”Nu ska du sitta här och vara vuxen och läsa viktiga böcker”

Noa Arvanitis är en av alla unga i Malmö. För en kort tid sedan, i samband med att hon deltog i ett undersökande kommunkoreografprojekt på biblioteket, återupptäckte Noa biblioteket som plats och dess möjligheter. Under projektredovisningen visade Noa ett intresse av att prata om och dela med sig av sina erfarenheter och tankar om biblioteket, dess roll och fokus på unga. När vi sedan träffades för att prata mer om hennes personliga erfarenhet och upplevelse av bibliotek blev det ett samtal om hennes syn på bibliotekets roll, biblioteket som rum, om dess aktiviteter och hur hon tror att man kan nå och locka unga. Noas reflektioner är personliga och hennes upplevelser utgår från erfarenheterna från ett specifikt bibliotek. Samtidigt kan hennes tankar vara intressanta att fundera över i relation till den plats där du som bibliotekarie verkar. 

Berätta om dig själv.

– Jag heter Noa Arvanitis. Jag är 17 år. Jag bor i Malmö och har bott här i hela mitt liv. Jag går danslinjen på Malmö latinskola som inte ligger så långt ifrån Malmö stadsbibliotek. Jag bor också väldigt nära Stadsbiblioteket och brukar vara på biblioteket för att plugga. Ibland går jag hit med vänner för att försöka få dem att inse att biblioteket inte är så läskigt som det verkar.

Brukade du komma till biblioteket när du var liten?

– Ja, det brukade jag. När jag var liten var min mamma förskollärare, så hon fokuserade väldigt mycket på böcker och läsning. Böcker och bibliotek har varit en väldigt stor del av min uppväxt. Jag gick till biblioteket minst en gång i veckan, fick leka runt, hitta böcker som jag tyckte var kul och så.

Hade ni många böcker hemma när du växte upp?

– Väldigt många böcker. Nu har vi en stor bokhylla som består av ungefär fem bokhyllor och som vi kallar för ”biblioteket” för att det finns så många böcker i det.

Hur har din relation till biblioteket förändrats, från det att du var liten till nu?

– I början, när jag var liten, så längtade jag efter att gå hit till biblioteket. Jag upplevde att det var väldigt anpassat för mig. Sedan, när jag var äldre och kunde komma in på Balagan [avdelningen för unga 9–13 år, reds. anm.], kommer jag ihåg att jag upplevde att det var ganska stökigt. Jag har autism och blir ganska lätt störd av intryck. Det var en stor skillnad på Balagan jämfört med Kanini [barnavdelningen för åldrarna 0–8 år, reds. anm.], där jag upplevde att det fanns många fler rum, väldigt mycket mer plats och fler vrår att gömma sig i. 

När det gäller bokutbudet så minns jag att jag började läsa manga som jag upptäckte på Balagan. Men i övrigt kommer jag ihåg att jag flera gånger antingen fick gå ner till barnavdelningen eller gå till vuxenavdelningen för att hitta någonting som jag ville läsa. På Balagan fanns mest fantasy, romantisk komedi eller böcker om hur det är att vara ungdom.

Det är inte självklart att veta vad ett bibliotek är och står för. Jag upplever att människor i min ålder inte känner någon samhörighet med biblioteket och det tycker jag är synd …

Efter Balagan dröjde det sedan till för ett år sedan innan jag förstod att det fanns en avdelning för dem i min ålder, Krut [avdelningen för unga 14 år och uppåt, reds. anm.]. Jag upptäckte Krut tack vare att jag var med i ett projekt med Malmös kommunkoreografer [2023, reds. anm.]. Det fick mig att upptäcka biblioteket på nytt. Vi gjorde en grej som var en blandning mellan bland annat dans och skönlitteratur. Till dess hade jag trott att min avdelning var vuxenavdelningen från det att jag var 13 år. 

Nu går jag till biblioteket och Krut någon gång i månaden för att virka eller sitta och läsa eller så. Jag sitter främst med aktiviteter där, men just nu håller jag också på att tenta av en kurs. Då sitter jag och lyssnar på böcker i Legimus, virkar och gör olika saker. Jag går till biblioteket för att det är lättare att fokusera då. 

Vilken är din upplevelse av ungas relation till biblioteket? Hur tycker du att den ser ut i dag?

– Vad jag märker i mina vängrupper är att det är många som tänker att man går till biblioteket för att råplugga till ett prov. Hit går man för att stressläsa miljarder av power points. Det är inte riktigt ett ställe man går till för att hitta någon rolig bok att läsa eller så, vilket är väldigt synd …

Jag tror det är så för att skolan är en så extremt stor del av ungdomars liv, även om det är olika beroende på vilken linje man går. Bland mina vänner som går samhälle och natur, så har de nästan aldrig varit här förutom för att råplugga. Mina estetvänner har nästan aldrig varit på biblioteket.

