Lås upp läsupplevelsen med Lesersørvis

På senare tid har fler och fler bibliotek fått upp ögonen för den norska metoden Lesersørvis. Kärnan i metoden går ut på att förstå vad en läsare har uppskattat i en bok genom att identifiera ett antal nycklar. Digiteket har träffat Vanja Øyrås, som står bakom Lesersørvis, för att få veta mer om hur metoden används på bibliotek och hur den skiljer sig från sin amerikanska motsvarighet Readers’ Advisory.

Att ge boktips eller hjälpa biblioteksbesökare att hitta böcker efter deras önskemål är något som bibliotekspersonal gör dagligen. I ena stunden kanske man hjälper ett barn som vill läsa om drakar och magi, för att i nästa stund stå vid deckarhyllan med en besökare som vill läsa en spännande bok. Men hur går man egentligen bäst tillväga för att hitta passande böcker att tipsa om?

I Norge har man sedan flera år tillbaka arbetat fram en metod för boktipsande som heter Lesersørvis. Metoden gör det möjligt att identifiera vad en läsare har uppskattat i en bok och därmed sannolikt kommer att gilla i en annan. 

– När jag för första gången läste Joyce G. Saricks bok Readers’ Advisory Service in the Public Library blev jag förbluffad “Varför har ingen berättat det här?” Jag hade jobbat flera år i bokhandel och fått en massa bokfrågor och haft samtal med läsare, där jag behövt pröva mig fram på känn, med ett blandat resultat. När jag läste boken blev jag helt begeistrad! Här finns det ju ett system för hur vi hittar passande läsförslag med utgångspunkt i en läsares egen upplevelse, säger Vanja Øyrås.

Vanja Øyrås är senior rådgivare vid Fylkesbiblioteket i Akershus, Buskerud och Østfold och den som har skapat Lesersørvis. 2014 anställdes hon i ett projekt för att ta fram en norsk variant av metoden Readers’ Advisory, som den amerikanska bibliotekarien Joyce G. Saricks utvecklat. 

Kände du till boken innan du anställdes i projektet?

– Nej, det var då jag fick ordentlig koll på den. Det var min tidigare chef Tove Fjerdingstad i Telemark som hade boken och som sökte pengar för projektet. Och så hade jag sån tur att få en nyinrättad anställning för att arbeta med det här. Boken låg liksom bara och väntade. Så när den hamnade på mitt skrivbord och när jag läste den blev jag helt lyrisk “Hallå, det är klart vi ska göra det här!” Jag gick helhjärtat in i projektet direkt!

I korthet innebär metoden i Readers’ Advisory och Lesersørvis att man lyssnar efter ett antal faktorer, eller nycklar, som är speciellt viktiga för en persons läsupplevelse. Nycklarna är tempo, karaktärer, ton, miljö, händelseförlopp, språk och illustrationer. När man har identifierat vilka av dessa nycklar som är viktiga för läsaren kan dessa sedan användas för att hitta andra böcker med samma nycklar.

Sedan Vanja började som projektledare har hon hållit en mängd kurser och workshops i metoden på folkbibliotek i Norge. Det finns också en digital kurs i Lesersørvis för bibliotekspersonal och två handböcker, en som riktar sig till bibliotekarier med inriktning mot vuxna och en för barn- och ungdomsbibliotekarier. 

Jobbar alla bibliotek med Lesersørvis i Norge?

– Det tvivlar jag på, men jag tror att många gör det. De allra flesta känner nog till metoden för vi har faktiskt jobbat med den, och kursen Lesersørvis, i tio år. Den ingår till viss del också i bibliotekarieutbildningen. Du lär dig inte Lesersørvis där men du får kännedom om metoden. Jag tror det varierar i vilken grad du möter bibliotekarier som säger att de förmedlar böcker med utgångspunkt i Lesersørvis. 

Något av det som har gett mig störst glädje med metoden är också att man plötsligt ser samband mellan böcker, som kanske inte var så tydliga tidigare.

