Det som fångar pojkars läslust och det som hämmar den

I sin masteruppsats Du kan lägga in din hjärna i dem har Oskar Jonsson undersökt pojkars läspreferenser utifrån metoden Lesersørvis. Genom att använda Lesersørvis nycklar har han försökt förstå vad pojkarna uppskattar och tilltalas av i böcker. Jonssons uppsats visar att det finns en stor potential i att ta tillvara pojkars intresse för tv- och datorspel för att lyckas med bibliotekets läsfrämjande arbete.

I Kulturrådets rapport Nuläge om barns och ungas läsning från 2023 noteras det att trenden länge pekat nedåt för barns och ungas läsförmåga och att ”de grupper som prioriteras i bibliotekslagen är i behov av läsfrämjande insatser som är anpassade efter deras behov och förutsättningar”. Vidare konstaterar rapporten att runt en femtedel av Sveriges femtonåringar ligger under basnivån och att pojkar presterar sämre än flickor.

I medier och utsagor från politiker har beteckningen läskris blivit allt vanligare de senaste åren. Det finns dock en mängd nyanserad och problematiserande forskning som pekar på att skillnader mellan flickors och pojkars läsförmåga i viss utsträckning är socialt konstruerade och att de som accepterar sådana skillnader utan att ifrågasätta dem och dess orsaker riskerar att förstärka dem. Trots detta finns det likväl mycket statistik, med exempel som PISA-undersökningarna, som pekar på att pojkar inte läser lika mycket som flickor och halkar efter vad gäller läsförståelse.  

Under paraplyet Angelägen forskning lyfter Digiteket utöver forskning även fram intressanta studentarbeten. Den här artikeln baseras på en masteruppsats inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet. Artikeln är skriven av Oskar Jonsson och är en sammanfattning av uppsatsen ”Du kan lägga in din hjärna i dem”: En intervjustudie om mellanålderspojkars läsning och litteraturförmedlingsmetoden Lesersørvis som publicerades i juni 2025.

I arbetet med min uppsats kom jag i kontakt med två barnbibliotekarier som uttryckte en upplevelse av att det var svårt att nå just målgruppen pojkar. Under ett samtal diskuterade vi denna svårighet och om den i Sverige nyintroducerade förmedlingsmetoden Lesersørvis skulle kunna vara en lösning. Detta samtal blev utgångspunkten för min uppsats.

Lesersørvis historia

Lesersørvis är en litteraturförmedlingsmetod med rötter i USA, där den går under namnet Readers’ Advisory. Readers’ Advisory är ett brett begrepp som avser en lång historia av olika typer av litteraturförmedlingsarbete som bedrivits inom framför allt nordamerikanska folkbibliotek sedan slutet av 1800-talet. Utmärkande för Readers’ Advisory, till skillnad från till exempel den svenska traditionen av litteraturförmedling, är att det har handlat om ett organiserat arbete med litteraturförmedling. I likhet med i Sverige har arbetet karaktäriserats av ett pendlande mellan fokus på nöjesläsning, didaktisk folkbildning och kombinationer av båda. 

Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet genomgick metoden en vindlande rad faser där den i samspel med sin omgivande kontext förändrades, glömdes och återaktualiserades. Efter en tid i skymundan kom metoden att återuppväckas under 1980-talet, bland annat genom publiceringen av Joyce G. Saricks och Nancy Browns inflytelserika Readers’ Advisory Service in the Public Library. Denna bok innebär ett viktigt steg i metodens historia då den innehåller ett mer uttalat och systematiserat tillvägagångssätt än tidigare. 

I Norge inleddes 2014 vid Telemarks Fylkesbibliotek ett projekt för att översätta och anpassa Saricks och Browns bok till en norsk bibliotekskontext. Drivande i detta arbete var Vanja Øyrås. De onlinekurser och handböcker som resulterade ur detta projekt väckte sedan den svenska läsfrämjaren och bibliotekspedagogen Johanna Stenlunds intresse, och genom hennes arbete har metoden de senaste åren kommit att introduceras i Sverige. Sedan februari 2025 finns en svensk version av Lesersørvis tillgänglig via Digiteket, framtagen av Vanja Øyrås och Maria Tidblom. 

Lesersørvis innehåll

Lesersørvismetoden handlar om att para ihop rätt bok med rätt läsare. Detta uppnås genom att anlägga ett perspektiv som framhäver den individuella läsarens känsla, upplevelse och tilltal av boken i fråga. Just tanken om tilltal är central och Saricks och Brown skriver om appeal och appeal elements, vilka i norsk översättning kallas appell och appellfaktorer och i Digitekets svenska översättning kallas för nycklar. Saricks definierar appeal som ”those elements in a book, whether definable or just understood, that make readers enjoy the book”. 