Hade fler varit nyfikna på att komma till biblioteket om det varit mer kopplat till upplevelsen att det är här man får läsupplevelser?

– Ja, det tror jag absolut. Jag och några vänner har en bokklubb på min skola. Vi läser jättemycket och tycker att det är kul med böcker. Vi rekommenderar böcker till varandra och så. Men biblioteket är ändå ett läskigt ställe. Det är så kopplat till att man måste fokusera, man får inte prata, man måste vara tyst, man ska vara seriös. Biblioteket signalerar: ”Nu ska du sitta här och vara vuxen och läsa viktiga böcker.”

Det handlar mest bara om att man ska vara medveten om att biblioteket finns och vad man kan göra där.

Har biblioteket som du går till inte riktigt nått ut med att de har olika avdelningar för olika åldrar och att man kan göra olika saker på biblioteket? Förstår jag dig rätt?

– Ja, absolut. Jag hade ju ingen aning om att man fick göra någonting annat efter att man var 13 år, förutom att sitta tyst och läsa, så det kom som en chock för mig. När jag berättade för mina vänner om hur det var, så trodde de inte på mig.

Hur skiljer sig skolbiblioteken från folkbiblioteken?

– Jag skulle vilja säga att det är en väldigt stor skillnad. Malmö stadsbibliotek är ju väldigt mycket större, så det finns många fler möjligheter till andra aktiviteter. På min grundskola fick vi knappt vara i biblioteket. Det måste användas som klassrum, eftersom vi inte hade tillräckligt med plats. Där var biblioteket bara ett ställe där man hämtade sina böcker under början av terminen och sedan gick. Man var aldrig där. 

I biblioteket på min gymnasieskola är det en ganska öppen miljö. Folk kan sitta och prata, plugga eller läsa en bok. Många sitter där under sina raster för att de inte har något annat ställe att vara på. Jag gillar biblioteket på min gymnasieskola. Det är en mysig miljö. Det är lite så som jag upplever att Krut är, med möjlighet att göra lite vad man vill. Det finns inga direkta ”måsten” förutom ”sitt inte och skrik, tack”. 

Om unga i din ålder vill hitta böcker för att läsa på fritiden, tror du att de snarare går till skolbiblioteket än till folkbiblioteket?

– Ja, det tror jag. Sedan är ju skolbiblioteket mindre, så allt finns inte där, men man kan fråga, be dem som jobbar där om hjälp med att leta eller kolla upp var en bok finns. De kan slussa en vidare. Om boken finns på ett (folk)bibliotek, så går man dit och lånar den, men sedan går man därifrån. Man stannar ju inte kvar där.

Behövs folkbiblioteken?

– Ja, det skulle jag vilja säga. Det är en väldigt bra plats att vara på. Jag upplever att det är en bra miljö. Det är en viktig plats för mig att sitta och plugga på, för det är väldigt stor skillnad att sitta och plugga i sin säng jämfört med att sitta på ett ställe där man ska sitta och fokusera. Det finns också många tips på aktiviteter på anslagstavlorna. Och sedan finns det ju väldigt många böcker, för det är ett bibliotek! Det är en trevlig samlingsplats. Det är också bra att det är gratis. Det gör så stor skillnad. Det är lättillgängligt. Alla kan komma dit. Det handlar mest bara om att man ska vara medveten om att biblioteket finns och vad man kan göra där.

Vad jag märker i mina vängrupper är att det är många som tänker att man går till biblioteket för att råplugga till ett prov. Hit går man för att stressläsa miljarder av power points.

Tror du biblioteken skulle kunna förändra något för att bättre nå ut till unga?

– De skulle kunna bli bättre på att informera om att det finns aktiviteter även för äldre ungdomar. Du behöver inte leka vuxen när du är 14 år.

Var hämtar ungdomar sin information? Hur skulle biblioteken kunna nå er?

– TikTok. Om det finns ett event eller en bokcirkel är det ofta på en länk via TikTok man får reda på det.

Behövs det fler mötesplatser för unga?

– Ja, det upplever jag. Jag och mina vänner spenderar väldigt mycket pengar på att få sitta någonstans. Det finns inte så mycket plats i skolorna. I stället blir det ett café eller någonting. Jag spenderar över tvåhundrafemtio kronor i veckan på fika som jag inte ens gillar för att jag ska kunna sitta någonstans. Jag skulle mycket hellre vilja sitta på biblioteket, men biblioteket saknar platser att sitta på. Även om Krut är fantastiskt, så är det inte så stort och inte särskilt sittvänligt. Det är väldigt öppet, grupprummen är få och alltid upptagna. Det känns inte så mysigt i allmänhet. Då sitter man hellre på en lite stökigare plats där det är trevligare. Det är synd.

