praktisk användning i dataåldern

Kryptering används idag på alla nivåer i vår digitala infrastruktur. Det används för att skydda information som lagras, överförs och för att skydda överföringen i sig och identiteten hos dem som kommunicerar sinsemellan. Vidare används kryptering för att verifiera ett meddelandes ursprung (kommer det från den jag tror att det gör) och bekräfta att det inte har förändrats under överföringen

En av de vanligaste användningsområdena idag är  att skydda användaruppgifter och lösenord. Du vill som användare att dina uppgifter ska vara hemliga och att ingen ska kunna komma åt dem – varken utifrån eller från plattformen som förvarar informationen. Detta kan lösas med hjälp av kryptering.  Sidor du vill logga in på behöver egentligen inte veta ditt lösenord. Vad de däremot måste veta är att enbart du själv vet ditt lösenord. Sidorna sparar ditt lösenord i en krypterad form och när du sedan vill logga in i tjänsten så har de inte ditt lösenord  i klartext – däremot med de vad den krypterade versionen av ditt lösenord är. Sen kan de applicera samma kryptering på lösenordet du skriver in och jämföra om slutresultatet blir detsamma. Alltså om den krypterade versionen av vad just du  matat in är identisk med den krypterade versionen av lösenordet du en gång skapat.