En huvudtanke med appellbegreppet är att kunna ringa in känslan, eller ”the feel”, av en bok och att vid litteraturförmedling och boktipsande ta utgångspunkt i denna snarare än i till exempel en boks ämne eller handling. För att underlätta arbetet med att identifiera hur en viss bok appellerar till en viss läsare systematiseras arbetet i Lesersørvis utifrån de sju nycklarna tempo, karaktärer, ton, miljö, händelseförlopp, språk och illustrationer. Dessa kan ses som en slags variabler som i varje bok har ett eget innehåll. Kombinationerna av de olika innehållen i dessa variabler utgör sedan den specifika bokens särart som kommer att tilltala olika läsare olika mycket utifrån deras personliga preferenser.  

Mellanålderspojkars läspreferenser

I uppsatsen undersöks mellanålderspojkars läspreferenser utifrån Lesersørvis nycklar. Genom intervjuer med två barnbibliotekarier och 38 pojkar i åldrarna 9 till 11 år samt tematiska analyser av intervjusvaren syftar uppsatsen till att beskriva pojkarnas läspreferenser och sätt att resonera kring dessa och betona olika saker i relation till Lesersørvis. Därtill syftar uppsatsen till att sammanställa ett resultat som är tillgängligt för de barnbibliotekarier som uttryckt ett intresse för att genom Lesersørvis försöka nå pojkar bättre än i dagsläget. 

Intervjupersonerna är mestadels svenskfödda pojkar med en förhållandevis god socioekonomisk bakgrund, vilket självklart påverkar resultatet. Intervjuerna genomfördes utifrån en intervjuguide där jag försökte förklara Lesersørvis ibland ganska teoretiska terminologi med ett mer vardagsnära språk. Detta visade sig svårare än väntat då många av nycklarna var svårbegripliga även när jag förklarade dem så enkelt jag kunde. 

Pojkars läsvanor och fritidsintressen

Bland de intervjuade pojkarna så läser ungefär hälften mellan 10 och 15 minuter per dag. Det vanligaste svaret därefter är ungefär 5 minuter per dag. Några läser mer än 15 minuter per dag och bland dessa läser ett fåtal uppemot 45 minuter eller en timme per dag. Det enskilt vanligaste fritidsintresset är sport, vilket praktiseras av mer än hälften av pojkarna. Därefter följer tv- och datorspel samt lek och annan fysisk aktivitet. Endast en pojke anger läsning som ett fritidsintresse. 

19 av pojkarna säger att de gillar att läsa och nio att de gillar att läsa ibland. Fem pojkar säger uttryckligen att de inte gillar att läsa och en pojke tycker bara om att läsa i skolan. På frågan om vilken sorts litteratur de gillar att läsa svarar sex pojkar att de gillar humorböcker. Därefter är de vanligaste svaren i fallande ordning: faktaböcker, Pax-serien, action och fantasy. Dessa svar stämmer väl överens med tidigare forskning om vilka genrer pojkar i regel brukar gilla. Att många pojkar gillar att läsa faktaböcker är viktigt att ha i åtanke vid förmedlingssamtal, och att luska ut huruvida pojken i fråga vill läsa en faktabok eller en skönlitterär bok kan utgöra ett bra första steg.  

Det enskilt vanligaste fritidsintresset är sport, vilket praktiseras av mer än hälften av pojkarna. Därefter följer tv- och datorspel samt lek och annan fysisk aktivitet. Endast en pojke anger läsning som ett fritidsintresse.

Pojkarna tillfrågas även om huruvida de brukar besöka bibliotek varpå 17 svarar att de gör det ibland. 15 pojkar säger att de brukar besöka skolbiblioteket medan betydligt färre anger att de eller någon hemifrån regelbundet besöker ett annat bibliotek än skolbiblioteket. Likväl säger de flesta av pojkarna att de får tag på sina böcker på bibliotek. När pojkarna tillfrågas om varifrån de får förslag på saker att läsa är de vanligaste svaren att de får tips från vänner, syskon eller genom att titta på bokomslag. 

För att kunna få en inblick i de intervjuade pojkarnas läspreferenser i relation till Lesersørvis tog jag fram en rad frågor för varje nyckel. Frågorna formulerades i ett så vardagsnära språk som möjligt och syftade till att få pojkarna att börja resonera om vad de gillar respektive inte gillar att läsa och varför.

