Resan till Oalia – taktil läsglädje för vuxna

Bokcaféer, högläsning och biblioteksvisningar. Lidingö stadsbibliotek erbjuder många aktiviteter för äldre och personer med funktionsnedsättning. I den här artikeln berättar bibliotekarierna Johan Norberg, Andreas Norola Gernandt och Cecilia Billsdotter Jonsson om sitt senaste projekt – att skapa en taktil bilderbok för vuxna.

Vi på Lidingö stadsbibliotek har tillsammans med brukare från omsorgsverksamheter för personer med funktionsnedsättning skapat en taktil bilderbok för vuxna. Resultatet blev en lekfull, visuell och taktil fantasyberättelse som firades med en bokrelease och en utställning i februari 2025. Vi tänkte att detta projekt kunde vara en utgångspunkt för att berätta om Lidingö stadsbiblioteks uppsökande verksamhet, hur vi jobbat de senaste åren och hur det lett fram till boken Resan till Oalia.

Lidingö stadsbiblioteks uppsökande verksamhet

Vårt uppsökande arbete är något som vi alla delaktiga tycker är väldigt roligt, och som vi ofta får beröm för från verksamheterna. Det känns meningsfullt att åka runt på Lidingö och möta låntagare som av olika anledningar inte kan ta sig till biblioteket och konkret utföra bibliotekets uppdrag att förmedla kultur, bildning och litteratur. 

När vi håller i bokcaféer eller små föreläsningar pratar vi till exempel om Lidingös historia eller om personer som har koppling hit, såsom Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk eller Carl Milles. Detta då deltagarna efterfrågat sådana ämnen, men det kan också handla om allt möjligt, från UFO:n till Melodifestivalen. Vi har också pratat om djur och natur, hälsa, träning, sömn, utforskat delar av konsthistorien och gjort nedslag i musikhistorien med presentation av kompositörer och genom att lyssna på valda verk. Det har varit fina och roliga möten då både deltagare, vårdpersonal och bibliotekarie har lärt av varandra. 

Lidingö har en stor äldre befolkning som är engagerad, nyfiken och intresserad, och denna grupp erbjuder vi samma saker som verksamheterna inom LSS och socialpsykiatri. På öns träffpunkter såsom Baggeby och Mötesplatsen finns det också engagerad personal som alltid är till stor hjälp. Ofta kan deltagarna berätta väldigt spännande saker om sina liv och hur Lidingö förändrats genom åren. Vi har intervjuat de boende på seniorboenden om deras liv inför publik och vi planerar även att samla in äldre Lidingöbors livsberättelser i ett projekt.

Vi högläser även en hel del i vår uppsökande verksamhet och uppläggen för högläsningen kan ske på lite olika vis. Vi har läst hela romaner, där vi från tillfälle till tillfälle fortsätter läsningen där vi sist slutade. Vi har även läst poesi, korta berättelser, noveller samt utdrag ur romaner som räcker till ungefär en timmes läsning. De samtal som följer efter en högläsning har alltid varit mycket intressanta. Ofta väcker berättelserna minnen eller leder tankarna in på associationer kring olika ämnen. Närheten och kontakten man får med deltagarna vid högläsning är en av de saker som gör det extra roligt.

Resan till Oalia 

Arbetet med vår taktila bok har sin grund i ett projekt finansierat av Kulturrådets satsning Stärkta bibliotek som började vid årsskiftet 2018/2019. Det var ett treårigt projekt där Petra Olsson-Karlsson gjorde en förstudie och kartläggning kring LSS och socialpsykiatri på Lidingö och tog fram olika förslag kring hur vi som bibliotek kunde utöka vår verksamhet mot personer med funktionsnedsättning. Förutom ett antal minibibliotek på olika platser på Lidingö resulterade detta även i en ny Äppelhylla för vuxna som invigdes 2020.

Äppelhyllan förenklade vårt arbete med att göra biblioteksvisningar, att välja böcker till depositioner och framförallt blev det enklare och mer välkomnande för målgruppen att hitta böcker.

Att skapa en taktil bok för vuxna

När vi berättade för omsorgsverksamheterna om taktila böcker var det flera som hajade till och tyckte det lät väldigt intressant, och undrade om vi hade sådana för vuxna. Då vi inte kunde hitta taktila böcker på svenska uppkom idén att biblioteket tillsammans med omsorgsverksamheterna skulle skapa en taktil bok för vuxna på egen hand. Vi sökte därför och tilldelades ytterligare medel från Kulturrådet för projektet.

Vi tänkte att den färdiga boken skulle ha text i lättläst format, illustrationer och sedan taktila inslag, till exempel tyg, pärlor, plast eller andra material som framkallar en känsla till berättelsen. Allt skapat genom workshoppar tillsammans med de dagliga verksamheter inom LSS och socialpsykiatri vi redan var i kontakt med. Dessa skulle även vara målgruppen för boken, och deras behov fick bestämma utformningen. 

Första steget blev att ta reda på hur en taktil bok kan se ut och vad det fanns för kunskap om skapandet av sådana i Sverige. Detta ledde oss ganska snabbt till formgivaren Carina Søe-Knudsen, som vi anlitade som expert och konsult i projektet.

Skrivarcirkel med Alfa – en anpassad form av kreativt skrivande

Under våren 2024 höll vi i skrivarcirklar vid åtta tillfällen där den dagliga verksamheten Alfa tillsammans med bibliotekarien och skrivpedagogen Cecilia Billsdotter Jonsson arbetade fram vad boken skulle handla om. Syftet bakom skrivarcirklarna var att göra deltagarna delaktiga, de skulle få prova att skriva en berättelse och få en stund tillsammans på biblioteket. 