Varför ska man arbeta med Lesersørvis på biblioteken?

– Jag vill för det första säga att många bibliotek redan jobbar med Lesersørvis men att de kanske inte kallar det för det. För de allra flesta bibliotek har ju en service där de hjälper läsare att hitta nya böcker. Det som Lesersørvis ger är först och främst ett språk för just det man gör rent intuitivt när man arbetar med litteraturförmedling. På så sätt menar jag att Lesersørvis stärker professionen eftersom den synliggör en kompetens som utgör en av bibliotekets absoluta kärnverksamheter.  

Vanja framhåller att Lesersørvis också möjliggör ett roligare och lättare samarbete mellan kollegor eftersom det gemensamma språket gör att man kan hjälpas åt mer i litteraturförmedling. Och att bibliotekspersonal kan dela med sig till varandra när det gäller vilka böcker som passar olika typer av läsare. Hon nämner ytterligare en fördel:

– Något av det som har gett mig störst glädje med metoden är också att man plötsligt ser samband mellan böcker, som kanske inte var så tydliga tidigare. Att man hittar kopplingar mellan böcker oavsett genre eller kategori, mellan fack- och skönlitteratur. Det gör att du blir fri att förmedla väldigt brett från bibliotekets bestånd med utgångspunkt i den enskilda läsaren.  

Hur skiljer sig Lesersørvis från Readers’ Advisory?

– Det är väldigt mycket som är samma. Men om vi skulle ha använt precis samma metod som i USA så hade det nog inte fungerat, för där är det mycket mer fokus på att hitta och återupprepa exakt samma läsupplevelse för läsaren. Att hitta böcker som liknar det man har läst i så stor utsträckning som möjligt. Medan vi i Lesersørvis har försökt, med utgångspunkt i samma metod, identifiera likheter i läsupplevelsen och presentera böcker som liknar det man har läst, men också böcker som man kanske inte omedelbart hade tänkt på. Så vi har försökt få till en balans i Lesersørvis för att förmedla bredden i samlingarna. Något som jag tyckte saknades i Readers’ Advisory. 

Vanja beskriver också att man i USA inte har samma litteraturpolitiska system som i Norge. De norska biblioteken har en central uppgift i att förmedla bredden och mångfalden i litteraturen. Något som inte är lika viktigt i USA, enligt Vanja. 

– I USA är bibliotekets utbud också mycket mer efterfrågestyrt och därmed blir även förmedlingen det. Vi försöker röra oss ifrån det och tittar till exempel på hur vi kan använda Lesersørvis i mötet med läsare som vill ha böcker som det är lång väntelista på. Här kan vi tipsa om annat och då blir det lite annat fokus än Readers’ Advisory.

Är det någon skillnad i att använda Lesersørvis för att förmedla böcker till barn jämfört med vuxna?

– Ja, absolut! Och det kan jag lägga till som svar på den tidigare frågan att i USA har de inte heller anpassat metoden för förmedling till barn. Det är något vi har lagt till på eget bevåg i Norge. För det krävs lite andra strategier för att förmedla böcker till barn. Det var något som vi såg blev allt mer framträdande ju fler barnbibliotekarier som utbildade sig i metoden. Vi körde trots allt enbart en vuxenvariant av kursen fram till 2022, då boken om förmedling för barn kom ut.

Inför framtagandet av en handbok i Lesersørvis för barnbibliotekarier insåg Vanja att de behövde lägga till ytterligare en nyckel: illustrationer. 

– Det första vi tänkte på när vi skulle anpassa metoden för barnbibliotekarier var att vi på ett eller annat vis måste få med illustrationer. I barnlitteratur är ju i princip alla böcker illustrerade i någon grad, och det är ett viktigt element som vi behövde få med och också knyta till själva förmedlingsmetoden.

Även samtalen man har med barn är lite annorlunda jämfört med de samtal man har med vuxna när man förmedlar böcker, enligt Vanja. Här behöver man tänka på flera andra aspekter, såsom barnets läsförmåga. Ibland är även barnets föräldrar eller en lärare med i samtalet som man behöver förhålla sig till.