Tempo och karaktärer 

Vad gäller nyckeln tempo betonar pojkarna preferenser för såväl högt som lågt tempo. Bland de som föredrar ett högt tempo motiveras detta med att läsandet då blir lättare, roligare, upplevs som mer händelserikt och inte varar lika länge. Därtill är många illustrationer ett tecken på högt tempo enligt Lesersørvis, vilket också är något som många av pojkarna uppskattar. De som istället betonar ett lågt tempo motiverar att detta gör att boken blir mer händelserik och att den varar längre i positiv bemärkelse. Några av pojkarna resonerar också kring hur deras preferenser för olika lästempon styrs av personliga omständigheter och behov i lässituationen, såsom energinivå. En mangaläsare säger också att han själv föredrar ett högre tempo men ger sedan uttryck för en normativ idé, enligt vilken han menar att ett lägre tempo egentligen är bättre.

När det kommer till nyckeln karaktärer är det flera pojkar som betonar handling framför karaktärer och karaktärisering och det finns en tydlig preferens för böcker med flera huvudkaraktärer. Vad gäller önskade kvalitéer hos karaktärer så betonas karaktärer som är dynamiska och komplexa, aktiva, inte lika läsarna själva, tokiga, snälla eller fysiskt aktiva. Det är också uppenbart att det för många av pojkarna inte spelar någon roll om protagonisten i en bok är kille eller tjej. De vanligaste motiveringarna för dessa preferenser är att de gör boken roligare, mer spännande och variationsrik. För en del pojkar anges också vikten av förståelse som en motivation, det vill säga hur begriplig boken är. 

Ton och miljö 

Nyckeln ton ger inte upphov till några tydliga preferenser hos pojkarna. Det är få av informanterna som anger en boks ton som viktig för dem och den vanligaste preferensen är en rolig eller humoristisk ton och därefter en läskig, spännande eller fajtfokuserad. För dessa betoningar ger pojkarna inga tydliga motiveringar. Avseende nyckeln miljö så är det få av pojkarna som menar att det är viktigt för dem var en berättelse utspelar sig. Samtidigt har flera av dem klara preferenser för miljötyper och kan ange favoritmiljöer. Återkommande motiveringar är att vissa miljöer är roliga och spännande, men även att vissa miljöer eller miljöombyten kan ge en känsla av variation. En informant uttrycker också ängslan över att föreställa sig ”fel” miljö och en annan betonar vikten av att nyckeln miljö och ton harmonierar.

Händelseförlopp

Eftersom nyckeln händelseförlopp är relativt abstrakt har flera av pojkarna svårt att besvara frågor om denna. Drygt hälften betonar dock närvaron av flera karaktärers perspektiv som önskvärd med motiveringen att detta ger en känsla av ökad variation. Ovana läsare uttrycker en preferens för enklare händelseförlopp med motiveringen att det är lättare att förstå, medan mer vana läsare hellre vill ha ett mer komplext händelseförlopp och motiverar detta bland annat med att det kan öka deras förståelse. Motiveringen förståelse anges alltså för både preferenser för enkla och komplexa händelseförlopp beroende på informanternas läsvana. Läsarens läsförmåga framträder här alltså som en viktig faktor.

Språk och illustrationer

Gällande nyckeln språk är förståelse en återkommande motivering för de som vill ha ett enklare språk medan de som istället vill ha ett svårare språk motiverar detta med en vilja att lära. Även här är läsarens läsförmåga alltså mycket viktig. När det kommer till nyckeln illustrationer anger många pojkar att de vill att en bok ska ha illustrationer och motiverar detta med att det ger en ökad förståelse genom visuell information samt att det gör boken roligare. Några motiverar också preferenser för illustrationer med att dessa kan hjälpa dem att undvika att få ”felaktiga” mentala bilder som inte stämmer överens med författarens intentioner. De flesta av pojkarna vill att en bok ska innehålla mer text än bilder och att dessa bilder ska vara i färg. Detta motiverar de med att det är roligt och ökar deras förståelse.

Vikten av läsförståelse 

Genomgående för hela resultatet är att vikten av förståelse är en återkommande motivering för många pojkars preferenser. Intressant med motiveringen förståelse är att den, vad gäller exempelvis förekomst av framåt- och tillbakablickar i en berättelse, upplevs öka respektive minska beroende på hur lässtark eller lässvag läsaren i fråga är. Pojkar som är ovana läsare anger förekomst av framåt- och tillbakablickar som ett hinder för deras förståelse av berättelsen medan pojkar som är mer vana istället anger detta som en källa till ökad förståelse av berättelsen. 