Vid första cirkeln arbetade vi med karaktärerna i berättelsen. Deltagarna ville att den skulle handla om en pratande isbjörn som bodde i Elfvik på Lidingö. Vi arbetade vidare med att fördjupa isbjörnens karaktär och gav honom namnet “Il Iso”. Vidare bestämdes det att han bodde i en koja i skogen, nära vattnet och att han inte tyckte om sommaren då det blev för varmt för honom. Vi använde oss av en metod där vi slumpade fram idéer med svarsalternativ och tärning och fick genom detta veta att Il Iso går ner till vattnet för att svalka sig, möter en grupp barn som ska bada och de lär känna varandra och blir vänner. Sedan beger de sig ut på ett magiskt äventyr till landet Oalia. Vi arbetade, förutom med tärningsmetoden, med att skriva frågor och svar på whiteboardtavla. Detta arbetssätt gjorde att berättelsen blev organisk men också spretade mycket, och det krävdes mycket bearbetning och tankearbete kring texten. 

Deltagarna och Cecilia använde även verktygslådan Ordet & handen, som utgår från en taktil arbetsmetod. I lådan finns det brickor med olika färger och texturer, som man kan använda genom att känna på brickorna och sedan sätta ord på den känsla man får. Vi använde denna metod till exempel för att beskriva hur någon är när den är trygg och varm eller hur det känns att färdas genom en virvelportal.

När deltagarna i Alfa hade skapat grundstommen för berättelsen arbetade vi vidare med texten på egen hand för att utarbeta en dramaturgi. Vi ville hålla oss så nära deltagarnas idé som möjligt och inte skriva till för mycket. Vi fick hjälp av redaktören Camilla Cardell som finslipade texten och gjorde den lättläst.

Att göra berättelsen visuell och taktil

Den första bilden av Oalia-världen fick vi från Ciceronen, en socialpsykiatrisk verksamhet på Lidingö. En deltagare där målade en tavla med isbjörnsmotiv, som blev en första inspiration för att sedan gestalta boken och göra den taktil. Under hösten 2024 utfördes sedan fem workshoppar på den dagliga verksamheten Ateljén av Carina Søe-Knudsen. Före det första workshoptillfället hade deltagarna träffat bibliotekarien Andreas Norola Gernandt som högläste Oalia-texten för dem och visade bibliotekets taktila böcker. Målsättningen var att väcka intresse, och få deltagarna att känna sig delaktiga och engagerade.

Att framställa en taktil bok är komplext, därför behövde arbetet brytas ner i mindre delar och frågeställningar. Vid första tillfället bekantade sig deltagarna med en mindre del av textmaterialet och diskuterade text och bilder. De fick även känna på olika taktila material som Carina hade med sig. Deltagarna fick sedan mindre uppgifter att undersöka, till exempel: Hur kan man göra en isbjörn, en enhörning eller ett par vingar av trä? Vilken form har de? Vilket material skulle de kunna representeras av? Deltagarna fick även hjälp av personalen på Ateljén med att googla bilder, skriva ut och rita av. Alla de taktila materialen var förberedda med dubbelhäftande film för att de skulle vara smidiga att klippa ut i former och fästa på papper. Att bara betrakta deltagarna och lyssna på deras reflektioner och tankar gav mycket bra input. Samtalen blev otroligt viktiga när Carina sedan utformade boken. Texten var vid detta tillfälle inte helt färdig, vilket visade sig vara en fördel då vi senare kunde anpassa texten till bilderna.

Mellan tillfällena gjorde Carina ett bildmanus som hela tiden utvecklades. Det gav alla en möjlighet att tillsammans titta och få en överblick som sedan kunde diskuteras. Antalet bilder i boken blev många fler än vad som planerats från början. Efter de fem tillfällena tillsammans fanns ett färdigt grundmaterial. Carina sammanställde sedan bilderna för tryck och det taktila materialet för laserskärning. Det slutade med att vi använde oss av 14 olika material, bland annat pilé, pärlor och kartong. Boken gjordes i tio exemplar, vissa delades ut till de deltagande verksamheterna och några finns på vår Äppelhylla för utlån.

Releasekalas och utställning

I februari 2025 hölls ett kombinerat releasekalas och invigning av en utställning om hur boken blev till på Lidingö stadshus. Utställningen byggdes av biblioteket, Carina Søe-Knudsen och verksamheterna som var med och gjorde den. Den innehöll tre rum som presenterade arbetet kring boken. 

I det första rummet presenterades metoderna och arbetet för att ta fram texten. I det andra rummet hängde tavlan från socialpsykiatrin tillsammans med materialet från de workshoppar som Carina Søe-Knudsen höll med Ateljén. Här kunde man även känna på de olika taktila materialen och göra sig en egen isbjörn i origami. I det tredje rummet presenterades det färdiga resultatet och även en fantastisk isbjörn i papier-maché, skapad av Ateljén. Alla rum hade vi pyntat sagolikt för att efterlikna berättelsen. Boken visades även, inläst ihop med bilderna och texten, på en TV. 

Under releasen uppträdde en deltagare från Alfa och spelade klassiska stycken på piano, och en annan deltagare klippte bandet. Det blev en rolig eftermiddag med god uppslutning, och det var väldigt roligt att äntligen kunna presentera projektet för allmänheten.

Nu hoppas vi att boken ska läsas och inspirera så många som möjligt. Det har varit ett fantastiskt roligt och givande arbete, som vi hoppas kan ligga till grund för flera liknande projekt. Det bästa rådet från oss, i ett projekt där så många olika människor är inblandade, är att vara lyhörd, nyfiken och framför allt finna glädje i processen.

Hör gärna av dig till oss om du har frågor om projektet!