När polisen läser är svåra frågor enkla att prata om

Hur kan du vara en bra kompis? Hur undviker du att hamna i bråk? Varför är det viktigt att säga förlåt? Tillsammans med kommunpolisen har Rosengårdsbiblioteket i Malmö regelbundna lässtunder för barn i årskurs ett i skolor i området. Bibliotekarierna Ulrika Clementzlor och Cecilia Kristiansson skriver om ett arbete som främjar såväl läsning som relationen med både polisen och biblioteket. 

Tänk att få till en sagostund med en polis! Att låta barn träffa någon med ett så spännande yrke, och som kan fungera som en läsande förebild! Vi presenterade önskemålet för kommunpolisen Malin Morän som vi haft kontakt med sedan tidigare. Hon hade ett annat förslag. För att kunna lägga tid på den här typen av verksamhet menade Malin att det krävdes ett annat tänk. Läsningen kan vara en del av ett förebyggande och långsiktigt arbete och något som ligger i linje med det framtagna medborgarlöftet. Samtidigt skapas en möjlighet att möta barn tidigt och prata om känslor. Vi funderade tillsammans kring vilken ålder vi skulle vända oss till och kom fram till att årskurs 1 passade bra. 

Vi kom överens med Malin om att arbeta med de skolor som ligger i de delar av Rosengård som är klassade som särskilt utsatta, Örtagårdsskolan, Rosengårdsskolan och Värner Rydénskolan. Vi bjöd in klasserna via mail till pedagogerna. I mailet förklarade vi syfte och upplägg. Samtliga pedagoger var intresserade.

Vi som arbetar med ”Polisen läser” är kommunpolis Malin Morän och bibliotekarierna Ulrika Clementzlor och Cecilia Kristiansson. Arbetet har nu pågått i tre år och fortsätter att engagera barn och pedagoger i området.

Välja rätt bok

Det finns gott om litteratur som vill skriva en på näsan om vad som är rätt och fel, men de böckerna har ofta en tendens att vara lite platta. För att hitta något som slog an hos barnen valde vi en bok med en handling som de allra flesta barn (och vuxna) kan relatera till. Att vakna på fel sida och ha en riktigt dålig dag. Hjälp! Jag gjorde illa Linn av Jo Salmson passade perfekt. 

Huvudpersonen är på dåligt humör redan när hen vaknar. I skolan får hen skäll av fröken när hen blir knuffad av bästisen Linn och råkar tappa maten på golvet. Bästisen Linn säger ingenting. Ilskan gror. Hen måste dessutom gå hem till Linn efter skolan och där går det snett. Huvudpersonen blir störd när hen spelar datorspel och puttar bak sin stol så att Linn klämmer sina tår. Det kommer blod och det blir sjukhusbesök. Under tiden går vår huvudperson hemåt med en klump i magen. Hur kunde det bli så här? Men berättelsen tar en vändning när huvudpersonen måste ingripa när en tant har ramlat och skadat sig. Hen måste ringa 112 och ambulans tillkallas. 

Boken blir en riktig känsloresa, för vad hände egentligen, och varför? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Och hur kan det bli bra?

Biblioteksbesöket

Barnen kommer på skoltid och när en klass är på besök vill vi såklart att de ska få uppleva biblioteket i lugn och ro. Det underlättas av att besöken sker innan biblioteket har öppnat och barnen får hela biblioteket för sig själva. Klassen delas också upp i två grupper. En grupp går till ett lugnt rum med kuddar på golvet, där högläsningen med Malin äger rum. Den andra gruppen stannar på barnavdelningen. Vi bibliotekarier läser och ritar tillsammans med barnen och lär känna varandra. Stunden med Malin är mer styrd och kräver fokus. Många är lite blyga för polisen, vissa tycker att det ska bli väldigt spännande, någon är orolig och någon mer avvaktande. Lärarna hjälper de lite mer rastlösa barnen att hitta fokus och lugn. 

Vi ser att besöken är relationsskapande för både oss och polisen. Många barn kommer tillbaka med sina föräldrar och berättar om sina möten med Malin och oss.

Högläsningsstunden börjar med att alla i rummet säger sina namn. Malin berättar också att hon inte bara är polis utan även mamma till två tonårsbarn. Att presentera sig för varandra blir en bra start och eventuell oro brukar släppa.  

Under högläsningen märker vi hur barnen lyssnar aktivt. Att de är engagerade i läsningen. Malin ser till att stanna i texten. Frågar om någon har vaknat på dåligt humör? Eller om de har haft en klump i magen någon gång? Och vad är ens en klump i magen? Det dyker även upp andra frågor som om barnen kan fler språk än svenska (i boken talar mamman till huvudpersonen spanska) och om man vet var man ska ringa om någon skadat sig eller om det brinner. I alla dessa små utbyten händer något. Barnen tänker till, delar med sig av när de själva har gjort något dumt eller bra. När de har sett en ambulans eller polis. Från smått till stort. Viktigt är att det inte bara pratas om barnens felsteg i texten, det finns även vuxna som kunde agerat annorlunda. Detta pratar vi också om.

Hur tänker polisen?

Polisens utgångspunkt är teorin SAT, situationell handlingsteori, och en rapport av  Per-Olof H. Wikström (2023) som heter När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ

I teorin lyfter man vikten av moral och förmåga till självkontroll. Därför var det viktigt att ha en bok som handlar om något som är tydligt fel för barnen, som att göra någon annan person illa. Men också att boken tar oss igenom flera olika typer av känslor, som ilska, rädsla och skam. Utifrån de känslorna samtalar vi efteråt kring hur man kan hantera sina känslor och att man ska ta omvägen upp till hjärnan och tänka innan man agerar, så att vi inte agerar direkt på våra känslor. Samtalet avslutas med att vi pratar om att ta ansvar för sina handlingar. Detta genom att lyfta att det ibland blir fel, som i boken. Och vad är då viktigt? Att säga förlåt. 

Barnen får med sig en affisch som de kan sätta upp i klassrummet för att påminnas om strategin och kunna hjälpa varandra att gå från känsla till tanke och sedan till handling. 

Hur tänker bibliotekarierna?

Vi ser att besöken är relationsskapande för både oss och polisen. Många barn kommer tillbaka med sina föräldrar och berättar om sina möten med Malin och oss, och Malin träffar ofta barnen i området i andra sammanhang och då känner de redan henne lite grann som någon de läst tillsammans med, och pratat med. Hon säger själv att det är den ”bästa stunden i månaden” och är glad för alla frågor, kramar och fina teckningar.

I alla dessa små utbyten händer något.

Högläsningen är även ett viktigt läsfrämjande tillfälle. Barnen får upptäcka biblioteket tillsammans med en ”egen” bibliotekarie och de får möjligheten att verkligen djupdyka i en bok. Boken är en del i en serie, vilket kan leda intresset vidare till fortsatt läsande, i skolan såväl som på fritiden. Vi upplever att det är ett upplägg som är enkelt att genomföra och som känns meningsfullt. Även skolan signalerar att besöken är positiva. Vi märker att många lärare ser det som ett tillfälle att stärka värdegrundsarbetet och väva in samhällsfrågor. Hittills har inte en enda klass tackat nej till inbjudan.

Detta är ett upplägg som går att kopiera rakt av om man så vill. Det enda som krävs är en inkännande och intresserad polis, engagerade lärare och bibliotekarier som är redo att ge av sin tid och erfarenhet.