Vanja Øyrås menar att det är viktigt att förmedlare i Lesersørvisarbete och Lesersørvissamtal med barn väger in barnets läsförmåga. Läsarens läsförmåga är inget som fångas in under någon särskild nyckel utan behöver i viss mån bedömas oberoende av dessa. Utifrån iakttagelser i forskningen är det tydligt att aspekter som hör till nycklarna tempo och illustrationer har en avgörande påverkan på känslan av hur lättläst en bok är. Det förefaller därför lämpligt att vid inlyssnande av läsarens preferenser kring dessa båda nycklar också försöka uppskatta läsarens läsförmåga. Bland de mer lässvaga pojkarna är det vanligt att prioritera förståelse på bekostnad av annat, så som i ett fall då en pojke menar att det kan uppstå en slags avvägning mellan hur rolig och hur begriplig en bok är. Samtidigt är det viktigt att poängtera att det också finns många pojkar som uttrycker en vilja att bli utmanade och få lära sig, till exempel vad gäller nyckeln språk. 

Bland de mer lässvaga pojkarna är det vanligt att prioritera förståelse på bekostnad av annat, så som i ett fall då en pojke menar att det kan uppstå en slags avvägning mellan hur rolig och hur begriplig en bok är.

Det är alltså inte enbart de lässvaga pojkarna som har behov som behöver tillgodoses utan här finns också en önskan hos många pojkar som vill lära sig. Även dessa pojkar behöver vi bemöta utifrån deras läsförmåga.

Normativa idéer

Det är intressant att notera att vissa pojkar uttrycker normativa idéer om hur en bok borde vara och att detta ibland får dem att i intervjuerna svara saker som strider mot deras egentliga preferenser. Detta är intressant i relation till Lesersørvis utpräglade fokus på nöjesläsning och avståndstagande från objektiva eller normerande kvalitetsbedömningar av böcker och annan media. 

Det synes här finnas utrymme för förmedlare att i Lesersørvissamtal med pojkar indirekt lyfta kvalitetsbegreppet och låta pojkarna veta att de inte alltid nödvändigtvis behöver känna att de ”borde” ägna sig åt en viss typ av läsning eller litteratur bara för att den anses mer kvalitativ eller liknande. På senare år har den allmänna litteraturpolitiska utvecklingen alltmer frångått ett fokus på kvalitet till förmån för ett fokus på vikten av att läsa överhuvudtaget. I sammanhanget framstår det som problematiskt om litteraturförmedlare inte kan engagera pojkar via deras mer lustfyllda preferenser bara för att pojkarna internaliserat begränsande idéer om vad som kan anses utgöra ”riktig” litteratur. Det verkar således vara viktigt att som förmedlare försäkra sig om att pojkarna i Lesersørvissamtalen är någorlunda införstådda med att de inte behöver låta bli att yppa vissa preferenser bara för att de upplever att dessa är ”sämre” än andra preferenser.

Tv- och datorspel

Det näst populäraste fritidsintresset bland de intervjuade pojkarna är dator- och tv-spel. Vidare nämner två pojkar också favoritböcker som hör till spelvärlden eller den digitala världen i form av Minecraft Zombie-dagböcker och YouTube-humorgruppen IJustWantToBeCools storsäljare Skurkarnas skurk. Flera pojkar framhåller att det för dem inte alls är viktigt att en boks protagonist är lik dem själva, och motiverar detta bland annat med att det tillåter dem att utforska identiteter genom att leva sig in i och lära av andras levnadsöden och i dessa finna förebilder. Det finns forskare som menar att identitetsskapande är kännetecknande för de texter och den läsning som förekommer just inom roll- och datorspel och att identitetsskapande är en avgörande drivkraft bakom läsning och val av läsmaterial. Hos de intervjuade pojkarna verkar det därför finnas en grundhållning som ligger i linje med den typ av identitetsutforskande läsning som förekommer inom spelvärlden. 

Sett i ljuset av tidigare forskning som pekar på att pojkar i regel är goda läsare inom digitala och spelrelaterade litterära repertoarer synes det finnas stor potential för litteraturförmedlare att nå pojkar just denna väg. Det förefaller viktigt att fånga upp och erkänna pojkars kompetenser inom denna typ av textformer. Det finns forskare som pekar på att digitala och spelrelaterade litteraciteter ofta nedvärderas och osynliggörs av ett uteslutande fokus på traditionell bokläsning. Samtidigt menar andra att just pojkar är i särskilt behov av uppmuntran i sitt läsande och att barnbibliotekariers framgång med litteraturförmedlingsarbete delvis hänger på att bibliotekarierna är positiva och visar entusiasm. Av detta följer att ett entusiastiskt och uppmuntrande erkännande av och intresse för pojkars digitala och spelrelaterade kompetenser och preferenser är viktigt för att dessa ska synliggöras och värderas. Detta kan ha en positiv inverkan på pojkarnas tilltro till den egna förmågan vilket enligt forskning står i direkt relation till deras attityd till, och faktiska förmåga, att läsa. 