– Väldigt mycket i metoden är ju överförbart! Men, enligt min mening har barnbibliotekarier lite lättare för att använda Lesersørvis. De är vana vid förhållningssättet att de inte kan utgå från sitt personliga läsintresse för att hitta och föreslå böcker för barn. Man måste jobba aktivt för att få kännedom om böcker i andra genrer eller teman som man kanske själv inte intresserar sig för. De som förmedlar böcker främst till vuxna har kanske inte så mycket fokus på det. Ofta har barnbibliotekarierna snappat upp detta fortare under kurserna.

I Lesersørvis använder man begreppet läsförslag istället för bokrekommendation eller boktips. Tanken bakom det är att flytta fokus från bibliotekariens egen personliga smak och istället basera sina läsförslag på låntagarens önskemål. 

Jag har förstått att en viktig utgångspunkt i Lesersørvis är att man inte pratar om boktips eller rekommendationer utan om läsförslag. Varför är det viktigt? 

– Jag är osäker på om det är så viktigt, egentligen. De är väldigt upptagna av detta i Readers’ Advisory. Själv så har jag fått känslan av att det i början blev lite missförstånd kring det här i Norge. Att folk blev bekymrade över just detta. Och då brukar jag förklara att jag tror att det kan vara ett nyttigt tankesätt när man förmedlar böcker i samtal med låntagare en-till-en, men att det inte betyder att biblioteket helt ska sluta rekommendera böcker. 

För att förtydliga varför det är ett bra tankesätt ger Vanja ett exempel.

– Om du själv inte läser deckare så är det inte säkert att det känns bra att ge en personlig bokrekommendation inom den genren. Då är det bättre att tänka att du ska ge förslag utifrån individens önskemål. 

Vanja menar att det ger bibliotekspersonal större frihet att föreslå böcker som de själva inte har läst. Det kan också vara så att det är lättare för en låntagare att vara mer uppriktig om ett läsförslag inte intresserar hen. Att boken presenteras som ett förslag gör det lättare för låntagaren att säga nej och be om ett nytt. 

– Den personliga rekommendationen är stark och folk bryr sig om det. Så vi ska såklart inte sluta med det. Det är inte det som är målet. Men att skifta fokus i en-till-en-förmedlingen gör dig friare att både berätta om böcker du inte har läst och hjälpa alla slags läsare, oavsett vilken genre de är intresserade av.

I Sverige finns det en diskussion kring lästid inom sin tjänst. Att det är något som behövs för att man ska kunna arbeta med litteraturförmedling. Vad tänker du om det? Finns det en liknande diskussion i Norge?

– Absolut! Och jag menar att om man pratar om och synliggör att detta, att föreslå eller tipsa om böcker, är en förmåga som förutsätter vissa kunskaper blir det tydligare att argumentera för att detta inte är kunskaper man ska tillägna sig på fritiden. Det kräver ett professionellt förhållningssätt. I Norge varierar det väldigt i vilken grad man har lästid i sin yrkesroll.

Ibland gör jag en liknelse med hur det är att jobba på Vinmonopolet, alltså det norska Systembolaget. Vinmonopolet är en av de mest älskade affärerna i Norge och många skattar personalens professionella kompetens högt.

I Lesersørvis metod ingår även några olika verktyg som bibliotekspersonal kan använda för att hålla sig ajour med bokutgivningen och öka sin litteraturkännedom. Att snabbläsa är ett exempel på ett sådant verktyg.

– När jag håller kurser i Lesersørvis, och går igenom metoden med snabbläsning, brukar jag framhålla det som ett bra argument att använda i samtal med sina chefer om just lästid. Att du kan säga till din chef att under den här timmen kommer jag att snabbläsa fyra böcker, det blir ett bra argument för effektiv lästid. På kurserna pratar vi också om hur man kan etablera rutiner för att skapa lästid när man jobbar, i den grad det är möjligt och under lugnare stunder, exempelvis när man har kvällspass och det är lite att göra. 

