Läsning med seniorer skapar tillit och välbefinnande

Att dela en stunds närvaro kring en text, och i samma veva prata om nya informationskällor och gamla sanningar, kan ge något både till gruppen och individen. Bibliotekarien Veronica Sarge Cech har erfarenhet av Shared Reading tillsammans med äldre personer, både från Åland och Bromölla. Hon ser i metoden möjligheter att motverka ofrivillig ensamhet och främja hälsa och källkritiskt tänkande.

Under åren 2022–2023 höll jag i Shared Reading för äldre personer i en så kallad öppen grupp via Folkhälsan på Åland, en svenskspråkig organisation i Finland som arbetar för bättre hälsa och livskvalitet. Till en öppen grupp är alla välkomna, och de som deltog var såväl personer som bor i Folkhälsans egna äldreboenden som personer utifrån. I och med att Shared Reading innebär högläsning kunde dessutom personer delta även om de inte längre såg tillräckligt väl för att läsa text på egen hand. Vi såg till att hålla våra Shared Reading-pass när det inte pågick högljudda aktiviteter i närliggande lokaler. Detta för att inte bli störda alltför mycket under vår läsning och våra samtal. 

Ett pass kunde inledas med att jag som läsledare läste texten högt. Sedan gick gruppen, om helst fem till åtta personer, igenom texten tillsammans. Vi stannade till i texten där det kändes bra att ta paus och samtala. Dikter erbjuder många naturliga avbrott, och i vissa texter är det gynnsamt att endast ta en mening eller till och med ett ord i taget. Ville någon i gruppen läsa en del av texten högt så var detta mer än välkommet, men inget måste. Ibland, men inte alltid, upplevde gruppen texten på ett sätt vid en första genomläsning, och då vi diskuterat igenom texten blev den en annan vid den avslutande högläsningen. Under samtalet och diskussionen fanns inga rätt eller fel vad gäller tolkningen av texten.

Inkludering och delaktighet är viktiga faktorer i Shared Reading. Som läsledare leder jag gruppen genom texten, och jag ser till så att alla får säga något om de vill. Jag frågade ofta om deltagarna var nöjda med texten vi valt eller om det fanns intresse för en annan text. Jag tipsade exempelvis om databasen Alex där de kunde hitta mer information om de olika författarna till texterna vi läste i gruppen. 

Samtal om forskning och källkritik

Jag ser det som att Shared Reading erbjuder ett slags ramverk och att man som läsledare ständigt måste anpassa texten efter gruppen. Vissa saker släpper man inte på, vi läser alltid texten tillsammans och det är läsledaren som väljer ut texten. Eftersom målet var att arbeta läsfrämjande och hälsofrämjande, var det särskilt viktigt för mig att bygga en gemenskap och stärka relationerna inom gruppen. Samtalet skulle inte handla om att ha rätt eller fel, för när prestigen sänks så ökar i regel vi-känslan. Vi diskuterade, funderade och upplevde texten tillsammans. 

Relationen mellan mig och gruppen på Åland beredde också utrymme för att under läsningen av skönlitteratur även plocka in och prata om vetenskapliga källor och om forskning i allmänhet. Samtalet under ett Shared Reading-pass behöver inte, enligt mitt sätt att se på det, enbart handla om skönlitteratur utan det kan handla om allt mellan himmel och jord. Det kan röra religion, geografi, politik och människors livsöden. Det vetenskapliga kontra det skönlitterära är ett spännande område som helt klart kan diskuteras, och fakta och fiktion har ofta beröringspunkter på olika sätt. 

Våra samtal hamnade många gånger i frågor om politik och världsläget. Då pratade vi också om källkritik, när det passade in, och om vilken information man kan eller inte kan lita på. En deltagare sa att hon som ung hade fått lära sig att helt och hållet förlita sig på vissa källor, inklusive på myndigheter, och att inte alls ifrågasätta dem. Det var ett typiskt exempel på ett tillfälle då det passar fint att diskutera källkritik och källtillit. Om frågor dök upp under läsningen hände det också att jag hänvisade till en vetenskaplig text eller annan facktext och läste ett stycke ur en bok eller en artikel. Eftersom gruppen styrde samtalet så kunde jag inte alltid förbereda vilken vetenskaplig text jag kunde använda. Men då jag under en stor del av mitt yrkesliv har arbetat med vetenskapliga texter håller jag mig uppdaterad kring forskning som publiceras inom olika områden. 