Barnbibliotekarierna uttrycker i intervjun ett intresse för att i sitt arbete lära sig mer om genrer som intresserar pojkar, såsom litteratur kopplad till spel. Här framstår en forskares iakttagelse att advisory-delen av Readers’ Advisory inte bäst förstås som enkelriktad utan snarare som dubbelriktad som högst relevant. Pojkarna själva kan här framöver komma att utgöra väldigt värdefulla kunskapskällor vad gäller just dator- och tv-spel och den litteratur och läsning som är kopplad till dessa medier. En ödmjukhet inför detta i Lesersørvisarbetet och ett tillvaratagande och en uppmuntran av pojkars kompetenser och intressen förefaller därför kunna fördjupa förmedlingsarbetet.

Ett varningens finger angående databaser 

Under arbetet med uppsatsen intervjuade jag Johanna Stenlund om hennes erfarenheter av att introducera Lesersørvis i Sverige. Hennes upplevelse är att en överväldigande majoritet av de bibliotekarier hon varit i kontakt med är mycket positiva till Lesersørvismetoden. Stenlund spekulerar också, i likhet med andra, om möjligheterna att i framtiden implementera nyckeltänket i olika databaser för att göra dessa sökbara utifrån Lesersørvis logik. Denna tanke är onekligen lockande och har stor effektiviseringspotential men det är här likväl intressant att beakta de kritiska röster som höjs i forskningen. 

Det finns de som menar att Lesersørvis och ett alltför långtgående fokus på nycklar kan göra interaktionen mellan bibliotekarier och låntagare mekanisk och vidare att automatisering av litteraturförmedling via exempelvis databaser riskerar att avprofessionalisera bibliotekarieyrket. Detta dels eftersom nycklarna bryter ned böcker i beståndsdelar och att vi som förmedlare på så vis riskerar förlora helheten ur sikte. Vidare innebär alltmer automatiserade former av litteraturförmedling att förmedlingen kan centraliseras och outsourcas och därtill tas över av digitala algoritmer som i förlängningen, förutom att göra bibliotekarier alltmer överflödiga ur förmedlingssynpunkt, skapar en slags litterära filterbubblor. Denna typ av kritiska infallsvinklar synes ytterst viktiga att bära med sig in i förmedlingsarbetet framöver, för att på bästa sätt kunna dra nytta av Lesersørvismetodens fördelar utan att för den skull behöva råka ut för dess potentiella nackdelar.

Sammanfattning

I pojkarnas intervjusvar framträder förståelse som avgörande för deras läspreferenser och det är tydligt att ett och samma nyckelinnehåll kan framträda helt olika för olika pojkar beroende på deras läsvana och läsförmåga. Ett och samma nyckelinnehåll kan öka eller minska förståelsen beroende på om pojken är en mer eller mindre van läsare. 

Ett framträdande och tänkvärt tema bland intervjusvaren är pojkarnas intresse för tv- och datorspel. 

Ett framträdande och tänkvärt tema bland intervjusvaren är pojkarnas intresse för tv- och datorspel. Många av pojkarna spelar på fritiden och några nämner böcker med anknytning till spel och den digitala världen. Det finns forskning som pekar på att pojkar i regel är goda läsare inom digitala och spelrelaterade litterära repertoarer och att denna kompetens riskerar förbises till följd av ett alltför utpräglat fokus på traditionell bokläsning. Här finns det stor potential för oss som litteraturförmedlare att i dialog med pojkar erkänna och ta tillvara detta intresse och de kompetenser som är relaterade till det. Detta är ett område där pojkar ofta vet mer än oss som litteraturförmedlare och där vi därför gör klokt i att lyssna och lära. 

Pojkarnas reflektioner visar också på att en del av dem har internaliserat normativa idéer om vad som utgör god litteratur, vilket påverkar de läspreferenser de vågar yppa i förmedlingssamtalet. Här finns det utrymme för oss som förmedlare att vara tydliga i att vi vill uppmuntra rolig och lustfylld läsning och att alla preferenser är okej att ge uttryck för.