Just det här med att skapa bra rutiner för att aktivt hålla sig uppdaterad kring ny litteratur framhåller Vanja som extra viktigt. 

– Ibland gör jag en liknelse med hur det är att jobba på Vinmonopolet, alltså det norska Systembolaget. Vinmonopolet är en av de mest älskade affärerna i Norge och många skattar personalens professionella kompetens högt. Du kan gå in på Vinmonopolet och få hjälp att hitta vin som passar till en specifik middag. Men jag har svårt att se att de som jobbar där måste sitta hemma och provsmaka vin på sin fritid, utan de skickas på kurs för att lära sig. På samma sätt bör bibliotekspersonal också få möjlighet att förkovra sig om vi ska erbjuda en snarlik tjänst. 

Hur har responsen varit kring Lesersørvis? 

– Egentligen har det varit lite som att slå in öppna dörrar. För jag tror att alla som har jobbat på folkbibliotek har känt i kroppen att de behöver den här typen av verktyg för att möta alla slags läsare. En av de vanligaste återkopplingarna jag har fått handlar om gemensamt språk. Att man upplever att det är enklare att samarbeta med sina kollegor för att hitta bra läsförslag. Det blir lättare att prata om vilka böcker som passar till vilka läsare.

Det är inte ett mål att man ska lägga bort sin egen litteratursmak och sitt personliga engagemang för litteraturen.

När det kommer till kritik framhåller Vanja att det mestadels har framförts av personer som inte genomfört någon kurs i metoden. En felaktig uppfattning menar hon kan vara att de tror att tanken med Lesersørvis är att endast förse läsaren med mer av exakt detsamma. 

– En av de saker jag gillar med Lesersørvis är att den är lämplig både för att sätta läsarens önskemål i centrum, men också för att öppna upp samlingarna och överraska läsaren med en rad olika läsförslag. På så sätt bidrar vi till att läsarna kan få uppleva många olika läsupplevelser, som de annars inte skulle haft tillgång till. Men ibland vill läsaren helst ha mer av samma sak, och det måste vi naturligtvis också respektera.

En annan invändning, enligt Vanja, är att man tror att metoden innebär att man helt ska sluta använda sig av sitt eget litteraturintresse när man tipsar om böcker.

– Det är inte ett mål att man ska lägga bort sin egen litteratursmak och sitt personliga engagemang för litteraturen. Biblioteket behöver fortsätta att peka på och lyfta fram litteratur, till exempel i form av utställningar och webbmaterial. Du kommer också att möta läsare som delar din litteratursmak, och där blir det naturligt med mer personliga rekommendationer. Poängen är att du kommer att möta läsare där detta inte är möjligt, och då är Lesersørvismetoden användbar.

Vad är på gång inom Lesersørvis framöver i Norge?

– Vi håller på att färdigställa en digital kurs för barnbibliotekarier i Lesersørvis. Tanken är att den ska bli ett komplement till handboken. Vi håller också på att utbilda fler nya kursledare i metoden, som i sin tur kan hålla i kurser i Lesersørvis för bibliotekspersonal. 

Om man då vill börja använda den här metoden, vad är din rekommendation eller ditt råd, hur ska man börja?

–  Bara börja, kasta dig ut och använd metoden! Men självklart vore det bästa om du också fick med dig ledningen och dina kollegor i detta. Då blir det både roligare och enklare.

Även om det kan vara lite svårt till en början och kännas ovant att tänka utifrån nycklarna som Lesersørvis använder så är Vanjas rekommendation att fortsätta. Till slut kommer det att kännas naturligt att använda dem som en del i mötet med låntagare på biblioteket. 

– I mångt och mycket kommer du säkert att känna igen dig i Lesersørvis. Att det är något du redan gör när du föreslår eller tipsar om böcker. Men fördelen är att du får ett system och ett språk som gör att du kan bli ännu bättre.