 Jag och mina vänner spenderar väldigt mycket pengar på att få sitta någonstans […]. Jag spenderar över tvåhundrafemtio kronor i veckan på fika som jag inte ens gillar för att jag ska kunna sitta någonstans. Jag skulle mycket hellre vilja sitta på biblioteket […].

Tycker du att biblioteket borde ha fler rum och sittytor för olika syften?

– Absolut. Biblioteket är väldigt öppet [referens till Malmö stadsbiblioteks lokaler, reds. anm.] och det är både bra och dåligt. Men för mig, speciellt eftersom jag har autism, så är det svårt när det är otydligt vad olika rum har för syfte. Det skulle behövas tydligare markeringar: ”här gör vi det här” eller ”här kan du vara själv”. Jag tror att det skulle behövas fler rum för olika syften.

Vad tänker du om bibliotekets verksamhet och programutbud i övrigt? Saknar du något?

– Varje gång jag går till biblioteket, så kollar jag på vad som pågår. Jag tycker mest att det är aktiviteter för barn eller för vuxna, till exempel författarsamtal. Inte jättekul, tänker jag. Jag har tillräckligt många föreläsningar i min vardag som det är. 

För att få in många ungdomar i min ålder, så är det nog mycket frihet som behövs. ”Kom hit, vi spelar lite musik eller vi bjuder på äpplen.” Sedan kan man sitta här och hänga, vi har det schysst.

Jag tänker på Kulturskolan. Vissa lördagar låter de de unga komma och så bjuder de på pizza. Man får sitta och göra lite vad man vill, man samlas och kan ta med en vän. Om det fanns lite fler sådana möten och aktiviteter, så tror jag att många skulle komma till biblioteket. 

Att vara en motpol till ”måste-världen”?

– Ja, kom om du vill. Du behöver inte anmäla dig och om du vill kan du ta med dig andra. Den där friheten men samtidigt samhörigheten är någonting som jag upplever att det finns väldigt lite av men som uppskattas väldigt mycket.

Möjligheten för oss unga att faktiskt påverka. Jag tror inte att någon i min sociala krets har tänkt att vi faktiskt kan påverka vad som händer på biblioteket.

Det låter lite som att du efterfrågar någonting i stil med det man gör på Lunds stadsbibliotek, med KulturCrew och Oasen. Där har man tillsammans med ungdomar tagit tag i att utforska vad som saknas på biblioteket och i biblioteksmiljön och kommit på att det saknades en plats för de unga. Sedan dess har de utvecklat en specifik plats för unga, inte jättestor men väldigt fin. Där sitter många unga nu. Sedan har de, tillsammans med unga, börjat utveckla ett program med aktiviteter.

– Det låter väldigt kul. Möjligheten för oss unga att faktiskt påverka. Jag tror inte att någon i min sociala krets har tänkt att vi faktiskt kan påverka vad som händer på biblioteket.

Vad gör biblioteken och Malmö stadsbibliotek som är bra?

– Det är lätt att fokusera på de negativa sidorna, men det är också mycket som biblioteket gör rätt. Jag ser lite queer ut och jag känner mig väldigt välkommen här som en queer människa, vilket jag inte gör överallt. Biblioteket är väldigt välkomnande för olika människor. 

Jag gillar också att det finns många möjligheter. Nu går det emot det jag har sagt innan, men det finns möjligheter. Jag försöker lära mig grekiska och gick till biblioteket för att låna en ordbok. När den inte fanns fick jag veta att den kunde köpas in. Det var nytt för mig att jag kunde vara med och påverka vad som ska köpas in, utifrån vad jag behöver. Jag har också upptäckt Legimus, hur bra det är och vilken stor hjälp det är att ha det.

Har föräldrar ett ansvar att få sina barn att upptäcka att bibliotek finns och vad man kan göra här?

– Jag vet inte om de har ett ansvar, men de har en väldigt stor betydelse. Utan mina föräldrar så skulle jag inte ha fattat att stadsbiblioteket fanns. Samtidigt är föräldrar människor och jag tror inte att de har något större ansvar att få sina barn att komma till biblioteket. De skulle snarare behöva bli informerade om vad ett (folk)bibliotek är och få kännedom om möjligheterna.

Behöver biblioteken arbeta mer med att informera om sin verksamhet och berätta vad man kan göra på biblioteket?

– Det är väldigt sant. Det är inte självklart att veta vad ett bibliotek är och står för. Jag upplever att människor i min ålder inte känner någon samhörighet med biblioteket och det tycker jag är synd …