Vi kunde också prata om var den aktuella texten kom ifrån och hur man kunde veta att den är tillförlitlig. Det är ju också “grejen” med Shared Reading, att beroende på vilken expertis man har så kan man bidra med olika insikter och tankar i samtalen. Jag tror att just bibliotekarier överlag kan anknyta till vikten av källkritik och, när det är läge, föra in ämnet i samtalen.

Välbefinnande och gemenskap

I Bromölla leder jag just nu en så kallad öppen grupp som består främst av äldre, men vem som helst som vill vara med kan dyka upp. Gruppen började med två deltagare och har sedan vuxit. En grupp om fyra-fem personer har varit återkommande sedan oktober 2025. 

Vi möts på Bromölla bibliotek och även i denna grupp pratar vi källkritik och källtillit. För att vi bibliotekarier ska kunna nå personer med viktig information som de har rätt till, så måste de kunna lita på oss som arbetar på biblioteket. Förtroendet som byggs upp under de här passen gör att personerna mer sannolikt lyssnar på mig, eftersom jag också lyssnar på dem.

Ofrivillig ensamhet är ett begrepp som diskuteras och uppmärksammas på olika sätt i vårt samhälle, bland annat är det välkänt att många äldre upplever sig som ensamma. Under pandemin utfördes forskning där man såg att digital Shared Reading kunde vara användbar för att bryta upplevelsen av isolering. En Shared Reading-grupp är tillåtande och inbjudande eftersom du kan vara i ett socialt sammanhang samtidigt som det är helt accepterat att bara sitta tyst. 

I slutet av ett Shared Reading-pass nyligen berättade jag för gruppen att jag planerade att skriva en artikel för Digiteket. Jag frågade om jag kunde få ett uttalande om vad de tycker om våra pass ihop? Vi gick bordet runt och deltagarna sa saker som att ”samtalen är positiva och djupa”, ”jag lär känna nya personer” och ”det här är en stunds flow, man är enbart i nuet”. Den sista meningen fastnade hos mig. För i detta ”flow” öppnar sig möjligheterna att lära känna varandra. Ett exempel är en dag då vi läste dikten Rädda mig av Maria Wine. Texten i sig är inte så positiv, men känslan då vi pratade om den var upplyftande. Glädjande. De olika perspektiven på dikten som gruppen bjöd på gjorde att den växte och växte. Personerna runt bordet bidrog med historier om sig själva och personer de har känt, och om saker de sett och hört. För en liten stund fick alla vara berättare och, om de ville, högläsare. Genom texten erbjöds en möjlighet till närhet, att prata om sig själv och om det egna livet. 

Att vila i stunden

Ett Shared Reading-pass innebär också en stunds lugn. En deltagare sa en gång att det var skönt att bara kunna dyka upp. Inget förväntades av henne. Och när jag i olika sammanhang har försökt marknadsföra Shared Reading så har jag gång på gång sagt att metoden är både läsfrämjande och hälsofrämjande. Som läsledare har jag ju självklart ett ansvar och min tilldelade roll. Men jag inser mer och mer att även i den rollen så tar jag del av fördelarna som metoden erbjuder. Jag har arbetat många år som bibliotekarie. Jag har hållit i workshoppar och högläsningstillfällen, men sällan upplevt den effekt som jag kan nå med Shared Reading. Det sker inte med varje grupp och självklart inte vid varje tillfälle. Men ibland uppstår den där magin då någon högläser sina första ord eller för första gången tar del av diskussionen eller samtalet. Det där tillfället då hela gruppen glömmer bort allt annat än just det tillfället vi befinner oss i. Då är vi enbart i nuet, och så jag som inte enbart är “bibliotekarien” utan också en person i gruppen.